Det värmer att läsa det!
Något din tråd får mig att tänka på är övergrepp från närstående, sådär generellt, och hur svårt det kan vara att inse vad som hänt. Jag tänker att det kanske var tur att ni träffats runt 6 gånger och inte mer, jag tänker att ju närmare man kommer desto svårare kan det bli att förstå.
Jag kunde relativt tidigt tex se de våldtäkter jag utsatts för av bekanta som just våldtäkter, dels fanns det vissa typiska inslag av våld och tvång men det var dessutom just bekanta som var förövare och jag kunde utan några större problem se dem som förövare. De tillhörde inte min innersta krets, jag hade förstås inte trott att de skulle göra något sådant, det kom som en chock, men ganska snart såg jag klart på det och smärtan låg bara i vad de hade gjort och inte vilka de var eller vilken relation de hade till mig.
Helt annorlunda var det de gånger jag utsatts för övergrepp och övertramp av vänner och människor i nära relationer, det är de händelserna som tråden får mig att tänka på. Jag ville absolut inte inse att de gjort något allvarligt mot mig, att de kört över mig på samma sätt som de som hade våldtagit mig hade kört över mig, det kunde de ju inte göra? De gillade mig, de tyckte om mig och respekterade mig, det kunde inte vara övergrepp. Kort sagt så behövde jag dem, det var åtminstone vad jag trodde, jag vägrade acceptera det som hänt.
Nu när jag tänker på det var det nog efter ett av dessa tillfällen som en viss person här på buke (retoriskt) frågade något i stil med "Vilken respekt tror du den människan har för dig som person, som gör något sådant?" Mitt svar var då ett undvikande "Ingen är perfekt, jag är inte heller perfekt" eller liknande. En total förnekelse av personens ansvar och ett bagatelliserande.
Det som hade hänt vid just det tillfället och som vår konversation rörde var att jag hade berättat för en annan vän, som jag betraktade som en nära vän, att jag hade blivit våldtagen av en bekant. Min vän var inledningsvis förstående men efter jag hade berättat och fortfarande var upprörd gjorde han sexuella närmanden och förde bl a upp fingrar i mig. Jag stoppade honom efter det, jag hade ingen lust och kunde inte låta honom gå längre. Såhär några år senare tycker jag det var fel, det var omöjligt för honom att missa att jag var ett vrak och det han gjorde fick mig inte att må bättre, men där och då ville jag absolut inte förlora mina vänner och lät allt möjligt passera utan att se det för vad det var eftersom det handlade om människor som stod mig nära.