Livssituationen vid graviditet

[Priscilla]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag var i ett fast förhållande sedan 3 år tillbaka, student men på väg att ta examen med jobb som väntade på mig (dock bara vikariat), bodde i studentlägenhet men skulle flytta ihop med pappan till barnet om "några månader", han hade fast jobb.

Vi hade bestämt oss för att sluta med preventivmedel och så "fick det bli när det blir". Vi hade dock inte kunnat ana att det skulle ta sig på första försöket! Men valet att behålla barnet var självklart för oss eftersom vi medvetet hade försökt få barn och hade det så stabilt i övrigt

 

[Sonic76]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Nytt förhållande, bodde inte riktigt ihop med pappan än, hade jobb som hästskötare, flyttade ihop med pappan, fast efter många tankar på att flytta hem igen.
Sa upp mitt hästjobb för det var inridningar på g. Abort fanns aldrig på kartan. Drtta var 2002.
2008 blev jag gravid igen, men jag pluggade till lärare, förhållandet var urkasst,min pappa svårt sjil så jag valde abort. Ångrar det idag, men hade nog inte pallat själv. Flyttade från pappan november det året.

 

[Lottch]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi hade varit tillsammans i 2 månader, bott ihop i 1,5 månad och det var inte helt planerat. Vi hade båda fast anställning, bodde i ett hus på landet och abort var aldrig ett alternativ.

Nu, 3 år senare, väntar vi vår andra, mycket, planerade flicka.

 

[Donnatello]

Sv: Livssituationen vid graviditet

KL

Vi hade vart tillsammans i 3 mån så det var inte riktigt planerat. Vi hade tänkt flytta ihop ganska omgående dock men hade inte gjort det än. När vi fick reda på det flyttade jag in i hans bostadsrätt medan vi letade större lägenhet att köpa. Vi hade fast jobb båda två med stabil ekonomi även om vi inte hade några enorma summor sparade. Vår son är nu 6 mån och allt har funkat fantastiskt bra, mkt enklare än vad jag hade trott. Vi letar nu hus eller gård och det får bli klart innan/om det blir någon nummer 2.

 

[NeverEver]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Barnet var helt oplanerat och kom till trots p-piller.

Jag och barnets pappa var sambo, hade varit tillsammans i 2 år. Vi hade båda fast jobb sen ca 1½ år.

stabilt alltså, men vi hade aldrig ens pratat om barn. Vi diskuterade abort, men valde som tur var att behålla!

 

[micaelathegreat]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi hade varit tillsammans (och känt varandra) i tre månader när jag blev gravid. Vi bodde då i min sambos hemland, jag hade ett tillfälligt jobb och sambon ett fast. Vi bestämde oss dock för att flytta till Sverige innan barnet var fött och då med resultatet att ingen hade jobb. Jag började jobba (vikariat) när vår dotter var 6 månader och min sambo fick ett jobb, som sen ledde till tillsvidareanställning, under tiden han var pappaledig. Vi har nu varit tillsammans i lite mer än 3 år och väntar vårt andra barn. Jag är fortfarande kvar på mitt vikariat men ska börja plugga när den här knodden börjar på förskola.

 

[EgoGirl]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag hade precis sagt upp mig från jobbet och läste ett par kurser på komvux. Vi hade precis sålt våran fina 3a och flyttat in i en liten 1a i brist på annat. Som ni kanske redan förstått så var jag och pappan redan sambos. Barnet var planerat.

3 månader innan sonen föddes flyttade vi in i en 3a igen. Jag är mammaledig och har fortfarande inget jobb att gå till efter mammaledigheten men det löser sig. Jag är glad för jag har en så underbar liten familj

 

[viv]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi hade vart tillsammans i ca 2-3 år men känt varandra i 5 år. Sambon hade en fast heltidstjänst och jag hade precis börjat sista året på min utbildning. Sonen föddes en vecka innan jag tog examen. Satt och skrev det sista på mitt examensarbete tillsammans med min handledare och hade värkar. Handledaren var måttligt imponerad över detta. Men är ändå glad så här i efterhand att jag var helt klar med studierna när sonen föddes, hade så mycket annat att fokusera på då... Vi bodde i en etta då men satte som mål att flytta inom ett år. Det tog lite tid att hitta rätt och med budgivningar som rusade iväg men ca en månad innan sonens 1-årsdag flyttade vi in i vårt hus. Under föräldraledigheten hade jag turen att bli erbjuden en fast tjänst på stället jag gjorde min praktik.

 

[TinyWiny]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag och barnens pappa hade varit ihop i drygt tre år och skulle flytta ihop i en tvåa veckan efter att vi fick reda på att jag var gravid. Jag var sjutton år och gick på gymnasiet och han var 18 år och hade fast jobb.
Barnet var planerat så abort fanns inte på kartan.

Vi hade ett helt underbart förhållande och jag trodde att han var mannen i mitt liv. Han var den mest underbara blivande pappa och partner man kan tänka sig. Han kunde ligga i timmar och prata med magen och han var verkligen en helt suverän pappa när sonen väl var född och jag trodde aldrig att något skulle kunna ändra på det.

Jag var hemma med sonen i tre månader under sommarlovet, sedan var han med mej i skolan i två månader och sedan var hans pappa hemma med honom tills jag tog studenten när sonen var tretton månader. Sedan var jag föräldraledig (jag jobbade ett år mellan nian och gymnasiet så jag hade ganska bra SGI). När sonen var femton månader blev jag gravid med dottern som om möjligt var ännu mer planerad. Det tog sig på första försöket

Tyvärr hände det något under graviditeten och vårt förhållande började barka åt skogen. Jag flyttade ifrån barnens pappa när dottern var nio månader.
Han har haft kontakt med barnen hela tiden även om det inte blev som jag hade trott. Han hade kunnat vara en betydligt bättre pappa än vad han har varit om han bara hade velat. Barnen har dock kontakt med honom fortfarande.

Barnen är 20 och 22 år i år och jag är så glad att jag fick mina barn när jag fick dem.

 

[Petruska]

Sv: Livssituationen vid graviditet

En sak som jag funderar på är du och andra som skriver att ni hade varit tillsammans med barnets pappa ca 2-3-4 år när ni var gravida, och att det var stabilt.

Uppfattar ni verkligen ett så pass kort förhållande som stabilt? Själv tänker jag att den saken inte går att avgöra då, eftersom man inte vet om det håller.

Om ni ser andra utifrån eller i efterhand, ser ni då verkligen tex tre år tillsammans som en stabil gemensam grund, som ett stabilt förhållande?

Jag frågar, därför att mitt eget intryck är att väldigt många förhållanden håller ungefär 3-5 år.

(Det betyder inte att jag tycker att det var "fel" att bli gravid, det enda som förvånar mig är att det ses som just stabilt.)

 

[Rumpnissen]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

Vi hade varit tillsammans i nästan 4 år och blev planerat gravida. Vi hade/har båda fasta jobb med ok löner samt bodde i egen ägd villa. Stadig ekonomi, betalt av mycket på huslånet, gjort de stora renoveringsbitarna, en hel del sparat.

Vi blev som sagt planerat gravida. Hade vi inte bott i hus, haft fast jobb eller god ekonomi hade vi inte valt att försöka bli gravida. Vi är trygghetsnarkomaner och skulle inte välja att ha det minsta osäkerhet i vardagen.

 

[IlonLillyNotelia]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi hade varit ihop 6år när vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar, det var inte direkt planerat men jag hade slutat med p-piller och händer det så händer det, så delvis planerat.

Ett år innan hade vi köpt vårat drömhus, och hade byggt stall, hagar och ridbana och allt var klart.Jag plusade 1 månader innan vi skulle gifta oss, mysigt!

Vi hade båda fasta jobb med bra lön och stail ekonomi.

 

[Embe]

Sv: Livssituationen vid graviditet

*kl*

Vi blev tillsammans redan i övre tonåren, så vi hade varit tillsammans i hela 12 år när vi, planerat, fick vårat första barn 2009.

Vi hade båda då pluggat färdigt långa utbildningar, hade fasta jobb, bostadsrätt, stabil ekonomi - ja hela konkarongen. Må låta "präktigt" men för oss var det inte aktuellt att ens fundera särskilt mycket över barn innan dess, vi hade fullt upp med annat, men hade vi däremot blivit oplanerat gravida några år innan så hade vi ändå behållit barnet då vi alltid vetat att vi vill ha barn tillsammans.

Sedan första barnet så har vi hunnit gifta oss och fått ett barn till, för 10 dagar sedan

 

[Squie]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

Sambo med fast inkomst, långtidssjukskriven för egen del.

Abort.

Vägrar vara en sjuk mamma som inte kan ta hand om sig själv ens.

 

[trazel]

Sv: Livssituationen vid graviditet

En sak som jag funderar på är du och andra som skriver att ni hade varit tillsammans med barnets pappa ca 2-3-4 år när ni var gravida, och att det var stabilt.

Uppfattar ni verkligen ett så pass kort förhållande som stabilt? Själv tänker jag att den saken inte går att avgöra då, eftersom man inte vet om det håller.

Om ni ser andra utifrån eller i efterhand, ser ni då verkligen tex tre år tillsammans som en stabil gemensam grund, som ett stabilt förhållande?

Jag frågar, därför att mitt eget intryck är att väldigt många förhållanden håller ungefär 3-5 år.

(Det betyder inte att jag tycker att det var "fel" att bli gravid, det enda som förvånar mig är att det ses som just stabilt.)

Jag tror ens egna erfarenheter är viktiga när man pratar stabila förhållanden. För en person som haft ett otal ONS är kanske ett par månader ett stabilt förhållande, medan om man varit gift i ett tiotal år och sedan separerat ser ett par år som ostabilt.

Jag hårddrog det hela nu givetvis, men jag tror det bygger mycket på erfarenheter.

 

[Litenvit]

Sv: Livssituationen vid graviditet

KL

Fast jobb, stabilt förhållande sedan 3 år. Planerat barn.
Började däremot plugga när mitt första barn var 1,5 år. Levde under existensminimum under studietiden då pappan inte var högavlönad och studier inte ger rätt till vare sig bostadsbidrag eller andra bidrag än just studiebidrag.
Barn nr 2 när jag hade en termin kvar av studierna. Även detta planerat.

Fungerade alldeles utmärkt och barnens pappa hänger med än idag, drygt 20 år senare.

Och ja, jag räknade 3 års fast förhållande som stabilt. Vi bodde ihop, kände oss färdigfestade och hade åtminstone fast jobb bägge två - dock inte lägenhet med förstahandskontrakt då det rådde bostadsbrist under den tiden.

 

[Petruska]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Och ja, jag räknade 3 års fast förhållande som stabilt.

Nu har det ju hållit, så det får ju betraktas som stabilt med facit i hand. Det visste man ju dock inte då. Men skulle du idag betrakta ett treårigt förhållande som stabilt?

 

[Sar]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Nu har det ju hållit, så det får ju betraktas som stabilt med facit i hand. Det visste man ju dock inte då. Men skulle du idag betrakta ett treårigt förhållande som stabilt?

Jag tänker mig att det är skillnad i mognad. Ett 3-årigt förhållande mellan 16-19 hade (för mig) varit mer ostabilt än ett förhållande mellan 33-36. I den senare åldern antar jag att självkännedomen varit mer utvecklad för båda parter och risken för att man växer ifrån varandra hade varit mindre.
Men det kan säkert vara olika från person till person.

 

[Petruska]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag tänker mig att det är skillnad i mognad. Ett 3-årigt förhållande mellan 16-19 hade (för mig) varit mer ostabilt än ett förhållande mellan 33-36.

Ja, det är ju fler saker än förhållanden som ofta är stabilare vid 30+ än i tonåren.

Sen ser man ju ibland folk oavsett ålder göra väldigt underliga partnerval, och ångra dem med väldig kraft ganska få år efteråt, men i stort sett håller jag med dig. Jag ser det också som större chans att de där som varit ihop mellan 33-36 själva ser att det än så länge är ett ganska kort förhållande, och har något slags reflektion kring det (tex i samband med att de får barn).

 

[Litenvit]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Nu har det ju hållit, så det får ju betraktas som stabilt med facit i hand. Det visste man ju dock inte då. Men skulle du idag betrakta ett treårigt förhållande som stabilt?

Hahaha, ja det är klart att det är lättare att se det i efterhand. Men faktum är att under åren har mina vänner både gift och lämnat varandra efter både längre och kortare förhållanden i mogen ålder. Så det lämnar mig bara med insikten att det inte finns några garantier när det gäller kärlek.

När det gäller viljan att bilda familj så minns jag mest att jag kände att fester och uteliv inte lockade längre och att det fanns en längtan efter barn jag vare sig förutspått eller känt tidigare. Hade turen att hitta en man som velat hänga med genom alla turer över åren och (för det mesta) tyckt det varit kul.