Sv: Medryttartråden 3
KL
Gud så dött här är
Idag har jag iaf varit hos Alfred. Min plan var att rida ut på banvallen som jag berättade om innan i tråden. Men så fort jag började korta tyglarna började Alfred testa mitt tålamod. Han skyggade för precis allt och gick med huvudet så högt upp han bara kunde. Försökte trava lite men saktade av igen efter typ 5 min och vände om och skrittade hem på långa tyglar igen.
Jag vet om att jag inte har en chans utomhus när han är så, för han blir sån när han inte är ärligt fram och då måste han jobbas med mjukgörande rörelser och det kan jag inte göra ute på en smal grusväg med höga vallar kring sig. Blev så himla trött på honom för jag mådde inte så bra och ville ha en glad uteritt med lycklig häst och lycklig ryttare .... jo tjena, allt brast påvägen hem så satt och storgrät som en liten unge haha
Satt och tänkte om det var lönt att gå in i ridhuset iom att man inte kan bli arg på honom egentligen för då sätter han sig bara mer på tvären. Men det var helt tomt i ridhuset så jag kände att jag inte kunde avsluta dagen så.
Så jag red först ett par varv på stora volten i galopp i lätt sits och bara lät han mjuka upp sig, hela tiden tänkte jag FRAM FRAM FRAM! Han skyggade för bägge kortsidorna i ridhuset (där står massor av olika grejer) och jag vet som sagt att han BARA gör det när han inte är ärligt fram. Blev riktigt sur på honom (för första gången någonsin) när jag provade trava runt han på fyrkanten efter galoppen för han var så himla tramsig. Så röt till på honom och tryckte fram han rejält samtidigt. Sen skrittade jag på volten och böjde igenom honom tills han gick i form även när han bytade varv. Sen travade vi och då gick han som en klocka - i perfekt form, avslappnat, lyssnade på mig och kollade inte ens åt allt läskigt på kortsidorna. Är så glad att jag gick in i ridhuset och inte gav upp!
Dumma lilla häst, men fasen vad fin han blev sen
Sorry för uppsatsen
KL
Gud så dött här är
Idag har jag iaf varit hos Alfred. Min plan var att rida ut på banvallen som jag berättade om innan i tråden. Men så fort jag började korta tyglarna började Alfred testa mitt tålamod. Han skyggade för precis allt och gick med huvudet så högt upp han bara kunde. Försökte trava lite men saktade av igen efter typ 5 min och vände om och skrittade hem på långa tyglar igen.
Jag vet om att jag inte har en chans utomhus när han är så, för han blir sån när han inte är ärligt fram och då måste han jobbas med mjukgörande rörelser och det kan jag inte göra ute på en smal grusväg med höga vallar kring sig. Blev så himla trött på honom för jag mådde inte så bra och ville ha en glad uteritt med lycklig häst och lycklig ryttare .... jo tjena, allt brast påvägen hem så satt och storgrät som en liten unge haha
Satt och tänkte om det var lönt att gå in i ridhuset iom att man inte kan bli arg på honom egentligen för då sätter han sig bara mer på tvären. Men det var helt tomt i ridhuset så jag kände att jag inte kunde avsluta dagen så.
Så jag red först ett par varv på stora volten i galopp i lätt sits och bara lät han mjuka upp sig, hela tiden tänkte jag FRAM FRAM FRAM! Han skyggade för bägge kortsidorna i ridhuset (där står massor av olika grejer) och jag vet som sagt att han BARA gör det när han inte är ärligt fram. Blev riktigt sur på honom (för första gången någonsin) när jag provade trava runt han på fyrkanten efter galoppen för han var så himla tramsig. Så röt till på honom och tryckte fram han rejält samtidigt. Sen skrittade jag på volten och böjde igenom honom tills han gick i form även när han bytade varv. Sen travade vi och då gick han som en klocka - i perfekt form, avslappnat, lyssnade på mig och kollade inte ens åt allt läskigt på kortsidorna. Är så glad att jag gick in i ridhuset och inte gav upp!
Dumma lilla häst, men fasen vad fin han blev sen
Sorry för uppsatsen