Måste man ha fler barn?

vansinnet · 6 Mar 2009

Min dotter fyller 1 år om ett par veckor och redan börjar folk undra lite smått om det är någon tvåa planerad i framtiden.
Jag vet att min sambo vill ha fler barn, iallafall ett till, gärna flera.
Men jag vill inte!

När jag var gravid så hade jag hemska foglossningar. På slutet kunde jag nästan inte röra mig. Jag hade så ont att jag grät. (Och då ska det mycket till).
Min tanke är: Tänk om det blir värre inför nästa graviditet? Tänk om jag blir så dålig att jag blir sängliggande? Vem ska ta hand om hästen? Hur ska jag kunna ta hand om vår dotter?

Sen så har jag nu i efterhand insett att jag nog drabbades av någon slags förlossningsdepression ändå. Jag grät jämt i början och var livrädd när jag blev lämnad ensam med Nikki. Enda gångerna jag kunde slappna av var när jag fick vara i stallet, men då fick jag istället dåligt samvete för att jag kände så. Jag äskar ju Nikki över allt annat, ändå kunde jag inte glädjas till 100% för jag var så ledsen och orolig hela tiden.

Nu när hon snart är 1 år är det som att allt har förändrats. Jag är mycket gladare och jag känner mig som en jättebra mamma. Vardagen flyter så smidigt nu när hon sover hela nätterna, jag slipper amma (vilket jag avskydde) och allt är bara..perfekt!
Jag vill inte ha det annorlunda.

Att skaffa ännu ett barn är min värsta mardröm just nu. Jag vill inte gå igenom en graviditet till, jag vill inte ha ett litet spädbarn..

Jag fyller 22 i sommar så det är ju ingen panik för min del. Det kan ju hända att jag ångrar mig senare, det är nog inte alls omöjligt.. Men min sambo, som snart fyller 37, har lite mer panik.
Han vill inte bli "för gammal" innan nästa bäbis.

Snart känns det som att vi kommer att måsta ta denhär diskussionen på riktigt och det skrämmer mig, för jag vet hur ledsen han är över mitt resonemang, även om vi inte fördjupat oss i det riktigt.
Dessutom verkar alla runtomkring tycka att man är världens mest egoistiska människa om man inte ger barnet syskon.

Oj vad långt det blev, hoppas någon har några reflektioner iallafall.

Sol · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Nej, man måste inte skaffa fler än ett barn. Om det däremot är så att du en dag vill ha fler men inte vill genomgå graviditet och förlossning kanske fosterbarn eller adoption kan vara ett alternativ?

Lycanthrope · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Jag är själv ensambarn och har flera kompisar som är det och alla är lyckliga ändå.

Du måste absolut inte skaffa fler barn om du inte vill det.
Jag förstår din sambo men samtidigt vet han inte alls vad du har gått igenom inför första graviditen.

Jag har vart gravid och gjort en sen abort (visste inte att jag var gravid förrän i 4 1/2 mån), och sista veckorna innan aborten ville jag i stort sett dö av smärta. Kräktes hela tiden och det gjorde ont, kan bara tänka mig att det blir värre.

Vill absolut inte bli gravid efter den upplevelsen.

Kexchoklad · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Nu hör jag egentligen inte hemma på Förälder, men jag kände mig bara tvungen att säga att jag, som ensambarn, aldrig har saknat syskon. Har även kompisar som är ensambarn, och även de är glada som det är.

lobell · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Eftersom det är du som ska bära och föda så tycker jag att du bestämmer det själv.
Man kan inte tvingas att genomgå det för nån annans skull. Då är ju risken att det går helt fel efteråt oxå.
Sen ang att du hade som nån depression efter förlossningen.
Min första förlossning var hemsk med 30 timmar och blev fastspänd i stolen på slutet. Jag hade inga problem med själva barnbiten, men när folk pratade förlossningar kände jag bara skräck och sa alltid ALDRIG MER!!

Nu har jag 4 barn

så det kan släppa efter ett tag.

Men som sagt. Det är du som ska genomgå graviditet och förlossning och amning och allt det, så jag tycker sambon ska vara glad för det barn ni har istället och låta dej bestämma. Att han ska bli för gammal, Nja, det är du ska göra själva "jobbet" .

vindvissla · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Fast om du visar ditt inlägg här för din sambo lär han förstå. Jag hade inte tvingat dej om jag var han. Fast du vet ju själv, bebislängtan kan vara stor, så även hos män. Men det är ju du som ska bära barnet så du har väl the final say.

Och nä, man behöver inte ha fler barn bara för att! (ska vi byta sambo lite, min tycker det räcker jättebra med ett haha och jag är så brunstig att jag knappt tänker på annat än göra barn

)

cirkus · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Visst måste man ha flera barn ! Annars skulle väl folk inte fråga... (obs - ironi)

Ärligt talat. Jag är så otroligt trött på alla föräldrar eller icke föräldrar som tar åt sig av vad *alla* säger.

De enda som har med ert barnalstarane att göra är du och din sambo. INGEN annan. Sen om ni har delade meningar så måste ni lösa den knuten på något vis och det enda sättet är att samtala och att inte ha bråttom.

Farao · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Självklart så måste man inte ha flera barn.
Jag har Gry, och jag känner att hon räcke så bra, även om jag inte är säker på att jag inte vill ha fler barn. Men min sambo vill inte ha fler barn i dagsläget, och det gör mig ingenting.
Jag har haft det lätt på alla sätt, graviditet, förlossning och de här 7 månaderna efteråt. Men ett barn räcker. Och hur ska man kunna älska ett till lika mycket???!! (nu var jag ironisk)

Det är verkligen inte synd om ett barn som inte har några syskon!

Mammadutt · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Man får göra som man själv vill, jag tror inte jag vill ha fler men jag har många år på mig att ändra mig om jag å vill. Varför inte avvakta. Säga "jag vill inte just nu, men kanske om 5-10-15 år" (jag menar 22 år, du har många år kvar att ploppa ut bebisar om du ändrar dig

).

Jag har även svarat "visst kan jag ta en till, om dom går att köpa på postorder och du tar nattvaket" (alla i vår närhet vet att våran lilla 3-åring har klivit upp kl 05 all dessa år = inte såååå kul

)

Gerbillus · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Nejnejnej så klart måste man inte ha fler barn och man ska heller inte behöva försvara sig. Inte ställer vi frågor om barn till dem inte verkar kunna få?

Jag hade en svärfar som var istadig om detta med fler barn, men jag vägrade diskutera med honom, jag ska väl inte behöva förklara varför vi nöjde oss med ett?

elbereth · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

För det första behöver du inte bestämma det här nu! Du är ju ung som sagt och har all tid i världen på dig, och pappan behöver väl inte stressa heller?
Bästa svaret på frågan är att säga: Nej inte just nu i alla fall.

Jag ska snart få mitt andra barn, mitt första är 3,5år och det känns helt perfekt att ha väntat tills nu med att ge henne ett syskon.

Jag var deprimerad under hennes första år och fick sedan behandling (medicin) mot det. Skillnaden var som natt och dag!!!!!

Den här gången har jag varit noga med att ordna professionell hjälp, jag har fått mkt stöd från MVC och har nu en psykoterapeut som jag ska prata med regelbundet både nu i slutet av graviditeten och efteråt.

Det gör att jag känner mig trygg i att jag inte kommer behöva ha det lika pestigt den här föräldraledigheten som förra.

Angående amningen så måste man faktiskt inte amma. Eller iaf inte helamma! Jag har helt enkelt bestämt att min man kommer få ta ett nattmål och ge antingen ersättning eller om jag kan pumpa ur. Detta för att jag ska få sova längre i sträck och vara en bättre mamma på dagarna.

Dessutom kommer jag inte behöva känna mig stressad i stallet, där jag liksom du har ett andningshål, för om bebisen är van att dricka ersättning då och då så behöver jag inte vara orolig för att den ska bli hysteriskt hungrig just när boobisarna är är borta

mimmipigg · 6 Mar 2009

Sv: Måste man ha fler barn?

Jag har tre barn och mellan ett och två är det sex år. Jag tyckte det var jobbigt att vara gravid, mådde konstant illa, gick ner 18 kilo under graviditeten. Hade på slutet jobbigt med foglossning och fick sedan en mardrömsförlossning som slutade med ett katastrofsnitt.
Hatade att ligga på BB, har inget att prata om med gardin- och fönsterputsarkvinnor.
Skrev ut mig själv efter fem dagar eftersom man på den tiden skulle ligga minst 10 dagar efter ett snitt.
Mådde dock bra sen jag väl kom hem till min egen värld. Ammningen fungerade i tre veckor sen la jag ner det projektet, hatade det.
Alla dessa upplevelser gjorde att jag nogsamt käkade mina piller

Det blev dock en tvåa och allt var annorlunda utom illamåendet! Jag kunde ställa egna krav slapp BB där alla negativa saker fanns och fick utan diskussioner ett planerat snitt. Laddade som tusan när jag på fjärde dagens morgon talade om att jag tänkte åka hem den dagen - går fint jag ska ordna med utskrivningspapperen

Helammade i 6 månader.
Så vi slog till på en tredje också! Illamåendet förföljde mig även denna gång, dessutom gömde sig bebisen bakom mina revben så jag fick lunginflammation hela tiden. Denna gång fick jag också foglossningar i slutet.
Vad jag vill med denna berättelse är att tala om att ingen graviditet är den andra lik och att man efter första barnet skaffat sig erfarenheter som gör att man kan ställa andra krav och inte upplever saker på samma vis.
Man ska inte låta gamla upplevelser styra en, man kan förlora på det.

vansinnet · 7 Mar 2009