Lösa hundar

[Iamia]

När det gäller möten med min hund så är det mycket bättre för alla parter att min hund är lös för då kan han gå undan och gå ut en bit i skogen för han vill hålla avstånd till främmande hundar. Man måste lita på den andra hundägaren att den känner sin hund och fattar det bästa beslutet.

Är man så rädd hela tiden pga att kopplet inte är på så får man jobba med sig själv, nånstans så måste man lita på andra hundägare att dom faktiskt känner sin hund. Jag har tränat upp mig på att tänka när jag ser en lös hund att "oj, vad härligt att dom har tränat på att kunna ha hunden lös", jag förutsätter att det är en trevlig hund. Jag måste det för min hunds skull och för min egen skull för ingen får någon fördel av att jag går runt och är rädd och inte litar på andra hundägare.

Folk gör så gott dom kan och man får fokusera på sin egen hund helt enkelt, väljer någon att lägga sin hund ner vid ett möte så är det förmodligen för att det för stunden är det lättaste sättet för dom att hantera möten på. Min hund ska ändå lita på mig även ifall han inte känner sej helt bekväm med att gå förbi en hund som ligger ner. Han ska kunna ta stöd från mig och passera oavsett. Jag försöker se alla sådana tillfällen som tillfällen att träna och visa min hund att han kan lita på mig för oftast så händer ingenting, och visst, då och då kan det hända att den andra hunden hoppar mot oss men jag försöker så gott jag kan att inte göra någon grej av det och då släpper min hund det fort också.

Och nej, det är inte lätt med rädslor, men det går att jobba med sig själv så att det blir bättre.

Tro mig. Jag vet att det går att jobba med sig själv angående rädslor. Första attacken hände för nästan fem år sedan. Det tog ett bra tag (år) för mig att komma fram till punkten att känna mig lugn och hyfsat trygg, men om någon lös stor hund kom framspringande kom paniken bubblande ändå, vilket inte är konstigt alls eftersom det ändå, trots allt, är ett reellt hot. Senaste attacken var för bara fem veckor sedan - hunden är på sluttampen av sin konvalescens nu - och jag känner att ganska mycket av rädslan är tillbaka. Att bara lita blint på andra hundägare gör jag bara inte. Sorry, det händer saker hela tiden som bevisar att det inte går. Senast för ett par månader sedan fick jag hiva upp min russell i famnen och drämma ett flexikoppelshandtag (ja, för övrigt ett rätt bra substitut för lite mer frihet för hunden, helt utan att den måste vara lös!) i huvudet på en arg större hund som kom framrusande…

Det hjälper liksom inte att jag fokuserar på min hund vid möte om det kan resultera i att min hund dör. Jag måste ha koll på det mötande ekipaget också, för att ha någon som helst chans att hinna göra något om det går åt skogen. Dessutom tänker jag mycket hellre att något skulle kunna hända än att ”den är säkert snäll”, eftersom just det sista var hur jag tänkte den där första attacken när berner sennern nästan bet ihjäl min gamla tik. Det hjälpte ingen, kan jag säga. Det gjorde bara att mina reaktioner blev långsammare än de varit annars.

Det känns också lite motsägelsefullt att du först skriver att det är mycket bättre ”för alla” om din hund är lös vid möte för att han vill ha avstånd. (Hur gör du förresten i stan/samhällen/andra ställen där han inte kan försvinna in i skogen?) Sedan skriver du att din hund ändå ska lita på dig vid möten, om tex den mötande hunden hoppar upp från liggande när ni passerar? Men då borde ju din hund lita på dig vid andra möten också, och det borde inte vara en stor grej att ta på kopplet och passera bara? Se det som ett tillfälle att träna?

Hoppas förresten att du tycker att det gäller ”vanligt hundrädda” vuxna och barn också? Att de ska lita på hundägarna och inte bli så himla upprörda eller klaga över lösa hundar? Fido är ju garanterat snäll om han är lös?

Nä. Jag är ledsen, men ingen, mer än möjligen de som känner att de ”måste” ha sina hundar lösa vid möten, lider av att det tas på ett koppel just då. Motsatsen (lös hund) skrämmer/kan kännas olustigt för många utomstående… Enkel ekvation för mig.

 

[Fetaost]

Man får inte ens gå på motorväg?

Sen vadå riskera?
Alla hundar är inte farliga?
Mina hundar är helt harmlösa sällskapshundar, vad menar du att jag riskerar?

Nu har jag ganska små hundar själv. Men när jag hade stor hund så tyckte jag att det var väldigt obehagligt med lösa små hundar ifall de kom fram. De kunde ju bli skadade av min kopplade och då skulle vi åka på det.
Så även om man har harmlösa hundar kan på sätt och vis orsaka skada.
Min gamla är ju rädd för alla okända hundar så där spelar storleken ingen roll. Som tur är släpper det på 5 minuter om de får umgås men så kan jag ju inte hålla på med alla mötande

 

[Iamia]

Borde kanske tillägga att jag inte har problem med mina hundar vid hundmöten. Den senast bitna hunden har börjat boffa lite nu efter, men i stort sköter de sig fint. Inte ens om någon lägger sin hund blir det stor kalabalik, men de fokuserar mer på den andra hunden och blir lite mer spända. (Jag funderar på att prova samma metod nästa gång vi möter någon som gör så. Det blir kul. )

 

[AraSlei]

Jag har labbarna lösa och wachtlarna kopplade. Alltid. Bor på landet och möter sällan någon.
Labbarna kan absolut gå efter en hare som piper upp framför dem, men eftersom de bryter så fort jag ropar på dem ser jag det inte som ett problem.

 

[hollypolly]

Nu har jag ganska små hundar själv. Men när jag hade stor hund så tyckte jag att det var väldigt obehagligt med lösa små hundar ifall de kom fram. De kunde ju bli skadade av min kopplade och då skulle vi åka på det.
Så även om man har harmlösa hundar kan på sätt och vis orsaka skada.
Min gamla är ju rädd för alla okända hundar så där spelar storleken ingen roll. Som tur är släpper det på 5 minuter om de får umgås men så kan jag ju inte hålla på med alla mötande

Mina kommer inte fram till någon överhuvudtaget vi möter så sällan hundar och när vi gör det går vi undan.
Den person jag svarade skriver bara om lösa hundar överlag och att gå på motorvägar med lösa hundar

Undrar vad personen menar med riskera??
Vad riskerar jag med att ha mina icke aggressiva,lydiga och snälla hundar lösa är min fråga.

Personen får gärna svara själv.

 

[Dentaku]

Om du inte kan lita på din hund till 100% genom att riskera att gå med den, utmed en motorväg då är den inte 100% säker.

Det handlar inte om att den inte får motion utan just hur säker är man att hunden är 100% säker. Dvs, man riskerar inte andra hundar eller människor, utan bara hunden. Hur många är det som vågar ta den risken?

Jag är mer rädd för folk som tror att deras hundar är 100% säkra än de som inte vill göra något så vansinnigt att gå med hunden lös bredvid en motorväg.
Jag är av den bestämda åsikten att man aldrig vet till 100% när det handlar om djur - man kan bara vara så säker det är möjligt.

 

[hollypolly]

Jag är mer rädd för folk som tror att deras hundar är 100% säkra än de som inte vill göra något så vansinnigt att gå med hunden lös bredvid en motorväg.
Jag är av den bestämda åsikten att man aldrig vet till 100% när det handlar om djur - man kan bara vara så säker det är möjligt.

Och det räcker gott och väl för mig.
Miljön vi går i är trygg och säker att ha hund lös , jag tar den lilla risken faktiskt.

Trivs inte med kopplad hund har valt ras och väljer promenadmiljöer just för att kunna gå löst så mycket som möjligt med mina hundar

Ett liv i koppel hade inte varit hälften så bra.

 

[Mkb]

Svarar på ursprungsinlägget.

Nu har jag ingen hund men lånar ibland andras hundar och det beror helt på både hunden och relationen om den får gå lös eller inte. Vissa raser ska ju i princip aldrig vara lösa pga sin jaktinstinkt till exempel, utifrån det tycker jag väl också att det är lite magstarkt att säga att en kopplad hund inte har ett bra liv. Jag tror de kan ha hyfsat bra liv i koppel men det kräver ju betydligt mer av ägaren, för det är väldigt smidig och effektiv aktivering att ha hunden lös så länge inget inträffar. Tränar på lite annat sätt, särskilt i kuperad terräng, än när man själv är där och bestämmer tempo som vid promenad i koppel, i drag och liknande. Så idealt hade jag om jag skaffat egen hund definitivt helst haft en typ av hund som kunnat vara lös när det passar, för att det är relativt enkel och bra träning och för att det kan vara väldigt kul för hunden att vara lös, även om den självklart också måste fungera att ha i koppel både för andras och för sin egen skull.

Möter man någon tycker jag det hör till att koppla, även om det kanske ibland mest bara är för syns skull. I ett av fallen med en av hundarna jag lånar händer det att han blir rejält reaktiv vid möten i koppel, om man överraskas med plötsligt hundmöte på smal gångstig eller liknande. Jag har koppel på ändå eftersom mötande förstås inte känner till att han aldrig reagerat på det viset som lös, samt för att jag inte litar helt på i inkallningen och det är ju inte ens min hund. Han har attackerats flera gånger både som lös (senast av en jakthund som så småningom fick avlivas för sin aggressivitet) och fast i band. Skillnaden som fastsatt var ju att han inte själv kunde ta sig därifrån. Jakthunden kunde han fly från med en mindre skråma eftersom han var lös och något snabbare, så det kan kanske delvis vara det att han vill kunna springa iväg som gör att han inte har några problem med hundmöten som lös. När han blev attackerad i selen, och det var efter det som han som började reagera på mötande hundar, satt han inte bara i band utan i hundspann. Alla hundar i spannet vände sig mot honom och attackerade.

Det är möjligt att vissa skulle ha föredragit att möta just den hunden okopplad, i och med att han inte blir osäker på det där offensiva sättet då, men personligen vill jag inte ta risken.

 

[Grazing]

Det känns också lite motsägelsefullt att du först skriver att det är mycket bättre ”för alla” om din hund är lös vid möte för att han vill ha avstånd. (Hur gör du förresten i stan/samhällen/andra ställen där han inte kan försvinna in i skogen?) Sedan skriver du att din hund ändå ska lita på dig vid möten, om tex den mötande hunden hoppar upp från liggande när ni passerar? Men då borde ju din hund lita på dig vid andra möten också, och det borde inte vara en stor grej att ta på kopplet och passera bara? Se det som ett tillfälle att träna?

Hoppas förresten att du tycker att det gäller ”vanligt hundrädda” vuxna och barn också? Att de ska lita på hundägarna och inte bli så himla upprörda eller klaga över lösa hundar? Fido är ju garanterat snäll om han är lös?

Alltså, att bli tveksam och lite osäker vid ett kort möte är ingenting som skadar hunden. Han lider inte efteråt bara för att han fick passera en annan hund med energi han inte uppskattar. Du menar på riktigt att han på något sätt skulle vara helt fri från osäkerhet i alla situationer bara för att han litar på mig och söker stöd hos mig? Det är inte så det fungerar. Hade han fått välja att gå en omväg runt hade han gjort det, han vågar dock gå förbi okej om jag är med även om han inte älskar det.

Kan jag för hans skull göra så att han inte känner den lilla obekväma situationen så låter jag honom slippa det. Jag har inga som helst problem med hundmöten med honom, det betyder dock inte att jag gör det jag kan för att göra honom obekväm. Kan jag göra promenaden bekväm för honom så gör jag det.

Och ja, jag tycker faktiskt att alla människor har ett ansvar för sig själva. Jag kopplar min hund om någon frågar om jag kan göra det, absolut, det är inga problem. Men jag förutsätter inte att alla människor är hundrädda och lever därefter. Jag agerar på det sättet situationen kräver. Det är inte svårt alls att se om någon man möter är väldigt osäker, jag ser om någon stannar till, om någon går extra mycket åt sidan, hur den tittar på hunden osv.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Jag är mer rädd för folk som tror att deras hundar är 100% säkra än de som inte vill göra något så vansinnigt att gå med hunden lös bredvid en motorväg.
Jag är av den bestämda åsikten att man aldrig vet till 100% när det handlar om djur - man kan bara vara så säker det är möjligt.

Egentligen tycker jag att det är tämligen ointressant hur säkra ägare känner sig vad gäller hur deras djur kan beté sig. Ägarens övertygelse kan vara välgrundad eller inte. Som exempel har jag en granne som släpper fram sin aggressiva hund till både folk och hundar (han är aggressiv även mot människor) med motiveringen att "han aldrig skulle bita någon, för han är egentligen snäll". Detta samtidigt som hunden biter folk, dock inte huggit så att vård behövts (än i alla fall). Det intressanta är hur/ att hunden faktiskt lyder.

 

[Sassy]

När det gäller möten med min hund så är det mycket bättre för alla parter att min hund är lös för då kan han gå undan och gå ut en bit i skogen för han vill hålla avstånd till främmande hundar. Man måste lita på den andra hundägaren att den känner sin hund och fattar det bästa beslutet.

Är man så rädd hela tiden pga att kopplet inte är på så får man jobba med sig själv, nånstans så måste man lita på andra hundägare att dom faktiskt känner sin hund. Jag har tränat upp mig på att tänka när jag ser en lös hund att "oj, vad härligt att dom har tränat på att kunna ha hunden lös", jag förutsätter att det är en trevlig hund. Jag måste det för min hunds skull och för min egen skull för ingen får någon fördel av att jag går runt och är rädd och inte litar på andra hundägare.

Folk gör så gott dom kan och man får fokusera på sin egen hund helt enkelt, väljer någon att lägga sin hund ner vid ett möte så är det förmodligen för att det för stunden är det lättaste sättet för dom att hantera möten på. Min hund ska ändå lita på mig även ifall han inte känner sej helt bekväm med att gå förbi en hund som ligger ner. Han ska kunna ta stöd från mig och passera oavsett. Jag försöker se alla sådana tillfällen som tillfällen att träna och visa min hund att han kan lita på mig för oftast så händer ingenting, och visst, då och då kan det hända att den andra hunden hoppar mot oss men jag försöker så gott jag kan att inte göra någon grej av det och då släpper min hund det fort också.

Och nej, det är inte lätt med rädslor, men det går att jobba med sig själv så att det blir bättre.

Jag möter hundar som dragit från sin ägare och inte kommer på inkallning förrän de åtminstone varit framme och gjort en lov runt mig flera dagar i veckan, det låter väldigt raljant att anse att det är en "rädsla man behöver jobba med själv"?

Nu har ju jag inte någon hund med mig så det är inte någon större skada skedd i de flesta fall, men det rör sig många hundar i området så om jag hade haft en hund själv hade jag inte alls gillat läget. Med jämna mellanrum hörs det lång väg att det är någon som blivit påhoppad. (Nej, det är inte enstaka hundar som står för alla situationerna, och det är som väl är inte några väldigt reaktiva hundar vad jag sett åtminstone, men det är helt klart snarare regel än undantag att folk har hunden lös trots att de har noll koll.)

 

[Lingon]

Tro mig. Jag vet att det går att jobba med sig själv angående rädslor. Första attacken hände för nästan fem år sedan. Det tog ett bra tag (år) för mig att komma fram till punkten att känna mig lugn och hyfsat trygg, men om någon lös stor hund kom framspringande kom paniken bubblande ändå, vilket inte är konstigt alls eftersom det ändå, trots allt, är ett reellt hot. Senaste attacken var för bara fem veckor sedan - hunden är på sluttampen av sin konvalescens nu - och jag känner att ganska mycket av rädslan är tillbaka. Att bara lita blint på andra hundägare gör jag bara inte. Sorry, det händer saker hela tiden som bevisar att det inte går. Senast för ett par månader sedan fick jag hiva upp min russell i famnen och drämma ett flexikoppelshandtag (ja, för övrigt ett rätt bra substitut för lite mer frihet för hunden, helt utan att den måste vara lös!) i huvudet på en arg större hund som kom framrusande…

Det hjälper liksom inte att jag fokuserar på min hund vid möte om det kan resultera i att min hund dör. Jag måste ha koll på det mötande ekipaget också, för att ha någon som helst chans att hinna göra något om det går åt skogen. Dessutom tänker jag mycket hellre att något skulle kunna hända än att ”den är säkert snäll”, eftersom just det sista var hur jag tänkte den där första attacken när berner sennern nästan bet ihjäl min gamla tik. Det hjälpte ingen, kan jag säga. Det gjorde bara att mina reaktioner blev långsammare än de varit annars.

Det känns också lite motsägelsefullt att du först skriver att det är mycket bättre ”för alla” om din hund är lös vid möte för att han vill ha avstånd. (Hur gör du förresten i stan/samhällen/andra ställen där han inte kan försvinna in i skogen?) Sedan skriver du att din hund ändå ska lita på dig vid möten, om tex den mötande hunden hoppar upp från liggande när ni passerar? Men då borde ju din hund lita på dig vid andra möten också, och det borde inte vara en stor grej att ta på kopplet och passera bara? Se det som ett tillfälle att träna?

Hoppas förresten att du tycker att det gäller ”vanligt hundrädda” vuxna och barn också? Att de ska lita på hundägarna och inte bli så himla upprörda eller klaga över lösa hundar? Fido är ju garanterat snäll om han är lös?

Nä. Jag är ledsen, men ingen, mer än möjligen de som känner att de ”måste” ha sina hundar lösa vid möten, lider av att det tas på ett koppel just då. Motsatsen (lös hund) skrämmer/kan kännas olustigt för många utomstående… Enkel ekvation för mig.

Jag säger inget om det andra men flexikoppel är det inte många som kan hantera! Bara häromveckan kom det två hundar framrusande till en bekants kopplade hundar. Båda hundar som kom framrusande var kopplade med flexikoppel men av någon anledning så tilläts de springa fram och mucka ändå. Tydligen är det väldigt svårt för alldeles för många att trycka på den där knappen... Jag tycker inte alls om när folk använder flexi eftersom de går där helt i sin egen värld och har ingen koll på om det kommer en cyklist eller nån annan som inte vill snubbla över ett flexikoppel eller ha en hund springandes fram till dem.

 

[Lingon]

Jag möter hundar som dragit från sin ägare och inte kommer på inkallning förrän de åtminstone varit framme och gjort en lov runt mig flera dagar i veckan, det låter väldigt raljant att anse att det är en "rädsla man behöver jobba med själv"?

Nu har ju jag inte någon hund med mig så det är inte någon större skada skedd i de flesta fall, men det rör sig många hundar i området så om jag hade haft en hund själv hade jag inte alls gillat läget. Med jämna mellanrum hörs det lång väg att det är någon som blivit påhoppad. (Nej, det är inte enstaka hundar som står för alla situationerna, och det är som väl är inte några väldigt reaktiva hundar vad jag sett åtminstone, men det är helt klart snarare regel än undantag att folk har hunden lös trots att de har noll koll.)

Oj, vad är det för märkligt område du bor i? Det har nog aldrig hänt (eller var så länge sen att jag inte minns det!) att en hund kommit framspringande till mig när varit ute och gått själv utan hund. Jag ignorerar dem och de ignorerar mig.

 

[Marje]

Alltså denna fråga är så uttjatad och slutar alltid på samma sätt. Det finns alldeles för många idioter i världen, och en stor del av dem tycker sig ha rätt att skaffa hund. Men ett koppeltvång skulle bara drabba de ägare och hundar som redan idag är ett icke-problem. Idioterna skulle mest sannolikt skita fullkomligt i koppel ändå, precis som de idag skiter fullkomligt i koppel och släpper lös sina olydiga, aggressiva, rädda och överkåta hundar.

Mina hundar går lösa där det lämpar sig utifrån deras sätt att röra sig och deras individuella förutsättningar. Jag har lagt massor av tid på att träna följsamhet och inkallning för att mina hundar ska få friheten att vara lösa och röra sig naturligt i skog och mark. De gånger jag har lös hund vid möten så är det för att jag hatar koppeltrassel, och det är lättare för mig att ha 1-2 hundar okopplade i fotposition och fokusera på den reaktiva hunden istället så att mötet blir smidigt och problemfritt för alla inblandade. Naturligtvis tar jag ut avståndet då och skulle mötet bli tight så kopplas alla hundar av respekt.

Jag har väldigt svårt att förstå hur mina hundar som ignorerar människor, hundar och vilt, kommer på inkallning och inte tillåts röja runt vind för våg är ett problem.

 

[Iamia]

Alltså, att bli tveksam och lite osäker vid ett kort möte är ingenting som skadar hunden. Han lider inte efteråt bara för att han fick passera en annan hund med energi han inte uppskattar. Du menar på riktigt att han på något sätt skulle vara helt fri från osäkerhet i alla situationer bara för att han litar på mig och söker stöd hos mig? Det är inte så det fungerar. Hade han fått välja att gå en omväg runt hade han gjort det, han vågar dock gå förbi okej om jag är med även om han inte älskar det.

Kan jag för hans skull göra så att han inte känner den lilla obekväma situationen så låter jag honom slippa det. Jag har inga som helst problem med hundmöten med honom, det betyder dock inte att jag gör det jag kan för att göra honom obekväm. Kan jag göra promenaden bekväm för honom så gör jag det.

Och ja, jag tycker faktiskt att alla människor har ett ansvar för sig själva. Jag kopplar min hund om någon frågar om jag kan göra det, absolut, det är inga problem. Men jag förutsätter inte att alla människor är hundrädda och lever därefter. Jag agerar på det sättet situationen kräver. Det är inte svårt alls att se om någon man möter är väldigt osäker, jag ser om någon stannar till, om någon går extra mycket åt sidan, hur den tittar på hunden osv.

Bra. Så du tycker att det är viktigare att låta din hund slippa ett möte i koppel som den upplever som liiiite obehagligt, men ändå klarar av och inte lider av, än att ta hänsyn till andra hundar/hundägare/människor? De kanske också vill ha en avslappnad och bekväm promenad? Träna hunden istället?

Alltså, förlåt, jag är nog extra känslig för det här efter mina upplevelser, men nej, det låter inte särskilt sympatiskt.

 

[Sassy]

Oj, vad är det för märkligt område du bor i? Det har nog aldrig hänt (eller var så länge sen att jag inte minns det!) att en hund kommit framspringande till mig när varit ute och gått själv utan hund. Jag ignorerar dem och de ignorerar mig.

Jag har en park utanför dörren, och relativt långt till närmsta hundgård. Gissar att folk chansar. Det går inte att gå fem minuter från dörren utan att möta åtminstone ett par hundar, så 95% av dem är ju ändå antingen kopplade eller har ägare som märker när distraktion närmar sig.

Som sagt är det inte ett bekymmer för mig, de brukar springa ett varv och sen lomma tillbaka när inget kul hände. Det är dock inte alls kul när man själv är ute med mindre djur, och kanske försöker träna att vara trygg vid hundmöten.

 

[Iamia]

Jag säger inget om det andra men flexikoppel är det inte många som kan hantera! Bara häromveckan kom det två hundar framrusande till en bekants kopplade hundar. Båda hundar som kom framrusande var kopplade med flexikoppel men av någon anledning så tilläts de springa fram och mucka ändå. Tydligen är det väldigt svårt för alldeles för många att trycka på den där knappen... Jag tycker inte alls om när folk använder flexi eftersom de går där helt i sin egen värld och har ingen koll på om det kommer en cyklist eller nån annan som inte vill snubbla över ett flexikoppel eller ha en hund springandes fram till dem.

Det håller jag med om, till viss del. Men det beror ju på den som håller i kopplet. För mig är det en supergrej. Används på fält, i skog mm på ett sätt som om hunden varit lös. Det GÅR att använda på ett riktigt bra sätt och är perfekt om man är för lat för att trassla med långlina. Handtaget är uppenbarligen ett bra vapen också. (Varför jag nu ens känner att jag behöver ”försvara mig” nu…?)

 

[Fetaost]

Jag har en park utanför dörren, och relativt långt till närmsta hundgård. Gissar att folk chansar. Det går inte att gå fem minuter från dörren utan att möta åtminstone ett par hundar, så 95% av dem är ju ändå antingen kopplade eller har ägare som märker när distraktion närmar sig.

Som sagt är det inte ett bekymmer för mig, de brukar springa ett varv och sen lomma tillbaka när inget kul hände. Det är dock inte alls kul när man själv är ute med mindre djur, och kanske försöker träna att vara trygg vid hundmöten.

Jag bor också på ett sådant sätt att många chansar.
Finns inga rastgårdar men mycket motionsslingor i skog. Här går många inklusive hundägare som vill ha sina hundar lösa. Incidenter här är vanligt.

 

[Lingon]

Jag har en park utanför dörren, och relativt långt till närmsta hundgård. Gissar att folk chansar. Det går inte att gå fem minuter från dörren utan att möta åtminstone ett par hundar, så 95% av dem är ju ändå antingen kopplade eller har ägare som märker när distraktion närmar sig.

Som sagt är det inte ett bekymmer för mig, de brukar springa ett varv och sen lomma tillbaka när inget kul hände. Det är dock inte alls kul när man själv är ute med mindre djur, och kanske försöker träna att vara trygg vid hundmöten.

Oj! Alltså, jag möter MÅNGA hundägare med sina hundar i mitt närområde. Många! Jag minns inte senaste gången en hund kom fram till mig eller ens försökte springa fram till mig.

 

[Lingon]

Det håller jag med om, till viss del. Men det beror ju på den som håller i kopplet. För mig är det en supergrej. Används på fält, i skog mm på ett sätt som om hunden varit lös. Det GÅR att använda på ett riktigt bra sätt och är perfekt om man är för lat för att trassla med långlina. Handtaget är uppenbarligen ett bra vapen också. (Varför jag nu ens känner att jag behöver ”försvara mig” nu…?)

Jag tycker att flexikoppel och att gå lös med hunden har i princip samma brister: det går att sköta det snyggt men tyvärr brister alltför många i tillräckligt uppmärksamhet, vett och kunskap för att göra det.