Kort rapport från två superduktiga nu nästan femåringar: Dominus rids nu ut ensam kontinuerligt, han är mycket uppmärksam på allt i omgivningarna och blir stundtals ganska elektrisk när han får syn på något besynnerligt, men nu vågar jag också börja rida loss spänningarna med att släppa på tempot framåt och rida honom lite trött/svettig i trav och galopp. Även om det är länge sedan jag hade unghäst senast så har jag uppenbart inte helt förfallit till dressyrtant. 
Han levererar fortfarande den bästa ridkänsla jag haft på någon häst genom alla år, både traven när han självmant länger ut steget och bara hänger kvar i luften och den underbara galoppen med både påskjut och balans. Och de spetsade glada små öronen. Så jag är fortfarande helt adrenalinstinn på "riders high" efter en simpel uteritt. Även om det kliar i fingrarna att finlira med de förutsättningarna på ridbanan så jobbar vi på utanför den ett tag nu för att bygga mer styrka, avslappning och lagom framåtbjudning ute. Vi varvar också med att gå långa promenader så han bara får äta gräs i vägkanterna och skritta omkring och se sig om utan att behöva dra omkring med mig på ryggen varje dag. Men annars så maxar vi nu med ljusa härliga kvällar, äntligen!
Darwin har bearbetat ännu en rädsla och har nu blivit riktigt entusiastisk för löshoppningsövningar med flera fina hopp, så kul! Men uteridning ensam är fortfarande för skrämmande för honom så där stretar vi på med promenerandet tills vi kan börja utöka så smått, också det belönat med många pauser för gräsbete i vägkanterna så det ska kännas som något lockande.
Riders high och horseowners high, vill inte jinxa något men alltså ynnesten varje dag tillsammans med två fina unghästar som nu ändå är så vuxna att vi faktiskt kan börja hitta på allt möjligt roligt...!
Han levererar fortfarande den bästa ridkänsla jag haft på någon häst genom alla år, både traven när han självmant länger ut steget och bara hänger kvar i luften och den underbara galoppen med både påskjut och balans. Och de spetsade glada små öronen.
Så jag är fortfarande helt adrenalinstinn på "riders high" efter en simpel uteritt. Även om det kliar i fingrarna att finlira med de förutsättningarna på ridbanan så jobbar vi på utanför den ett tag nu för att bygga mer styrka, avslappning och lagom framåtbjudning ute. Vi varvar också med att gå långa promenader så han bara får äta gräs i vägkanterna och skritta omkring och se sig om utan att behöva dra omkring med mig på ryggen varje dag. Men annars så maxar vi nu med ljusa härliga kvällar, äntligen!Darwin har bearbetat ännu en rädsla och har nu blivit riktigt entusiastisk för löshoppningsövningar med flera fina hopp, så kul! Men uteridning ensam är fortfarande för skrämmande för honom så där stretar vi på med promenerandet tills vi kan börja utöka så smått, också det belönat med många pauser för gräsbete i vägkanterna så det ska kännas som något lockande.
Riders high och horseowners high, vill inte jinxa något men alltså ynnesten varje dag tillsammans med två fina unghästar som nu ändå är så vuxna att vi faktiskt kan börja hitta på allt möjligt roligt...!
