Men pengar, det är lycka?

[Lotheb]

Men tak över huvudet och mat på bordet för sin familj får du inte av att sakna pengar. Man kan inte riktigt vara trygg och lycklig om man inte har pengar ifall något oväntat dyker upp om man inte har pengar till det. Där ger ju pengar indirekt lycka.

Jag har alltid gillat skogen. Men det är väldigt mycket trevligare att gå nu med ett par skor som håller sig torra, med en ryggsäck som köpts för att den passar mig istället för att den var billig och som därför inte skaver upp sår på ryggen...

Ni båda missar poängen med mitt inlägg.
Dvs att samhället idag är konstruerat på ett sådant sätt att dessa mer eller mindre är omöjliga utan att tänka pengar. Men kan man vidga sitt perspectiv lite mer och se att där finns alternativ. Så går det även se att pengar har ingen relation till lycka. Kan man som person se till att upfylla grundkraven för sin exsistens utan pengar så tror jag väl man kan vara lycklig utan. Men allt ni nämber är ju direkta konsekvenser av en snedfördelning av de resurser som finns tillgängliga i världen.

Men ja en ekonmi som gör att man kan tackla livets alla variation och fallgropar skapar kanske inte lycka. Men det skapar trygghet. En trygghet som mer eller mindre krävs för att man skall kunna börja bygga sin egen lycka. Men detta är relevant för vårat nutida samhälle med våran nutida struktur.

 

[Sar]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Jag har lite svårt att förfasa mig över hur folk vill spendera sina pengar. Vill någon lägga ner en massa pengar på att ständigt byta mobiltelefon så fine, de lär hursomhelst inte komma upp i de summor vi hästmänniskor lägger år ut och år in på vårt hästintresse....
Själv är jag mest intresserad av att mina ägodelar fungerar ( och är glad och tacksam över att jobbet regelbundet byter ut min mobil till en nyare modell) men är någon väldigt intresserad av att ständigt byta bilar till nyaste modell så är det deras ensak.
Jag tror inte lycka kan köpas med pengar men självklart kan det göra livet lättare!

 

[Mabuse]

Tror att något ord kanske fallit bort? De kunder jag till allra störst del kör är Flytaxi- och Tågtaxikunder (och skolbarn). De som åker flyg- och tågtaxi är tjänstemän inom industri, sälj och ffa it-branschen. Det är välutbildade personer som för det mesta bor i fina villaområden, skulle säga typsik medelklass.

Även om detta är min subjektiva verklighet och hur jag uppfattar människor så handlar det om ett väldigt stort urval. Har kört taxi i 13 år och har nog som snitt 70 körningar/vecka. Det är mao inte en helt lättvindig slutsats att många ter sig olyckliga över sin livssituation även om den inte är vetenskapligt validerad. Ha även i tanken att den yta de människor ni träffar i er yrkesroll sällan finns när samma personer träffar oss ur en kategori med lägre status i sin yrkesroll. Som taxichaufför får jag ofta ett "flugan-på-väggen"-perspektiv och får således en annan uppfattning om samma person än er som jobbar ihop.

Du som kör taxi har bättre koll på hur tjänstemän som ibland åker taxi i jobbet tänker, än de som faktiskt ÄR tjänstemän som ibland åker taxi i jobbet? Hur tänkte du där?

Det blir ju lite som att jag skulle tala om för dig hur taxichaufförer som du egentligen ser på livet, baserat på att jag suttit i samma bil som en taxichaufför ibland.

 

[Och_Aye]

Jag håller med de som skriver att det är enkelt att "inte tänka på pengar & konsumtion" så länge det finns pengar - och därför möjlighet till konsumtion.

Nej, allt kanske inte alltid behöver vara det nyaste, men så enkelt är ju inte livet heller; att alla med pengar alltid har de nyaste sakerna. Min bästa investering rent "prylmässigt" är min Mac - den köpte jag som student och det var helt sjukt dyrt. Den har jag fortfarande kvar, 5 år senare, i exakt samma skick som när jag köpte den. Ger den mig lycka? Absolut!! Jag kan surfa på den vilket ger mig helt otroliga möjligheter, jag kan snabbt skriva färdigt mina teorilektioner för mina kurser (som ger mig massor av glädje), jag kan enkelt studera via distans därför att jag älskar att lära mig saker bara för att jag kan etc etc. Var den onödigt dyr? Tjaa, kanske.

Mina skor är en annan post som säkert kan ses som "det dyraste och nyaste". Jag köper nya skor (sommar+vinter-skor) i princip varje år, kanske vartannat. Det är svindyrt. Men det ger mig en rätt hyfsad lycka då de gör att jag kan ta alla de där långa off roadpromenaderna med hundarna jag älskar, utan att få skoskav och blödande sår efter ca 30 minuter. Jag kan vara utomhus hela dagarna under vinterhalvåret och umgås med mina hundar utan att få typ skyttegravsfot eller frostskador.

... Och djuren, vänner och familjen? Alltså jag har slutat med hästarna, så de kostnaderna tänker jag inte ens gå in på. Däremot hundarna. Dels är de köpta för rätt mycket pengar. Dels jobbar vi mot ett gemensamt mål vilket innebär en massa träning, körning, tid, engagemang, kurser, clinics, allt för att utvecklas tillsammans. Min tävlingshund är dessutom trasig i höften vilket kräver rätt omfattande kostnader för att jag ska hålla henne fin i kroppen; massage, tillskott, bra foder, rehab varje månad... Jag lägger en massa pengar på bensin varje månad för att kunna köra till rehaben, träningar, få träffa träningskompisar, kompisar jag älskar att umgås med. Det kostade pengar när jag gav min mamma & min mormor biljetter till jonas gardell; för att uppleva honom, för att få umgås med dom jag trivs med, och för att få ge dem en härlig upplevelse. Visst kunde jag hängt hemma hos någon av dem istället, men det här gjorde det ännu finare.

Kort sagt; Nej, pengar gör en inte automatiskt lycklig. Och inte konsumtion heller. Däremot ger pengar en möjlighet att kunna göra det man vill i livet - på ett hyfsat trevligt sätt. Att kunna ge sin hund den vård den behöver, att kunna promenera runt i urskogen utan att fötterna gör ont, att kunna läsa via distans och utbilda sig.

 

[Fiorano]

@Mabuse Nu är det varken så att jag säger att min uppfattning om pengar/jobb/lycka/konsumtion är den rätta eller att jag bara lyssnat på någon enstaka gnällig och olycklig tjänsteman. Jag har poängterat flera gånger att detta är MIN subjektiva uppfattning. Det kan du varken ta ifrån mig eller säga att den inte är sann, för i den verklighet jag lever i med mina egna upplevelser är detta sant. Jag baserar även detta på hundratals möten med dessa tjänstemän så att jämföra att du skulle berätta för mig om taxichaufförers mående baserat på några resor är väl ändå inte samma sak?

Vi är möjligen uppvuxna med olika ideal vilket sannolikt kan ha med samhällskritiska osv att göra. Men att säga att min upplevelse om vad som ansetts vara norm runt mig inte skulle vara sann känns som att du mer är ute efter att dumförklara mig än att diskutera ämnet i tråden.

 

[lil-sis]

Frånvaron av pengar skapar stress. Och inte för att man inte kan köpa det man vill ha utan när man inte ens klarar basic.

Så ja, pengar kan vara en förutsättning för lycka.

Men inte en garanti.

 

[Inte_Ung]

Nej, jag har aldrig fått höra att det är viktigt att jag har ett bra jobb, så att jag har råd att köpa hus. Aldrig nånsin, faktiskt.

Inte jag heller.
Men däremot att det är viktigt att välja ett arbete som man trivs med då det är en så pass stor del av livet.

 

[aprilmaj]

Pengar är viktigast när man inte har dem.

Jag har levt i Sverige-mått mätt fattigt, jag har levt rikt (men inte riktigt rikt) och mittemellan. Det är enklare om man har pengar, men det finns ingen direkt koppling mellan pengar och lycka. Det handlar väl om vad man gör med pengarna i så fall.

Eftersom jag har det ok nu, så skänker jag bort rätt mycket pengar via organisationer. Jag gör det för att jag vill, för att jag tycker att det är rätt, för att jag vill påverka i en viss riktning, för att omfördela.

Jag blir inte lycklig av prylar (ffa inte apparater!), har nästan bara gamla möbler, köper kläder för att jag måste, har en töntig gammal bil och reser sällan numera. Jag är en dålig konsument.

Jag blir lycklig av att bo på landet. Jag har (faktiskt sedan jag var sex år gammal) velat äga lite mark. Nu gör jag det. Det återstår att se om det gör mig lyckligare.

 

[Manji]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Mycket av det jag gillar i livet kostar pengar, så visst tusan blir jag lycklig av pengar. Självklart försöker jag även maxa min lön och inte gråter jag om jag får igenom mina lönekrav. Hell, med mer pengar kan jag göra mer av det jag gillar och planera för en tidigare pension.

Ponnyn, skidåkning, löpning, träning, bilar, boende, matlagning - det är områden som sätter guldkant i mitt liv men kostar. Ganska mycket också.

Andra kan tycka att en dyr bil är en onödighet som man skryter med istället för att njuta av barnens teckningar, för mig är det en väl valt vardagsmys att köra en bil av högre klass och något jag gärna gör med eller utan ungar i bilden. Njuta av teckningar kan jag göra ändå. Att benämna saker som "skräp" bara för att man själv inte kan uppskatta sakerna tycker jag visar på bristande förståelse för att alla är och tycker olika.

Många skulle benämna hästar och ponnyer som att slänga pengar på skräp istället för att göra viktigare saker, som att umgås med barnen och uppskatta det istället. Jag tror inte att någon på bukefalos håller med om att hästar är skräp eller gilla antydan om att man gör felaktiga val

 

[Mabuse]

@Mabuse Nu är det varken så att jag säger att min uppfattning om pengar/jobb/lycka/konsumtion är den rätta eller att jag bara lyssnat på någon enstaka gnällig och olycklig tjänsteman. Jag har poängterat flera gånger att detta är MIN subjektiva uppfattning. Det kan du varken ta ifrån mig eller säga att den inte är sann, för i den verklighet jag lever i med mina egna upplevelser är detta sant. Jag baserar även detta på hundratals möten med dessa tjänstemän så att jämföra att du skulle berätta för mig om taxichaufförers mående baserat på några resor är väl ändå inte samma sak?

Vi är möjligen uppvuxna med olika ideal vilket sannolikt kan ha med samhällskritiska osv att göra. Men att säga att min upplevelse om vad som ansetts vara norm runt mig inte skulle vara sann känns som att du mer är ute efter att dumförklara mig än att diskutera ämnet i tråden.

Men du skriver inte "min subjektiva uppfattning om de jag har träffat" eller "jag är uppvuxen med". Du skriver "vi", och då antar jag att alla vi som läser tråden också är inkluderade. Alltså att din uppväxt och det du upplevt är normen för alla oss, och sanning om alla som bor här (eller åtminstone alla som läser i tråden) eller som har jobb där de måste åka taxi tidigt på morgonen ibland.

Din upplevelse om vad som är norm runt dig är såklart sann i den meningen att den är vad du upplevt, men jag upplever den inte som sann som beskrivning av vad som är norm utanför din krets. Det är det jag opponerar mig mot.

Sen är jag verkligen genuint nyfiken - är det verkligen så att 80% av de som åker taxi med dig på väg till flyg eller tåg säger att de tycker de jobbar för mycket, och att de bara gör det för att tjäna tillräckligt med pengar, så att de har råd att köpa nya fina hus och saker?

 

[stjarnhimmel]

Ts- jag märker inte alls av en sådan hets bland vänner och familj. Du kanske ska byta umgängeskrets?
Sen är det klart att företagen hetsar på men det är ju för de vill tjäna pengar. Jag känner inte alls att folk runt t om mig har någon hets i att ha nya saker.

 

[Karma]

Nu blev det mer prat om rik vs. fattig, vilket inte var själva idén till tråden. Såg även att någon skrev om att förakta dem med pengar och avundsjuka.

Jag flyttade hemifrån när jag var femton, jag har inte fått något gratis. Har haft det både tungt och jobbigt.. Har det bra idag, är inte rik på pengar men på så många andra saker. Har hus, hästar och pengar nog att köpa det jag vill, om jag vill. Jag föraktar ingen för deras val i livet och förespråkar inte att det är bättre att vara fattig. Det är självklart bäst om man har så man klarar sig.

Vad folk gör av sina pengar är väl deras ensak, jag är varken avundsjuk eller bitter. Jag har bara svårt att förstå det samhället. Märker här att många inte ser den enorma hetsen, tror att det till stor del beror på i vilken mån man träffar andra människor, vilken umgängeskrets man har och speciellt vilken ålder man är i. Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?

Det jag undrar över är var den enorma hetsen över prylar kommer ifrån. Varför man ska köpa nytt och nyare och nyast, och om det någonsin är någon som är nöjd med det dom har utan att ständigt jaga efter något nyare, finare och bättre. Jag är sällan med i diskussioner om de senaste modellerna på telefoner, datorer eller något annat materiellt. Har ingen koll, bryr mig inte särskilt. Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det. Ser många människor som jobbar som galningar för att kunna köpa saker, förstår om det är något man inte har, menar inte att alla ska leva i en hydda i skogen klädda i löv.

Nu närmar ju sig julen, köphysterin går i taket totalt. Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får. Jag själv, kommer nog att ge bort några burkar hemkokt marmelad.. Inte för att jag inte har råd, men för att jag helt enkelt inte har lust att köpa köpa köpa.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker ofta att det verkar som att ju mindre pengar som man har desto mera nya prylar känner man behov av att köpa.
Och ju mer pengar som man har desto mindre prylar tenderar man att köpa.

 

[hier]

Det finns ju lite grader i det hela också. För min del skulle jag vara mycket lyckligare om jag hade pengar, eftersom jag i dagens läge måste vrida på varenda krona, har skulder och inkomstutmätning och aldrig kan slappna av med ekonomin. Jag vill inte ha mycket pengar för att kunna ha det senaste, det här handlar om ett mer avslappnat vardagsliv och kunna betala oförutsedda utgifter.

Nej, jag skulle inte bli lyckligare av en massa prylar, men det skulle kännas skönt att kunna gå runt varje månad med råge, kunna spara, och inte ligga på marginalerna så jag inte ens kan ta en kaffe ute på stan med en kompis. Brist på pengar är en stressfaktor för mig dygnet runt och en stor del i att jag fortfarande mår så dåligt och aldrig riktigt blir bra. Ibland känns det som att de som romantiserar att spendera så lite pengar som möjligt, och typ bo ute i skogen och leva av naturen, och säger att pengar inte gör en lycklig, aldrig själva har varit riktigt panka och fattiga över lång tid. Det är skillnad på att gå runt varje månad respektive ha en onödig lyxkonsumtion.

 

[Grazing]

i. Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?

Är inte konstigt alls tycker jag då man antagligen är glad för den nya grejen man har fått/köpt.

Det jag undrar över är var den enorma hetsen över prylar kommer ifrån. Varför man ska köpa nytt och nyare och nyast, och om det någonsin är någon som är nöjd med det dom har utan att ständigt jaga efter något nyare, finare och bättre.

Fast det är inte så konstigt, vare sig vi vill eller inte blir vi påverkade av reklamen om allt nytt som kommer hela tiden. Det är inte konstigt att vi tror oss vilja ha den nya modellen som vi innerst inne vet om nästan är exakt likadan som den andra mer eller mindre. Det är ju så våra hjärnor fungerar lite, vi blir påverkade av all reklam. Det är mycket det som styr våra inköp.

Nu närmar ju sig julen, köphysterin går i taket totalt. Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får.

Vad är det för fel på att berätta vad man ska köpa för julklappar? Eller varför är det att skryta såfort man berättar om något man köper?

 

[Manji]

Det jag undrar över är var den enorma hetsen över prylar kommer ifrån. Varför man ska köpa nytt och nyare och nyast, och om det någonsin är någon som är nöjd med det dom har utan att ständigt jaga efter något nyare, finare och bättre. Jag är sällan med i diskussioner om de senaste modellerna på telefoner, datorer eller något annat materiellt. Har ingen koll, bryr mig inte särskilt. Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det. Ser många människor som jobbar som galningar för att kunna köpa saker, förstår om det är något man inte har, menar inte att alla ska leva i en hydda i skogen klädda i löv.

Inköp av det nyaste inom teknik upplever jag handlar om just det - teknik. Folk som ständigt köper nya telefoner och datorer är sådana som gillar teknik och utveckling, så självklart avsätter dessa personer pengar på det och mer än gärna visa upp det.

Att någon som knappt förstår vad ett operativsystem är för något, är över 16 år samt arbetar ihop sin egen inkomst, skulle okynnesköpa nya teknikprylar bara för att så i framkant, har jag aldrig någonsin varit med om.

 

[Amha]

Jag gillar att inte behöva oroa mig ekonomiskt men har inte fastnat för att konsumera. Jag har en telefon med trasig touch men den funkar bra nog för att använda tills vidare. En uppgradering blir i form av en rejäl byggtelefon. Cat hade visst en smart sådan och jag gillar att ha GPS i mobilen (dåligt lokalsinne). Dyr men bör hålla länge.

En anledning till att köpa ny bil för mig är att jag vill ha en som är bättre för miljön. För varje år förbättras den tekniken. Dock har bil blivit nedprioriterat för att vi skaffat boende i stället så nuvarande bil är 9 år gammal.

Så, gärna pengar men inte gärna prylar. Sambon gillar prylar men vi är ändå duktiga på att inte uppgradera innan det finns behov av det. Femtioelva julklappar är ingenting för mig. Det är så sällan man får användning för allt.

 

[Modest]

Jag tycker ofta att det verkar som att ju mindre pengar som man har desto mera nya prylar känner man behov av att köpa.
Och ju mer pengar som man har desto mindre prylar tenderar man att köpa.

Jag håller med. Framför allt upplever jag att människor med mer pengar köper färre grejer men av bättre kvalitet, därmed kanske dyrare i inköp men håller i gengäld längre.
Varje gång Lyxfällan är på tv slås jag av hur otroligt mycket prylar deltagarna har köpt (som egentligen inga pengar har) men det mesta är bara skit och har noll andrahandsvärde.

 

[sjoberga]

....
Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?
....

Nu närmar ju sig julen, köphysterin går i taket totalt. Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får. Jag själv, kommer nog att ge bort några burkar hemkokt marmelad.. Inte för att jag inte har råd, men för att jag helt enkelt inte har lust att köpa köpa köpa.

Nej, i mina umgängeskretsar är det total frånvaro av det uppvisandet och skrytet. (Vanligare är snarare toppbjudning på vem som ska köpa minst julklappar, har billigast bil, mobiltelefon och spendera minst pengar på julen.) Sedan vet jag inte om jag ingår i en majoritet eller minoritet som har det på det viset.

 

[MalinJ]

Nu blev det mer prat om rik vs. fattig, vilket inte var själva idén till tråden. Såg även att någon skrev om att förakta dem med pengar och avundsjuka.

Jag flyttade hemifrån när jag var femton, jag har inte fått något gratis. Har haft det både tungt och jobbigt.. Har det bra idag, är inte rik på pengar men på så många andra saker. Har hus, hästar och pengar nog att köpa det jag vill, om jag vill. Jag föraktar ingen för deras val i livet och förespråkar inte att det är bättre att vara fattig. Det är självklart bäst om man har så man klarar sig.

Vad folk gör av sina pengar är väl deras ensak, jag är varken avundsjuk eller bitter. Jag har bara svårt att förstå det samhället. Märker här att många inte ser den enorma hetsen, tror att det till stor del beror på i vilken mån man träffar andra människor, vilken umgängeskrets man har och speciellt vilken ålder man är i. Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?

Det jag undrar över är var den enorma hetsen över prylar kommer ifrån. Varför man ska köpa nytt och nyare och nyast, och om det någonsin är någon som är nöjd med det dom har utan att ständigt jaga efter något nyare, finare och bättre. Jag är sällan med i diskussioner om de senaste modellerna på telefoner, datorer eller något annat materiellt. Har ingen koll, bryr mig inte särskilt. Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det. Ser många människor som jobbar som galningar för att kunna köpa saker, förstår om det är något man inte har, menar inte att alla ska leva i en hydda i skogen klädda i löv.

Nu närmar ju sig julen, köphysterin går i taket totalt. Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får. Jag själv, kommer nog att ge bort några burkar hemkokt marmelad.. Inte för att jag inte har råd, men för att jag helt enkelt inte har lust att köpa köpa köpa.

"Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?"
"Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det."
"Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får."

Där kom det där igen. Du har en riktigt tråkig syn på saken. Varför ska det inte vara okej att dela med sig av det man är glad över, oavsett prislapp?

Om jag ser till mig själv så är mitt facebookflöde en salig blandning av saker som jag gillar och saker som jag ogillar, bilderna handlar oftast om saker jag är glad över och det kan vara allt ifrån mina katter, hunden, hästen, en tavla som jag målat, en korg kantareller, hemodlade gurkor, min nya bil, en sprakande brasa i öppna spisen, en gammal broderad duk som jag fyndat på Erikshjälpen, en svalkande pool, storslagna vyer från någon av våra resor, bilder från huset eller gården, trädgården eller skogen, den nya kaffemaskinen, senaste skorna, en flaska fin champagne, en bukett vilda blommor, barnen, familjen och mycket, mycket mer...

Vilka poster är skryt här? Huset och gården är definitivt det som är dyrast och bilen kostade en del men utslaget per år år är det resorna som kostar mest. Fast i förhållande till användning och upplevelse är det nog hästen som är dyrast eftersom jag numera lånar ut hästen och själv bara rider typ en gång om året. Det är väl typ 40 000 kr per ridtur. Är det bilder på hästen och den årliga ridturen jag ska akta mig för att lägga ut för att inte anses skryta? Eller är det huset och gården?