Men pengar, det är lycka?

[Enya]

Fast håller inte riktigt med.
Några av de gångerna jag känner mig lyckligast är när jag inte har tillgång till pengar, teknik eller liknande.
DVS på vandring i skogen. Man är i ett tillstånd där man har vad man behöver för stunden och dagarna framöver.

Hade man kunnat återkapa detta utan krav på motprestation så hade man lätt kunnat vara lycklig utan pengar.
Det är trygghet som ger lycka inte pengar per se. Tycker det är ganska viktigt att göra skillnad på det.

Men det är samma med övervikt. Man blir inte lycklig bara för man går ner i vikt. Lycka kommer av att jobba med sig själv. Att vara trygg i sig själv i sin omgivning och ha trygghet i tak över huvudet och mat på bordet för sig och sina nära.

Men tak över huvudet och mat på bordet för sin familj får du inte av att sakna pengar. Man kan inte riktigt vara trygg och lycklig om man inte har pengar ifall något oväntat dyker upp om man inte har pengar till det. Där ger ju pengar indirekt lycka.

 

[escodobe]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Jag jagar varken "det senaste" eller status, men pengar gör mig väldigt lycklig!
Det är först de senaste åren i mitt liv som jag fått in tillräckligt med pengar för att ha ungefär en medelinkomst.

Jag slipper få ont i magen av en oväntad räkning, jag kan ta ridlektioner och hyra en söt ponny på söndagar, Jag slipper frysa i dåliga skor, jag kan äta vad jag vill, när jag vill, jag kan vara hemma från jobbet om jag är sjuk utan att oroa mig om hyran ska kunna betalas. Skulle jag behöva medicin så vetjag attjag kan köpa den utan att få äta havregrynsgröt i en vecka. Jag har en 24 år gammal bil som jag får lyckokick av varje gång jag ser den och vet att det är MIN att köra och går den sönder så har jag råd att laga den. Jag har råd att åka och hjälpa en vän långt borta att flytta.
Nu om ett par veckor ska jag åka till ett ställe som varit en dröm sedan jag var 12! Jag har råd att lösa en akut kris för en fattigare vän.


Ärligt talat, jag får rätt ofta känslan av att åsikter och utryck som "man kan inte köpa lycka" kommer från folk i samma ombonade medelklassliv som jag själv nu är i.

För många är det ett rent hån.

Det är betydligt lättare att njuta av livet när man inte behöver ha ångest varje natt. Det har roligare i pulkabacken om man inte behöver bli genomblöt pga dåliga kläder och oroa sig för om det finns el när man kommer hem.

 

[escodobe]

Fast håller inte riktigt med.
Några av de gångerna jag känner mig lyckligast är när jag inte har tillgång till pengar, teknik eller liknande.
DVS på vandring i skogen. Man är i ett tillstånd där man har vad man behöver för stunden och dagarna framöver.

Jag har alltid gillat skogen. Men det är väldigt mycket trevligare att gå nu med ett par skor som håller sig torra, med en ryggsäck som köpts för att den passar mig istället för att den var billig och som därför inte skaver upp sår på ryggen...

 

[Grazing]

Jag tycker pengar ger lycka, iallafall för mig. Jag är lycklig när jag är trygg, jag är trygg när jag vet att jag har pengar som kan betala oväntade saker, när jag känner att jag faktiskt kan om jag vill unna mig någonting. Eller att jag kan ha häst och njuta av den, för det kan man inte om man inte har pengar. Däremot så är jag inte så hysterisk med att köpa nya grejer, jag gillar pengar för pengar gör en trots allt ganska fri.

Dock tar ju inte pengar bort ens personliga problem man har med sig själv, det är ju något att komma ihåg. Om man inte då kan köpa sig en häst, då kan ju många problem med sig själv försvinna, på det sättet kan man ju köpa sig lycklig faktiskt. Jag var lycklig när jag hade min häst. Alltså köpt lycka.

 

[Aliche]

Jag tycker det är skillnad på att bli lycklig av att ha pengar och lycklig av att ha saker.
Jag är helt klart lyckligare när jag har en bra månad med lite utgifter och lite bättre inkomst så jag inte har 50:- kvar med en vecka till lönen, då känner jag mig stressad och otrygg. Medans jag under en månad med bättre inkomst (mer OB mindre läkarbesök m.m.) känner mig lugnare och mer harmonisk för jag inte behöver oroa mig för matpengar, hur jag ska betala SL-kortet osv. Men det handlar om själva tillgången på pengar som gör mig lycklig, at jag inte behöver oroa mig, däremot känner jag inget stort behov av massa grejjer och senaste av allting, så länge det funkar som det ska och jag gillar det så köper jag inte något nytt

 

[kryddelydd]

Fast min åsikt är nog att man blir lycklig av pengar, allt annat lika. Jag har provat att ha pengar och inte ha pengar, och det är mycket trevligare och enklare att ha dem. Aldrig behöva oroa sig över en oväntad räkning, bo bekvämt, ha bra och funktionella kläder, äta det man vill.

Sen är det lätt hänt att påverkas av andra, att dras med i habegär. Bästa sättet att bli av med det är inte hela tiden umgås i kretsar där andra har mer, eller titta på saker man inte egentligen har råd med. Man ser sig ju i relation till sin omgivning, oavsett hur mycket man har kommer man vilja ha mer och känna sig olycklig om man alltid har mindre eller sämre än andra som man ser som sina gelikar.

Jag tycker som du skrev i ditt förra inlägg: det är enklare när man har pengarna. Man behöver inte tänka på dem.
Å andra sidan äger jag ingen TV, inge smartphone, ingen stero. Jag har (uppenbarligen) en dator men den var billigaste modellen när jag köpte den för tre eller fyra år sedan.
Jag köpte en skapligt ny bil när jag ville ha en nyare - den gamla var då drygt tio år gammal och hade gått ca 18000mil och jag hade inte lust att ställa mig med en bil som sannolikt kommer att behöva en massa reparationer. Jag kör en del med häst, upp till 3o mil enkel väg, och ville inte bli stående längs vägen. Alltså köpte jag en bättre bil än den gamla. Jag är efter 23-24 år med körkort inne på min tredje bil - har behållt de jag köpt tills "nöden krävt".
Det jag däremot lägger våldsamma pengar på är hästarna.
Hästar och tillbehör med foder och liknande kostar mig ungefär 20000kr per månad, lågt räknat.
Jag köper sällan kläder förrän jag är tvungen, utom ridkläder som jag har gott om.
Det senaste jag håller på att shoppa på mig är körutrustning för ganska många tusenlappar för nu har jag fått för mig att jag vill göra det.

Så visst är det lättare att ha roligt när man har pengar att göra åt.

 

[Lilla]

Självklart mår man inte bra om man inte har pengar så att man klarar sig eller att man oroar sig för det. Och självklart kan man man känna glädje över att köpa sig något.
Men det står det väl inget om i huvudinlägget? Mest att vi överhandlar.

 

[Gnist]

Självklart mår man inte bra om man inte har pengar så att man klarar sig eller att man oroar sig för det. Och självklart kan man man känna glädje över att köpa sig något.
Men det står det väl inget om i huvudinlägget? Mest att vi överhandlar.

Men vem är det som avgör om folk överhandlar egentligen? Finns pengarna så får man väl köpa vad man vill utan att andra ska ondgöra sig över det eller ha en åsikt om vad man faktiskt gör med sina pengar?

 

[Mabuse]

Självklart mår man inte bra om man inte har pengar så att man klarar sig eller att man oroar sig för det. Och självklart kan man man känna glädje över att köpa sig något.
Men det står det väl inget om i huvudinlägget? Mest att vi överhandlar.

Gör vi? Jag känner inte igen mig i bilden av folk som hetsar efter den senaste elektroniken, köper det nyaste hela tiden, och sen måste jobba jämt för att dra in tillräckligt med pengar och ändå ligga sömnlös och oroa mig över räkningar, för att jag köpt allt på kredit och inte har råd. Till att börja med så förutsätter ett direkt samband mellan att jobba mer och få mer pengar att man har övertidsersättning, och jag och större delen av min bekantskapskrets har jobb där man inte får ob eller övertidsersättning. Så mer jobb ger inte mer pengar, bara ett tryggare jobb för att man blir bättre på sitt jobb om man lägger mer tid på det. Så ser det ut för i princip alla som går på tjänstemannaavtal, och de är rätt många, särskilt bland de som har råd att köpa senaste iphonen.

Däremot känner jag igen mig i glädjen att ha råd med bra skor, en mobil som fungerar bra och har funktioner jag har nytta av, det vill säga, lycka som beror på att jag har pengar att köpa saker jag behöver när jag behöver dem, utan att behöva titta så mycket på vad de kostar.

 

[Lilla]

Men vem är det som avgör om folk överhandlar egentligen? Finns pengarna så får man väl köpa vad man vill utan att andra ska ondgöra sig över det eller ha en åsikt om vad man faktiskt gör med sina pengar?

Självklart får man göra som man vill. Men att tex köpa nytt så fort det kommer nytt eller kasta kläder så fort det inte är nyaste mode eller gå och handla för att man är ledsen tex är sånt som jag inte blir lyckligare av.
Som ts skriver är det annat som betyder mer för mig.
Och för att understryka så är det alltså inte att vara utan pengar jag menar utan som jag skrev högst upp.

 

[Lilla]

Gör vi? Jag känner inte igen mig i bilden av folk som hetsar efter den senaste elektroniken, köper det nyaste hela tiden, och sen måste jobba jämt för att dra in tillräckligt med pengar och ändå ligga sömnlös och oroa mig över räkningar, för att jag köpt allt på kredit och inte har råd. Till att börja med så förutsätter ett direkt samband mellan att jobba mer och få mer pengar att man har övertidsersättning, och jag och större delen av min bekantskapskrets har jobb där man inte får ob eller övertidsersättning. Så mer jobb ger inte mer pengar, bara ett tryggare jobb för att man blir bättre på sitt jobb om man lägger mer tid på det. Så ser det ut för i princip alla som går på tjänstemannaavtal, och de är rätt många, särskilt bland de som har råd att köpa senaste iphonen.

Däremot känner jag igen mig i glädjen att ha råd med bra skor, en mobil som fungerar bra och har funktioner jag har nytta av, det vill säga, lycka som beror på att jag har pengar att köpa saker jag behöver när jag behöver dem, utan att behöva titta så mycket på vad de kostar.

DET håller jag helt med om!

 

[Mabuse]

Självklart får man göra som man vill. Men att tex köpa nytt så fort det kommer nytt eller kasta kläder så fort det inte är nyaste mode eller gå och handla för att man är ledsen tex är sånt som jag inte blir lyckligare av.
Som ts skriver är det annat som betyder mer för mig.
Och för att understryka så är det alltså inte att vara utan pengar jag menar utan som jag skrev högst upp.

Nej, du kanske inte blir lyckligare av det, men andra kanske blir det, och det är därför de väljer att göra så?

Är man t ex modeintresserad, så kan jag tänka mig att man har jättestort nöje av att kunna köpa nya kläder ofta, följa med i trenderna, och alltid känna sig välklädd. Ungefär som att jag som är matintresserad har glädje av att ha råd att prova nya restauranger eller laga det jag är sugen på, oavsett om butiken har extrapris på just det den veckan.

 

[Gumman]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Jag håller med Gnist fullt ut. Det är en sak att kunna välja att frivilligt lämna sin vardag med pengar en vecka eller så, det är en helt annan sak att leva utan pengar som skapar sömnlösa nätter, ångest och oro för hur man ska klara av att sätta mat på bordet. För min del har jag slutat att fira jul eftersom jag har helt enkelt inte råd att köpa in en julskinka och sätta den på bordet eller köpa julklappar. Så enkelt är det. Det här en av många jular vi haft på samma vis och det är tveksamt om det blir annorlunda i år.

 

[Fiorano]

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

 

[sjoberga]

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

Nu är jag ingen karriärmänniska och sitter i taxin till flyget bara ett par gånger om året - men en hel del välavlönade arbeten är fantastiska i vad man kan uträtta och får uppleva. Om man sedan väljer att konsumera för pengarna eller skänka bort dem är en annan sak. Jag vill nog mest anföra en annan bild om vad en egenstyrd "karriär" kan innebära. Om man prioriterar med lite annat än pengar (och får bra betalt ändå) kan man styra sin vardag till att bli precis det man önskade och få en bra betalning per månad för det - det är något jag är fantastiskt "lycklig" över. Så jag plussar för karriärplanering och medvetna yrkesval även om jag håller med om att, i det fallet man bara prioriterar "status och pengar" riskerar att hamna för jäkla snett. Särskilt om man också anser att prylar är status och inte funktion.

 

[MalinJ]

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

Eller så blir dom frånvarande föräldrar för att det jobb dom har kräver det och det kan lika gärna gälla en lastbilschaufför. Men jag förstår vad du menar och visst finns också det du beskriver. Det blir ändå alltid fel när man generaliserar. Det finns också dom som verkligen brinner för sitt jobb och älskar det dom gör även om dom tjänar mycket pengar.

Det jag emotsätter mig är att man så ofta generaliserar människor med god ekonomi. Som om ekonomin automatiskt skulle leda till att man inte kan uppskatta det lilla i livet, att man lever i en liten bubbla där man inte ser "den riktiga" världen utanför och framförallt att man inte kan sätta sig in i andras situation. Sådana egenskaper har inte med ekonomi att göra, det handlar om den människa man är.

Sen är det förvånandsvärt hur man vid diskussioner inom vilket ämne det än gäller, kan vända saken till att ens åsikt inte riktigt räknas för att man har det ekonomiskt bra. Senast för någon vecka sedan fick jag veta att man tydligen kan vara så fattig och ha så mycket att göra att man inte har råd och tid att låta bli att säga neger(!)... Jag la verkligen mycket möda på att argumentera mot användning av det ordet och det slutade med att jag fick en rejäl känga om att det är lätt för mig att säga som har det så bra. Andra måste minsann lägga sin tid och sin energi på viktigare saker än att peta i vilka ord som får användas. Dom måste jobba hårt för att få ekonomin att gå ihop... Jo. Helt logiskt, eller hur?

 

[TeamLundVer]

Pengar i sig gör ingen lycklig. Däremot så kan bristen på pengar vara ett orosmoment och därmed vill jag påstå att tillgången på pengar kan vara en del i att man är lycklig. Med tillgången så tänker jag mer att man har pengar sparade så att man inte behöver oroa sig för oförutsedda utgifter och faktiskt kan unna sig en SPA-weekend (eller vad man nu tycker om) då och då utan att behöva snåla för att få ihop det.

Pratar vi konsumtionshets så är det en helt annan sak. Känner man att man måste ha det nyaste hela tiden så tror jag tvärtom att det är ett tecken på att ngt saknas i ens liv och det är inte prylar. Nu när vi närmar oss jul så blir den där konsumtionshetsen allt tydligare. Vi har (tillsammans med dem vi firar jul) tagit beslutet att det inte ska inhandlas några julklappar till oss vuxna i år. Istället kommer vi som träffas den 23:e (väldigt många då) köpa en julklapp var för drygt 150:- som passar alla och sedan spelar vi en variant av julklappsspelet som går ut på att alla går därifrån med vars ett paket. Det är ju ändå kul att köpa julklappar om man bara behöver köpa en (istället för närmare 30). Då kan man lägga tid på att klura ordentligt istället för att man stressköper saker som folk ändå inte vill ha

På samma sätt kommer jag och min man sätta en gräns vad det gäller vårt barn from nästa år (BF nu i november så att sätta gräns till detta året kommer inte gå) att det är max ett paket per person som gäller. Dvs farföräldrarna kan inte komma med 20 paket som innehåller skitgrejer (som ändå kommer slängas inom det snaraste och inte ger ngt barn lycka mer än i 5min) utan de kan komma med max 2st. De kommer istället vara välkomna att sätta in pengar på barnets aktiekonto.

Själva blandar vi friskt nytt och gammalt. Vi håller på att renovera och där väljer vi att lägga en hel del extrapengar (dyrare golv etc) men samtidigt så gör vi det mesta själva för att få ner kostnaden. Vi köper teknikprylar om det behövs men då köper vi också toppgrejerna så att vi kan ha dem i många år. Många möbler är begagnade men har fått sig en uppfräschning av oss. Senaste tillskotten är en begagnad spjälsäng och ett lånat skötbord. Bilen är iofs bara 5år gammal (vi har haft den i 4) men den har gått över 20 000mil och kommer bli för liten nu med både barnvagn och stor hund så där har vi beställt en förmånsbil genom mannens jobb. Annars hade vi köpt en ny begagnad.

 

[Mabuse]

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

m

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

Nåväl, alla jobb har väl sina goda och dåliga stunder. De gångerna man sitter i en taxi i ottan på väg till ett fakirflyg kan jag förstå om man undrar vad man håller på med, sen kommer det andra stunder när det absolut känns värt det. Men det är kanske inte då du träffar dem. Däremot är det sant att ett välbetalt jobb ofta kräver mycket tid och energi, och det är inte sagt att man tycker det är värt det. Däremot har jag sällan träffat nån som har ett välbetalt jobb de inte vill ha, bara för att hå råd med moppe till barnen och nyaste bilen. Moppen och bilen är snarare en bonus.

Det finns ganska mycket forskning gjort på lycka kontra pengar. Vet att jag läst att gränsen går vid en månadsinkomst på 40.000:-, sen planade lyckonivån ut (och nej jag har inte källa på detta eftersom jag inte minns var jag läst det). Så visst ger pengar lycka till viss del eftersom ekonomisk otrygghet är ganska starkt kopplat till orosnivåer.

Men samtidigt tycker jag själv att vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle. Jag fattar inte hur många har råd att leva som de gör! Allt är det senaste, huset kostade miljoner och det står två nya bilar på uppfarten samt att ungarna har en moped och en moppebil osv. Eller jo, de har råd för att de jobbar som tokar. Vi kör dom fem på morgonen till flyget och hämtar dom halv tolv på natten dagen efter. Mao blir de frånvarande föräldrar för att status ska upprätthållas. För nej, jag köper inte att alla dessa människor jobbar med något de älskar och brinner för. Det är såååå många kunder som sitter och pratar med varandra i bilen om att de egenetligen vill göra annat men är tvungna att ha detta jobbet pga ekorrhjulet de är fast i.

Kan ärligt säga att alla mina tankar på en egen storslagen karriär har försvunnit just för att jag dagligen träffar dessa karriärmänniskor. De må ha finare hus och bil än mig, men sjutton till att de verkar särskilt lyckliga.

 

[sjoberga]

m


Nåväl, alla jobb har väl sina goda och dåliga stunder. De gångerna man sitter i en taxi i ottan på väg till ett fakirflyg kan jag förstå om man undrar vad man håller på med, sen kommer det andra stunder när det absolut känns värt det. Men det är kanske inte då du träffar dem. Däremot är det sant att ett välbetalt jobb ofta kräver mycket tid och energi, och det är inte sagt att man tycker det är värt det. Däremot har jag sällan träffat nån som har ett välbetalt jobb de inte vill ha, bara för att hå råd med moppe till barnen och nyaste bilen. Moppen och bilen är snarare en bonus.

Jag vill nog påstå att det inte är sällan. Utan ganska vanligt. Man fastnar i att man måste tjäna pengar för att skaffa statusprylar och bo i fina området, ha en fin bil och åka på fina resor. Där bilen och fina huset är själva kronan av att visa att man tjänar bra med pengar.

Jag kan tänka mig att det är den typen av människor som sitter i taxin och tycker att de sitter fast. Om man istället har ett jobb som man skulle tänka sig att göra utan att få betalt för att det är himla roligt (självklart skulle man inte göra det på samma vis) så är det inget man beklagar sig över. Då känner man sig lyckligt lottad de flesta dagar man beger sig till arbetet. Även om "fakirflygen" (upp mitt i natten - paus i Amsterdam 8h, över till Montreal över 1 dag och tillbaka - med 36h dygn och glad middag med kunder - för att ta ett konkret exempel) kan bli tufft för vem som helst....

 

[mino]

Det jag kan tänka om nackdelen med pengar är att det köper oss en del genvägar som kanske inte alltid är det bästa för vår personliga och samhälleliga utveckling. Och då menar jag inte att fattiga människor skulle vara lyckligare (det är alltså inte en fråga om antingen eller), utan snarare att pengar blir en väg att hantera livet på som inte alltid leder till ett fullt liv.

Om man tex upplever att man själv har ett problem eller att det finns problem i samhället så kan man antingen känna sig intresserad av att hantera problemet - eller åka på en kul resa eller shoppa lite nya kläder för att pigga upp sig. Och jag tror att rätt många väljer den enkla vägen: vänd bort blicken och konsumera nåt kul. Så pengar passiviserar och gör folk "nöjda" med sådant de inte borde vara nöjda med. Det oroar mig för det leder inte till sann utveckling och klokare samhällen.