"Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?"
"Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det."
"Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får."
Där kom det där igen. Du har en riktigt tråkig syn på saken. Varför ska det inte vara okej att dela med sig av det man är glad över, oavsett prislapp?
Om jag ser till mig själv så är mitt facebookflöde en salig blandning av saker som jag gillar och saker som jag ogillar, bilderna handlar oftast om saker jag är glad över och det kan vara allt ifrån mina katter, hunden, hästen, en tavla som jag målat, en korg kantareller, hemodlade gurkor, min nya bil, en sprakande brasa i öppna spisen, en gammal broderad duk som jag fyndat på Erikshjälpen, en svalkande pool, storslagna vyer från någon av våra resor, bilder från huset eller gården, trädgården eller skogen, den nya kaffemaskinen, senaste skorna, en flaska fin champagne, en bukett vilda blommor, barnen, familjen och mycket, mycket mer...
Vilka poster är skryt här? Huset och gården är definitivt det som är dyrast och bilen kostade en del men utslaget per år år är det resorna som kostar mest. Fast i förhållande till användning och upplevelse är det nog hästen som är dyrast eftersom jag numera lånar ut hästen och själv bara rider typ en gång om året. Det är väl typ 40 000 kr per ridtur. Är det bilder på hästen och den årliga ridturen jag ska akta mig för att lägga ut för att inte anses skryta? Eller är det huset och gården?