Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?
Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.
Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.
Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.
Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.