Welshponnyn i stallet är som ett barn som springer vart hon än ska och har så mycket energi att det nästan sprakar om henne. Det har under en tid varit problematiskt att hitta någon som vill och vågar rida henne på grund av detta.
Jag red henne kontinuerligt när jag var yngre under ca 5 år, och när hon var igång var hon betydligt lättare att arbeta med. Hon hade då lätt för arbete och var superkänslig för hjälperna på ett BRA sätt. Efter att jag slutade rida henne har hon haft 3 tjejer som hon verkligen fungerat med, men tyvärr växte de ur henne och ville upp på större ponnyer. Nu har hon haft en period där hon inte arbetats kontinuerligt, och i kombination med kylan är hon precis så mycket räserponny som hon nog någonsin kan bli..
Att hon dessutom hade mått bra av att bli av med några extrakilon får mig att fundera på om det inte vore hög tid att verkligen få igång henne igen! Då menar jag i första hand inte arbete i paddocken, utan konditionsträning och muskelbyggande ute i naturen så att hon får förbränna ordentligt med energi (såklart med lugna pass inemellan också). Min förhoppning är att hon med arbete ska lugna sig och att det då blir lättare för någon yngre att ta vid.
Det arbete jag utfört med henne under hennes ryttarlösa tid är lättare tömkörning i skritt och trav (hon är för kvick för mig i galoppen) eller så har hon fått hänga med mig på promenader och löprundor - men det tycker hon går på toook för långsamt
Hon får enbart grovfoder och går i flock på lösdrift.
Min fundering är nu om det skulle kunna påverka henne negativt om jag (stegvis) börjar rida henne regelbundet igen? Jag är nog av samma storlek nu som då, men jag känner att jag vill höra mig för då jag ändå är inne på fysiskt krävande uppgifter (på sikt..) och inte bara lite sporadisk arbetstrav på ridbanan.
Det gäller alltså en welsh sek. B på ~129cm. Jag är 168cm och väger in mig på 50kg. Jag tror inte jag har kvar några uppsuttna bilder längre, men jag kan rota om det underlättar. Tacksam för all input!