Ja absolut! Det är ju inte Ts som är sjuk så man kan knappast utgå från henne, däremot måste hennes upplevelser och känslor också vägas in. Kanske blev det något av ett tankefel från min sida just för att jag har erfarenhet av att inte kunna klara mig själv och jag vet vad det innebär för övriga familjen. För mig är det så uppenbart att Ts tycker att det är jobbigt för att partnern är sjuk och att det var därför hon skrev trådstarten, inte för att han är frånvarande på något sätt men uppenbarligen så är det inte självklart för alla andra. Det är svårt att sätta sig in i vad en allvarlig sjukdom gör med en familj när man kanske bara har erfarenhet av ett brutet ben, ett "enkelt" funktionshinder som inte påverkar livet så mycket eller knappt ens det. Vid ett brutet ben eller liknande kan man ta hjälp av vänner och familj men ingen orkar ställa upp på det sättet år efter år och ska inte behöva det heller. Skillnaden mellan något som kommer läka inom rimlig tid och något som alltid kommer vara så och som gör en person oförmögen att klara sig själv är enorm. Ingen, varken hen som är sjuk eller den som ska vårda mår bra i längden av att bli vårdare till en vän eller familjemedlem. Man ska få ha de relationerna man har.