Förra sommaren motionerade jag en spinkig welsh part-bred med en mankhöjd på ca 135. Själv är jag flaggstången själv; ca 174 cm, med en vikt på ca 55kg. Jag är alltså väldigt lätt, och har alltid varit - är väldigt tunn i byggnaden så att säga. På samma gång motionerade jag en islandshäst som också var i ungefär samma storlek, men dock grövre (eftersom det trots allt var en islandshäst). Jag kände mig alltid väldigt lång på bägge två, och har bestämt mig att så gott som sluta rida welshen (i så fall bara korta turer), eftersom jag helt enkelt kände att det var fel. Istället kör vi markträning på ridbanan och går promenader i skogen. Islandshästen har jag inte ridit på länge, då sadeln till den hästen gör att jag känner mig som en 80-åring med höft och knäproblem (gör så ont att jag vill gråta) efter bara en timme i sadeln. Sadeln är helt enkelt inte gjord för mitt arsle eller mina långa och taniga ben.
Det värsta med welshen var att dens egna sadel var för liten för mig, knäna stack ut utanför/nedanför sadeln. Helt galet. (se bild: mig med reflexväst). Så vi blev tvungna att försöka byta till oss en annan sadel. Welshen stod uppstallad hos en tjej som ägde fler islandshästar tidigare, och hade därmed en extra islandshästsadel som vi prövade. Sadeln passade så pass bra att vi använde den en tid, tills jag började ana att den tryckte aningen på bogpartiet och trängde stackaren. Därefter bytte vi tillbaka till ponnysadeln, och vips var hästen mer lös i stegen igen.
Nu undrar jag dock ändå. Vad tycker ni om detta, även om jag gjort mitt beslut att inte rida welshen längre.
Här är bilder på både mig på welshen och mig på islandshästen. Samt en liten galen bonus till sist. (haha...usch...nästan tortyr..)
Också en tredje och fjärde bild på jag och gänget. Islandshästen i mitten (på gängbilden) är samma islandshäst som jag red förra året. Shettisen till vänster har varit med på ett antal turer också, och nu som då har det blivit jag som varit tvungen att rida den. (Högra bilden av mig på shettisen). Shettisen är dock överväxt och väldigt grov i benbyggnaden. (lika tjock benbyggnad som islandshästen när vi mätt). Oftast har vi turats om att rida shettisen när den varit med, men när det blir min tur leder jag den oftast - speciellt på hårdare underlag).
I år har jag dock nu dragit gränsen. Inga fler ponnyer under 140cm.
Ni får säga exakt vad ni tycker. Problemet med att inte ha egen häst är att man får nöja sig vad man lyckas få tag i. Men denna sommar sätter jag gränsen på mankhöjd i alla fall. Alla andra i min omgivning anser att jag ska fortsätta (både ägare och vänner), men jag ser verkligen inte vitsen i att fortsätta med att rida för små hästar.
Islandshästen hade jag ju kunnat fortsätta rida på om sadeln hade passat mig bättre.
Ponnysadeln och welshen. (med en alldeles för stor reflexväst vilket gör att jag ser större ut)
Jag på welshen igen (denna gång med islandshästsadel)
Jag på islandshästen (i sadeln som gärna ville tortera mig).
(vänster) Jag på den vita islandshästen, mina vänner på shettisen och den mörka islandshästen.
(höger) Jag på shettisen.... aldrig mer.
Det värsta med welshen var att dens egna sadel var för liten för mig, knäna stack ut utanför/nedanför sadeln. Helt galet. (se bild: mig med reflexväst). Så vi blev tvungna att försöka byta till oss en annan sadel. Welshen stod uppstallad hos en tjej som ägde fler islandshästar tidigare, och hade därmed en extra islandshästsadel som vi prövade. Sadeln passade så pass bra att vi använde den en tid, tills jag började ana att den tryckte aningen på bogpartiet och trängde stackaren. Därefter bytte vi tillbaka till ponnysadeln, och vips var hästen mer lös i stegen igen.
Nu undrar jag dock ändå. Vad tycker ni om detta, även om jag gjort mitt beslut att inte rida welshen längre.
Här är bilder på både mig på welshen och mig på islandshästen. Samt en liten galen bonus till sist. (haha...usch...nästan tortyr..)
Också en tredje och fjärde bild på jag och gänget. Islandshästen i mitten (på gängbilden) är samma islandshäst som jag red förra året. Shettisen till vänster har varit med på ett antal turer också, och nu som då har det blivit jag som varit tvungen att rida den. (Högra bilden av mig på shettisen). Shettisen är dock överväxt och väldigt grov i benbyggnaden. (lika tjock benbyggnad som islandshästen när vi mätt). Oftast har vi turats om att rida shettisen när den varit med, men när det blir min tur leder jag den oftast - speciellt på hårdare underlag).
I år har jag dock nu dragit gränsen. Inga fler ponnyer under 140cm.
Ni får säga exakt vad ni tycker. Problemet med att inte ha egen häst är att man får nöja sig vad man lyckas få tag i. Men denna sommar sätter jag gränsen på mankhöjd i alla fall. Alla andra i min omgivning anser att jag ska fortsätta (både ägare och vänner), men jag ser verkligen inte vitsen i att fortsätta med att rida för små hästar.
Islandshästen hade jag ju kunnat fortsätta rida på om sadeln hade passat mig bättre.
Ponnysadeln och welshen. (med en alldeles för stor reflexväst vilket gör att jag ser större ut)
Jag på welshen igen (denna gång med islandshästsadel)
Jag på islandshästen (i sadeln som gärna ville tortera mig).
(vänster) Jag på den vita islandshästen, mina vänner på shettisen och den mörka islandshästen.
(höger) Jag på shettisen.... aldrig mer.
