Min kk hade sex med mig när jag sov

Det värmer att läsa det! :heart

Något din tråd får mig att tänka på är övergrepp från närstående, sådär generellt, och hur svårt det kan vara att inse vad som hänt. Jag tänker att det kanske var tur att ni träffats runt 6 gånger och inte mer, jag tänker att ju närmare man kommer desto svårare kan det bli att förstå.

Jag kunde relativt tidigt tex se de våldtäkter jag utsatts för av bekanta som just våldtäkter, dels fanns det vissa typiska inslag av våld och tvång men det var dessutom just bekanta som var förövare och jag kunde utan några större problem se dem som förövare. De tillhörde inte min innersta krets, jag hade förstås inte trott att de skulle göra något sådant, det kom som en chock, men ganska snart såg jag klart på det och smärtan låg bara i vad de hade gjort och inte vilka de var eller vilken relation de hade till mig.

Helt annorlunda var det de gånger jag utsatts för övergrepp och övertramp av vänner och människor i nära relationer, det är de händelserna som tråden får mig att tänka på. Jag ville absolut inte inse att de gjort något allvarligt mot mig, att de kört över mig på samma sätt som de som hade våldtagit mig hade kört över mig, det kunde de ju inte göra? De gillade mig, de tyckte om mig och respekterade mig, det kunde inte vara övergrepp. Kort sagt så behövde jag dem, det var åtminstone vad jag trodde, jag vägrade acceptera det som hänt.

Nu när jag tänker på det var det nog efter ett av dessa tillfällen som en viss person här på buke (retoriskt) frågade något i stil med "Vilken respekt tror du den människan har för dig som person, som gör något sådant?" Mitt svar var då ett undvikande "Ingen är perfekt, jag är inte heller perfekt" eller liknande. En total förnekelse av personens ansvar och ett bagatelliserande.
Det som hade hänt vid just det tillfället och som vår konversation rörde var att jag hade berättat för en annan vän, som jag betraktade som en nära vän, att jag hade blivit våldtagen av en bekant. Min vän var inledningsvis förstående men efter jag hade berättat och fortfarande var upprörd gjorde han sexuella närmanden och förde bl a upp fingrar i mig. Jag stoppade honom efter det, jag hade ingen lust och kunde inte låta honom gå längre. Såhär några år senare tycker jag det var fel, det var omöjligt för honom att missa att jag var ett vrak och det han gjorde fick mig inte att må bättre, men där och då ville jag absolut inte förlora mina vänner och lät allt möjligt passera utan att se det för vad det var eftersom det handlade om människor som stod mig nära.
Egentligen OT, och du svarar naturligtvis bara om du vill, vilken professionell hjälp (?) har du fått för dina upplevelser?
 
Vilken bra utläggning!

Ett sätt att tänka på/med ordet "gråzon" som jag har uppfattat det är övergrepp av den sort som hamnar i en JURIDISK gråzon. Övergrepp som inte går att få till fällande dom över, övergrepp som inte "stämmer" med juridiska definitioner på straffbara handlingar.

DÄR bör en samtyckeslag kunna hjälpa oss. Då finns inte längre någon gråzon. (Även om det fortfarande kommer att ske brott för vilka ingen kan dömas, men det gäller alla brottstyper och handlar inte om gråzon itan om bevisning.)
Ja, jag tror det skulle vara bra att få med det i lagen. Det skulle fylla flera viktiga funktioner.

Jag kommer ihåg när jag sökte krishjälp efter en våldtäkt och terapeuten jag träffade plockade fram lagboken och läste paragrafen som beskrev att det jag hade utsatts för var ett brott. Även om jag inte direkt såg för mitt inre hur gärningsmannen dömdes så var det en tröst och det fanns en slags kraft att hämta i det. Det fanns något väldigt konkret att luta sig på när delar av en försökte bagatellisera eller dividera om skuld. Det var ett brott, det hade ett namn, det stod i lagen att det var fel.

Samtidigt som jag tror att det är viktigt att tala om övergrepp inte bara ur juridisk synvinkel, så tror jag också att lagen är ett viktigt och användbart verktyg på flera sätt.
 
Jag kommer ihåg när jag sökte krishjälp efter en våldtäkt och terapeuten jag träffade plockade fram lagboken och läste paragrafen som beskrev att det jag hade utsatts för var ett brott. Även om jag inte direkt såg för mitt inre hur gärningsmannen dömdes så var det en tröst och det fanns en slags kraft att hämta i det. Det fanns något väldigt konkret att luta sig på när delar av en försökte bagatellisera eller dividera om skuld. Det var ett brott, det hade ett namn, det stod i lagen att det var fel..
Det var(och är fortfarande i stunder av självtvivel) hjälpsamt för mig att läsa definitionen av våldtäkt. Hur mycket jag än ursäktat honom eller skuldbelagt mig själv har lagtexten gjort det tydligt och omöjligt att ifrågasätta att det rört sig om grova brott. Det var också en av de saker Kvinnofridslinjen kunde hjälpa mig med; att benämna det jag utsatts för vid dess rätta namn och därmed lägga skulden där den hörde hemma. Däremot kan jag tycka att våldtäkt är ett lite problematiskt uttryck.

Jag tror också på en samtyckeslag.
 
Äsh jag måste skriva ned det han sa innan jag sover så jag inte glömmer något. Jag använder den här tråden lite som en dagbok :D och ni är så stöttande och kloka här :heart.

Han ville iallafall förklara sin sida av händelsen och be om ursäkt. Han sa att han hade mått dåligt hela dagen. Han förklarade att han trodde jag njöt när jag tydligen "stönade" till när han tryckte in den och att han tänkte att jag var med på det för att jag tydligen hade särat på benen så han skulle komma åt bättre. Jag svarade att jag faktiskt inte kommer ihåg något av det och att jag visst kan ha rört på mig när jag låg där och att det inte var ett njutstön han hörde.

Han sa vidare att eftersom han började lite i taget så antog han att jag var med på det då jag inte sa ifrån. Han jämförde med sitt ex som hade sagt ifrån tydligt när hon inte ville. Jag frågade om han hade haft sex med någon som sovit tidigare men fick inget klart svar. Jag förklarade att det är svårt att säga ifrån när man slummrar/sover och att det faktiskt inte är det som avgör om det är ett övergrepp eller inte. Det är för fan hans ansvar att se ifall jag är med på det!

Sedan förklarade jag min upplevelse i detalj. Hur mina tankegångar gick och hur jag mådde. Att jag hade anmält honom om vissa saker hade skett annorlunda. Att det INTE är ok att ha sex med någon som ligger stilla och blundar. Att man måste checka av om personen är med. Att han ska stanna upp och kolla läget om den andra personen slutar ge respons etc. Ja, jag var arg.

Det som tog hårdast av samtalet var att han jämförde mig med sitt ex. Att hon knappt aldrig ville ha sex och att det bara var vanilj. Eftersom jag tycker om lite mer dirty (typ hålla runt halsen, i håret osv.) hade han tänkt att det där var ok typ. Jag kom på att jag brukar prata dirty i sängen och då säger jag lite saker som jag inte menar (typ att han får utnyttja mig och göra vad han vill). Hur kan man ta sådant ordagrannt (om det nu är det han också syftade på)??!!

Jag känner ändå att jag fick fram det jag ville säga. Han sa att det hela var fruktansvärt och att det inte fanns några ursäkter. Ändå sa han förlåt flera gånger och det verkade som han ville att jag skulle förlåta honom. Det gjorde jag INTE. Jag avslutade samtalet med att jag vill veta hans provsvar.

Hade han någon bra förklaring till att han antog du tyckte det var ok att köra utan kondom denna gång när ni inte hade gjort det innan?
Det tycker jag bevisar att hela hans resonemang är efterhandskonstruktioner.
Han har ensidigt tagit ifrån dig makten/möjligheten att fatta egna beslut om det som rör dig.

Ett övergrepp handlar mycket om det (utöver själva handlandet man blir utsatt för om det så är sex, våld eller psykisk misshandel). Och när man fokuserar på den biten är det lättare att se hur oväsentligt det är vilka kläder man haft, om man haft sex med personen tidigare, ifall man njuter osv.

Alla argument om vad man kunde tro/utgå ifrån att någon tyckte/förväntades vara med på bygger på att man kan anta eller utgå i från schabloner/generaliseringar.
Istället för att varje situation är något som varje person ska göra ett eget aktivt ställningstagande om.

Och som man då naturligtvis har visst behov av att kolla av vad den andre faktiskt tycker.
Och därför blir tjat och liknande också förkastligt, för det syftar till just att påverka den andres beslutssituation till att inte vara öppen för att handla om bara dennes egen vilja.

Lite i taget gick han över gräns för gräns och jag insåg tillslut att hans mening inte var att väcka mig och då fick jag avbryta.
Detta är nyckeln. Det var inte meningen att han skulle ge dig en fri och öppen möjlighet att välja.
Som jag tänker är det just där som det blir ett övergrepp

Om han redan från början hade den planen eller om den dök upp när han insåg möjligheten spelar ingen roll för hur man ser på honom och hans agerande i mina ögon. Eller om han snäll i övrigt. I denna situation är det ett solklart övertramp.

Det centrala är inte om gränsen går vid att ta på brösten eller stoppa in den.
Utan om när han börjar agera som att du själv inte ska besluta för din egen räkning.
 
Det var(och är fortfarande i stunder av självtvivel) hjälpsamt för mig att läsa definitionen av våldtäkt. Hur mycket jag än ursäktat honom eller skuldbelagt mig själv har lagtexten gjort det tydligt och omöjligt att ifrågasätta att det rört sig om grova brott. Det var också en av de saker Kvinnofridslinjen kunde hjälpa mig med; att benämna det jag utsatts för vid dess rätta namn och därmed lägga skulden där den hörde hemma. Däremot kan jag tycka att våldtäkt är ett lite problematiskt uttryck.

Jag tror också på en samtyckeslag.
Håller med om att våldtäkt kan vara ett problematiskt uttryck.

Huvudsaken, oavsett vad man utsatts för, tycker jag är att man använder ett namn som tydligt återger att det handlar om ett övergrepp, oavsett vilken typ av övergrepp det handlar om och om ordet man använder är just övergrepp, våldtäkt, utnyttjande eller annat, oavsett vilket tror jag det är viktigt just att man kallar det vid dess rätta namn på så sätt att man uppmärksammar att det finns förövare och offer i det inträffade.

Man behöver ju förstås inte leta i lagtext för att göra det, tvärtom tycker jag man ska benämna övergrepp som övergrepp även när lagen inte gör det (särskilt idag när vi ännu inte har en samtyckeslag), men som vi båda konstaterat kan det vara en hjälp och ett stöd att hitta det där, svart på vitt, som en beskrivning av ett brott.
 
Man behöver ju förstås inte leta i lagtext för att göra det, tvärtom tycker jag man ska benämna övergrepp som övergrepp även när lagen inte gör det (särskilt idag när vi ännu inte har en samtyckeslag), men som vi båda konstaterat kan det vara en hjälp och ett stöd att hitta det där, svart på vitt, som en beskrivning av ett brott.
Jag tror till och med att vi lärde oss under sexbrottsveckorna i skolan (Juristprogrammet) att det var viktigt för våldtäkts- och övergreppsoffer att faktiskt få läsa lagtexten och få det svart på vitt att det var ett brott och olagligt, just eftersom så många blir utsatta av sina släktingar, vänner och bekanta. Det är så lätt då att vifta bort det och börja skylla på sig själv. Och det är ju självklart svårt att acceptera att personer som borde tycka om en utsätter en för sådana saker.

Tyvärr är det ju fortfarande massor med våldtäkts- och övergreppsoffer som inte anmäler eftersom de tycker att de får skylla sig själva. Det är verkligen jättetragiskt! :(

Och jag kan bli så sjukt ledsen och arg på domstolar som hittar på ursäkter för varför det var okej, tex att kvinnan inte sa nej tillräckligt tydligt utan "gick med på det".
 
Hade han någon bra förklaring till att han antog du tyckte det var ok att köra utan kondom denna gång när ni inte hade gjort det innan?
Det tycker jag bevisar att hela hans resonemang är efterhandskonstruktioner.
Han har ensidigt tagit ifrån dig makten/möjligheten att fatta egna beslut om det som rör dig.

Ett övergrepp handlar mycket om det (utöver själva handlandet man blir utsatt för om det så är sex, våld eller psykisk misshandel). Och när man fokuserar på den biten är det lättare att se hur oväsentligt det är vilka kläder man haft, om man haft sex med personen tidigare, ifall man njuter osv.

Alla argument om vad man kunde tro/utgå ifrån att någon tyckte/förväntades vara med på bygger på att man kan anta eller utgå i från schabloner/generaliseringar.
Istället för att varje situation är något som varje person ska göra ett eget aktivt ställningstagande om.

Och som man då naturligtvis har visst behov av att kolla av vad den andre faktiskt tycker.
Och därför blir tjat och liknande också förkastligt, för det syftar till just att påverka den andres beslutssituation till att inte vara öppen för att handla om bara dennes egen vilja.


Detta är nyckeln. Det var inte meningen att han skulle ge dig en fri och öppen möjlighet att välja.
Som jag tänker är det just där som det blir ett övergrepp

Om han redan från början hade den planen eller om den dök upp när han insåg möjligheten spelar ingen roll för hur man ser på honom och hans agerande i mina ögon. Eller om han snäll i övrigt. I denna situation är det ett solklart övertramp.

Det centrala är inte om gränsen går vid att ta på brösten eller stoppa in den.
Utan om när han börjar agera som att du själv inte ska besluta för din egen räkning.
Mycket bra formulerat, mitt i prick. :bow:

Bra också att vi får tillbaka fokus på ts.

@Myblackcat , tråden har glidit iväg lite åt olika håll (vilket jag definitivt har haft del i) men det är ju från trådstarten och hela vägen till sista sidan din tråd, där du ska få hjälp och stöd.

Att din tråd inspirerar till samtal om viktiga och svåra ämnen är förstås bra, men det får inte gå ut över ditt utrymme i din egen tråd, jag hoppas du kommer ihåg det. Det vore förfärligt om du försvann iväg för att den kommer in på diverse sidospår som kanske inte alltid är så relevanta och avgörande för dig här och nu.
 
Mycket bra formulerat, mitt i prick. :bow:

Bra också att vi får tillbaka fokus på ts.

@Myblackcat , tråden har glidit iväg lite åt olika håll (vilket jag definitivt har haft del i) men det är ju från trådstarten och hela vägen till sista sidan din tråd, där du ska få hjälp och stöd.

Att din tråd inspirerar till samtal om viktiga och svåra ämnen är förstås bra, men det får inte gå ut över ditt utrymme i din egen tråd, jag hoppas du kommer ihåg det. Det vore förfärligt om du försvann iväg för att den kommer in på diverse sidospår som kanske inte alltid är så relevanta och avgörande för dig här och nu.
:heart
 
Hade han någon bra förklaring till att han antog du tyckte det var ok att köra utan kondom denna gång när ni inte hade gjort det innan?
Det tycker jag bevisar att hela hans resonemang är efterhandskonstruktioner.
Han har ensidigt tagit ifrån dig makten/möjligheten att fatta egna beslut om det som rör dig.

Ett övergrepp handlar mycket om det (utöver själva handlandet man blir utsatt för om det så är sex, våld eller psykisk misshandel). Och när man fokuserar på den biten är det lättare att se hur oväsentligt det är vilka kläder man haft, om man haft sex med personen tidigare, ifall man njuter osv.

Alla argument om vad man kunde tro/utgå ifrån att någon tyckte/förväntades vara med på bygger på att man kan anta eller utgå i från schabloner/generaliseringar.
Istället för att varje situation är något som varje person ska göra ett eget aktivt ställningstagande om.

Och som man då naturligtvis har visst behov av att kolla av vad den andre faktiskt tycker.
Och därför blir tjat och liknande också förkastligt, för det syftar till just att påverka den andres beslutssituation till att inte vara öppen för att handla om bara dennes egen vilja.


Detta är nyckeln. Det var inte meningen att han skulle ge dig en fri och öppen möjlighet att välja.
Som jag tänker är det just där som det blir ett övergrepp

Om han redan från början hade den planen eller om den dök upp när han insåg möjligheten spelar ingen roll för hur man ser på honom och hans agerande i mina ögon. Eller om han snäll i övrigt. I denna situation är det ett solklart övertramp.

Det centrala är inte om gränsen går vid att ta på brösten eller stoppa in den.
Utan om när han börjar agera som att du själv inte ska besluta för din egen räkning.

Att han struntade i kondomen försökte han inte ens förklara bort. Det var nog det som var tydligast för honom. Han trodde ju från början att det endast var därför jag var sur :banghead::crazy:.
 
Mycket bra formulerat, mitt i prick. :bow:

Bra också att vi får tillbaka fokus på ts.

@Myblackcat , tråden har glidit iväg lite åt olika håll (vilket jag definitivt har haft del i) men det är ju från trådstarten och hela vägen till sista sidan din tråd, där du ska få hjälp och stöd.

Att din tråd inspirerar till samtal om viktiga och svåra ämnen är förstås bra, men det får inte gå ut över ditt utrymme i din egen tråd, jag hoppas du kommer ihåg det. Det vore förfärligt om du försvann iväg för att den kommer in på diverse sidospår som kanske inte alltid är så relevanta och avgörande för dig här och nu.

Jag har inget emot att ni diskuterar ämnet och glider iväg. Det är ju sånt här som är så viktigt att prata om. Sedan tycker jag inte det är min tråd utan bukes :).

Jag hade en hemsk natt utan sömn och idag var en skitdag. Har nog aldrig haft så stark ångest innan. Det hjälpte inte ens att ha en katt i vardera armhåla :(. Så sugig början på veckan.

Först det här som hände och nu annat skit i mitt liv. Varför ska det hända samtidigt? Det enda positiva i allt detta är mina underbara vänner som finns där för mig, min familj och såklart ni här på buke. Ni har gett mig insikter som mina närstående inte hade kunnat ge mig :bow:.
 
Om TS skulle anmäla det här så tror jag inte att KK:n säger att han var vaken?
Jag tror inte att han går och anmäler att han har våldtagit någon och vill ha ett straff för det.

Några exempel på svenska domar. Den första liknar tyvärr TS fall. För jäkligt men så här funkar det i dag.
X vaknar av att hon blir penetrerad, hon fryser av rädsla och chock.
Hon blir våldtagen slår domstolen fast. Ändå frias mannen, eftersom hovrätten inte anser det uteslutet att mannen sov under övergreppet. Och därför inte hade något uppsåt, vilket krävs för en fällande dom.
– Jag blev väldigt chockad. Jag blev rent ut sagt arg. Tanken på att det skulle bli så här fanns inte. Jag upplevde ju honom som vaken.

Och det finns fler fall.
En flicka blir gravid. Hon är 13 år. Ett DNA-prov på fostret visar att pappan är en över 50 år gammal man. Han frias för våldtäkt mot barn, eftersom hovrätten anser att samlaget kan ha skett i sömnen.

En annan kvinna vaknar av att hennes kompis våldtar henne. Han har gått ner från sängen, och lagt sig på henne där hon sover på golvet. Mannen frias, eftersom han kan ha handlat i sömnen.

I hade ingen aning ... och ar helt shockad. Innebar det da att jag skulle kunna skjuta nagon och sedan havda att jag gick i somnen?
 
Jag har inget emot att ni diskuterar ämnet och glider iväg. Det är ju sånt här som är så viktigt att prata om. Sedan tycker jag inte det är min tråd utan bukes :).

Jag hade en hemsk natt utan sömn och idag var en skitdag. Har nog aldrig haft så stark ångest innan. Det hjälpte inte ens att ha en katt i vardera armhåla :(. Så sugig början på veckan.

Först det här som hände och nu annat skit i mitt liv. Varför ska det hända samtidigt? Det enda positiva i allt detta är mina underbara vänner som finns där för mig, min familj och såklart ni här på buke. Ni har gett mig insikter som mina närstående inte hade kunnat ge mig :bow:.
Ja, tekniskt sett har du förstås rätt, men jag tycker nog att tråden till största del bör betraktas som din med tanke på vad den handlar om. Det är bara så lätt hänt att trådar om angelägna ämnen flyger iväg och 50 sidor senare har ingen sett röken av ts trots att tråden kanske från början var av personlig karaktär. Jag håller givetvis med dig om att ämnet är viktigt och bör vridas och vändas på från olika håll, jag vill bara inte se ett sådant scenario där tråden vandrar bort helt från det du varit och är med om.

Man kan nog räkna med viss ångest efter något som det här, det är helt naturligt att må skit efter det du blivit utsatt för, läggs det sedan på ännu mer skit så blir det förstås ännu jobbigare att hantera. Har du funderat på om du ska söka professionell hjälp? Vänner, familj och buke i all ära, hittar man någon med kunskap och erfarenhet av att bemöta offer för sexuella övergrepp så kan det också vara guld värt.
 
Jag har inget emot att ni diskuterar ämnet och glider iväg. Det är ju sånt här som är så viktigt att prata om. Sedan tycker jag inte det är min tråd utan bukes :).

Jag hade en hemsk natt utan sömn och idag var en skitdag. Har nog aldrig haft så stark ångest innan. Det hjälpte inte ens att ha en katt i vardera armhåla :(. Så sugig början på veckan.

Först det här som hände och nu annat skit i mitt liv. Varför ska det hända samtidigt? Det enda positiva i allt detta är mina underbara vänner som finns där för mig, min familj och såklart ni här på buke. Ni har gett mig insikter som mina närstående inte hade kunnat ge mig :bow:.

Det är en usel start på veckan, men jag måste få ge dig cred som startade en tråd om det!
Så himla nyttigt för mig i alla fall, och sen alla kloka vinklar som gör att i alla fall jag inser varför vissa saker har hänt.
Just frånvaron av våld har jag hängt upp mig på, jag har aldrig råkat ut för sexuellt våld men likförbannat har känslan av att känna sig utnyttjad funnits.
Nu har jag ORD på det, och ser ju klart på det på ett helt nytt sätt och dessutom innebär det att en känsla av egen skuld bara sade poff och försvann. Jag borde ha/kunde ha/skulle inte/. Poff puts väck. Jag kan också se hur länge det satte spår och faktiskt ledde mig in i destruktiva relationer (vilket jag tack och lov slutat med).

Jag hoppas du känner att du kan uppsöka någon, jag tror du gör dig själv en jättetjänst på längre sikt i så fall.
 
Jag rekommenderar anmälning till polisen. Även om chansen att det går vidare och blir något är rätt liten. Men den är inte obefintligt liten. Mitt fd kk åkte dit för våldtäkt på någon tjej, antagligen var hon utmanande klädd, alkoholpåverkad (det var de båda två) och därtill hemma hos honom - dvs alla de faktorer vi "har fått lära oss" att det är lönlöst att anmäla om samtliga har infallit. Men han åkte dit för det, max straff. Det blev min ögonöppnare, att det inte är lika ovanligt med fällande våldtäktsdomar som att hitta en enhörning i skogen.

Jag har inte anmält någon av de gånger jag haft oturen att drabbas. Jag funderar fortfarande, även om det egentligen är mer logiskt att anmäla och låta polisen avgöra om det är våldtäkt på "riktigt" eller inte. Jag har aldrig sagt "nej" uttryckligen under tiden det skett, utan visat det med kroppsspråk. Och då tänker jag typ "kan man våldta döva?" eh ja, "kan man våldta någon som ligger i koma?" absolut. Preskriptionstiden på våldtäkt är 7-10år (har jag för mig, står på polisen.se) så du har ju tid att besluta dig för om du vill göra det eller inte. Vi som "offer" / "överlevare" / "genomlidare" / "vittnen" har ju inte gjort något fel, det enda som kanske går att göra fel är att inte anmäla för då får ju förövaren lite av ett klartecken till att fortsätta med sitt beteende, "phew! det gick bra den här gången, om jag ändrar taktik så går det kanske bättre nästa gång!". Det bästa man kan göra, om man inte vill anmäla, är nog att sätta ord på vad de har gjort sig skyldiga till, i ordens rätta betydelse. Ingen vill vara en våldtäktsman, eftersom "alla" vet att det är ett monster, en person som ingen vill umgås med, som är en social outcast som alla aktar sig för. Det sociala stigmat är stort, speciellt hos så här klenbegåvade personer. Det är ingen garanti för att det inte sker igen, men kanske på sikt leder till att de tänker några extra varv innan samma sak sker igen.

Min första våldtäktsman är numera gift och har två småbarn nu, han bor i samma stad som jag gör. Sådär lagom roligt. Har funderat på att anmäla honom även om preskriptionstiden kanske har gått ut redan. Vet inte vad det skulle leda till, om något alls. Ett drömscenario hade varit om det noterades och kom upp till ytan om han kladdar på sin dotter i framtiden eller liknande. Men sådana förhoppningar kan man nog inte ha. Önskar att jag hade anmält det hela långt tidigare.
 
I hade ingen aning ... och ar helt shockad. Innebar det da att jag skulle kunna skjuta nagon och sedan havda att jag gick i somnen?
Observera att @Ramona skrev just "tekniskt sett".

Det betyder inte att du skjuter någon, du hävdar att du gjorde det i sömnen, och så är allt klart och du kan promenera ut på gatan som en fri man/kvinna igen.

Dels kanske inte rätten låter sig övertygas om att du gick i sömnen.

Dels kanske det snarare blir aktuellt med rättspsykiatrisk vård i så fall. I Sverige döms brottslingen även i de fall som rättspsykiatrisk vård sedan blir aktuellt, men de får inte dömas till fängelse, därför vård. (Vilket inte sällan leder till längre vårdtider än vad fängelsetiden hade blivit.)

Plus att du i Sverige rätt troligt INTE hade haft ett vapen. Även där kan du ju ha en del att förklara för rätten, som kanske ställer sig tveksam till att du först olagligt skaffade ett vapen i och sedan gick i sömnen och sköt en människa med det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga. Problemet är att jag sen typ...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
14 138
Senast: Svartkatt
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
8 369
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 855
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp