men pappan då?

Sv: men pappan då?

Men om man väljer att köra ersättning från första början? Så att pappan blir lika delaktig i mat-biten? Kan inte barnet känna en trygghet till pappan då? Eller om mamman väljer att gå och jobba ganska snart efter förlossningen och pappan stannar hemma istället, kommer barnet då att känna sig otryggt?

Säkert dumma frågor för er som är föräldrar men eftersom jag själv inte är förälder än och inte har någon direkt erfarenhet av barn måste jag fråga :confused:

Jag ger bara ersättning, min sambo är hemma mer än borta, men jag upplever ändå att bebis lugnar sig fortare hos mig än honom. Jag tror inte hon är otrygg med honom, men vi reagerar olika när hon skriker (han blir mer stressad), vi håller olika, och hon somnar ofta i mitt knä, sällan hos pappa.

Skulle jag dö, skulle han vara "tvungen att klara det". Men bebis har varit i mig i nio månader, pappa måste jobba lite mer för att knyta an lika mycket.
Jag umgås ju med bebis nästan 24 timmar om dygnet, och även om hon är mycket hos pappa så tar han mer sällan 100% av ansvaret med mat, sömn, blöjor, lek, promenader osv. Och när han gör det är det inte en vecka i sträck, eftersom han jobbar och är borta då och då.

När jag börjar jobba om fyra månader (bebis är två månader) är det han tur att dra lasset:).
 
Sv: men pappan då?

Jag ger bara ersättning, min sambo är hemma mer än borta, men jag upplever ändå att bebis lugnar sig fortare hos mig än honom. Jag tror inte hon är otrygg med honom, men vi reagerar olika när hon skriker (han blir mer stressad), vi håller olika, och hon somnar ofta i mitt knä, sällan hos pappa.

Skulle jag dö, skulle han vara "tvungen att klara det". Men bebis har varit i mig i nio månader, pappa måste jobba lite mer för att knyta an lika mycket.
Jag umgås ju med bebis nästan 24 timmar om dygnet, och även om hon är mycket hos pappa så tar han mer sällan 100% av ansvaret med mat, sömn, blöjor, lek, promenader osv. Och när han gör det är det inte en vecka i sträck, eftersom han jobbar och är borta då och då.

När jag börjar jobba om fyra månader (bebis är två månader) är det han tur att dra lasset:).

Så var det för oss också, jag höll på ett bättre "sovsätt" men annars var det ingen större skillnad. Dessutom lär sig bebisarna att märka "hur mamma gör" och "hur pappa gör".
 
Sv: men pappan då?

Men om man väljer att köra ersättning från första början? Så att pappan blir lika delaktig i mat-biten? Kan inte barnet känna en trygghet till pappan då? Eller om mamman väljer att gå och jobba ganska snart efter förlossningen och pappan stannar hemma istället, kommer barnet då att känna sig otryggt?

Säkert dumma frågor för er som är föräldrar men eftersom jag själv inte är förälder än och inte har någon direkt erfarenhet av barn måste jag fråga :confused:

Ersättning är just ersättning, d v s något som är jättebra att ta till när man inte kan amma av någon anledning, eller att ge vissa mål med då mamman inte är hemma. Med tanke på de förflar som amningen ger, så tycker jag det vore egoistiskt att inta amma bara för att det är enklare med ersättning... Sedan finns det massor av GODA skäl till att inte amma, men det är inte det här tycker jag.
 
Sv: men pappan då?

Har inte läst hela tråden, men svarar ändå: Nej, man behöver inte bli livegen för att man blir mamma, men den allra, allra första tiden är mammans roll för barnet i de flesta fall viktigare, eftersom barnet legat i mammans mage, maten finns (om man ammar) hos henne etc. Att tro att man ska kunna leva precis som innan man fick barn är inget att rekommendera varesig mammor eller pappor, utan det blir en stor (men underbar) omställning.

Vår son åt ersättnig som komplement till amningen o var ensam med pappa ett par timmar i taget från ca 1 må n ålder. Fram tills dess helammade jag och var bara borta 1-2 h i stöten (t ex handla, fixa i stallet etc). Sedan började jag ju rida igen o tiden utökades. Det har inte varit några bekymmer med det, dock är det svårare för pappan att "natta om" honom om han vaknar en kväll när jag är borta, men det är oxå allt.

Och barn växer - de är bara pyttesmå en kort, kort tid....
 
Sv: men pappan då?

barn som blir uppfödda på flaska är inte sämre barn än de som är uppfödda med bröstet och man är varken sämre mamma eller pappa om man väljer att ge ersättning istället för bröstmjölk.

ersättningen kan aldrig ersätta bröstmjölken, men den kan duga lika bra!

och vilket skäl man har till att medvetet välja bort bröstet har faktiskt ingen annan med att göra och man är ingen sämre mamma för att man tar det beslutet.

sen kan man ju, om man tycker att det är jätteviktigt med närhet och trygghet till båda föräldrarna, men ändå inte vill tulla på maten, pumpa och ge i flaska istället.

en nybliven mamma (eller pappa för den delen) är väl nog uppfylld med dåligt samvete och känsla av att inte räcka till och inte vara tillräcklig, utan att någon utomstående tycker och tänker om deras beslut.

att välja bort bröstet och ge ersättning med förevändningen att "det är enklare så" är en anledning så god som någon.
 
Sv: men pappan då?

Då tycker vi olika! Självklart blir de inte sämre barn!!! Vem har påstått det? Amning ger bättre immunförsvar och skyddar delvis mot bland annat plötslig spädbarnsdöd samt att en hel del forskning menar att det skyddar mot allergier.

Om man inte får amningen att fungera så att man som mamma vantrivs med att amma, eller om man av någon annan anledning inte kan så är det ju jätte, jättebra att det finns ersättning!! Men att man är så slö att man bara inte känner för att försöka, då det trots allt är det allra bästa för barnet (även om ersättning oxå är ett bra alternativ) så tycker jag att man är egoistisk.

Detta är ju ett diskussionsforum, och då tycker jag visst att man kan få tycka så (angående att du skrev att "ingen annan har med det att göra").

Och om man direkt väljer bort amningen bara för att det är "lättare att slippa", vad gör man då nästa gång det blir jobbigt att ha barn? Allt går inte att slippa och det är inte enkelt här i livet hela tiden.

Vårt barn är delammat och inte 17 har han haft svårt att knyta an till sin pappa.

Och snälla, tro inte att jag är amningsrabiat, självklart förstår jag att det finns massor av skäl att inte amma!!!! Men som sagt, bara att man inte vill försöka för att det är enklare med flaska tycker JAG inte är skäl nog.
 
Sv: men pappan då?

Men... Det va väl ingen som inte orkade amma? Frågan va väl hur vida barnet kunde knyta an till pappan bättre om man inte ammade och delade på matbiten. Det tycker jag är en jättefin tanke! Jag har själv funderat i de banorna, så vi får se hur det blir med amning för min del. Det är jättebra med diskussioner, man lär sig en massa! Förresten, är det inte mycket besvärligare att ge ersättning? Upp och blanda och värma maten varje gång bebis är hungrig? Jag är säkert helt fel ute, som vanligt :p
 
Sv: men pappan då?

nejnej, det är ingen som sagt nått om att de inte orkat amma. :D
å visst blir det mycket knepigare att ge ersättning, när du ammar har du ju lixom allt på plats och med dig jämt!

ako:
det jag menar är att ingen utomstående kan veta varför vissa människor tycker och tänker och väljer som de gör och jag tycker inte att man ska döma människor efter deras beslut och det finns ingen anledning till varför människor ska försvara sig och de beslut de tagit.

om man är så slö att man inte ens orkar försöka amma, borde man inte skaffat barn ÖHT tycker jag, men det är inte min sak att döma ut de människor (om det nu finns sånna) som väljer så. de är säkert bra föräldrar ändå.

jag kanske skrev lite hårt i inlägget, givetvis får alla tycka olika och ha olika åsikter om allt mellan himmel och jord.

bara att man inte vill försöka för att det är enklare med flaska tycker JAG inte är skäl nog.
dom som prövar lär ju upptäcka ganska snart att det kanske vore enklare att amma den tid det går.. (tror ja iallafall, jag har som sagt aldrig ammat!)
jag har iallafall inte nån som jag känner som i efterhand hellre väljer ersättning än amning.
 
Sv: men pappan då?

Även pappan är delaktig från början så kan det ändå bli tokigt.
Dottern är fruktansvärt mammig, även sambon har tagit sitt ansvar från dag 1 med blöjor, nattmatningar mm.
Jag delammar & vi kompletterar med flaska så jag skulle kunna lämna henne vid behov.
Nu när hon blivit äldre så är hon väldigt bestämd med vem hon föredrar.
Lite jobbigt om man får säga så, känns inte bra när man vet att hon är väldigt olycklig när jag kommer in igen.
Hoppas på det blir bättre med tiden.
 
Sv: men pappan då?

Tycker det är hucket som stucket, hemma är amningen är smidigare, man parkerar sötnosen på amningskudden, sitter bekvämt i soffan & myser in sig i en filt med laptopen, fjärrkontrollen till tv:n & en kanna vatten inom räckhåll.

Borta är flaskan däremot smidigare. En thermos med varmt vatten & doserare. :)
 
Sv: men pappan då?

Men... Det va väl ingen som inte orkade amma? Frågan va väl hur vida barnet kunde knyta an till pappan bättre om man inte ammade och delade på matbiten. Det tycker jag är en jättefin tanke! Jag har själv funderat i de banorna, så vi får se hur det blir med amning för min del. Det är jättebra med diskussioner, man lär sig en massa! Förresten, är det inte mycket besvärligare att ge ersättning? Upp och blanda och värma maten varje gång bebis är hungrig? Jag är säkert helt fel ute, som vanligt :p

JAG tror det går att få barnet att knyta an till pappan ändå, genom att de umgås mycket, pappan kan sjala eller bära barnet i sele etc, etc. Att gå vägen till detta genom att bara för sakens skull ta bort den mest naturliga näringen och naturliga sättet att vara nära mamman, nämligen amningen, tycker jag verkar tokigt. Det känns för mig onödigt PK- män och kvinnor ÄR olika - kvinnor kan föda barn och amma, män kan inte. Därmed INTE sagt att män är sämre föräldrar.

De tiden som bäbisen är "matknuten" till mamman är så kort... Pappan har all möjlighet att ta igen det som barnet vaar mer hos mamman under den tiden i barnets liv.

Sedan måste ju pappan få försöka och lita på att han klarar att vara ensam med bebben oxå!!! Mata fullt - åk iväg o kom hem till nästa amning, alt delamma om barnet tar flaska- är väl ypperligt bra.
 
Sv: men pappan då?

Men om man väljer att köra ersättning från första början? Så att pappan blir lika delaktig i mat-biten? Kan inte barnet känna en trygghet till pappan då? Eller om mamman väljer att gå och jobba ganska snart efter förlossningen och pappan stannar hemma istället, kommer barnet då att känna sig otryggt?

Säkert dumma frågor för er som är föräldrar men eftersom jag själv inte är förälder än och inte har någon direkt erfarenhet av barn måste jag fråga :confused:

Nej barnet kommer ju lära känna sin pappa. Vilket de gör även om han inte ger flaska.

Jag har både ammat och givit ersättning och tycker inte alls närheten man har vid matningen är den samma. Med flaskan är det bara mat, men när man ammar en massa mys och gos.
 
Sv: men pappan då?

Nej barnet kommer ju lära känna sin pappa. Vilket de gör även om han inte ger flaska.


vilket förutsätter att mamman tillåter pappan att pröva sig fram och har tålamodet till låta de båda hitta varandra.
å som jag har fattat det hela, ett nog så stort problem för nya mammor och pappor!
 
Sv: men pappan då?

varför tror du att det är så?

Ärligt talat så har jag ingen aning.
Kan vara för han jobbar dagtid & är bara hemma efter kl 18, all annan tid spenderar hon med mig. Samt jag har den smaskiga färska mjölken.:confused: Hon äter även flaska från början, så dom skulle knyta an.

Vi har försökt många gånger.
Han har tagit sitt ansvar sen hon var nyfödd för hon INTE skulle bli så beroende utav mig. :(
Det gick bra tills hon blev så pass med, att hon vet vem hon är hos.

Tja, hästarna är fina när dom går i hagen & det ser kul ut när medisarna rider ut tillsammans. :grin:

Hoppas på det blir bättre med tiden.
 
Sv: men pappan då?

varför tror du att det är så?

Barn är individer. Jag har två totalt olika. De var olika redan på BB alltså bara några timmar gamla. Närhetsbehovet och känsligheten för olika människor är individuell.

Min bror har fått ett barn som inte bryr sig öht om vem hon är hos, lika glad hos alla, även när hon bara var några månader gammal och ammades enbart.

Visst kan man som föräldrar påverka mycket, men en stor del är personligheten och den har man ju ingen aning om förrän barnet väl är där.
 
Sv: men pappan då?

Och jag anser att det visst kan vara lika :)..

Så det är nog från person till person, när jag gav E mat från flaskan var det även då mer än bara mat ..
 
Sv: men pappan då?

Men det är väl inte mys och gos för alla att amma heller? Vissa tkr att det är bra mkt mer mys och gos att ge flaska.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 679
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 144
Senast: lizzie
·
Hundhälsa Holländsk Herdehund på nyss fyllda 1år, började med att jag en dag (14nov) tyckte han såg halt/rörelsestörning på morgon rastningen...
Svar
3
· Visningar
1 051
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 517
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp