Vi hade en rottweiler när jag var barn. Den var lugn, snäll och inte särskilt krävande. Jag minns en gång när en släkting kom in i vårt hus. (Dörren var alltid olåst). Hunden hälsade glatt och släktingen fick komma in som han alltid brukade göra. Ingen var hemma så han tänkte gå ut, men det fick han inte. Rottisen ställde sig framför honom, blockerade dörren och morrade svagt. Släktingen gick in i köket igen och vågade inte röra sig. Han fick vänta i flera timmar innan mina föräldrar kom hem.
En mycket duktig Rottis. Det ar precis sa de ska gora.