Min kk hade sex med mig när jag sov

[Borttaget konto]

Bra frågor du ställer!

Just nu känns det bara som att mina kompisar kommer förlora respekten för mig om jag inte anmäler. Samtidigt känner jag på något knäppt sätt att jag vill skydda den stackars idioten från den riktiga världen där även korkade som begår brott får ta konsekvenserna av det.

Än sålänge har jag inte tänkt bort dessa faktorer. Jag vet inte vad jag vill och vad som är bäst för mig själv. Jag ska fundera lite till.

Det är väldigt lätt att uppmana till anmälan när man själv inte behöver göra den och inte heller behöver ta del i en eventuell efterföljande rättsprocess. Dina kompisar har ingen som helst rätt att döma dig eller pressa dig till något, det här är helt och hållet ditt beslut.
Att vilja skydda förövaren är en ganska vanlig reaktion, men försök tänka bort det och fokusera på vad som känns bäst för dig. Om det skulle vara så att han är genuint korkad skulle en anmälan åtminstone ge honom en god anledning att tänka till ordentligt och reflektera över vad han gjort.

Ta din tid och fundera.

 

[Vitsippan]

Jag tror inte dina kompisar förlorar respekten för dig och om dom gör det så är det deras problem.

En bra kompis stöttar oavsett beslut som du tar.

 

[Blueberry]

Nu har jag en stor klump i magen.

Jag har pratat med två killkompisar om detta och jag förväntade mig mest att de skulle tycka det var obekvämt och kanske även säga att det inte var en riktig våldtäkt men de förvånade mig rejält.

De är dem som jag känner som reagerat starkast. De var jätteupprörda och sa att jag måste anmäla. Att det inte är några tveksamheter och att jag måste ta mitt ansvar som den feminist som jag säger att jag är och försöka skydda andra kvinnor.

Jag är glad över deras starka reaktion, men känner mig lite attackerad, iallafall från ena. Jag tror de har övertalat mig att anmäla. Jag är själv orolig att även om jag inte känner för att göra det nu, så kommer jag ångra mig sedan. Samtidigt så vill jag konstigt nog skydda den här killen från det som kommer hända om jag anmäler honom. Jag tror liksom inte att han kommer klara det mentalt. Jag vet att jag är psycko som tänker så, men det gör ont i mig att veta hur han kommer reagera om jag anmäler.

Trots det lutar det mot anmälan just nu. Så vad har ni för erfarenheter av detta. Vad gör jag och vad kommer hända?

Jag tycker att du kan ringa och prata med polisen. De som svarar när man ringer 11414 är ofta väldigt förstående och går att bolla med. Jag har ringt dem när jag har haft frågor, men även för att diskutera anmäla-eller-inte ett par gånger (inget sånt här brott dock).

Det känns som att anmälan är en tydlig markering, och jag gissar att det kräver ett erkännande eller tydlig bevisning för att det ska gå vidare eftersom det inte finns vittnen. Det är i regel en snabb process mellan anmälan och förhör, men sen kan det dröja ganska länge innan man får besked om fallet läggas ner eller om polisen tycker att de har tillräckligt mycket för åtal. Om han då inte erkänner till polisen, trots att han har gjort det till dig - då hade jag känt mig väldigt trampad på.

Det är ur anmälningssynpunkt synd att ni har pratat om det i telefon, om du inte har samtalsinspelning? Har du sparat några textmeddelanden?

Oavsett - det är du som bestämmer om du vill anmäla eller inte. Känn efter och agera utifrån vad som känns rätt i magen, inte vad som verkar rätt på papper.

 

[Lovisaleonora]

Du måste ingenting. Om du MÅSTE någonting är vi ju tillbaka på sex-biten. IGEN. Du kan anmäla, du har fog för en anmälan. Men det beslutet är bara, endast och alena ditt. Bara ditt. Det är du som ska gå igenom proceduren med anmälan, det är du som står för anmälan. Det är ditt beslut.

Jag blir faktiskt arg (igen) för att kvinnor måste göra så himla mycket. Vi måste göra ditt, vi måste göra datt, vi måste anmäla (men det kom först på sidan 14 och då från killar, vilket var lite otippat, men feministresonemanget var solklart och vinkeln var uppe redan tidigt i tråden).

Du har blivit utsatt för ett brott. Känslomässigt svårt. Skittufft. Men om någon snott din cykel inte tusan hade du övervägt att anmäla för att ANDRA tycker det? Om du inte tycker att det är läge, avstår du. Och samma sak i det här fallet. Den processen är det du som ska gå igenom, och det är bara du som ska fatta beslut om och i ditt liv.

Vi håller på dig oavsett vad DU beslutar, men låt ingen annan fatta beslutet åt dig eller pressa dig att fatta ett beslut du inte är bekväm med. Varken vad det gäller ligga, anmäla eller beställa te på middagsrasten.

 

[Petruska]

Nu har jag en stor klump i magen.

Jag har pratat med två killkompisar om detta och jag förväntade mig mest att de skulle tycka det var obekvämt och kanske även säga att det inte var en riktig våldtäkt men de förvånade mig rejält.

De är dem som jag känner som reagerat starkast. De var jätteupprörda och sa att jag måste anmäla. Att det inte är några tveksamheter och att jag måste ta mitt ansvar som den feminist som jag säger att jag är och försöka skydda andra kvinnor.

Jag är glad över deras starka reaktion, men känner mig lite attackerad, iallafall från ena. Jag tror de har övertalat mig att anmäla. Jag är själv orolig att även om jag inte känner för att göra det nu, så kommer jag ångra mig sedan. Samtidigt så vill jag konstigt nog skydda den här killen från det som kommer hända om jag anmäler honom. Jag tror liksom inte att han kommer klara det mentalt. Jag vet att jag är psycko som tänker så, men det gör ont i mig att veta hur han kommer reagera om jag anmäler.

Trots det lutar det mot anmälan just nu. Så vad har ni för erfarenheter av detta. Vad gör jag och vad kommer hända?

En gång när jag berättade för en riktigt schysst killkompis att en fd pojkvän hade slagit mig, fick jag en liknande respons. Jag MÅSTE anmäla. Kompisen puschade hårt på det.

Jag tror att det är något de schyssta killkompisarna projicerar, men jag hinner inte utveckla det nu.

Kom ihåg att du inte måste något mer än att se till ditt eget bästa!

 

[Hyacinth]

Det trummas ju hårt från alla håll om att man ska anmäla, våga anmäla osv. Det finns dock inget rätt och fel, men jag tror att dina vänner som vill att du anmäler @Myblackcat säger det för att det känns som Rätt Sak att säga, och för att de blir upprörda å dina vägnar.
Jag skulle nog kunna gjort samma sak själv i ett dumt ögonblick, bara för att jag blir så ARG när någon tar sig rätten över en annan människa.
Men du måste inte. Det ska du göra om du vill, inte annars. Ditt ansvar går till dig själv, inte honom eller någon annan.

 

[mandalaki]

En gång när jag berättade för en riktigt schysst killkompis att en fd pojkvän hade slagit mig, fick jag en liknande respons. Jag MÅSTE anmäla. Kompisen puschade hårt på det.

Jag tror att det är något de schyssta killkompisarna projicerar, men jag hinner inte utveckla det nu.

Kom ihåg att du inte måste något mer än att se till ditt eget bästa!

Men jag hinner! De schysta killkompisar framstår naturligtvis som precis lika schysta om förövaren är kriminell. Det är nog därför de trycker på om att anmäla. Om förövaren däremot inte anmäls så blir han för lik dem själva.

 

[Umbria]

Vilken press dina kompisar utsätter dig för! Återigen får vi höra att det är kvinnors ansvar att se till att män inte våldtar.

 

[mandalaki]

@Myblackcat Jag håller med de andra som säger att du ska ta det lugnt och känna efter vad du själv vill. Antingen anmäla eller tycka att det räcker med att du ställt honom mot väggen. Gör det som känns bäst för dig själv.

 

[Petruska]

Men jag hinner! De schysta killkompisar framstår naturligtvis som precis lika schysta om förövaren är kriminell. Det är nog därför de trycker på om att anmäla. Om förövaren däremot inte anmäls så blir han för lik dem själva.

Ja. Kanske. Det jag upplevde vid tillfället var ju att det likförbannat blev MITT ansvar att få rätsida på männen.

Och kanske att de schyssta manliga vännerna satte sig själva i beskyddarposition gentemot mig. Vilket är patriarkalt och därmed förminskar mig, om än det sker i bästa välmening.

Men också något jag inte kommer åt - något om att JAG inför de schyssta männen inte kan eller får vara ett offer....? Men jag var ju ett offer!

 

[mandalaki]

Ja. Kanske. Det jag upplevde vid tillfället var ju att det likförbannat blev MITT ansvar att få rätsida på männen.

Och kanske att de schyssta manliga vännerna satte sig själva i beskyddarposition gentemot mig. Vilket är patriarkalt och därmed förminskar mig, om än det sker i bästa välmening.

Men också något jag inte kommer åt - något om att JAG inför de schyssta männen inte kan eller får vara ett offer....? Men jag var ju ett offer!

Ja, det där med beskyddarposition tänkte jag också på.

Det där sista är klurigt, ja. Jag vet inte om det handlar om något så enkelt som det jag var inne på förut, vad det säger om dem själva. De är "normala killar" och kan därför inte vara förövare, du är "normal tjej" och kan därför inte vara ett offer. För om du kan vara ett offer så kan de vara förövare.

 

[mandalaki]

@Petruska Eller så är det ännu enklare. De måste pusha på allt vad de orkar för att visa att de tar avstånd. Dvs, deras reaktion styrs i första hand av egocentrism. Det är viktigare hur de framstår än hur du mår och vad förövaren gjort. En typ vita kränkta män-reaktion.

@Myblackcat Säg till om vi svävar iväg för långt från dig nu!

 

[Petruska]

@Petruska Eller så är det ännu enklare. De måste pusha på allt vad de orkar för att visa att de tar avstånd. Dvs, deras reaktion styrs i första hand av egocentrism. Det är viktigare hur de framstår än hur du mår och vad förövaren gjort. En typ vita kränkta män-reaktion.

@Myblackcat Säg till om vi svävar iväg för långt från dig nu!

Ja, den varianten har också föresvävat mig. Helt klart var att jag inte alls kände att det där engagemanget handlade om mig, i alla fall, utan om kompisen.

Och det gör livet så himla hopplöst eftersom bortemot 50% av befolkningen är män. Och inte ens de schyssta är till någon större hjälp.

 

[Lovisaleonora]

Uppriktigt sagt tror jag inte det är elakhet eller illvilja som gör att TS fått rekommendationen (från annars hyggliga killar) att anmäla.

Det kan faktiskt vara ett helt missriktat stöd, eller i alla fall menat som det.

Till TS är min rekommendation att låta känslorna svalla och lägga sig lite innan beslut. Klart som tusan ångesten bubblar upp - låt den komma och gå. Det finn inget värre än att fatta beslut i affekt och sedan tvingas överväga om det var känslorna eller förnuftet som låg till grund för handlingen (ja, här pratar jag av egen dyrköpt erfarenhet i andra sammanhang).

 

[mandalaki]

Nej, att det skulle vara elakhet eller illvilja tror jag inte att någon tror. Jag gör det i alla fall inte.

Tvärtom. Jag tror bara att det är det vanliga: män kliver fram och tar med stor självklarhet sin plats. I det här fallet genom att uppmuntra henne att anmäla så att de inte för ett ögonblick ska kunna misstas för förövarens försvarare. Det är viktigt att de själva framstår som hyggliga killar, till skillnad från förövaren.

 

[Petruska]

Det är väl ingen som tolkar det som illvilja heller, @Lovisaleonora ?

 

[Lovisaleonora]

Det är väl ingen som tolkar det som illvilja heller, @Lovisaleonora ?

Kanske inte illvilja, men... tja... bakomliggande motiv? Jag tror inte att det behöver ligga så mycket bakom, mer än en vilja att stötta i det som anses vara rätt.

 

[Petruska]

Kanske inte illvilja, men... tja... bakomliggande motiv? Jag tror inte att det behöver ligga så mycket bakom, mer än en vilja att stötta i det som anses vara rätt.

För min del bidrar lite mer funderande än så till att jag bättre står ut, helt enkelt. Jag tror för övrigt nästan alltid att vi har en massa olika och olika tydliggjorda motiv till i princip allting, inte alls bara de här männen.

 

[mandalaki]

Jag skulle inte ens uttrycka det som motiv, utan som drivkrafter. Och sådana är ofta väldigt dunkla för en själv.

 

[Miran]

Och vi alla har ju bakomliggande motiv och drivkrafter som vi antagligen inte har genomanalyserat när vi ger råd och påstår saker. Det är en jättesvår balansgång tycker jag.

När jag tänker mig in i ts situation så hade jag blivit oerhört stressad om min omgivning pressat på och "krävt" att jag anmält. Det hade nog faktiskt känts ännu jobbigare än själva övergreppet. Men det är JAG i min situation och med mina erfarenheter.

För för mig hade det varit svårare att hantera mina vänners besvikelse över att jag inte anmäler än själva övergreppet. Och min egen besvikelse över mig själv. Om jag vill vara en person som tar strid, men inte orkar eller vill utan bara vill få vara i fred. Både från övergrepp och välment press.