Men pengar, det är lycka?

[Jane_Done]

Ja, jag tänker nog att avundsjuka innefattar missunnsamhet. Vilket gör skillnaden mellan: "jag vill ha den där istället för att hen ska få ha den" och "en sån skulle jag också vilja ha". Det senare ser jag egentligen inget problem med. För min del blir det antingen en drivkraft, eller bara en liten tankelek. Att jag leker med tanken på att ha en sån en stund, och så är det bra med det.

Alltså, jag tänker inte att det är "fel" att visa upp saker. Min tankegång handlar snarare just om att det är - tycker jag - betydligt intressantare att fundera över varför man själv visar det man visar, än att fundera över varför andra visar det de visar. Jag har nog aldrig tolkat något som någon vän har visat upp som att de gör det för att visa sin position i det där racet som TS resonemang utgår från. Jag känner inte igen mig och min omgivning i det alls, i alla fall.

Själv kan jag tex avstå från att visa saker som jag först tänker mig att jag vill visa, därför att jag tex kommer fram till att jag verkar vilja visa upp något slags "normalitet". Då låter jag bli. Jag känner sällan den sorts glädje över saker att jag vill dela på det viset, så det kan jag inte riktigt förhålla mig till, men tex en ny häst skulle jag ju ofelbart visa upp.

Jag tror jag får träna mig i att ha längre mellan tanke och handling

Jag måste nog fundera på det där med normalitet, jag menar, det finns ju enorma likheter i postandet på fb, där jag kanske går omkring och tror att jag uttrycker att jag är såååååå unik.

 

[Petruska]

Jag tror jag får träna mig i att ha längre mellan tanke och handling

Jag måste nog fundera på det där med normalitet, jag menar, det finns ju enorma likheter i postandet på fb, där jag kanske går omkring och tror att jag uttrycker att jag är såååååå unik.

Dina balettskor handlar betydligt mer om att tänja på gränserna än om att få din normalitet bekräftad!

 

[MalinJ]

Ja, jag tänker nog att avundsjuka innefattar missunnsamhet. Vilket gör skillnaden mellan: "jag vill ha den där istället för att hen ska få ha den" och "en sån skulle jag också vilja ha". Det senare ser jag egentligen inget problem med. För min del blir det antingen en drivkraft, eller bara en liten tankelek. Att jag leker med tanken på att ha en sån en stund, och så är det bra med det.

Alltså, jag tänker inte att det är "fel" att visa upp saker. Min tankegång handlar snarare just om att det är - tycker jag - betydligt intressantare att fundera över varför man själv visar det man visar, än att fundera över varför andra visar det de visar. Jag har nog aldrig tolkat något som någon vän har visat upp som att de gör det för att visa sin position i det där racet som TS resonemang utgår från. Jag känner inte igen mig och min omgivning i det alls, i alla fall.

Själv kan jag tex avstå från att visa saker som jag först tänker mig att jag vill visa, därför att jag tex kommer fram till att jag verkar vilja visa upp något slags "normalitet". Då låter jag bli. Jag känner sällan den sorts glädje över saker att jag vill dela på det viset, så det kan jag inte riktigt förhålla mig till, men tex en ny häst skulle jag ju ofelbart visa upp.

Jag lägger inte så stor möda på att fundera över vad jag ska visa eller varför. Kanske beror det på att jag delar väldigt mycket och inte ser det som att jag "visar upp" dom sidor jag vill att människor ska se och bedöma mig efter. Mer som att jag delar med mig av alla olika komponenter som tillsammans är mitt liv. Min facebooksida representerar hela mig.

Jag ser också på avundsjuka ungefär så som du beskriver. Det blir därför lite konstigt när någon tycker att jag ska ha "empati" för om någon blir avundsjuk på exempelvis min bil. Jag kan inte känna empati för missunsamhet. Det är inte särskilt sorgligt att inte alla har en cab heller. Det är däremot väldigt sorgligt att inte alla har hälsan eller tillräckligt med pengar för att skaffa det mest grundläggande för ett drägligt eller till och med lyckligt liv. Där kan jag känna både sorg och empati.

Det är som jag har sagt tidigare, att alla ska få ha det bra är en fin önskan, men önskan om att ingen ska få ha det bättre än någon annan är inte fin någonstans.

 

[Jane_Done]

Dina balettskor handlar betydligt mer om att tänja på gränserna än om att få din normalitet bekräftad!

Att få bekräftelse verkar också vara ett mänskligt behov!

 

[Petruska]

Jag lägger inte så stor möda på att fundera över vad jag ska visa eller varför.

Det är som jag har sagt tidigare, att alla ska få ha det bra är en fin önskan, men önskan om att ingen ska få ha det bättre än någon annan är inte fin någonstans.

Och det är väl lite där jag landar. Istället för att fundera över de egna motiven, funderar man över andras. Vem har sagt att ingen ska få ha det bättre än någon annan, och varför är det du som bekymrar dig över det?

Själv kan jag inför fotograferingar tex, helt klart tänka mig för kring vad mina kläder tex signalerar. Vill jag verkligen visa det där dyra märkesplagget, eller vill jag visa/vara något annat? Om jag visar det där dyra, vad visar jag då? Vad vill jag stå för? Jag vet ju att allt som syns säger något, precis som ord.

 

[mino]

. Det blir därför lite konstigt när någon tycker att jag ska ha "empati" för om någon blir avundsjuk på exempelvis min bil. Jag kan inte känna empati för missunsamhet. Det är inte särskilt sorgligt att inte alla har en cab heller. .

Om jag förstår ditt resonemang rätt så tycker du att det är rimligt att folk som har mindre resurser än du ger dig sympati när du visar upp av ditt överflöd? Att deras reaktion ska vara att just du verkligen är värd en cab och att alla andra reaktioner är obegriplig småaktighet och missunnsamhet? Här menar jag att det brister i inlevelseförmåga och förmåga att förstå hur andra kan uppfatta vad man försöker säga med bilden på sin nya cab (för att fortsätta tjata om just det exemplet )

Sen kan man ju ha hållningen att man skiter i hur andra reagerar på ens lycka. Men att ha problem med att mindre "lyckade" inte reagerar fullständigt positivt på ens egna framgångar framstår för mig som ganska empatilöst, ja.

 

[Dentaku]

Men är det inte facebook vi diskuterar? Där man har sina vänner och bekanta? Det är ju inte så att jag postar i gruppen för byn jag bor i eller någon annan diskussionsgrupp om en rik onkel skulle få för sig att ge mig en säck guldpengar.

De folk vars poster jag kan se utan att gå in i någon grupp är människor jag bryr mig om och därför blir jag glad om de skaffar sig eller får fina saker. Även om jag också skulle vilja ha dessa saker men saknar ekonomiska förutsättningar missunnar jag dem inte vad det har. Dessutom kan jag välja om jag ser inlägg från - eller ens är vän med - någon som jag upplever beter sig skrytsamt eller stoltserar med sina tillgångar på ett sätt som gör att det svider.

 

[tanten]

Jag känner mig ibland stressad av att (andra tycker att) jag har så få prylar. Skaffade tv förra året, har ingen smartphone, ingen digitalkamera, inga moderna kläder, reser inte osv.

Samtidigt undrar jag om det framstår som att jag skryter när jag berättar om inköp som jag gjort. För när jag verkligen köper något som jag vill ha, då är jag JÄTTEGLAD och vill berätta för hela världen. Och gör det ofta också. Är det skryt?

Nej - det kan det väl ändå inte vara?

För nåra år sedan kpte jag min stuga. Jag la ut på fb och fick oändligt med glada varma tillrop. "Folket på byn" välkomnade mig "hem" igen.

Skulle det varit ett skryt?

Handlar det inte om att dela sin glädje. Att få glädjas tillsammans med någon annan?

Eller den bekant som meddelar att den fått ett nytt politiskt uppdrag eller en ny tjänst. Och fb fylls av gratulationer. Skryt? Nej verkligen inte!

 

[MalinJ]

Om jag förstår ditt resonemang rätt så tycker du att det är rimligt att folk som har mindre resurser än du ger dig sympati när du visar upp av ditt överflöd? Att deras reaktion ska vara att just du verkligen är värd en cab och att alla andra reaktioner är obegriplig småaktighet och missunnsamhet? Här menar jag att det brister i inlevelseförmåga och förmåga att förstå hur andra kan uppfatta vad man försöker säga med bilden på sin nya cab (för att fortsätta tjata om just det exemplet )

Sen kan man ju ha hållningen att man skiter i hur andra reagerar på ens lycka. Men att ha problem med att mindre "lyckade" inte reagerar fullständigt positivt på ens egna framgångar framstår för mig som ganska empatilöst, ja.

Nej, du förstår inte mitt resonemang rätt. Alls. Det jag skrev var att jag inte kan känna empati för missunsamhet. Om det nu är just missunsamhet dom verkligen känner.

 

[Petruska]

Dessutom kan jag välja om jag ser inlägg från - eller ens är vän med - någon som jag upplever beter sig skrytsamt eller stoltserar med sina tillgångar på ett sätt som gör att det svider.

Fast den aspekten av det, skriver inte jag om. Inte främst, i alla fall. Jag funderar över varför man/jag/vi väljer att visa det vi visar. Alltså från perspektivet av att vara den som lägger ut något. Inte över om man/jag/vi upplever det andra lägger ut som skrytsamt eller inte. (Nu tycker jag inte att lite skryt är någon dödssynd, men det är ju en annan fråga.)

 

[tanten]

Om jag förstår ditt resonemang rätt så tycker du att det är rimligt att folk som har mindre resurser än du ger dig sympati när du visar upp av ditt överflöd? Att deras reaktion ska vara att just du verkligen är värd en cab och att alla andra reaktioner är obegriplig småaktighet och missunnsamhet? Här menar jag att det brister i inlevelseförmåga och förmåga att förstå hur andra kan uppfatta vad man försöker säga med bilden på sin nya cab (för att fortsätta tjata om just det exemplet )

Sen kan man ju ha hållningen att man skiter i hur andra reagerar på ens lycka. Men att ha problem med att mindre "lyckade" inte reagerar fullständigt positivt på ens egna framgångar framstår för mig som ganska empatilöst, ja.

Jag begriper inte.

Om jag har det knapert - saknar jag förmåga att bli glad tillsammans med någon annan då?

Jag har inte aråd att köpa en ny merca men nog katten skulle jag blir glad och varm om någon av mina vänner köpe den och visade upp sin glädje på fb!

Varför skulle den fattiges första reaktion bli missunsamhet om den som har mer pengar köper något den vill ha?

 

[Dentaku]

Fast den aspekten av det, skriver inte jag om. Inte främst, i alla fall. Jag funderar över varför man/jag/vi väljer att visa det vi visar. Alltså från perspektivet av att vara den som lägger ut något. Inte över om man/jag/vi upplever det andra lägger ut som skrytsamt eller inte. (Nu tycker jag inte att lite skryt är någon dödssynd, men det är ju en annan fråga.)

Jag delar saker på facebook för att visa något som gör mig glad. Det verkar även gälla andra här. När vi köpte huset vi bor i handlade det naturligtvis även om saker som att folk var nyfikna på hur vi bodde medan det inte kändes som det krävdes någon bild till notisen om att jag köpt ny bil eftersom det förmodligen var den minst spännande bil man öht kan köpa i det här landet.

 

[Petruska]

Varför skulle den fattiges första reaktion bli missunsamhet om den som har mer pengar köper något den vill ha?

Det skrev hon väl inte heller? Men om nu någon fattig känner någon sorts missunnsamhet, eller bara känner sig lite liten, ledsen och maktlös, vid åsynen av den ena nya bilen efter den andra, så är väl det en känsla som det verkar rimligt att kunna känna lite med och för? Inte minst om man är den person som visar upp alla de där bilarna? Det hade väl i stort sett varit en riktigt klädsam egenskap?

Jag förväntar mig inte att tiggarna som sitter på min gata, känner djup glädje över att jag har en varm och välsittande jacka på mig när de fryser. Jag tror inte heller att de tycker att det vore bättre om jag också frös.

 

[mino]

Varför skulle den fattiges första reaktion bli missunsamhet om den som har mer pengar köper något den vill ha?

Vi pratar inte om samma sak. Det jag pratar om är när någon som har mer pengar ifrågasätter andra reaktioner än full sympati när den visar upp vad den har köpt. Det är förstås härligt om alla kan känna full sympati när något bra händer andra. Men för mig är det konstigt att man inte kan sätta sig in i känslorna och tycka att det är okej att alla andra kanske inte tycker att det är jättepepp att man visar upp sina dyra inköp. Det är lätt, menar jag, när man har en väldigt bra situation, att tycka att alla andra minsann bara borde glädja sig, det gör ju man själv utan problem. Det är en annan sak när man kanske nästan alltid är den som har minst och står utanför allt det som ger status i en grupp.

 

[MalinJ]

Vi pratar inte om samma sak. Det jag pratar om är när någon som har mer pengar ifrågasätter andra reaktioner än full sympati när den visar upp vad den har köpt. Det är förstås härligt om alla kan känna full sympati när något bra händer andra. Men för mig är det konstigt att man inte kan sätta sig in i känslorna och tycka att det är okej att alla andra kanske inte tycker att det är jättepepp att man visar upp sina dyra inköp. Det är lätt, menar jag, när man har en väldigt bra situation, att tycka att alla andra minsann bara borde glädja sig, det gör ju man själv utan problem. Det är en annan sak när man kanske nästan alltid är den som har minst och står utanför allt det som ger status i en grupp.

Jag säger det igen, jag har aldrig ifrågasatt andra reaktioner än full sympati. Jag har bara skrivit att jag inte känner empati för missunnsamhet.

I övrigt har det varit ett riktigt intressant tankeexperiment i tråden. Jag tog min bil som exempel i början av tråden och det enda jag avslöjade om den var att det var en fin liten cabriolet, att jag köpt den för min egen skull och att jag är glad över den och därför delade med mig av bilder på den. Bilen har sedan använts i tråden som något slags exempel på att visa upp sitt överflöd. Detta trots att jag inte skrivit vad det är för bilmärke eller nämnt något om vad den kostade.

Det finns massor av små fina cabbar som inte kostar i närheten av vad en Volvo kombi eller någon annan bra dragbil gör. Hade någon reagerat på samma sätt om jag skrivit om att jag var glad över en Volvo? Jag vågar garantera att det både i det här forumet, troligtvis även i den här tråden och definitivt bland mina facebookvänner, finns många som har fordon inom familjen som sammanlagt kostar oerhört mycket mer än dom fordon vi har i vår familj.

Min bil är den enda vi faktiskt äger eftersom mannen har tjänstebil. Vår hästtransport är ett gammalt lik som är värt ca 5000 kr. Traktorn köpte vi för 15 000 kronor för flera år sedan och den har varken dyna på sitsen eller tak. Sen har vi varsin cykel av nyare modell, inköpta på Biltema för några år sedan. Sammanlagt värde för alla bilar, övriga fordon och släp i familjen, inklusive min bil: ca 300 000 kr. Hur många hästmänniskor/gårdsägare håller sin fordonskostnad på den nivån?

Den ena kostar ca 100 000 mindre än den andra, men vilken triggar igång mest tankar om lyx och överflöd och i så fall varför?

 

[tanten]

Vi pratar inte om samma sak. Det jag pratar om är när någon som har mer pengar ifrågasätter andra reaktioner än full sympati när den visar upp vad den har köpt.
.

Men händer det verkligen? Annat än i tanken?

Vet inte om jag någonsin i mitt långa liv stött på en sådan person. (eller så har jag selektivt minne)

 

[stjarnhimmel]

Det var intressant som ngn skrev tidigare vad som anses som lyxprylar. Jag vet människor som själv lägger mkt pengar på sina djur och äter lunch ute varje dag. Samtidigt blir de provocerade över en annan kollega som reser mkt eller en annan kollega som köper mkt kläder.
Trots att de gör av med ungefär lika mkt pengar.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker inte att folk skryter så mkt med sina materiella saker. Däremot kan jag tycka det är lite tröttsamt med föräldrar som varje dag ska skriva eller lägga ut bilder på sina barn. Tex förldrar som skriver om vad dagispersonalem har sagt eller barnens betyg. För mig är det jobbigare skryt än att höra om ngns resor, lägenhet bil etc. Jag kanske ska börja lägga in hästbilder varje dag med beröm från tränare?

 

[Petruska]

Den ena kostar ca 100 000 mindre än den andra, men vilken triggar igång mest tankar om lyx och överflöd och i så fall varför?

Jag är inte särskilt intresserad av frågan, men jag tycker att det är lite intressant att du väljer att ställa den.

 

[tanten]

Det var intressant som ngn skrev tidigare vad som anses som lyxprylar. Jag vet människor som själv lägger mkt pengar på sina djur och äter lunch ute varje dag. Samtidigt blir de provocerade över en annan kollega som reser mkt eller en annan kollega som köper mkt kläder.
Trots att de gör av med ungefär lika mkt pengar.

Det ÄR intressant ur olika värde pengar har.

Jag guidade konst och fick frågan vad skulpturerna kostade och berättade att de såldes för 44000. Då var reaktionerna nästa alltid förskräckta eller föervånade. Folk sa oftast att de aldrig skulle lägga SÅ mycket pengar på konst.

Men skulle du köpa en bil för 44' då? Jo, det kunde de tänka sig. När bilen är skrotad för länge sedan finns skulpturen kvar och gläder sin ägare och kanskee till och med har stigit i värde.

Själv kunde jag få dåligt samvete för ett par skor i tusenkronorsklassen. Men köpte glatt ett extra fint hästtäcke för betydligt mycket mer. För att intn tala om sadeln.... Jag skulle nog inte kunna leva med att lägga lika mycket pengar på en säng som på en sadel. (min Passier Gilbert Saknar den nästan mer än hästarna)

Pengar har olika värde, framförallt skiljer det mellan människor.