men pappan då?

[emindy]

Sv: men pappan då?

Men det är väl inte mys och gos för alla att amma heller? Vissa tkr att det är bra mkt mer mys och gos att ge flaska.

Klart att flaskan blir bättre (mysigare och mer mat) om amningen krånglar men om amningen funkar som den skall tror jag inte varken barn eller mamma skulle tycka flaskan var mysigare...

 

[Lamborghini]

Sv: men pappan då?

Klart att flaskan blir bättre (mysigare och mer mat) om amningen krånglar men om amningen funkar som den skall tror jag inte varken barn eller mamma skulle tycka flaskan var mysigare...

Nähä okej? *pekar på mig själv*. Hade inget krångel med amningen öht men flaska är bra mycket mysigare och trevligare. För båda.

 

[Calazirya]

Sv: men pappan då?

Jo då..

Alla mammor tycker inte att amma är mysigt/underbart/gosigt, vissa massor gör det för deras barns skull no more no less.

 

[viv]

Sv: men pappan då?

Jo då..

Alla mammor tycker inte att amma är mysigt/underbart/gosigt, vissa massor gör det för deras barns skull no more no less.

Pga av tidigare övergrepp som jag blivit utsatt för känner jag bara äckelkänsla för det här med ammningen. Jag går hos psykolog och bearbetar och vi pratar om det. I dagsläget känns det absolut inte som att jag kommer klara av att amma i april/maj när bebisen kommer. Mina bröst känner jag bara är något sexuellt som jag absolut inte kan förknippa med mys och mat till mitt barn. Kanske det ändras när jag väl fött...

Men jag hoppas att mitt barn tycker flaska är minst lika mysigt och att vi möts av förståelse från omgivningen. Märker redan nu att alla tar det för givet att jag ska amma och pratar på om hur mysigt det kommer bli för oss. Man har inte alltid lust att prata om det här med övergrepp med vilt främmande människor. Det är först nu tack vare min psykolog som jag kan ens kan prata om det. Vet inte hur jag hade klarat mig utan henne

 

[emindy]

Sv: men pappan då?

Jag kan ju tillägga i trådens huvudfråga att vi hade tänkt pumpa ur och ge lillan så sambon kunde ge och jag kunde vara hemifrån ibland. Men pyttsan att hon ville ta flaskan! Det var bara att slänga mjölken allt eftersom!

Hon var väl över halvåret när hon äntligen tog välling ur nappflaska, men hon äter inte hela mål varken med välling eller vanlig mat ännu. Och då är hon alltså snart tio månader! Men det spelar ingen roll för hennes anknytning till pappa är ändå väldigt bra; han kan både trösta, byta blöja och söva, bara hon är mätt. De följer med när jag jobbar och då umgås dom två hela dagen och

Vi hade kunnat vara betydligt mer jämställda i andelen tid vi spenderar med bebisen och visst hade det varit skönt att kunna fara iväg själv på nåt evenemang som slutar seeent på kvällen, men det är en så kort tid som hon är såhär liten så det är inte hela världen.

 

[emindy]

Sv: men pappan då?

Jag vill bara ge dig en styrkekram och påminna dig om att det är din och ditt barns ensak hur ni väljer att mata! Hur du än väljer att göra kommer du alltid få blickar när ni är ute eftersom du kommer att få ett så sött barn! Det är inte bara pga matningen som man får blickar utan det är något med bebisar som gör att folk vill titta.

 

[emindy]

Sv: men pappan då?

Nähä okej? *pekar på mig själv*. Hade inget krångel med amningen öht men flaska är bra mycket mysigare och trevligare. För båda.

Det måste du få tycka, men det känns mystifikt för mig.

 

[Calazirya]

Sv: men pappan då?

Förståelse från omgivningen kan tyckas försvinna när man väl står där och inte kan/vill amma. Jag förstod inte alls denna uppståndelse kring amning innan jag fick barn.

Nu med fascit i hand så var det tuffare än vad jag trodde innan.

Jag vet inte riktigt varför, men det verkar vara allmänt samtalsämne att snacka om hur amningen fungerar ( eller inte fungerar ) vare man sig som mamma vill svara eller inte ..

 

[Mitten]

Sv: men pappan då?

Och jag kan inte förstå det mysiga med att amma

Jag ammade min dotter heltid i ... kanske 4 månader? Och sedan fick hon till viss del flaska, till viss del ammade jag. Tills hon slutade, hon ville inte ha mammamat längre. Jag tyckte aldrig att det var så mysigt att amma, även om allt funkade. Det kändes slabbigt och jobbigt, tyckte jag. Jag gjorde det för hennes skull. Sedan när jag matade med flaska var det sjukt stor skillnad .
Då kände jag närhet och kunde sitta och nynna och prata och njuta av henne.

Vi har delat lika sedan Elina föddes på det mesta, jag var mammaledig i 7 månader heltid, sedan körde vi 50/50. Men då har maken haft henne mycket när han varit hemma. Hon har alltid tytt sig lika mycket till oss båda, men nu har hon blivit mer pappig än mammig .

 

[ako]

Sv: men pappan då?

Pga av tidigare övergrepp som jag blivit utsatt för känner jag bara äckelkänsla för det här med ammningen. Jag går hos psykolog och bearbetar och vi pratar om det. I dagsläget känns det absolut inte som att jag kommer klara av att amma i april/maj när bebisen kommer. Mina bröst känner jag bara är något sexuellt som jag absolut inte kan förknippa med mys och mat till mitt barn. Kanske det ändras när jag väl fött...

Men jag hoppas att mitt barn tycker flaska är minst lika mysigt och att vi möts av förståelse från omgivningen. Märker redan nu att alla tar det för givet att jag ska amma och pratar på om hur mysigt det kommer bli för oss. Man har inte alltid lust att prata om det här med övergrepp med vilt främmande människor. Det är först nu tack vare min psykolog som jag kan ens kan prata om det. Vet inte hur jag hade klarat mig utan henne

I ett fall som ditt är det väl superbra att det finns ersättning!! Jag kan tänka mig att det innebär olustkänslor i din situation. Som sagt, om det inte funkar att amma av en eller annan anledning är ju ersättning fullgott på alla sätt, det jag vände mig mot tidigare var mest pratet om att mammor o pappaor ska vara precis likvärdiga i alla lägen, i alla barnets skenden av livet och att det skulle vara att föredra att ge ersättning bara "för sakens skull". Hoppas du förstod vad jag menar!

Lycka till med barnet!!!

 

[ako]

Sv: men pappan då?

Du får snart mer hästtid igen!!! Hon växer o den där allra mest mammiga tiden är snart förbi. Jag red bara mycket sporadiskt tills L var ung 6 mån (satt dock på häst 19 dgr efter förlossningen) gammal, nu rider jag min häst 4 ggr i veckan och har hunnit ut o tävla lite dessutom. Det är jättestor skillnad på "ny pyttebäbi" och ett barn på över halvåret!

Lycka till!

 

[Brandgul]

Sv: men pappan då?

Det beror på hur mycket pappan arbetar. Jobbar han 8-17 blir det inte mycket tid med barnet hur mycket han än vill. Även pappor måste sova och vila mellan jobbpassen. Då blir det helt naturligt att man som mamma som är hemma om dagarna hinner ta hand om barnet mycket fler timmar.

Hur goda intentioner man än har så är det barnet som bestämmer vem som duger bäst. Vårt barn tycker att mamma och pappa duger lika bra och det har han alltid tyckt. Vissa kompisar har fått barn som bara gillar mamma eller pappa och jag tror inte alltid att du kan påverka det där. En hel del styrs av barnets personlighet. Jag gillar inte riktigt det där med att man tror att barnen föds tabula rasa (blanka) och att man kan forma dem hur som helst till små nickerdockor. De har egen vilja från det de föds. Vår son är sig faktiskt lik från det vi låg på BB Vissa drag har verkligen inte gått ur!

 

[Spirit]

Sv: men pappan då?

anar jag en viss avundsjuka i detta uttalande?

Väääääldigt mycket avundsjuka ska jag erkänna
Dom lider inte tack vare mina 2 underbara medryttare, att jag bara har ridit ett fåtal gånger sen Mars iår kan jag leva med.
Förhoppningsvis får jag som Ako säger mer hästtid inom en snar framtid.

 

[Gnarpis]

Sv: men pappan då?

Jag gillar inte riktigt det där med att man tror att barnen föds tabula rasa (blanka) och att man kan forma dem hur som helst till små nickerdockor. De har egen vilja från det de föds. Vår son är sig faktiskt lik från det vi låg på BB Vissa drag har verkligen inte gått ur!

Helt klart!
Min son har haft MYCKET vilja ända från början.

För övrigt vill jag säga mitt om amningen också även om det blev ett sidospår.
Tyckte i början att det var väldigt mysigt vilket jag absolut inte trodde innan, men nu såhär 3 månader tycker jag det är SKITJOBBIGT rent ut sagt och jag blir rätt så trött på att "man ska sväva runt på små rosa moln" när man har fått barn. Det är inte lätt och det är väldigt jobbigt med många saker, även om det är roligt också. Jag är otroligt tacksam att min man är en sådan fantastisk pappa/make/människa och att jag inte är ensam i det här.
För mig har pappan varit ett enormt stöd och tagit hand om både bebis och mig.
Jag skulle aldrig grejja detta själv och jag är imponerad av dom kvinnor som gör det. Oavsett om dom är ensamstående eller dom som har en partner som av någon anledning inte hjälper till så mycket.

 

[Lamborghini]

Sv: men pappan då?

Det måste du få tycka, men det känns mystifikt för mig.

Haha okej. Ja jag gjorde det enbart för sonens skull. Slutade efter 3,5 månader. Det var himmelriket

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

I ett fall som ditt är det väl superbra att det finns ersättning!! Jag kan tänka mig att det innebär olustkänslor i din situation. Som sagt, om det inte funkar att amma av en eller annan anledning är ju ersättning fullgott på alla sätt, det jag vände mig mot tidigare var mest pratet om att mammor o pappaor ska vara precis likvärdiga i alla lägen, i alla barnets skenden av livet och att det skulle vara att föredra att ge ersättning bara "för sakens skull". Hoppas du förstod vad jag menar!

Lycka till med barnet!!!

å va bra att viv skrev detta, så jag får förklara varför jag reagerade som jag gjorde.
i hennes fall har hon ju en anldening till varför han kanske inte vill eller kan amma, men vill inte berätta om det för sin mgivning. hennes svar blir då "att det blir lättare så" om någn frågar.
jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara för henne att försöka förklara sig varje gång hon får respons i form av din, "vaddå lättare så, vad ska du göra längre fram i livet när ni stöter på problem?"
därför tycker ja inte att man ska döma människor efter deras beslut, det finns ofta en anna, mycket bra anledning till varför folk beslutat som dom gör och omgivning ska respektera det.

nu tror jag iofs inte att du skulle säga så till viv om ni skulle träffas, jag bara använde dig som exempel lite, hoppas du inte tar illa upp.

till viv vill ja bara säga att ja tycker du ska släppa på måstet att amma och ta det problmemet när du kommer dit. känner du som du gör nu, använd ersättning och känner du att du vill amma, gör det.
det finns ingen som har rätt att se dig sm bättre eller sämre människa och mamma avsett vilket du beslutar dig för.

 

[Calazirya]

Sv: men pappan då?

*halvt kl*

Det här med amning rör upp så mycket känslor, speciellt hos en nyförlöst mamma med hormoner till max..

Jag passar mig otroligt för att ens ta upp frågan : Ammar du/hur går det att amma/har du mjölk etc, just för att jag själv vet hur jobbigt jag tyckte att det var när folk ( speciellt ytligt bekanta ) frågade, även om det var av välvilja/nyfikenhet.

Om en mamma vill prata om amning med mig så antar jag att hon själv tar upp frågan, as simple as that

 

[Zody]

Sv: men pappan då?

*kl*
Än så länge har jag ingenting att bidra, utan ville mest bara tacka för en oerhört bra tråd som verkligen öppnar upp ögonen! Här hemma har vi diskuterat mycket kring just delaktighet osv sen jag läste den här tråden, och den har gjort mig medveten om hur jag ska försöka att vara när Räkan tittar ut.

 

[Lamborghini]

Sv: men pappan då?

*halvt kl*

Det här med amning rör upp så mycket känslor, speciellt hos en nyförlöst mamma med hormoner till max..

Jag passar mig otroligt för att ens ta upp frågan : Ammar du/hur går det att amma/har du mjölk etc, just för att jag själv vet hur jobbigt jag tyckte att det var när folk ( speciellt ytligt bekanta ) frågade, även om det var av välvilja/nyfikenhet.

Om en mamma vill prata om amning med mig så antar jag att hon själv tar upp frågan, as simple as that

Värst var väl ändå dessa okända kärringar! Eller var det bara jag som råkade ut för dessa? Hur fräckt är inte det att fråga "ammar du?" det FÖRSTA man gör. Känner inte ens tanterna.

Jag håller med, skulle inte dra upp frågan själv mer än flyktigt om vi var inne på ämnet.

 

[ako]

Sv: men pappan då?

Jag hade aldrig ifrågastatt varför någon inte ammade (eller ens frågat om det) IRL, precis som du trodde, men som sagt det här är ju ett diskussionsforum . Ocj jag TYCKER verkligwen att det är att vara onödigt PK att tro att båda föräldrarna ska ha exakt samma roll för barnet - så blir det ju inte sedan ändå. BRA och VIKTIGA roller- JA, men varför precis SAMMA?