Liten reflektion;
Handlar inte Måns och Johns reaktioner om att det egentligen bara gör ont att bli ratad? Jag tänker inte att det handlar om KAJ, utan om tidigare vinnare som helt plötsligt vaknar upp och inte längre är vinnare, utan bara simpla deltagare som alla andra som släpps in i mello
. Det kan väl vara ganska tufft att svenska folket för några år sedan betraktade en som nationalhjälte (eller vad de nu ser sig som) och sen helt plötsligt kommer några icke-kändisar och trumfar. Det hade tärt på mitt ego också.
För övrigt. Älskar KAJ, hejade på dem, röstade på dem.
Största vinsten är att många som tidigare inte tittat på mello nu plötsligt fått en liten, liten känsla av att det kanske är en gnutta intressant ändå. Eller i alla fall bryr sig på något sätt. Det blir ganska trist annars.
Och som många andra sagt, mello och eurovision är ju inte känt för sin otroliga musik. Utan för bredden, festen, att allt är tillåtet (nästan) och att hela upplägget är så skruvat som det inte går att jämföra med något annat. Där passar KAJ alldeles utmärkt.
Handlar inte Måns och Johns reaktioner om att det egentligen bara gör ont att bli ratad? Jag tänker inte att det handlar om KAJ, utan om tidigare vinnare som helt plötsligt vaknar upp och inte längre är vinnare, utan bara simpla deltagare som alla andra som släpps in i mello
För övrigt. Älskar KAJ, hejade på dem, röstade på dem.
Största vinsten är att många som tidigare inte tittat på mello nu plötsligt fått en liten, liten känsla av att det kanske är en gnutta intressant ändå. Eller i alla fall bryr sig på något sätt. Det blir ganska trist annars.
Och som många andra sagt, mello och eurovision är ju inte känt för sin otroliga musik. Utan för bredden, festen, att allt är tillåtet (nästan) och att hela upplägget är så skruvat som det inte går att jämföra med något annat. Där passar KAJ alldeles utmärkt.