Min man har haft två diskprolapsar på 15 år, och opererats två gånger. Under de värsta perioderna så har jag självklart skött "allt". Precis som han fick göra för mig när jag bröt nacken för många år sedan.
Numera är han relativt smärtfri och funkar bra, även om han inte är riktigt så aktiv som han helst skulle vilja vara. Han har också epilepsi, så under de perioder han inte får köra bil så får jag ställa upp och skjutsa när det behövs.
Jag ser dock inte det som en uppoffring, utan man gör det som måste göras när man är i en familj? Det är ju inte så att han "spelar sjuk" för att slippa undan...
TS, jag tycker också att du ska skaffa städhjälp. Gör en lista på vad som skulle underlätta vardagen, och en lista på vad DU behöver för att må bra och få energi. Sedan en lista på saker som han KAN. Ta hjälp av familj och vänner så mycket som du kan. Och håll en öppen dialog hemma, så att ni pratar om frustrationer och problem, och känner att ni finns där för varandra.
Numera är han relativt smärtfri och funkar bra, även om han inte är riktigt så aktiv som han helst skulle vilja vara. Han har också epilepsi, så under de perioder han inte får köra bil så får jag ställa upp och skjutsa när det behövs.
Jag ser dock inte det som en uppoffring, utan man gör det som måste göras när man är i en familj? Det är ju inte så att han "spelar sjuk" för att slippa undan...
TS, jag tycker också att du ska skaffa städhjälp. Gör en lista på vad som skulle underlätta vardagen, och en lista på vad DU behöver för att må bra och få energi. Sedan en lista på saker som han KAN. Ta hjälp av familj och vänner så mycket som du kan. Och håll en öppen dialog hemma, så att ni pratar om frustrationer och problem, och känner att ni finns där för varandra.