Jag tror att man som bättre vetande i en konversation faktiskt måste säga till att "du, det här vet jag redan" och att man inte håller tyst bara för att det inte ska bli en konflikt om man inte uppskattar omotiverat förklarande. Jag har helt klart förklarandetendenser om någon undrar högt om någonting jag kan men isf börjar jag alltid med "vill du faktiskt veta?" bara för att jag inte ska uppfattas som att jag vet bäst och kör över folk. Vet inte om det fungerar men det är sällan någon säger nej.
Min sambo gjorde misstaget att en gång försöka förklara hur man skruvar i en skruv för mig. Jag blev skogstokig minst sagt (är mer eller mindre uppvuxen i en verkstad och den händiga i vårt förhållande, vilket han är mycket medveten om) och det har efter det blivit ett stående fakta här hemma att jag vägrar hjälpa honom med saker om han försöker förklara någonting som jag inte uttryckligen ber om.
Låter som min uppfostran.
Att man borde fråga om hjälp, men istället muttrar man tills någon frågar "kan jag hjälpa till med något"
Så istället lär man sig att fråga om personen behöver hjälp, och smärre anta att den behöver hjälp (låter bli att fråga när man inte har tid).
Jag anser inte att detta är optimalt, särskilt inte den sista respekterar jag inte om risk för skada finns, annars är det väl att välja sina strider, blir det exempelvis en konflikt om man föreslår något som inte efterfrågades men kan få uppgiften att gå 50% snabbare så är det ju inte optimalt, men man göra ju ett övervägande, hur hungrig/stressad är personen och hur mycket tid kan sparas.
Men just "vill du verkligen veta" och kanske "jag har inside information om just den frågan, vill du höra hur jag tänker", kanske är bättre än som jag gör emellanåt när någon till exempel säger, "kärnkraften är jättedålig för klimatet", eller "ADHD existerar inte".
Fast i dessa fall måste ju någon faktiskt säga ifrån, så jag tror jag fortsätter med det.
Men i många andra fall så kommer jag använda ditt tips.