Livssituationen vid graviditet

[Aro]

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

 

[Emro]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag var singel, hade provanställning och bodde i en liten tvåa. Jag och pappan till barnet kom överens om att vi ville ha barn tillsammans även om vi kanske inte skulle bli ett etablerat par. Eftersom jag då visste att jag skulle ha endelaktig pappa till barnet och att jag skulle få fast tjänst på jobbet så valde jag att behålla barnet.
Jag och pappan blev senare tillsammans, flyttade ihop och skaffade större bostad. Vi är fortfarande tillsammans och har ytterligare ett barn.

 

[Snyggve]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hade ett stadigt förhållande med pappan, timanställning och bodde i en tvåa i centrum med knarkare i trappen Innan bebisen kom hann vi flytta till hus och 6 mån efter förlossningen blev jag fast anställd (visste att jag skulle bli det redan innan).

 

[Björk]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

Båda våra barn var oerhört välplanerade så jag antar att frågan egentligen skulle ställas till personer som mer råkade bli gravida?

Jag hade (och har) en tillsvidareanställning, bra ekonomi, bodde ihop med barnens far sedan 3 år ungefär och vi bodde i en 4:a då när jag blev gravid.

Det fanns inte ens på kartan att vi inte skulle behålla barnet egentligen. Men; jo, hade jag råkat bli gravid med något ONS typ 10 år tidigare så hade livssituationen i stort såklart påverkat beslutet.

(Jag var 38 när första barnet kom och 41 vid andra)

 

[Mabuse]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

Arbetssituationen var åt pepparn (men den skulle å andra sidan troligen inte förbättras i relevant mening så länge jag var i fertil ålder, så skulle jag väntat på det skulle jag förblivit barnlös för evigt), men i övrigt: stabil ekonomi, gift med pappan, inte så barnvänligt boende men ekonomi för att byta till ett mer lämpligt.

Det var direkt avgörande - hade inte ekonomin, boendet och partnern varit på plats skulle jag inte blivit mamma, helt enkelt. Hatten av för dem som klarar ett barn som ensamstående i en etta, men jag hade inte klarat det.

 

[voltis]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag och pappan hade varit ett par i ca 11 år, så det var stabilt
Vi bodde i ett radhus o bÅda hade jobb.
Dock hade jag bara haft min anställning ett par veckor när jag fick veta, så var lite nervöst att berätta + sgi:n skulle ej bli superhög.
Men jag fick fast anställning när jag berättade, och vi klarade det fint ekonomiskt. Tog ut rätt många mammadagar på samma gång, men lånade lite av pappan så var hemma lite mindre än ett år på heltid.

Fanns ej en tanke att inte behålla barnet, vi var båda 30 år så det var dags liksom

 

[krus]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Fast anställning sedan länge för både mig och pappan, bor i bostadsrättstrea, stabilt förhållande. Planerat barn så abort hade varit märkligt. Jag tror som någon skrev att du kanske egentligen vänder dig till dem som blev oplanerat gravida.

 

[Vår_Vinter]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag hade fast anställning (nu lades kontoret ner o vi vart varslade 6 mån efter att sonen fötts), pappan till sonen hade bara en anställning som oftast bara fanns jobb mellan april/maj till november.
Vi hade bara varit tillsammans i 8 mån när vi fick veta det, bodde/bor i en lägenhet (2½ rum o kök).

Men det fanns inte på kartan att vi skulle göra abort.

Idag så pluggar jag (förhoppningsvis får jag jobb sen), sambon har ett lite säkrare jobb som snickare idag (åretrunt, men "timanställning"), vi är förlovade, nu varit tillsammans i 3½ år och letar hus att köpa men för dyrt här, stabil ekonomi.

 

[AgentCarter]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hade varit ihop med sambon i lite över ett år, bott ihop i nästan ett år. Sambon hade jobb men kom in på sin drömutbildning, jag skulle påbörja treårig ingenjörsutbildning. Vi bor i ett litet hus vi hyr mitt ute i ingenstans.
Jag blev gravid trots p-piller så det var inte alls planerat vårt barn, vi hade inte tänkt oss att skaffa barn på ca fem år (jag var 20, sambon 25 när vi fick reda på graviditeten). Det var inte självklart att vi skulle behålla barnet med tanke på livssituationen, men nu sitter vi här med sonen på snart två veckor och kunde inte varit lyckligare

Jag valde att hoppa av skolan och istället jobbade jag som timvikarie i hemtjänsten och fick så sett bättre sgi. Jag ska börja på en annan utbildning till hösten på distans som jag mycket hellre vill gå än min gamla utbildning.

 

[lady_mike]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Stadig ekonomi även om min va lägre. Jag jobbade som timvikarie på ca 12 olika arbetsplatser.
Sambo hade fast med bra ingångslön..
Vår relation va/är så bra som den troligen kan bli. Vi bodde då i ett litet hus och letade större.
Diskutionen när vi pratade om att försöka bli gravida va hur jag skulle göra som bodde ensam 4-5 dagar i veckan pga att sambo jobbade borta. Jag kunde inte direkt gå tillbaka till att vara timvikarie. Framförallt inte eftersom jag jobbade nätter.
Vi ansåg oss ha råd med att jag slutade jobba och började studera. Blev något tuffare när vi skaffade nytt, större hus. Jag fick lägga ner mitt hästeri tills vidare....
Har funkat bra för oss och de 2,5 år som vi haft barn.
Nu är nr 2 på väg och planen är att jag ska återgå till plugget efter mammaledigheten igen.

Hurvida vi skulle behålla barnet eller inte va aldrig en diskution nån av gångerna. Båda är välplanerade och efterlängtade.....

 

[Syrran!]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag pluggade till förskollärare när jag blev gravid. Var ganska säker på att få jobb efter avslutade studier. Pappan och jag var inte tillsammans när jag blev gravid. Vi "umgicks" bara lite... Vi bodde ca 17 mil ifrån varandra.

Vi bestämde oss för att testa på "parlivet" och blev sambos när sonen föddes. Vi bor ihop än, snart tre år som sambos.

Jag hade behållit barnet oavsett vad vi haft för fortsatt relation. Nu slapp jag bli ensamstående mamma, men jag är övertygad om att jag hade fixat det oxå.

 

[turbofling]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag bodde många mil (olika länder) från pappan i en liten 1: a, pluggade och hade ett litet tidsbegränsat extrajobb.

Pappan pluggade också och bodde i studentrum

Jag flyttade ner när dottern var 3 veckor, pappan hade då fixat en stor 2: a till oss.

Det var jättejobbigt i början men såhär i efterhand så har allt gått bra. Nu 3 år sen dottern föddes så hyr vi ett radhus (håller på med husbygge), sambon jobbar med bra inkomst och jag är föräldraledig men ska fortsätta mitt pluggande till hösten.


Abort var aldrig ett alternativ, vi längtade båda efter barn med hade tänkt vänta några år till så allt runtomkring var bättre

 

[LadyCovergirl]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Jag var, och är, student. När jag blev gravid hade jag precis börjat termin tre (av nio) på Juristprogrammet. Förutom studier hade jag extrajobb. Sambon hade, och har, fast heltidsjobb.
Bodde ihop med den blivande pappan i en hyrd 1,5-plansvilla. Vi hade varit tillsammans några månader, och förlovad i två, när jag blev gravid.

Barnet var planerat så det fanns inga som helst funderingar på abort.

Nu är det 1,5 år sen jag blev gravid och jag studerar fortfarande, med extrajobb. Sambon tar all föräldraledighet förutom de 60 dagar som är öronmärkta för mig. När dottern börjar på dagis kommer han jobba 35 procent (8-14 varannan vecka) samt studera på distans.
Vi bor i samma villa men flyttar om en månad in i ett köpt radhus.

 

[Hyacinth]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi bodde inte ihop, utan flyttade ihop när jag var i 6:e månaden. Hade varit ett par drygt 1,5 år. Hade fast jobb som jag blev uppsagd från pga arbetsbrist i 7:e månaden.
Var hemma jag på heltid ett år och sambon var hemma 75% av tiden det året skulle jag tro.
fick nytt jobb tre veckor efter att jag började söka nytt. Hade planerat vara hemma 6 månader men vi kunde leva på min fp allihop utan att lida eller leva på vatten och bröd.
Hade aldrig velat göra det själv, men vem vet, det kanske hade funkat det med, dock inte första 6 månaderna.

 

[Sar]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hur såg ert liv ut när ni fick veta att ni var gravida? Arbetssituation, ekonomi, relation med pappan, boende...?

Ytterst ordnade förhållanden. Bra karriär för oss bägge, långt och bra förhållande, bodde i hus sedan 3 år tillbaka, bestämde oss för att bli föräldrar och det tog direkt.

Påverkade detta ert val om huruvida ni skulle behålla barnet eller inte? Hur/ varför i så fall?

Eftersom det var planerad barnalstring kom ju liksom aldrig abort på tanken. Vår trea var helt oplanerad (men inte desto mindre välkommen) men inte heller där hade vi kunnat tänka oss abort.


Hade jag däremot blivit oplanerat gravid som yngre utan ordnade förhållanden hade nog troligheten för abort varit rätt stor.

 

[Diana]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Första barnet: Vi hade varit tillsammans i fem år, bott ihop i typ fyra. Sonen var väldigt planerad. Sambon var heltidsanställd och delägare, jag hade jobbat som timvikarie på förskola men ungefär samtidigt som jag plussade så blev jag ut LAS:ad. Så jag var arbetslös nästan hela graviditeten.

Andra barnet: Har byggt hus, har bott här snart i två år. Denna bebis var inte så planerad ut mer en glad överraskning. Mannen(har hunnit gifta oss) jobbar kvar på samma jobb, jag jobbar heltid. Sonen kommer vara 3 1/2 när lillebror kommer.

Eftersom ettan tog lite tid att tillverka så var abort verkligen inget vi funderade på och det var inte heller något vi tänkte på när vi plussade med tvåan.

 

[tgd]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Hade mycket ordnade förhållanden. Var sedan flera år tillbaka sambo med mannen, hade varit förlovade i tre år och känt till varandra "hela livet". Hade rest runt tillsammans och haft mycket roligt ihop. Varsitt bra karriärsjobb, fasta jobb, nyköpt nytt hus utan några som helst renoveringsbehov eller liknande. Jag var 28 och han 31 och han hade under en par års tid uttalat sin barnlängtan. Giftermål var diskuterat och klart men inte utfört.

Barnet kom, en par år senare sa mannen upp sig från sitt fasta jobb, slängde ut mig och pang bom som en blixt från klar himmel blev jag ensamstående småbarnsmamma. Hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig hamna i den sitsen.

Nu, många många år senare, bor pappan kvar nära oss men umgänget med det efterlängtade barnet funkar inte alls. Pappan har inga andra barn och är idag över 40 år. Går lätt en månad mellan gångerna han träffar sitt barn. Antar att det hela bottnar i något psyksiskt bekymmer för pappan. Mycket tragiskt hur hans liv blev.

Så även med de absolut bästa förutsättningarna kan det gå "fel", och med skakiga förutsättningar kan det ändå bli hur bra som helst.

 

[trazel]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Vi hade fast jobb båda två, bodde i villa och stabil ekonomi. Hade haft förhållandet i ca 2½ år. Det var rätt planerat att det skulle bli bebis...

 

[bigganl]

Sv: Livssituationen vid graviditet

När jag insåg att jag var gravid med första barnet var jag singel, arbetslös (hade åtgärdsjobb via arbetsförmedlingen) Ingen relation med pappan. Bodde i en bostadsrätt med min hund. Jag valde att behålla barnet. Har aldrig någonsin ångrat det. Visst fick jag vända på kronorna, men vi hade det bra.

 

[Aro]

Sv: Livssituationen vid graviditet

Kl*
Tack för alla svar! Det är kul att höra hur allt kan bli, vilka vändningar livet kan ta.
Nu vet inte jag till 100 procent om jag är gravid (mensen är hoppad denna månad, men det kan likväl bero på stress/ byte av p-piller), men kommer den inte nu så får jag kolla upp det.

Här är det mest jobbsituationen/ ekonomin som är lite krass, jag är timmis men får förhoppningsvis fast till sommaren/ hösten och karln studerar.
Att bebis skulle få all kärlek som var möjlig är ingen tvekan om, den skulle vara efterlängtad och älskad. Boendet fungerar också, även om det kanske inte är helt optimalt, men det är en fin lägenhet och bra område.

Jag kände bara ett visst behov av att få höra att det kan lösa sig och bli bra iallafall, även om alla punkter jag radade upp i första inlägget inte riktigt är på topp.
Relationen mellan mig och sambon är dock den bästa jag någonsin haft och allt känns väldigt rätt, så där tvekar jag inte för ett ögonblick.