Make som inte klarar av jämställdhet/föräldraskap

[inverterad]

Håller helt med! De timmar jag jobbar borta fungerar bra förutom dagar när det går sämre med sonen och han mår dåligt när jag kommer hem...

Men rent krasst, det är väl ingen fara att det gått dåligt nån dag? Det verkar ju inte vara på nivån att sonen får lida för det utan mer att din man blir stressad och yrslig. Det går väl att leva med ibland? Det det inte borde göra är att leda till att DU mår dåligt därför att HAN mår dåligt.

Det borde ju också bli fler och fler bra dagar ju mer han umgås med sonen, tänker jag.

 

[inverterad]

Och din man måste släppa det där med att kunna "smygjobba" när han har sonen - föräldraledig är en sak och jobb är en annan sak. Han måste vara närvarande där han är och inte ha några illusioner om att kunna göra två saker samtidigt, det blir inte bra varken för sonen eller mannens stress-nivåer.

 

[WildWilma]

Ja, tyvärr är det inte en framkomlig väg att han skulle vara hemma på heltid någon period. Han är egenföretagare men driver (något förenklat) typ ett handelsbolag där han i huvudsak sköter viss admin, medan anställd personal gör mycket av det praktiska så att säga. Det finns många administrativa specialuppgifter som bara han kan göra, så rent krasst kan han bara successivt minska sin arbetsbörda genom att delegera vissa uppgifter till andra. Eftersom bolaget går bra och växer så har alla på företaget för mycket att göra, fast de anställt mer personal.

Så att, ja... Att han ska vara föräldraledig på heltid är inte, och har aldrig varit, ett alternativ för oss. Det drabbar, förutom att han blir stressad över att inte sköta om sitt livsverk, också allvarligt bolagets funktion och därigenom riskeras hans halva av vår gemensamma ekonomi och även i förlängningen 20+ anställda. Så det är ingen jätteliten apparat att rodda runt med och såpass stora summor att även mindre störningar lätt brakar iväg. Vi pratar om en man som kan ta helt semester i tre dagar om året, knappt, eftersom företaget är stängt tre dagar om året .

Vad händer om han blir sjuk/skadad och inte kan arbeta öht?

 

[lilleknodd2]

Jag vet att du skrivit att du ser det som ett nederlag att du skulle vara föräldraledig på heltid, men i detta läge kanske det är det bästa för er alla tre?
Du tar alldeles för mycket ansvar för din mans mående, samtidigt som jag förstår dig (är likadan själv tyvärr) och för att du själv inte ska gå sönder i detta läge, om du inte kan släppa detta, är att ta bort ett moment av alla dom som du roddar runt.

Du åker iväg och jobbar för att få arbeta ifred - din man har sonen medan du är borta = oftast stressad och sämre mående man när du kommer hem? Antar att detta leder till en typ utav stressad känsla så fort du då ska åka iväg vilket är extremt dåligt för ditt eget mående.
Antingen så får du bestämma dig då för ett av två alternativ;
1. Släpp ansvaret över din mans mående. Lättare sagt än gjort.
2. Var hemma på heltid så din man inte behöver ansvara för sonen själv om han inte psykiskt klarar av det. Här måste du dock släppa prestigen och tanken på ett helt jämställt föräldraskap och utgå från eran situation i dagsläget istället.

 

[a1agnlju]

Orsaken till att jag ville dela på ledigheten är att jag tycker jämställdhet som grundtanke är en självklarhet. Om jag inte hade trott att vi skulle ha delat relativt jämlikt så hade jag ganska sannolikt inte valt att skaffa barn i just den situationen.

Så att jag skulle bli hemma på heltid ser jag som ett nederlag. Är det nödvändigt och jag måste, så får jag göra så, men det är verkligen sista utvägen.
Min tjänst är en chefstjänst med ansvarsområden och ingen vikarie i nuläget. Jag sysslar alltså med det mest nödvändiga och akuta på mitt jobb och skjuter allt annat framåt i tiden.

Jo, jag förstår, men man kan ha jämställt genom att den ena är hemma ett antal månader på heltid och den andra är hemma på heltid andra månader. Kanske blir det lättare för maken att förbereda sig för föräldraledigheten?
Jag och min man delade så att jag tog första halvåret och han resten av föräldraledigheten. Det blev mindre upphackat då menar jag.
Ytterligare en tanke kanske kan vara om du jobbar en dag i veckan borta så kanske han får lite mer fasta rutiner att hålla sig till? Inte vet jag om det hjälper, men kanske?

 

[Lickety]

Och din man måste släppa det där med att kunna "smygjobba" när han har sonen - föräldraledig är en sak och jobb är en annan sak. Han måste vara närvarande där han är och inte ha några illusioner om att kunna göra två saker samtidigt, det blir inte bra varken för sonen eller mannens stress-nivåer.

Jo, här ligger mycket av pudelns kärna. Han har också listat ut det själv, men trillar dit ibland och då går det inget vidare.

 

[Lickety]

Vad händer om han blir sjuk/skadad och inte kan arbeta öht?

Vet inte, han har varit sjuk av yrsel/stress(?) ett par svängar under åren men då gnetar han på ändå fast med mycket större besvär. Då är det svårt att ha bra tillvaro eftersom även normala små saker ger yrsel/illamående. Fick han en sån sväng nu vore det uteslutet att ha sonen för honom.

 

[Linn-Nora]

Nu är kanske inte den här att liknas vid vetenskapligt, men ändå intressant i sammanhanget: https://www.mabra.com/mabra-mamma/pappor-far-ocksa-forlossningsdepression-vanligaste-symptomen/

Sen så förstår jag att ni hade en bild och vision om hur ni ville att föräldraskapet skulle vara. Men det är verkligen inget nederlag att ändra efter de förutsättningar som sen blir.
Det viktigaste är ju att få det att funka.
Är det något jag lärt mig av att få barn är att det kan bli precis tvärtom vad man tänkt sig.

Med det sagt så hade jag, i en liknande sits, sett till att ta ut hela föräldraledigheten en period. Om inte annat för att få lite andrum.
Att han inte knutit an ännu tror jag ändå inte är helt ovanligt i vanliga fall för pappor som inte är hemma. Men när han spenderar så mycket tid och ändå inte knyter an är ju ett varningstecken. Det var därför jag tänkte på länken ovan.

Verkligen jättejobbigt situation, hoppas ni kan lösa det så bra som möjligt för er alla!

 

[WildWilma]

Vet inte, han har varit sjuk av yrsel/stress(?) ett par svängar under åren men då gnetar han på ändå fast med mycket större besvär. Då är det svårt att ha bra tillvaro eftersom även normala små saker ger yrsel/illamående. Fick han en sån sväng nu vore det uteslutet att ha sonen för honom.

Jag tänkte mer på vad som händer i företaget om han blir helt arbetsoförmögen. Råkar ut för en svår olycka eller allvarlig sjukdom exempelvis. Har de inte den backupen i ett så stort företag så borde de väl verkligen se till att fixa det? Samma backup borde kunna ta akuta saker de dagar han är föräldraledig så han kan ägna sig till sonen 100% när du jobbar.

 

[clusia]

Hur tänker han lösa vab om han bara kan vara ledig 3 dagar om året? Och hur tänker han lösa alla de extra sjukdomsdagar man själv riskerar att dra på sig när man har ett barn på förskola? Faktum är att småbarn idag och troligen under ganska lång tid framöver blir hemringda på minsta symtom. Ska du lösa allt eller förutsätter han att han kan jobba samtidigt?

Min sambo är också egenföretagare, en typ av konstnär, så det finns verkligen ingen som kan göra hans jobb. Vi löste f-ledigheten med att han var ledig 2 dagar i veckan och jag resten. Vab försöker vi göra varannan gång alt den som kan lösa det lättast får vara hemma. Jag kan inte heller bara släppa allt och gå så man måste hjälpas åt.

Hur tänker han kring allt? Hur vill han lösa allt? Hur känner du kring de svar du får från honom?

 

[Pontevecchio]

Mitt barn knöt lika mycket an till oss båda. Jag kan inte se att nån av oss var primär förälder ens den första tiden. Det handlar om hur mycket man engagerar sig. Det enda pappan inte kan göra är att amma. Allt annat kan han göra. Sen om han väljer att inte göra det är en annan sak.

instämmer! Tycker du får många förslag som går ut på att du ska försaka ditt jobb (egen firma?) till förmån för hans. Det tycker jag är en dålig idé. Han är vuxen och får komma på en lösning på sitt problem med för få timmar på dygnet.

Vi delade 50/50 på FL från att 2a barnet var 2 månader. Jobbade varannan dag. Kanske behöver ni dela upp det striktare? Han kör fm, du em, eller varannan dag eller liknande?

Om barnet stressar honom, kan han ta andra sysslor?
Visst är det härligt att kunna vara spontan men om det innebär att den ena ska försaka allt sitt är det inte rimligt.

Första året är jobbigt men snart börjar den lilla på förskola och livet blir mer inrutat och enklare.

 

[Lickety]

Hur tänker han lösa vab om han bara kan vara ledig 3 dagar om året? Och hur tänker han lösa alla de extra sjukdomsdagar man själv riskerar att dra på sig när man har ett barn på förskola? Faktum är att småbarn idag och troligen under ganska lång tid framöver blir hemringda på minsta symtom. Ska du lösa allt eller förutsätter han att han kan jobba samtidigt?

Min sambo är också egenföretagare, en typ av konstnär, så det finns verkligen ingen som kan göra hans jobb. Vi löste f-ledigheten med att han var ledig 2 dagar i veckan och jag resten. Vab försöker vi göra varannan gång alt den som kan lösa det lättast får vara hemma. Jag kan inte heller bara släppa allt och gå så man måste hjälpas åt.

Hur tänker han kring allt? Hur vill han lösa allt? Hur känner du kring de svar du får från honom?

Eftersom vi båda har flexibla jobb, som till stora delar kan göras hemifrån den tid på dygnet som passar, är det egentligen inte speciellt klurigt med VAB. En kan jobba/göra sina saker halva dagen, den andra kan jobba andra halvan - eller hur man nu vill dela upp det. Återigen på pappret - tanken har varit att han skulle ta lite mer VAB än jag för att kompensera men jag har svårt att tro det i nuläget.
Det är svårt att få riktiga svar ur honom, han anser att vi måste dela så att vi båda mår bra och får göra det vi vill. Bara det att han inte mår bra och känner sig instängd och begränsad även om jag tar nästan all tid med barnet.

 

[SaraXX]

Eftersom vi båda har flexibla jobb, som till stora delar kan göras hemifrån den tid på dygnet som passar, är det egentligen inte speciellt klurigt med VAB. En kan jobba/göra sina saker halva dagen, den andra kan jobba andra halvan - eller hur man nu vill dela upp det. Återigen på pappret - tanken har varit att han skulle ta lite mer VAB än jag för att kompensera men jag har svårt att tro det i nuläget.
Det är svårt att få riktiga svar ur honom, han anser att vi måste dela så att vi båda mår bra och får göra det vi vill. Bara det att han inte mår bra och känner sig instängd och begränsad även om jag tar nästan all tid med barnet.

Vi var väldigt "upptagna" båda innan vi fick barn. Båda med fritidsintressen som tog mycket tid utöver jobb osv. Vanliga dagar så sågs vi inte förrän typ 21.30, då vi ramlade in och åt mat tillsammans. Vi stortrivdes.
Inför första barnets ankomst var vi överens om att detta skulle delas upp så att vi kunde ta varannan dag. På pappret var det helt ok.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle uppskatta tiden som en familj så mycket. Att hänga alla tre liksom. Det gjorde att vår planering föll. Pappan hadeinte problem med det, det blev därför jag som "tullade" på mitt intresse. Dessutom blev ju det lidande av hans mående.

Det är svårt med planering i förväg, men jag skulle tycka att din man behöver ta mer ansvar för att hitta en lösning. Som vuxen går det ju inte att komma undan med att påstå att man egentligen inte ville ha barn, det är faktiskt bara att kamma till sig och hugga i. Sen att han känner att han inte fixar det är ju en sak, men då får ni hitta en lösning tillsammans. Ju.

Angående företaget så förstår jag precis, det är ju verkligheten för många företagare. Att det skulle rasa om de blev inlagsa på sjukhus tex. Men det är ju hans verklighet och den visste han om innan ni bestämde er för barn. Så det får han lösa. Egenföretagare blir ju också föräldrar som väl är.

Lycka till med allt. Hoppas att du kan njuta av sonen!
Det är en av de saker som grämer mig lite, det var mycket ork och tid som gick åt till att må dåligt över situationen och slita ihjäl mig. Ibland känns det som att jag knappt hann njuta av bebisarna.

 

[Lingon]

Eftersom vi båda har flexibla jobb, som till stora delar kan göras hemifrån den tid på dygnet som passar, är det egentligen inte speciellt klurigt med VAB. En kan jobba/göra sina saker halva dagen, den andra kan jobba andra halvan - eller hur man nu vill dela upp det. Återigen på pappret - tanken har varit att han skulle ta lite mer VAB än jag för att kompensera men jag har svårt att tro det i nuläget.
Det är svårt att få riktiga svar ur honom, han anser att vi måste dela så att vi båda mår bra och får göra det vi vill. Bara det att han inte mår bra och känner sig instängd och begränsad även om jag tar nästan all tid med barnet.

Det fetade: Mår han alltså dåligt oavsett om det är han eller du som tar hand om barnet?

 

[Lickety]

instämmer! Tycker du får många förslag som går ut på att du ska försaka ditt jobb (egen firma?) till förmån för hans. Det tycker jag är en dålig idé. Han är vuxen och får komma på en lösning på sitt problem med för få timmar på dygnet.

Vi delade 50/50 på FL från att 2a barnet var 2 månader. Jobbade varannan dag. Kanske behöver ni dela upp det striktare? Han kör fm, du em, eller varannan dag eller liknande?

Om barnet stressar honom, kan han ta andra sysslor?
Visst är det härligt att kunna vara spontan men om det innebär att den ena ska försaka allt sitt är det inte rimligt.

Första året är jobbigt men snart börjar den lilla på förskola och livet blir mer inrutat och enklare.

Ja, helt ledig tycker jag också är en ganska dålig idé även om det är "den lätta vägen ut" just nu. Dels för att jag vill jobba deltid. Dels för att om jag är helt ledig så kommer han jobba mer än någonsin, och jag har svårt att se att vi någonsin får en jämlik fördelning av livet igen. Detta eftersom han inte kan ta motsvarande svep föräldraledigt, av många anledningar. Jag tänker ICKE sätta mig i en sits där jag sköter markservice åt en vuxen människa.

 

[Lickety]

Det fetade: Mår han alltså dåligt oavsett om det är han eller du som tar hand om barnet?

Ibland, t.ex som i exemplet i startinlägget.

 

[Lickety]

Jag tänkte mer på vad som händer i företaget om han blir helt arbetsoförmögen. Råkar ut för en svår olycka eller allvarlig sjukdom exempelvis. Har de inte den backupen i ett så stort företag så borde de väl verkligen se till att fixa det? Samma backup borde kunna ta akuta saker de dagar han är föräldraledig så han kan ägna sig till sonen 100% när du jobbar.

Nä, det finns ofta nyckelpersoner i företag (inte sällan grundarna eller ägarna) som inte går att ersätta fullt ut. De enda personer som kan "ta över" hans sysslor behöver själva få mer avlastning just nu. Såhär ser verkligen ofta ut för egenföretagare, så det är inget konstigt. Bara lite olycklig tajming just nu.

 

[Lickety]

Lycka till med allt. Hoppas att du kan njuta av sonen!
Det är en av de saker som grämer mig lite, det var mycket ork och tid som gick åt till att må dåligt över situationen och slita ihjäl mig. Ibland känns det som att jag knappt hann njuta av bebisarna.

Tack! Jo absolut hinner jag njuta av sonen även om fördelningen i föräldraskapet stökade till sig. Han är en supermysig liten kille.

 

[WildWilma]

Nä, det finns ofta nyckelpersoner i företag (inte sällan grundarna eller ägarna) som inte går att ersätta fullt ut. De enda personer som kan "ta över" hans sysslor behöver själva få mer avlastning just nu. Såhär ser verkligen ofta ut för egenföretagare, så det är inget konstigt. Bara lite olycklig tajming just nu.

Hur hade du gjort om det var du som hade ett eget företag med samma förutsättningar?

Jag jobbar dagligen med egna företagare (livsmedelsbranschen) och vet att många jobbar halvt ihjäl sig. Men det verkar främst vara män som är beredda att offra tiden med barn och familj. Kvinnor som är egna företagare brukar vara bättre på att hitta andra lösningar.

 

[Teilani]

Om ni hårddrar det, när du är iväg och jobbar och kommer tillbaka till en man som mår dåligt. Mår han dåligt över att ha ansvaret för barnet, eller mår han dåligt för att han inte kan jobba samtidigt?

Föräldraledig är svenskans mest missvisande ord kan jag tycka, det borde heta intensivt föräldrajobb/förvänta dig inte att kunna gå på toa.

Det tar tid att anpassa sig till de nya levnadsvillkoren med en bebis i huset, och det går inte att jobba samtidigt som man är själv med barnet.