Men pengar, det är lycka?

[Och_Aye]

Men @Karma vad menar du med att "visa upp"?

Klart man gärna visar något som gör en glad?
Min pappa kom körandes till mig när han köpt sin nya, superflashiga sportmotorcykel och visade upp den, ville att jag skulle åka med osv. Det fullkomligt lyser ur ögonen varje gång han sitter på den. Är det att "visa upp? Såklart, han är ju superduperglad för den?

 

[avslutat medlemskap]

Varje gång Lyxfällan är på tv slås jag av hur otroligt mycket prylar deltagarna har köpt (som egentligen inga pengar har) men det mesta är bara skit och har noll andrahandsvärde.

Då är vi lika, jag har också funderat över "hur tänkte dom där?" Finns inte ekonomin så finns den inte, antingen väntar man med inköpet och sparar eller också ser man till att skaffa det man vill ha utan att det kostar en förmögenhet och hamnar inom budget. Saker man inte behöver ha längre men som man har omsätter man till antingen pengar för finansiering eller använder som bytesobjekt. Det gäller bara att se sakerna i sitt rätta sammanhang och att sälja billigt betyder inte att det är en dålig affär i slutändan, hellre sälja billigt än att stå med "skiten" kvar som bara tar plats och genererar dåliga vibbar så fort man ser dom.

"Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?"

För att man är glad att man skaffat något man velat ha eller behövt kanske? Jag blev jätteglad igår, jag fick en hel säck arbetskläder och vinterkläder alldeles gratis varav en del var helt nya så mitt klädkonto plundrades och flyttades över till byggkontot för mitt framtida hus.

 

[MalinJ]

För att man är glad att man skaffat något man velat ha eller behövt kanske? Jag blev jätteglad igår, jag fick en hel säck arbetskläder och vinterkläder alldeles gratis varav en del var helt nya så mitt klädkonto plundrades och flyttades över till byggkontot för mitt framtida hus.

Jo, det var precis så jag menade, jag citerade TS ord där i början av mitt inlägg.

 

[Karma]

Är inte konstigt alls tycker jag då man antagligen är glad för den nya grejen man har fått/köpt.

Fast det är inte så konstigt, vare sig vi vill eller inte blir vi påverkade av reklamen om allt nytt som kommer hela tiden. Det är inte konstigt att vi tror oss vilja ha den nya modellen som vi innerst inne vet om nästan är exakt likadan som den andra mer eller mindre. Det är ju så våra hjärnor fungerar lite, vi blir påverkade av all reklam. Det är mycket det som styr våra inköp.

Vad är det för fel på att berätta vad man ska köpa för julklappar? Eller varför är det att skryta såfort man berättar om något man köper?

- Jag ska köpa nya telefoner till mina barn
- Jaha men mina ska få nya datorer serdu!
- Äsch jag satsar på båda och, och en resa till Thailand.

Det där ser jag som rent skryt. Det gör jag . Ser ingenting annat i det än prylhysteri och att försöka hävda sig. Det är klart man kan berätta om något man köper eller har men det beror väl på hur man säger det och till vem? Mötte en gubbe på jobbetsom utan att jag frågade något särskilt berättade att han har en strandtomt, och värd flera miljoner är den också. Visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, får jag flytta in?

"Har ni aldrig träffat någon som visar upp sina splitternya saker? Varför gör man det?"
"Har svårt att bli imponerad av något någon annan har eller känna begär efter det."
"Människor skryter högt med vilka fina julklappar de ska ge bort och hur mycket barnen får."

Där kom det där igen. Du har en riktigt tråkig syn på saken. Varför ska det inte vara okej att dela med sig av det man är glad över, oavsett prislapp?

--

Vilka poster är skryt här? Huset och gården är definitivt det som är dyrast och bilen kostade en del men utslaget per år år är det resorna som kostar mest. Fast i förhållande till användning och upplevelse är det nog hästen som är dyrast eftersom jag numera lånar ut hästen och själv bara rider typ en gång om året. Det är väl typ 40 000 kr per ridtur. Är det bilder på hästen och den årliga ridturen jag ska akta mig för att lägga ut för att inte anses skryta? Eller är det huset och gården?

Statusen där du skriver "Nu har jag den här!! Så mycket bättre än det ni har". Men den skriver du inte. Jag har ingen tråkig syn på någonting mer än den totalt galna konsumtionen av saker i allmänhet som jag personligen upplevt. Du behöver inte känna att du faller i den kategorin om du inte vill och du behöver inte försvara dig.

Men @Karma vad menar du med att "visa upp"?

Klart man gärna visar något som gör en glad?
Min pappa kom körandes till mig när han köpt sin nya, superflashiga sportmotorcykel och visade upp den, ville att jag skulle åka med osv. Det fullkomligt lyser ur ögonen varje gång han sitter på den. Är det att "visa upp? Såklart, han är ju superduperglad för den?

Han kom förmodligen inte förbi för att skryta med den inför dig, skulle jag tro Han ville nog bara visa upp något han tyckte om.

 

[sjoberga]

- Jag ska köpa nya telefoner till mina barn
- Jaha men mina ska få nya datorer serdu!
- Äsch jag satsar på båda och, och en resa till Thailand.

Det där ser jag som rent skryt. Det gör jag . Ser ingenting annat i det än prylhysteri och att försöka hävda sig. Det är klart man kan berätta om något man köper eller har men det beror väl på hur man säger det och till vem? Mötte en gubbe på jobbetsom utan att jag frågade något särskilt berättade att han har en strandtomt, och värd flera miljoner är den också. Visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, får jag flytta in?

Det håller jag med om. Det är bara det att jag aldrig varit med om det personligen, bara sett på TV. Det brukar vara ungar i yngre tonåren annars som håller på sådär av ren omognad. Å andra sidan har jag inte Facebook heller och har aldrig haft, det är kanske där en del försöker upprätthålla en bild av sig själva som handlar om yta och framgång?

 

[Enya]

@MacGyver på onsdag ska jag hämta ett par dojor åt mig själv (trilla inte av stolen nu för fasen)!! Vill du se, ska jag visa upp dem? Det är GorTex Viking har jag för mig de heter, begagnade, liiiite i dyraste laget () för 250 kr är ungefär 150 kr för mycket för ett par skor åt mig, men ack vad nöjd jag var med föregångarna jag hade för några år sedan!

Någon annan som vill se Enya i sina vinterdojor?



Skämt åsido, jag förstår att man är glad för en pryl och visar upp den. Man är ju glad och glädje har en förmåga att vilja delas med andra! Det är ju samma sak som när man råkar ut för något kul, får ett nytt jobb, ska bli förälder, skaffar en häst man velat ha, får träffa familjen man inte träffat på länge o.s.v. Glädje. Hur ofta har inte jag visat upp en nyköpt väldoftande bok av favvoförfattaren på fb?

Jag älskar mina saker. Visst kan man tänka att vara frisk och leva är det viktigaste, det som ger lycka, men mina saker, så värdelösa (ekonomiskt) de än är ligger mig varmt om hjärtat just eftersom de behövs, de används, de är fina osv. Men det ger mig inget att köpa en plattv alls, det ger mig inget att köpa nyaste bilarna, det ger mig inget att följa klädmodet, det ger mig inget att ha värsta datorn, och inte heller ger det mig något att ha en dyr cykel för 10 000 kr. Det ger mig inte heller något att få vara frisk om jag inte har något alls, om jag inte har något alls som förhöjer min levnadsstandard. Man lever bara en gång. Då kan man leva gott också om man vill det. Inte bara leva, då lever man ju bara för att man måste och vilket liv är det? Säger jag, och fortsätter längta efter senaste boken av min favoritförfattare. Varför skriver han så långsamt?! Och super mario spelet. Alla som haft nintedo och super mario vet vilken källa till glädje DET kan vara!

 

[MalinJ]

Statusen där du skriver "Nu har jag den här!! Så mycket bättre än det ni har". Men den skriver du inte. Jag har ingen tråkig syn på någonting mer än den totalt galna konsumtionen av saker i allmänhet som jag personligen upplevt. Du behöver inte känna att du faller i den kategorin om du inte vill och du behöver inte försvara dig.

Jag har faktiskt aldrig sett en status som ens liknar det du skriver. Vilka konstiga vänner du måste ha om det är så pass vanligt förekommande att du ser det som ett problem.

 

[Enya]

- Jag ska köpa nya telefoner till mina barn
- Jaha men mina ska få nya datorer serdu!
- Äsch jag satsar på båda och, och en resa till Thailand.

Det där ser jag som rent skryt. Det gör jag . Ser ingenting annat i det än prylhysteri och att försöka hävda sig. Det är klart man kan berätta om något man köper eller har men det beror väl på hur man säger det och till vem? Mötte en gubbe på jobbetsom utan att jag frågade något särskilt berättade att han har en strandtomt, och värd flera miljoner är den också. Visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, får jag flytta in?



Statusen där du skriver "Nu har jag den här!! Så mycket bättre än det ni har". Men den skriver du inte. Jag har ingen tråkig syn på någonting mer än den totalt galna konsumtionen av saker i allmänhet som jag personligen upplevt. Du behöver inte känna att du faller i den kategorin om du inte vill och du behöver inte försvara dig.




Han kom förmodligen inte förbi för att skryta med den inför dig, skulle jag tro Han ville nog bara visa upp något han tyckte om.

Du beskriver släktingarna till min man. Där handlar det inte om glädje utan om att visa sin status.

 

[Gnist]

- Jag ska köpa nya telefoner till mina barn
- Jaha men mina ska få nya datorer serdu!
- Äsch jag satsar på båda och, och en resa till Thailand.

Kan ärligt säga att inget sånt där eller ens i närheten av dylikt förekommer i min rätt stora bekantskaps och vänkrets.

Men ändå förstår jag inte riktigt varför man öht stör sig på ekonomiskt skryt av den typen? Stör mig mer på den typen av människa som "kan och vet allt" och dessutom gärna talar om det för allt och alla i parti och minut..

 

[Karma]

@sjoberga

När du säger det så tror jag faktiskt att sociala medier har en hel del med saken att göra. Förut såg vi grannens nya bil över staketet (inte jag bokstavligen då, jag har inga grannar) nu blir vi ständigt pumpade med all den infon över facebook istället. Kanske det då är lättare att störa sig? Det är där man har möjlighet att visa bara den fasad man vill visa.

@Enya Nu förstår du nog lite var jag ville komma Folk som ska ha för att visa sin status. Och då överkonsumtion som följd. Glad att jag inte är den enda som sett det iallafall, började känna mig lite galen.

@MailnJ jag har en del "nyrika" vänner på min feed.. Liksom folk från alla möjliga olika "klasser" om man ska dela upp samhället på det viset. Det är en totalt vansinnig hets om att slänga upp alla sina nyaste prylar som status, samt alla märkesgrejer och liknande. Det handlar inte ens om att vilja visa upp något man är glad över i många fall.

Jag förstår konsumtion, jag förstår att man köper det man vill ha eller behöver, men jag förstår inte hetsen eller stressen och framförallt inte de människor som väljer att försumma sin familj till förmån för att kunna göra eller köpa de dyra sakerna.

Eller för all del varenda männsika i lyxfällan som känt så mycket att dom måste ha "allt" att dom till och med glömt kolla om dom har råd med det.

 

[Karma]

Kan ärligt säga att inget sånt där eller ens i närheten av dylikt förekommer i min rätt stora bekantskaps och vänkrets.

Men ändå förstår jag inte riktigt varför man öht stör sig på ekonomiskt skryt av den typen? Stör mig mer på den typen av människa som "kan och vet allt" och dessutom gärna talar om det för allt och alla i parti och minut..

Stör mig inte på det. Förstår det bara inte. Det var ett exempel till någon som inte förstått vad jag menade.

 

[Mabuse]

Stör mig inte på det. Förstår det bara inte. Det var ett exempel till någon som inte förstått vad jag menade.

Men handlar det verkligen om att hela samhället har blivit så, eller att du har fått några lustiga bekanta på fb? Jag har en del bekanta på fb som håller på med triathlon, och om jag ska utgå från dem skulle jag säga att dagens samhälle är lite knäppt, det enda vi pratar om är träningspass och vilka triathlonlopp vi ska vara med i, har vi inte tappat bor något om vi bara bryr oss om Triathlon, och inte om familj och vänner längre?

Det blir ju lite snett, några människor på fb är inte hela samhället, och livet på fb är inte samma sak som den människans liv irl. Mina triathlonkompisar har också barn och jobb som alla andra, som de ägnar merparten av sin tid åt, bara att på fb så blir det triathlon för hela slanten. Och de flesta i samhället håller inte på med triathlon alls.

 

[Karma]

Men handlar det verkligen om att hela samhället har blivit så, eller att du har fått några lustiga bekanta på fb? Jag har en del bekanta på fb som håller på med triathlon, och om jag ska utgå från dem skulle jag säga att dagens samhälle är lite knäppt, det enda vi pratar om är träningspass och vilka triathlonlopp vi ska vara med i, har vi inte tappat bor något om vi bara bryr oss om Triathlon, och inte om familj och vänner längre?

Det blir ju lite snett, några människor på fb är inte hela samhället, och livet på fb är inte samma sak som den människans liv irl. Mina triathlonkompisar har också barn och jobb som alla andra, som de ägnar merparten av sin tid åt, bara att på fb så blir det triathlon för hela slanten. Och de flesta i samhället håller inte på med triathlon alls.

Det handlar inte bara om FB, såklart. Nämnde att det kan vara enklare där.

Konsumtionshetsen totalt är det tråden handlar om. Ifall man blir lycklig av att ha det senaste, ifall man försummar en del av sitt liv i strävan efter något annat. Kanske hade tråden sett annorlunda ut om den varit skriven i vinkeln om konsumtionshetsen vs. miljön.

Måste bara tillägga att ett samhälle blir inte bara på ett visst sätt helt plötsligt. Man kan inte säga att det är på ett visst sätt. Du är en del och din verklighet ser kanske inte likadan ut som min verklighet, vi bor på olika orter, kanske i olika länder. Har annorlunda umgängeskrets, olika värderingar och olika syn på hur saker är eller ska vara. Jag lever inte mitt liv på facebook, men andra kanske gör.

 

[Mabuse]

Det handlar inte bara om FB, såklart. Nämnde att det kan vara enklare där.

Konsumtionshetsen totalt är det tråden handlar om. Ifall man blir lycklig av att ha det senaste, ifall man försummar en del av sitt liv i strävan efter något annat. Kanske hade tråden sett annorlunda ut om den varit skriven i vinkeln om konsumtionshetsen vs. miljön.

Ingen i tråden verkar ju känna igen sig i att vilja hetsa efter det senaste och försumma annat.

Är det kanske snarare något som man tycker sig se hos andra, än kan identifiera sig själv med? De som köper det senaste av någonting har ju i tråden beskrivit hur de tycker det är roligt, och gläder sig åt sitt intresse, utan att känna att de för den skull försummar annat för att få råd till sitt intresse.

 

[Karma]

Ingen i tråden verkar ju känna igen sig i att vilja hetsa efter det senaste och försumma annat.

Är det kanske snarare något som man tycker sig se hos andra, än kan identifiera sig själv med?

Vart vill du komma?

Jag är inte ute och letar inte efter några som håller med mig, om det var det du undrade över.

 

[Mabuse]

Vart vill du komma?

Jag letar inte efter några som håller med mig.

Det jag skrev: att det med att hetsa efter det senste på bekostnad av annat är något man tillskriver andra. Man ser andra köpa nya saker, och utgår från att det innebär att de hetsar efter nytt och försummar annat i livet. Medan den som köper något nytt inte ser det så, utan som att man är glad över att kunna ha råd med ett intresse, och fina saker. Medan den som inte delar intresset tycker att det var ju onödigt dyrt, det måste vara statusjakt som ligger bakom, någon annan vettig anledning finns inte.

Att hetsen bara ser ut som sådan utifrån, helt enkelt, inifrån upplever man det annorlunda.

 

[aprilmaj]

Jag känner mig ibland stressad av att (andra tycker att) jag har så få prylar. Skaffade tv förra året, har ingen smartphone, ingen digitalkamera, inga moderna kläder, reser inte osv.

Samtidigt undrar jag om det framstår som att jag skryter när jag berättar om inköp som jag gjort. För när jag verkligen köper något som jag vill ha, då är jag JÄTTEGLAD och vill berätta för hela världen. Och gör det ofta också. Är det skryt?

 

[Snubbelfot]

Jag ser minst tre (relaterade) diskussioner. Dels den om konsumtionssamhället i stort. Dels den om att skryta med sina inköp (eller med att man har råd med dem). Dels frågan om vad var och en väjer att lägga sina pengar på.
Den första frågan har gott om egna forum och trådar. Ifråga om att skryta erkänner jag gärna att jag ibland visar upp - på sociala medier eller live - saker jag skaffat. Men då är det primära inte att jag har skaffat en dyr pryl, utan att jag lyckats skaffa något som ger mig en möjlighet. Ett nytt objektiv så jag kan ta bättre bilder. Eller något musiktekniskt, som fyller ett eftersatt (ok då, konstruerat) behov.
När det gäller vad folk lägger pengar på så har jag för länge sedan konstaterat att inte ens de mest prylgalna vänner jag har (och det finns en del) lägger i närheten av så mycket pengar på onödigt bjäfs varje år som vi lägger på något så oglamoröst som våra två hästar.
(Dem visar vi ju iofs gärna upp på fb etc, men det är ju ingen utanför hästvärlden som inser att det kostar så mycket som det gör, så skrytfaktorn där är rätt klen. )

 

[Karma]

Jag känner mig ibland stressad av att (andra tycker att) jag har så få prylar. Skaffade tv förra året, har ingen smartphone, ingen digitalkamera, inga moderna kläder, reser inte osv.

Samtidigt undrar jag om det framstår som att jag skryter när jag berättar om inköp som jag gjort. För när jag verkligen köper något som jag vill ha, då är jag JÄTTEGLAD och vill berätta för hela världen. Och gör det ofta också. Är det skryt?

Det vet jag inte vem som ska bestämma det. Det finns säkerligen någon som tycker du skryter, någon som tycker det du köpt är skit och någon som är glad för din skull.

 

[lil-sis]

Det handlar inte bara om FB, såklart. Nämnde att det kan vara enklare där.

Konsumtionshetsen totalt är det tråden handlar om. Ifall man blir lycklig av att ha det senaste, ifall man försummar en del av sitt liv i strävan efter något annat. Kanske hade tråden sett annorlunda ut om den varit skriven i vinkeln om konsumtionshetsen vs. miljön.

Måste bara tillägga att ett samhälle blir inte bara på ett visst sätt helt plötsligt. Man kan inte säga att det är på ett visst sätt. Du är en del och din verklighet ser kanske inte likadan ut som min verklighet, vi bor på olika orter, kanske i olika länder. Har annorlunda umgängeskrets, olika värderingar och olika syn på hur saker är eller ska vara. Jag lever inte mitt liv på facebook, men andra kanske gör.

På ett hästforum så kan man anta att många försummar en massa annat i livet för att kunna ha häst
Vem avgör vad som gör grannen lycklig?