men pappan då?

[Calazirya]

Sv: men pappan då?

Är man medveten om det så blir det lättare, har du sedan en sambo som faktiskt kan säga ifrån så är det bra.

Sedan gäller det att man har en rak och öppen kommunikation med barnets pappa, där man tillåts att känna som man känner trots att det är lite galet

 

[Humelibumlan]

Sv: men pappan då?

Jag är ensamstående till min dotter som är 4 månader och hon är trygg hos alla och har alltid varit.
De få gånger hon är ledsen o gråter så på 1 av 10 så måste jag ta henne, annars så funkar det med någon annan oxå.

Ingen aning om vad det beror på, men det är väldigt skönt!

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

haha, det kan ja förstå!!!

sen får man ju inte glömma att de faktiskt är små egna individer som är olika känsliga. man kan nog inte dra alla över en kam.....

 

[Luna10]

Sv: men pappan då?

Vi delade på det mesta redan på BB, jag som ammade förstås men när vi kom hem så tog maken alla blöjbyten och bad o.dyl. Fortfarande nu efter 1 år tror jag jag har badat sonen sammanlagt 3 gånger tror jag...
Han var hemma 2 veckor efter förlossningen. När han började jobba igen hade han sonen på kvällarna och helgerna. Det hände på måndag morgon ibland att jag tyckte det kändes så ovant att byta blöja... Just det, jag har ju inte bytt på hela helgen.

När sonen var 2-3 veckor började jag gå ut till stallet ensam för att kvällsfodra, rykta lite och så. Var väl borta en halv- en timme och ammade innan jag gick. Ibland blev sonen lite ledsen för han skulle ha velat ha bröstet då, men inte otröstlig. När han var 6 veckor började jag pumpa ur för att pappan skulle kunna ge flaska när jag var ute och efter första gången så var sambon så glad när jag kom in - äntligen kunde han mata och göra sonen helt nöjd!
Och sen dess har det inte varit några problem. Jag började jobba deltid när sonen var 7 månader och det funkade utmärkt. Visst blir sonen ju glad när jag kommer hem, men det blir han när pappa kommer hem med.
Jag har flera gånger tänkt att jag måste sakna någon mammahormon för jag hade absolut inget emot att få 1-2 timmar för mig själv ens när sonen var nyfödd. Och jag har ALDRIG känt att jag lämnat "bort" sonen när han är hos pappan.

Och jag blev bara så trött på alla som frågade efter jag börjat jobba, var sonen var på dagarna? Var han på dagis eller hos dagmamma?
Eh, han är 7 månader, skulle inte tro det va...
Jaha, han är hos farmor/mormor då?
Att han var hemma med sin pappa fanns inte ens som alternativ för många, i bästa fall kom det upp som 3e-4e alternativ!
Suck.

Sonen är idag en glad och social 1-åring som trivs med alla och kan både matas och läggas av andra än mig och sin pappa. Hans faster på 19 år sitter ofta barnvakt och har så gjort sen sonen var 6 månader ca.

Jag rider 4-5 dagar i veckan, tränar dressyr för tränare 1-2 ggr/månad och tävlar lätta klasser ibland.

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

Just det dar med hormoner och den hos mamman inbyggda instinkten att vilja trosta ar ju sa viktig att vara medveten om. Och darfor ar det viktigt att lamna pappan och barnet ensamma! Det behover inte vara flera timmar, bara en promenad i 20 minuter gor under.

Jag var superstressad i borjan (las: flera manader) att lamna Sam, trots att min sambo skickade gulliga foton dar Sam sov och berattade att allt gick toppen och att han hade atit mm. Anda kunde jag inte koncentrera mig pa shoppingen! Som tur var hade jag en peppande kompis som forstod och lyssnade. Hon fick beromma mig nar jag varit duktig och varit hemifran i en timme eller sa

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

jag är riktigt glad att jag startade denna tråden faktiskt.

 

[black_darling]

Sv: men pappan då?

Superbra tråd! Jag är oxå livrädd att jag ska ta för stor plats och inte låta pappan få vara just pappa. Men jag tror att om man iaf tänkt tanken och vet vad det beror på (hormoner mm) så är det nog lättare att tackla!

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

exakt min tanke.

är man medveten om problemen och fallgroparna tror jag att man står bättre rustad att tackla dom och medvetet göra valet att lämna över till pappan och släppa allt för nån timme.

 

[Pinkilly]

Sv: men pappan då?

Jag ammar plus lite extra i flaska för att man inte är säker på att hon får i sig det hon behöver och därför så får hon mat jämt när hon vill så hon är inte ledsen så mycket. Men på morgonen om hon är kinkig och jag vet att det inte är hunger då får hon gå till pappa.

Men vi har ju märkt att hon kan bli kinkig hos pappa och visa att hon vill äta, sen när hon får komma till mig och till bröstet, då snuttar hon ner sig och bara myser så självklart har man som mamma med matbehållare saker pappa inte har. Att ligga nära bröstet och känna matlukten/mammalukten är ju uppenbarligen dömysigt oavsett om man är hungrig eller inte

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

Ja det var faktiskt en bra trad. Det ar sant som man glommer beratta for folk som ska ha barn.

Vi kanske ska namna att det ar ratt sa vanligt med forlossningsframfall ocksa?

 

[viv]

Sv: men pappan då?

*kl*
Jag är mer orolig att det blir tvärtom... Att min sambo lämnar över allt på mig och jag sitter där med en bebis 24/7...

Vi kanske ska namna att det ar ratt sa vanligt med forlossningsframfall ocksa?

Vad är det??

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

Vad är det??

ja håller med!!!!
vad är nu detta som ingen upplyst oss om?

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?



Enligt min doktor ar det ratt vanligt, och min kompis (den enda jag kanner som fatt barn) fick ocksa det. Och hon skallde pa mig for att jag inte berattat men jag hade glomt det!

Efter att bebisen legat och tryckt och haft sig sa pass lange och sen helt plotsligt bara forsvinner blir det som en kollaps inne i livmodern. Allting trillar liksom ner, som ett vanligt framfall fast detta forsvinner for det mesta med tiden och plus lite knipovningar.

Det kanns ungefar som.... kottfars. Istallet for ett hal.... Sa kanske dags att hoppa pa gubben nu innan medan man fortfarande kan bana vag dar inne Tog nog 3 manader innan det borjade battra pa sig for min del. Och var gang man lyfte nagot eller satte sig pa huk kandes det som om hela innanmatet skulle komma ut

 

[black_darling]

Sv: men pappan då?

Det kanns ungefar som.... kottfars. Istallet for ett hal.... Sa kanske dags att hoppa pa gubben nu innan medan man fortfarande kan bana vag dar inne Tog nog 3 manader innan det borjade battra pa sig for min del. Och var gang man lyfte nagot eller satte sig pa huk kandes det som om hela innanmatet skulle komma ut

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

men ja håller med!

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

Ja nu blev ni sugna pa att foda barn va?

Jag forsokte googla pa det men det heter nog inte forlossningsframfall. Labour prolapse tror jag att min doktor sa.

 

[viv]

Sv: men pappan då?

*OMG*

Men är inte det farligt? Det kan inte ramla ut genom "hålet" då? Gör det ont?

Ja det är väl en himla tur att man inte vet allt, för då hade väl ingen normal människa valt att skaffa barn?

 

[Cilla]

Sv: men pappan då?

ja tror ja såg nått å tvn om det för nått år sen.
det hade påverkat parets sexliv såpass mycket att hon fick operera sig för att bli bra.

men det säger sig ju själv egentligen, allt blir ju uttänjt och det tar väl ett tag innan saker ch ting hamnar på sin vanliga plats igen....

 

[vindvissla]

Sv: men pappan då?

Höhö och ändå är man så dum att man skaffar syskon

Jag var ju såklart orolig och undrade om jag någonsin skulle få tillbaka mitt hål, men frågade doktorn på 6 veckors kontrollen. Han förklarade då hur det var och att det antagligen skulle gå tillbaka av sig själv. På tremånaderskollen pratade vi om det igen och då hade det blivit mycket bättre. Nu har jag ett hål igen (ett par veckor till) så för de flesta går det nog tillbaka av sig själv. Men jävlar i det vad jag knep, för skraj var jag! Jag knep var gång jag ammade, tills f*ttan blev blå haha.

 

[viv]

Sv: men pappan då?

Men jävlar i det vad jag knep, för skraj var jag! Jag knep var gång jag ammade, tills f*ttan blev blå haha.

ursäkta men jag knäcker mig fullständigt, dagens gapflabb!