men pappan då?

[Cilla]

Sv: men pappan då?

nej samma går ju inte, kvinna är kvinna och man är man och kommer så alltid förbli, men jag har mer undrat över m man kan styra sitt barn att bli mer tryggt med sin far.
och om man ska tro de flesta här, så kan man det, men samtidigt väljer barnet själv vem de föredrar.

men jag kommer verkligen att jobba på att ge pappan till vårt barn tid till att lära känna och ta hand om och så gott det går undvika att hönsmamma de båda.

jag vet med mig själv (tror jag iallafall) att ja kommer att uppskatta de stunder när jag kan åka hemifrån och bara vara ensam och om man jobbar mot det målet redan från start, tror jag att det blir lättare. om inget annat så blir det ju desto lugnare för nerverna den dagen man verkligen MÅSTE lämna sitt barn till någon annan, vem det nu månne vara, om man redan från start vänjer både sig själv och barnet med att inte alltid vara tillsammans.

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

jag vet med mig själv (tror jag iallafall) att ja kommer att uppskatta de stunder när jag kan åka hemifrån och bara vara ensam och om man jobbar mot det målet redan från start, tror jag att det blir lättare. om inget annat så blir det ju desto lugnare för nerverna den dagen man verkligen MÅSTE lämna sitt barn till någon annan, vem det nu månne vara, om man redan från start vänjer både sig själv och barnet med att inte alltid vara tillsammans.

återigen tror jag det beror otroligt mycket på barnet. min policy har varit att alltid ge så mycket närhet han velat ha. Alltid lyssnat om han varit ledsen och inte tänkt att "Han ska minsann lära sig". Ända sen Sam kom ut har han varit otroligt självständig, aldrig blivit ledsen hos någon annan eller så. Sen han lärde sig gå har han gått på ett håll - bort från oss utan att vända sig om.

De första månaderna är man rätt så låst, speciellt om bebisen inte vill ta flaska. Men tiden går fort och man får vara glad för de små stunder man kan ha utan barnet. Om det sen innebär att man 3 gånger av 5 kan vara i stallet 2 timmar och de sista 2 gångerna måste åka hem efter en halvtimme eftersom barnet är helt otröstligt så får man helt enkelt ta det. Jag lovar att det går över och barnet kommer ha olika perioder när det är olika mammigt och pappigt. Jag gissar att om ett år så kommer jag vara totalt ointressant för Sam, då hans pappa gör coola saker som att köra grävmaskin, fixa bilar och hugga ved. Har jag tur kanske han är intresserad av hästar och då får han ha en liten ponny, det hade varit jättekul. Men han är redan maskingalen... Å andra sidan är det bara jag som gäller på natten, han gosar in bakom ryggen på mig och aldrig hos sin pappa (kan ju bero på att han oftast är borta halva nätterna).

Det jag vill säga är att det handlar bara om ett kort tag. Frhoppningsvis tycker bebisen att pappa är lika skoj som mamma men man ska nog inte hetsa upp sig om det inte är så.

 

[ako]

Sv: men pappan då?

nej samma går ju inte, kvinna är kvinna och man är man och kommer så alltid förbli, men jag har mer undrat över m man kan styra sitt barn att bli mer tryggt med sin far.
och om man ska tro de flesta här, så kan man det, men samtidigt väljer barnet själv vem de föredrar.

men jag kommer verkligen att jobba på att ge pappan till vårt barn tid till att lära känna och ta hand om och så gott det går undvika att hönsmamma de båda.

jag vet med mig själv (tror jag iallafall) att ja kommer att uppskatta de stunder när jag kan åka hemifrån och bara vara ensam och om man jobbar mot det målet redan från start, tror jag att det blir lättare. om inget annat så blir det ju desto lugnare för nerverna den dagen man verkligen MÅSTE lämna sitt barn till någon annan, vem det nu månne vara, om man redan från start vänjer både sig själv och barnet med att inte alltid vara tillsammans.

Så klart man ska kunna lämna barnet till pappan, fattas bara annat, man är ju föräldrar båda två! Men är det verkligen så farligt om barnet under sina allra första två, tre månader har större behov av mamman att man ska avstå att amma bara för att kunna dela upp tiden mellan sig på millimetern? Jag tycker inte det!

Som sagt, pappans tid kommer den med, och man har hela livet på sig att utöva sina intressen, och inte 17 måste man vara fjättrad i fotboja vid bebisen bara för att man ammar heller! Jag var och handlade när L var 1 vecka, jag började rida så smått när han var tre veckor och det gick utmärkt. När han var två och en halv månad började jag, förutom att vara i stallet varje dag, rida tre dgr i veckan och åka i väg o göra diverse annat då och då, att jobba en kväll, 3h, i veckan. Just det sista hade ju varit svårt om L inte hade tagit flaska, och i så fall hade jag helt enkelt fått vänta med att jobba, men i vårt fall gick det utmärkt.

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

och inte 17 måste man vara fjättrad i fotboja vid bebisen bara för att man ammar heller!

har du läst ursprunginlägget om min syster och hennes familj?
jag bara undrar om det skulle sett annorlunda ut för dm om papan hade tillåtits vara mer delaktig tidigare i sonens liv.....
och efter vad jag läst här, så tror jag att det skulle vara så!

Så klart man ska kunna lämna barnet till pappan, fattas bara annat, man är ju föräldrar båda två!

ja, eller hur kan man tycka det?
men uppenbarligen är det inte alltid så, utan jag tror att man aktivt måste jbba med barnet för att den ska kunna acceptera att inte bara vara med mamman hela dagarna.

 

[Lamborghini]

Sv: men pappan då?

En kompis till mig lät sin dotter vara otroligt mammig, eller rättare sagt hon gav inte pappan nåt utrymme. Han var visserligen väldigt ovillig till att vara med sin dotter själv osv.. Varje gång hon skulle gå hemifrån gjorde hon världens grej av det (mamman alltså), istället för ett enkelt "Hej då" och gå. Så det blev alltid ett himla liv från dotterns håll... Skrik och hysteriskt gråt. Sorgligt att barnet ska känna sig övergivet MED pappan...

Så man kan ju sköta det smidigare

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

men jag tror att det är lätt att hamna där m man som mamma har ett behov av kontroll och som pappa gärna bara följer med.

och det är exakt där jag inte vill hamna!!!

 

[Spirit]

Sv: men pappan då?

Har en mamma i mammagruppen som vägrar släppa sitt barn ur sikte, hon har den med sig in på toaletten samt när personen duschar sitter fadern & barnet utanför.
Han får varken byta blöja eller göra någonting.

Mamman berättade det hur glatt som helst för oss andra, som om det var fullt naturligt. Vi andra satt mest & gapade

Ledaren i gruppen tog henne åt sidan efter träffen.

Jag tyckte synd om pappan, och barnet var otroligt mammigt, räckte att hon pratade med oss, började barnet skrika pga hon inte längre hade full uppmärksamhet på den lilla.

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

Men gud, och stackars pappan! Han måste ju känt sig som värsta sämsta människan som inte ens klarar att ta hand om sitt eget barn! Hoppas hon ändrar på sig, för allas skull...