Medryttartråden 3

[Flixon]

Nej spänd är han inte, mer att han bara testar om vi inte kan gå hem och äta istället

Då hade jag testat tre olika alternativ! 1) Gå på honom lite tuffare. Men det känner du dig inte bekväm med, om jag förstod dig rätt i ditt tidigare inlägg? 2) Vänta ut honom. Han ska titta framåt (så korta tyglarna!), och så fort han gör en ansats av att tänka framåt så provar du att driva nätt. Även om det bara blir ett pyttesteg så är det ändå ett steg. Tålamodskrävande men det brukar också vara himla effektivt i längden. 3) Vänd honom och låt honom backa, men backa på ditt håll. Vänd honom och ställ frågan om han vill gå fram? Trilskas han så vänd bara lugnt om igen och backa lite till.

 

[Mirre]

Då hade jag testat tre olika alternativ! 1) Gå på honom lite tuffare. Men det känner du dig inte bekväm med, om jag förstod dig rätt i ditt tidigare inlägg? 2) Vänta ut honom. Han ska titta framåt (så korta tyglarna!), och så fort han gör en ansats av att tänka framåt så provar du att driva nätt. Även om det bara blir ett pyttesteg så är det ändå ett steg. Tålamodskrävande men det brukar också vara himla effektivt i längden. 3) Vänd honom och låt honom backa, men backa på ditt håll. Vänd honom och ställ frågan om han vill gå fram? Trilskas han så vänd bara lugnt om igen och backa lite till.

Beror på vad man menar med att gå på tuffare. Spö använder jag inte, även om det kanske hade varit en ide idag. Men visst försöker jag visa att det är jag som bestämmer var vi ska gå och inte han.
Vänta ut gjorde vi idag (en av gångerna ) när jag väl fick honom att stå still och inte backa och det fungerade ju bra. Men just det att få honom att stå stilla och inte backa eller försöka vända kan ta en stund att komma till. Att jag backat honom har vi också provat, fungerar sådär. Vända runt honom beror på var vi är, i skogen är det lite för trångt. Idag började vi turen med att jag vände honom redan på stallplanen och det fungerade bra, då gick han bara rakt förbi där han vänt förut. Så får väl fortsätta med det.

Men så fort han går fram åt rätt håll så får han såklart massvis med beröm, längre tygel osv. Så vi får väl traggla vidare, det går ändå bättre och bättre tycker jag. Även om vi höll på en stund idag

 

[Flixon]

Med "tuffare" menar jag att du inte accepterar att han tänker tanken att stanna/vända. Jag upplever att det är väldigt mycket enklare att hålla igång en häst än att få igång den när den väl stannat. Jag har både en och två gånger använt skänklarna ponnystyle när hästen börjat lägga i handbromsen. Kombinerat med överdrivna smackningar/hejarop är det rätt effektivt

Skönt att det går bättre! Ofta behöver man ju testa lite och se vad som funkar bäst med just den individen, kanske kombinera olika lösningar eller hitta nåt annat. Experimentera lite

 

[yodadog]

Hej hej allihopa! Tänkte hoppa in här då jag pratar alldeles för lite häst nu för tiden

Jag har varit medryttare på ett varmblodssto i snart ett år. Då jag bor i en storstad var det inte helt lätt att hitta en häst att rida för en vettig summa (är fattig student) och dit det gick hyfsat enkelt att ta sig utan bil. Men jag hittade ändå en superfin häst som tävlat mycket dressyr, egentligen är hon väldigt snäll, trevligt stall med paddock och kommunikationen och samarbetet med ägaren fungerar hur bra som helst! Så jag är väldigt nöjd med det i alla fall

Men efter ridningen idag är jag lite nedslagen. Jag känner mig verkligen sääääämst. De senaste... 8 åren kanske? har jag inte ridit lektioner utan bara haft olika medryttarhästar som jag ridit i skogen och på egen hand, och några uppehåll helt och hållet från ridningen. Jag kan verkligen ingenting längre, om jag någonsin kunnat något. Och hästen kan vara ganska tittig ibland (särskilt i paddocken), vilket gör mig feg och jag kan inte rida igenom det, för jag vet helt enkelt inte hur man rider. Så ridpasset idag gick helt enkelt ut på att rida runt på en liten volt i den del av paddocken där hon var som lugnast och försöka hålla mig kvar däruppe... När hästen blir så spänd verkar hon helt glömma att jag sitter där, jag försöker arbeta hela tiden med tempoväxlingar, vägar, serpentiner, flytta för skänkeln osv osv men det verkar alltid finnas tid till att titta på allt och skvätta iväg åt sidan ändå. Till slut hoppade jag bara av. Många av ridpassen slutar så. Under sommaren när hon går ute dygnet runt funkar det bättre då hon blir lugnare. Jag hade ju kunnat rida ut istället men det finns nästan inga ridvägar... Så nu känns det trist Hade väl behövt rida lektioner men jag har inte råd eller möjlighet till det nu. Vill ju att det ska vara kul och har så dåligt samvete för att jag inte har kul nu då hästen egentligen är så bra och ägaren också, det är ju JAG som är dålig!

Hoppas det går bättre nästa vecka helt enkelt. Jag har tänkt försöka ha mer en plan för varje ridpass och inte bara slarva runt i paddocken men när man blir lite rädd är det svårt.

 

[yodadog]

Also: hästens ägare har erbjudit mig att följa med på en pay & ride någon gång och starta en klass själv, vilket ju vore kul... Men efter ett år kan jag ju inte ens skritta ett helt varv längs fyrkanten än mindre göra en ordentlig volt, för att inte tala om att fatta galopp... Det kan jag inte alls Och jag har ridit sen jag var liten... Så dålig är jag!

 

[Mirre]

@yodadog åh vad jag känner igen mig i det du skriver.
Man sitter där och tänker "hur fasen GÖR man eg?!"
Trots att man ridit i många år och mycket väl har kunnat rida.

 

[yodadog]

Då är man inte ensam iaf @Mirre Men det är så frustrerande!!

 

[Flixon]

Hej hej allihopa! Tänkte hoppa in här då jag pratar alldeles för lite häst nu för tiden

Jag har varit medryttare på ett varmblodssto i snart ett år. Då jag bor i en storstad var det inte helt lätt att hitta en häst att rida för en vettig summa (är fattig student) och dit det gick hyfsat enkelt att ta sig utan bil. Men jag hittade ändå en superfin häst som tävlat mycket dressyr, egentligen är hon väldigt snäll, trevligt stall med paddock och kommunikationen och samarbetet med ägaren fungerar hur bra som helst! Så jag är väldigt nöjd med det i alla fall

Men efter ridningen idag är jag lite nedslagen. Jag känner mig verkligen sääääämst. De senaste... 8 åren kanske? har jag inte ridit lektioner utan bara haft olika medryttarhästar som jag ridit i skogen och på egen hand, och några uppehåll helt och hållet från ridningen. Jag kan verkligen ingenting längre, om jag någonsin kunnat något. Och hästen kan vara ganska tittig ibland (särskilt i paddocken), vilket gör mig feg och jag kan inte rida igenom det, för jag vet helt enkelt inte hur man rider. Så ridpasset idag gick helt enkelt ut på att rida runt på en liten volt i den del av paddocken där hon var som lugnast och försöka hålla mig kvar däruppe... När hästen blir så spänd verkar hon helt glömma att jag sitter där, jag försöker arbeta hela tiden med tempoväxlingar, vägar, serpentiner, flytta för skänkeln osv osv men det verkar alltid finnas tid till att titta på allt och skvätta iväg åt sidan ändå. Till slut hoppade jag bara av. Många av ridpassen slutar så. Under sommaren när hon går ute dygnet runt funkar det bättre då hon blir lugnare. Jag hade ju kunnat rida ut istället men det finns nästan inga ridvägar... Så nu känns det trist Hade väl behövt rida lektioner men jag har inte råd eller möjlighet till det nu. Vill ju att det ska vara kul och har så dåligt samvete för att jag inte har kul nu då hästen egentligen är så bra och ägaren också, det är ju JAG som är dålig!

Hoppas det går bättre nästa vecka helt enkelt. Jag har tänkt försöka ha mer en plan för varje ridpass och inte bara slarva runt i paddocken men när man blir lite rädd är det svårt.

Välkommen till tråden, först och främst!

Jag har inte heller ridit för tränare på måååånga år. Jag brukar däremot släpa med mig en kompis ibland som kan stå på marken och ropa på mig, eller för den delen någon som kan fota/filma så jag sen kan fundera över vad som är tokigt och rätta till det. I ditt fall hade jag först och främst pratat med ägaren, kanske hon har tid att en gång i veckan/ett par gånger i månaden hjälpa dig? Det ligger ju i hennes intresse också, att det ska gå så bra som möjligt Annars kanske du har någon vän som kan följa med?

 

[Mirre]

Då är man inte ensam iaf @Mirre Men det är så frustrerande!!

Det är fruktansvärt frustrerande!
Man känner sig som värsta nybörjaren

 

[yodadog]

Välkommen till tråden, först och främst!

Jag har inte heller ridit för tränare på måååånga år. Jag brukar däremot släpa med mig en kompis ibland som kan stå på marken och ropa på mig, eller för den delen någon som kan fota/filma så jag sen kan fundera över vad som är tokigt och rätta till det. I ditt fall hade jag först och främst pratat med ägaren, kanske hon har tid att en gång i veckan/ett par gånger i månaden hjälpa dig? Det ligger ju i hennes intresse också, att det ska gå så bra som möjligt Annars kanske du har någon vän som kan följa med?

Tack! Ja, jag vill ju inte bara ge upp nu, så jag ska nog be ägaren hjälpa mig som du säger. Vi har pratat om det förut, att hon ska hålla lite lektion med mig. Men så fanns det inte tid och sådär. Ska ta upp det igen! Hon måste ju ha några knep Jag har en kompis som kanske skulle kunna följa med någon gång, fast vi bor inte i samma stad tyvärr.

 

[yodadog]

Kanske skulle presentera mig lite mer!

Jag är 24 och bor i Göteborg, pluggar i Borås och rider det 19 åriga varmblodsstoet som syns lite på bilden sedan nästan ett år Jag har ridit sedan jag var 11. Först på ridskola och sedan foderhästar och diverse medryttarhästar. Hoppas på att kunna köpa en fjording i framtiden när jag börjat jobba

 

[Blimblom]

@yodadog Jobbigt när det är så! Känner också igen mig, blir själv spänd och rädd av tittiga hästar...

Försöker jobba på det mycket nu med nya, hon är mer stressad än tittig, men kanske äre ändå lite samma tänk..? Tycker det hjälper mig att prata mycket med hästen, och hålla mig positiv, tänka att vi ska ju bara ha det roligt ihop! Men det är svårt att tänka så när man väl blir spänd..

Och det är helt ok att bli rädd, då tar vi det lugnt bara, står stilla mycket och jag kliar och klappar henne. Fast det gör vi även om jag inte blir spänd och rädd iofs

Med förra medryttarhästen tänkte jag mest "Gud vad jobbigt, kan hon inte bara slappna av" så satt jag där och var spänd själv

Är din lugn och du är lugn på ett visst ställe i paddocken så är det la okej om ni håller er där? Så gör vi också, så tar vi dom svåra ställena någon dag när det känns bättre
Om det finns bommar och koner, så tycker jag det är lättare med sånna övningar än bara en tom paddock! Och börja från marken kanske, och sitt upp när hon känns mindre tittig?

(Märks att jag inte heller har nån att prata häst med... Blablabla )

 

[yodadog]

@Blimblom Man glömmer hur kul det är att prata häst

Jag är nog lite så som tänkte förut, "gud vad jobbigt"... Och jag måste tänka mer som du gör nu, positivt och att det ska vara roligt! Måste verkligen jobba med mitt tålamod Och vara mer konsekvent, jag ger upp på en gång. Vill ju inte ramla av

Jag hittade den här övningen: http://www.hippson.se/ridovningar/losgorande-meditation-for-hast-och-ryttare.htm som jag tror skulle kunna vara något, efter en stunds uppvärmning då hon ju trots allt är lite äldre dock väldigt fräsch. Igår hade det kanske inte gått men en annan dag, när hon inte är riktigt lika spänd Om jag är mer mentalt inställd på vad jag ska göra kanske jag inte blir lika blank i hjärnan när jag väl sitter där heller...

Bommar har vi så kanske att jag testar släpa fram lite såna någon dag också Jag är bara lite lat när det gäller saker som tar extra tid, bussresan hem (och dit såklart) tar 1,5 h dörr till dörr så jag brukar känna mig lite stressad.

 

[yodadog]

För övrigt vill jag köpa nya ridbyxor men kan inte riktigt berättiga det köpet när jag ändå har två par (varav ett par fula..) och jag bara rider ensam, haha. Men jag har ett presentkort på 300 kr på Hööks som jag fick av hästens ägare i julklapp som kanske kan bidra till något kul Ja ni hör ju, fantastisk hästägare att vara medryttare hos!

 

[Blimblom]

@yodadog nää usch ramla av vill man ju inte! Blir hon jättetittig och kastar sig bort från det farliga och sådär?

Ska också testa den övningen! Där jag är står koner och bommar, stockar och lite annat trailigt framme hela tiden, så slipper plocka med det själv : D förstår att det blir stressigt för dig! Det var en bit att åka

Äääh köp! Lite roligt får man la unna sig med presentkort och allt!

Och roligt med en fjording i framtiden, dom är så fina

 

[lisa412]

För övrigt vill jag köpa nya ridbyxor men kan inte riktigt berättiga det köpet när jag ändå har två par (varav ett par fula..) och jag bara rider ensam, haha. Men jag har ett presentkort på 300 kr på Hööks som jag fick av hästens ägare i julklapp som kanske kan bidra till något kul Ja ni hör ju, fantastisk hästägare att vara medryttare hos!

Jag känner precis likadant! Varför köpa nya fina ridkläder när man ändå alltid är ensam ute i skogen Men jag har bestämt mig för att unna mig ett par ändå!

 

[Bufera]

Oj, vad ni skriver!
Startar en ny tråd:
http://www.bukefalos.com/threads/medryttartraden-4.1305715/