mammor vinter 2010/2011

Sv: mammor vinter 2010/2011

Liten fundering... Ska på efterkontroll hos BM på onsdag då Vidar är 7 veckor. Känns som om det är ganska tidigt dessutom har jag avslag fortfarande, ska man gå dit ändå?
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Tror inte du ska behöva gå om du har avslag fortfarande..? Fråga din BM om du kan flytta tiden längre fram! :)
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Igår var jag hos min BM med min lilla "tjockis". Väger nu 6.6 kg, 62 cm lång och är 2 månader. Jag frågade om bebisar kan bli för tjocka, även om man bara ammar, och BM var lite tveksam. Hon sa att man ska ju inte banta bebisar, men att jag kan försöka låta bli att amma henne om hon vaknar på natten, och försöka att ge lite vatten istället för att amma ibland... Men hur ska man klara av att låta henne vara hungrig? Hon vill alltid äta i alla fall en gång på natten, och det kommer jag inte vägra henne. Men jag får väl prova ge lite vatten dagtid då, om hon verkar söka bröstet och hon nyligen har ätit... Någon annan som ger vatten till sin bebis? :confused:
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

(kl) Då uppdaterar även jag med lite vikt och längd. Min lejonunge är 9 veckor, väger 4720 och är 58,5 lång. Kurvorna fortsätter att gå rakt upp :D Och de senaste nätterna har han sovit från midnatt till sju-tiden utan att äta, så skönt :-)
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Och min lilla kille vägdes igår. Han blir en månad på fredag.
Han väger 3210 nu, och är 51,5 cm lång. (födelsestorlek 2990 g, 47 cm)
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Vi var på BVC idag med min "monsterbebis" också och hon väger 2,5 mån gammal 7,8 kg och är 65 cm. Min BVC-sköterska är noga att påtala att eftersom hon helammas är det absolut inget att vara orolig över, tvärtom. Men visst är jag orolig ändå, men skulle nog inte klara av att ge vatten även om någon föreslog det.

Igår var mormor och morfar barnvakter åt henne medan jag & hunden var på lydnadskurs (har haft kurs varje tisdag flera veckor tillbaka men då har mormor följt med till klubben och tagit hand om Lo där, så har jag kunnat amma ändå när/om det behövts), fy TUSAN så jobbigt det är att lämna bebisen även fast jag vet att hon är hos människor hon är helt trygg med. Det hade gått jättebra, morfar (alltså min pappa) fyllde år så de hade en hel del besökare och Lo hade suttit i sin babysitter och charmat loss för alla vid vardagsrumsbordet. Sedan hade hon sovit en stund hos mormor och när hon vaknade var hon hungrig så de provade mata med flaska för första gången, vilket inte alls funkade. Så sen när jag kom hem tog jag över flaskan och provade och då gick det, men jag tyckte det var jättejobbigt. Lite samma känsla som jag har för nappen. Helt oförklarlig och konstig ångest. Nån fler som förstår vad jag menar eller är jag bara "knäpp" som tycker dte är så här jobbigt med flaska/napp? Känns ju helt knäppt, men så är det iaf. Dock känns det viktigt för mej att flaskmatningen ska funka, för att jag ska kunna vara barnledig ibland :).
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Jag kände likadant den första veckan när jag började del amma. Sjukt dåligt samvete. Tycket att det kändes så fel att ge han flaskan, som att jag var dålig på nåt sätt som inte orkade amma varannan timme i en hel timme varje gång. Samtidigt så blev livet lite lättare för mig. En mycket gladare nöjdare liten bebis. Innan ammade jag typ var tredje timme och allt var frid och fröjd. Men sen satt jag här hemma i en hel vecka och bara ammade hela dagarna. Tillslut orkade jag inte. Han blev aldrig helt mätt tror jag. Nu får han lite ersättning 2-3 ggr/dag. Har inte dåligt samvete mera. Nu kan jag åtminstone lämna huset utan att behöva vara hemma en timme senare...:)
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Jag skulle absolut inte ge min bebis vatten i den åldern! Det finns inga belägg för det din BM (eller BVC-sköterska?) säger. De kan bli rejält runda av amningen men det är ingen fara alls så länge de helammas. Amma på du bara. Kontakta amningshjälpen om du vill ha mer fakta, de är jättebra och svarar gärna på frågor.
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Jag känner mig också ovillig till flaska, men det känns inte alls som att det skulle vara ett misslyckande eller så att mata så. Det känns bara - Fel? När de suger på brösten känns det rätt. Konstig känsla men så länge jag har den så får flaska vänta.
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Ja men ungefär så är det för mej med, jag menar inte att det känns som ett misslyckande. Att det var så ångestfyllt just att mata i flaskan var óckså för att jag vet att om jag langar fram bröstet så blir hon genast jätteglad, nöjd och tillfreds, och jag ser ju hur mysigt hon tycker det är. Med flaskan såg jag ju att hon var lite småfrustrerad och blev inte alls lika "mysglad" som vid bröstet. Kändes helt galet att "förvägra" henne bröstet då. Det kändes som om jag "lurade" henne... Om någon annan matade henne skulle jag nog inte alls känna samma sak, men kruxet den här gången (första gången vi provade) var ju att det var först när jag provade som hon tog flaskan, när mormor och morfar provade så blev hon bara mer och mer ledsen.

Jag vet ju att jag är egoistisk när jag vill kunna ha barnvakt, hon är inte alls dryg med amningen egentligen, ammar oftast med 3-4 h mellanrum, men det känns som om jag skulle vara en bättre mamma om jag fick pausa "ordentligt" ibland och verkligen vara barnfri. Det har jag inte dåligt samvete över direkt, jag vet ju att OM flaskmatningen bara funkar så har hon människor i sin omgivning som hon är trygg med och som tar väl hand om henne och känner henne väl, så hon skulle nog inte fara illa direkt av att jag var borta några timmar.

Något annat jag tycker är ASJOBBIGT är de jäkla koksaltdropparna. Hon har varit förkyld och behövt droppar i näsan inför natten och hon hatar dem och skriker som besatt när man droppat dem i näsan (samma om jag försöker med bröstmjölk). Det har gått så långt att jag skippar dropparna och får dryga amningar under natten, för att jag inte klarar av att droppa henne i näsan när hon blir så ledsen... Vet inte om det är så mycket snällare iofs, hon kan väl knappt andas när hon ammar, istället...
(påminner litegrann om när ponnyn kastrerades och jag var tvungen att rengöra såret, till slut klarade jag bara inte av det för han blev så förbaskat "ledsen"/rädd av det. Då blev jag helt paralyserad, kunde inte röra mej, lite samma känsla nu när jag vet att hon avskyr koksaltdropparna.)
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

För mig skulle flaskmatning också kännas fel. Amning känns som så mycket mer än mat och alla mina barn har älskat att ligga vid bröstet.
Ersättning för mig känns som pulvermos istället för riktig potatismos.
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Något annat jag tycker är ASJOBBIGT är de jäkla koksaltdropparna. Hon har varit förkyld och behövt droppar i näsan inför natten och hon hatar dem och skriker som besatt när man droppat dem i näsan (samma om jag försöker med bröstmjölk). Det har gått så långt att jag skippar dropparna och får dryga amningar under natten, för att jag inte klarar av att droppa henne i näsan när hon blir så ledsen... Vet inte om det är så mycket snällare iofs, hon kan väl knappt andas när hon ammar, istället...
(påminner litegrann om när ponnyn kastrerades och jag var tvungen att rengöra såret, till slut klarade jag bara inte av det för han blev så förbaskat "ledsen"/rädd av det. Då blev jag helt paralyserad, kunde inte röra mej, lite samma känsla nu när jag vet att hon avskyr koksaltdropparna.)

Mira har också varit tvärtäppt i näsan och första gångerna hon fick näsdroppar så skrek hon som om jag försökte ta ihjäl henne :cry: Men efter två dagar började hon acceptera det och nu har vi inga som helst problem med näsdropparna längre, nästan så jag får för mig att hon förstår att det strax blir lättare att andas.
Så håll ut om du kan!
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Jackan tycker det är läskigt med koksaltdropparna först men slutar ganska genast att skrika bara de runnit ner och snuvan lättar,,, hon hatar verkligen att vara snorig och dessutom har hon INGET tålamod...

Jag har nog alltid sett det som självklart att jag ska helamma tills hon är 6 månader, tyvärr tycker inte min kropp det riktigt och tillgången på mat har avtagit rejält varvid vi är nödda att ge henne extramat. Helt plötsligt märker man att hon är rejält mätt och sover ordentligt även dagtid, vilket de senaste veckorna varit helt omöjligt..

Däremot måste jag tacka min lyckliga stjärna att jag begåvats med ett barn som sover bra på natten!! Vaknar bara till och vill äta 1-2 gånger och sover sedan jättegott (dock mycket nära intill mamma,,,hehe)

När jag har morgonfodring i stallet är hon med, hänger som en sovande gris i babybjörnen medan jag tar ut hästarna...när det blir varmare tänkte jag ha med henne även när jag har lektioner men det är lite för kallt för det ännu...
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

När jag har morgonfodring i stallet är hon med, hänger som en sovande gris i babybjörnen medan jag tar ut hästarna...när det blir varmare tänkte jag ha med henne även när jag har lektioner men det är lite för kallt för det ännu...

Vad avundsjuk jag blir! Jag har inte vågat göra så än även om lilla fröken älskar att sitta i babybjörnen. Är lite rädd för att en häst ska spralla till och hon ska komma i vägen. I stället morgonfodrar jag vid 5-tiden på morgonen så hinner jag färdigt innan mannen åker och jobbar. De dagar mannen är hemma med henne försöker jag hinna amma en gång mellan morgonfodringen och innan jag ska i väg och jobba så slipper jag pumpa en gång.
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

problemet är att jag några dagar i veckan måste ta ut hästarna... Ska aldrig säga aldrig men vi har en hel del säkerhetsrutiner vid utsläpp så det känns hyggligt tryggt ändå...när jag tar ut busarna får hon sitta i sitt babyskydd, väl skyddad och änd¨ser jag henne hela tiden då hagarna ligger precis intill stallet..
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Igår var jag hos min BM med min lilla "tjockis". Väger nu 6.6 kg, 62 cm lång och är 2 månader. Jag frågade om bebisar kan bli för tjocka, även om man bara ammar, och BM var lite tveksam. Hon sa att man ska ju inte banta bebisar, men att jag kan försöka låta bli att amma henne om hon vaknar på natten, och försöka att ge lite vatten istället för att amma ibland... Men hur ska man klara av att låta henne vara hungrig? Hon vill alltid äta i alla fall en gång på natten, och det kommer jag inte vägra henne. Men jag får väl prova ge lite vatten dagtid då, om hon verkar söka bröstet och hon nyligen har ätit... Någon annan som ger vatten till sin bebis? :confused:

De där tycker jag är helt galet. Ett sånt litet barn kan INTE bli för tjock. Jag skulle inte alls lyssna på vad den BVC tanten sagt, låt barnet äta. :) Att inte amma ett barn på natten som verkar i behov av de tycker jag låter hemskt. De kan ju vara så att hon inte direkt äter alla gånger heller utan bara vill mysa.

De kan ju vara så att hon inte äter sig mätt utan kanske somnar vi bröstet? Eller inte får i sig den tjocka mjölken och därför blir hungrig lite senare.

Min son åt ibland direkt efter amningen, ibland 1 tim eller 4 tim efter senaste amning. Vid 2 mån vägde han 5510 gram och var 58,5 cm, vi har aldrig någonsin fått hör att vi ska ge vatten. När sonen var lika lång som din dotter, så vägde han 6500 gram. Så jag tycker inte de är så farligt. Nu väger han 11400 gram och är 77,5 cm lång. allt är i sin ordning och han följer sin kurva perfekt.

När barnet börjar röra på sig så ökar den inte lika mycket i vikt och kommer antagligen börja plana ut. Vår BVC sköterska sa att innan barnet är 2-3 år så "lägger" dom sig inte i hur mycket barnet väger, om den nu inte väger MASSOR av kilon mer än vad den bör väga enligt sin kurva.

Så låt henne äta, vatten till en sån liten tycker inte jag behövs. Äh lyssna inte på den BVC tanten, om hon dessutom är osäker på om ett barn kan bli för tjock så skulle inte jag iaf lyssna på dennes råd. :crazy: När hon inte kan ge klara och riktiga svar.

Mata på och njut av din stora fina tjej :laugh:

*edit* Dessutom var hon ju ganska stor när hon föddes, så jag tycker inte alls de är en orimlig viktuppgång. Hon är ju även lång för att vara bara 2 mån, och följer säker sin kurva när de gäller på längden och vikten (att den ligger ganska jämt med varandra).
 
Senast ändrad:
Sv: mammor vinter 2010/2011

Jag har nog alltid sett det som självklart att jag ska helamma tills hon är 6 månader, tyvärr tycker inte min kropp det riktigt och tillgången på mat har avtagit rejält varvid vi är nödda att ge henne extramat. Helt plötsligt märker man att hon är rejält mätt och sover ordentligt även dagtid, vilket de senaste veckorna varit helt omöjligt

Exakt så hade vi det också, Lucas sov max 45 minuter i sträck på dagen, oftast bara 20-30 minuter, sen ville han äta. Sen han började få lite ersättning så sover han 3 timmar på förmiddagen, någon timme på eftermiddagen och sen toppar han allt med att sova hela nätter. :banana: Han är är glad och pigg när han är vaken, stor skillnad!!
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Dålig fart i den här tråden.

Jag kom på att jag inte har skrivit nån förlossningsberättelse!
Så det gör jag nu.

Hade bf den 14/2 och hade räknat med att föda däromkring. +-nån dag.
Torsdagen den 3/2 vaknade jag av sammandragningar som kändes mer än vanligt. Tog ett bad, men det gick inte över. Blev lite orolig att det hade startat, då mannen åkt och jobbat precis. Men det lugnade ner sig.
Det var lugnt under dagen, var på öppna förskolan med 4-åringen, sen badhuset med båda barnen.
Gick och la mig vid 21 och hade inte en tanke på att föda barn på minst en vecka. Men jag vaknade igen vid 01, tyckte sammandragningar var lite obehagliga. Försökte somna om, men det kändes lite för mycket, så jag började klocka dem. Var 5 min mellan. Väckte mannen vid 1.30 och sa att det gör lite ont. Jaha, sa han och somnade om.
Väckte honom igen 10 minuter senare och sa att det gör ont med jämna mellanrum. Då fattade han. Vi gick upp och ringde hit en barn- och hundvakt. Han kom ca 2.15. Ringde förlossningen också, sa att jag har regelbundna värkar, men att det inte gjorde speciellt ont. Nämnde också att andra barnet föddes 7 minuter efter att vi kommit till förlossningen.
Bm tyckte att vi kunde åka in när vi kände för det.
Åkte 2.30. Det var snorhalt på vägarna så jag bad mannen köra försiktigt. Det är 90-väg nästan hela vägen, men han körde i 70. Vi satt och pratade och skojade i bilen, lite nervösa och förväntansfulla. Pratade lite om att vi kanske skulle få åka hem igen, då värkarna fortfarande inte gjorde ont. Kunde fortfarande prata normalt under en värk.
Blev inskriven på förlossningen 3.30. Fick byta om på en gång, tyckte att det var lika bra innan det börjar göra ont.
Fick sen ligga med ctg under 30 min. Hade 3 min mellan värkarna. Men det gjorde fortfarande inte ont, och jag kände mig larvig som åkt in redan.
Vid 4.10 kom barnmorskan in och undersökte mig. Öppen 3 cm och utplånad tapp. Hon sa att det var på gränsen till att ha startat, och sa att vi kan ju promenera runt där lite eller ta ett bad.
Jag valde att ta ett bad. Tyckte att det var lite obehagligt att sitta ner under värkarna, men de var fortfarande helt hanterbara.
Klev ur badet vid 4.50. Då vart det en jäkla fart på värkarna, de kom i ett och gjorde rätt ont. Jag gick fram och tillbaka på rummet och mannen blev lite orolig för jag var tydligen likblek och såg allmänt yr ut. Han tyckte att jag skulle sätta mig eller lägga mig ner, men jag ville gå. Till slut kunde jag inte gå under värkarna längre, så jag ställde mig på knä i sängen och hängde över den upphöjda huvudändan.
Tyckte att det började trycka på nu under värkarna.
Mannen frågade om han skulle kalla på bm. Jag sa nej först, men vid nästa värk tänkte jag att det var nog lika bra att han gjorde det.
5.10 kom bm in i rummet. Hon undersökte mig igen. Var öppen 8 cm och hade buktande hinnblåsa. Det tryckte på ordentligt och jag var tvungen att krysta.
Jag valde att ligga kvar på rygg. Blev erbjuden lustgas, vilket jag ville ge en chans. Bm tog hål på hinnan 5.20 och vattnet sprutade ut. Samtidigt sa hon att hon såg huvudet med massa mörkt hår. Hon bad mig titta, men jag hade ju en stor mage i vägen. Hon ville att jag skulle andas igenom nästa krystvärk för att det skulle få töjas lite, men det gick inte. Bebisen stack ut handen bredvid huvudet och kom ut som stålmannen 5.27. Jag tog själv upp honom på bröstet.
Lustgasen hann jag använda under 3 värkar. Och bebisen var ute 1 timme och 17 minuter efter att hon sa att det var på gränsen till att ha satt igång.
Min man var ett fantastiskt stöd och hjälpte mig att känna mig lugn och fokuserad. Jag är så nöjd med förlossningen! Och såklart resultatet :love: 2990 g och 47 cm lång.
C360_2011-02-04%2005-33-17_org.jpg


Nu är han 6 veckor och har vuxit massor. 4170 g och 53 cm lång.
DSC_6283.jpg
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

*kl*
Idag blir Max 10 veckor. I går var vi på BVC och vägde och mätte - Max väger nu 6,4 kg och är 61,5 cm. Han börjar bli en stor kille!
 
Sv: mammor vinter 2010/2011

Vad spännande att läsa din förlossningsberättelse! Jag läste många förlossningsberättelser innan jag skulle föda, men valde bara "bra" berättelser så att jag inte skulle bli rädd.

Min förlossning var mycket annorlunda mot vad jag hade trott. Det gjorde mycket, mycket ondare än jag hade förväntat mig, men jag har nog låg smärttröskel! :p

Min fl-berättelse;

Onsdag en dag efter beräknad födsel; känns konstigt i magen, lite molvärk innan jag ska gå och lägga mig.

Torsdag morgon; Vaknar med konstig känsla i magen. Säger att jag tror att det kanske börjar nu.

Torsdag kväll vid 22; Nu börjar värkarna göra riktigt ont. Kommer undefär var femte minut, ibland dröjer det längre.

Fredag natt kl 02; åker vi in på förlossningen, övertygad är jag om att det har börjat! De kollar om jag är öppen - inte alls, och kollar ctg, säger att det är förvärkar. Jag skäms lite för att jag åkt in för tidigt (jag hade läst om folk som gjorde det innan och tänkte att jag INTE ska åka in för fort, jag hade planerat att vara hemma så länge det gick). Får en tablett brikanyl som ska få värkarna att avta och en sömntablett, åker hem och försöker sova men får inte sova mer än 1,5 timme för värkarna gör så ont.

Fredag morgon; Har fortfarande värkar, har inte fått sova pga smärtan.

Fredag på dagen; Tar en dusch och värkarna lugnar sig något i ca 2 timmar mitt på dan, börjar sedan om med full styrka.

Fredag kväll vid 20-tiden; Har försökt med dusch och massage, har så ont att jag vill gå sönder, så vi åker in på förlossningen och tänker att nu har det väl ändå börjat! Är öppen 3 cm

Fredag strax före midnatt; Haft ont ända sedan vi kom in och ändå inte öppnat mig mera. BM ger en spruta morfin och brikanyl och vi åker över på bb så jag ska få sova. Får sova 2 timmar, sedan börjar det göra så ont igen så att jag inte kan sova mera.

Lördag morgon; försöker äta lite frukost vid 08 på bb, men får inte ner något pga värkarna. Åker upp på förlossningen igen, har mkt ont. Blir introducerad för lustgasen och sedan är allt ett enda blurr, den blev min bästa vän!

Under lördagen sätter allt igång på riktigt, jag använde lustgasen hela tiden för att jag var så rädd och hade så ont (förmodligen var jag också extra smärtkänslig pga sömnbristen) så allt är suddigt för mig. men jag vet att de fick ta hål på hinnorna för att hjälpa det hela på traven, och vid ca 5 cm kankse så fick jag epidural! Vilken lättnad!! Sen var det lite klarare. Fick vara uppe och gå och fick värkstimulerande dropp.

Vid 18-tiden på lördagen föddes hon! Själva utdrivningsskedet gick snabbt, ca 20 minuter. Och trots att min lilla klimp var stor på 4.2 kg så gick jag inte sönder särskilt mycket och allt gick snabbt. Men jag var väldigt rädd under utdrivningsskedet och min bm var väldigt barsk och sa att "folk har mycket lägre smärttröskel idag", och jag var väl den låga smärttröskeln personifierad! haha, jag ville verkligen bara avbryta allt och gå hem innan hon skulle gå ut, jag trodde att jag skulle spricka ända till kina!

Hon hade navelsträngen 2 varv runt halsen och var lite blå när hon kom ut, men de fick igång andningen ganska snabbt och hon mådde bra. Jag var SÅ trött efter förlossningen, när jag hade sett och läst om förlossningar under graviditeten blev jag alltid rörd och grät en skvätt när bebisen föddes! Men jag grät inte på min egen förlossning! Jag var så sjukt trött att jag bara ville gå och sova efteråt, även om jag var överlycklig över min lilla bebis så kunde jag nog inte ta in det riktigt då, jag har aldrig varit så slut i hela mitt liv som efvter förlossningen!

Jag måste säga att jag tyckte inte att de riktiga värkarna gjorde så mycket ondare än förvärkarna! Det var bara det att de kom mycket tätare och höll i sig längre! Men jag har nog som sagt låg smärttröskel. Ändå skulle jag göra om det en miljard gånger för min älskade lilla klimp!!! :love::love::love::love:

Det som var skillnaden mot vad jag hade tänkt innan om förlossningen var att det verkligen gjorde mycket ondare, det tog mycket längre tid och så var jag inte förberedd på att man skulle ha så ont efteråt och vara så sargad (bara att gå på toaletten efteråt var en fasa)!
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Ursäkta mig för det dunderlånga inlägget men känner att jag måste få skriva av mig lite, jag vet inte riktigt vad sjutton jag ska göra...
2
Svar
33
· Visningar
12 440
Senast: Mirre
·
Z
  • Låst
Gravid - 1år Hej tjejer. Jag är gravid och beräknas bli mamma i april. Är det några fler här som är någorlunda i samma vecka? Gärna boende i...
Svar
1
· Visningar
718
Senast: Snurrfian
·
Övr. Grenar Inför stundande hingstval 2011 är det många som grubblar vad de ska vända sig. Ifjol startades en liknande tråd och jag uppfattade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
25 954
Senast: supercassie
·
Övr. Hund Jag vill berätta för er om en mycket speciell hund. En Finsk lapphund kom till oss den 25:e September 1997. Jag satt hemma hos min...
2
Svar
25
· Visningar
3 775
Senast: Disen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Unghästfasoner?
  • Hålvägg
  • DIY hästvård

Omröstningar

Tillbaka
Upp