Sv: Livssituationen vid graviditet
Lyckas?? Är det duktigt på något vis, menar du? Allmänt eftersträvansvärt? Varför då?
Jag frågade blott och bart om sättet att beskriva förhållandet. Inget annat. Jag ser inte livslånga förhållanden som vare sig bättre eller sämre än flera förhållanden i livet, eller inga alls.
Man hör ju rätt ofta folk säga om sina rätt nya förhållanden att "det här är rätt" eller "det här kommer att hålla, det känner jag". Enligt min erfarenhet gör de personerna slut i ungefär samma omfattning som andra. Det verkar helt enkelt inte som att hur det känns i början (säg de första 3-5 åren), säger särskilt mycket om fortsättningen.
Ja, det tycker jag att det är. Varför skulle det inte vara duktigt, en bedrift i ett samhälle där de flesta skiljer sig?
Om du gifter dig tex så lovar du ju evig trohet och allt det där - håller man det om man skiljer sig? Om man skaffar barn med någon - ska man inte ha som mål att leva tillsammans resten av livet då (planerat barn, kanske ska tilläggas)?
Sedan vet jag med att förhållanden tar slut ändå, för att det helt enkelt inte fungerar av olika anledningar, men man ska väl inte ha som målsättning att "när det blir lite jobbigt dumpar jag honom", för är det äkta då? Är det verkligen en karl/ kvinna man vill göra allt för att dela livet med då, som betyder så mycket för en att man är beredd att jobba för det?
För mig är det eftersträvansvärt iallafall, men jag är inte den som haft "småförhållanden" hit och dit heller.
Jag sa inte heller att det skulle vara bättre med ett livslångt förhållande framför flera/inga alls. Det är ju helt olika beroende på person och vad man vill/ vilka förhållande man "råkar ut för".
Ja, men det behöver ju inte vara osanning när man säger att det känns rätt, även om det inte gått så lång tid i förhållandet. Man vet ju som sagt inte hur eller när ett förhållande kommer att ta slut, om det tar slut. Men det vet man ju inte om 20 år heller, det är ju ingen garanti för att det ska hålla bara för man levt ihop si och så länge.
