Könsroller, jämlikhet och BARN

Haha!
Var på vårdcentralen idag, konstaterade att det var lika många mammor med sjuka barn som pappor. Förutom för de som var yngst.

En pappa som kom en med sina små barn ropade på den ena "Evard", "Evard"! Där ungarna hade Polaren o pyret kläder. Inget fel med hipsters, om de är bra på att vara jämställda. :up:
Nästa gång någon av mina kollegor får en unge nummer tre och den får heta Herman ber jag om omplacering till städet eller någon annan samhällsnyttig funktion. Herman bär givetvis gubbkeps och kläder som avser vara könsneutrala.
 
Exakt, därför gissade jag att dem.nog hade en deal att han fick döpa sonen om dem fick någon och sen fick hon döpa dottern om det blev nån :rofl:
Men sa de alltså Ithabeja till barnet? Det var det gräsligaste jag hört. Definitivt inte ett spanskt namn.
 
Apropå spännande namn, även i Spanien anses ju amerikanska namn vara väldigt tacky. De som blivit populära på senaste tid är Izan och Rayan (ja, där går de all in och spanifierar stavningen).
 
Inte riktigt men en blandning typ Isthabejla. Typ. Haha sitter i soffan och försöker få uttalet rätt. Min dotter tror nog jag är dum i huvudet :rofl:
Låter jättemärkligt. Var kom de ifrån? Just lj-ljudet gör man ju inte på dubbel l liksom.
 
Ibland blir jag så ledsen då jag läser i den tionde tråden för de som vill bli gravida. Alltså i tio trådar har jag följt folk som vill bli med barn och en skrämmande stor del roddar barnprojektet själva. Det gjorde ju jag också. Liksom whattafuck!

Jag blir alldeles mållös över mina egna tankar och aktioner. Varför i hela friden tänker man att det blir jättelyckat att värpa ägg med en som på sin höjd går med på att ha sex nu som då. Jomenvisst, jätte bra och snäll och fin man på alla sätt. Men lite brister bara (gällande barn och jämställdhet), de går sker om bara vi får barn.

Pinsamt. Pinsamt dåligt.

Jag trodde nog ärligt talat att jämställda förhållanden som jag ser det nog är utopi. Att det jag hade var hundra gånger bättre än vad vad kvinnor i min närhet har (sant iofs).

Gud vilket sorgligt samhälle. Fy så sorgligt att folk liksom bara fortsätter att leva så som dom gör.
 
Ibland blir jag så ledsen då jag läser i den tionde tråden för de som vill bli gravida. Alltså i tio trådar har jag följt folk som vill bli med barn och en skrämmande stor del roddar barnprojektet själva. Det gjorde ju jag också. Liksom whattafuck!

Jag blir alldeles mållös över mina egna tankar och aktioner. Varför i hela friden tänker man att det blir jättelyckat att värpa ägg med en som på sin höjd går med på att ha sex nu som då. Jomenvisst, jätte bra och snäll och fin man på alla sätt. Men lite brister bara (gällande barn och jämställdhet), de går sker om bara vi får barn.

Pinsamt. Pinsamt dåligt.

Jag trodde nog ärligt talat att jämställda förhållanden som jag ser det nog är utopi. Att det jag hade var hundra gånger bättre än vad vad kvinnor i min närhet har (sant iofs).

Gud vilket sorgligt samhälle. Fy så sorgligt att folk liksom bara fortsätter att leva så som dom gör.


Det känns tyvärr så himla vanligt. Det blir en mission, och bara man får barn blir det bra. Att vara ofrivilligt barnlös är säkert fruktansvärt, men barn med fel man är inte heller en fest vad jag kan se.
Man vet vad man har men inte vad man kan få?
Jag har haft miserabla relationer. Tack och lov ville jag inte ha barn med någon av dem.
 
Fördelen med amning är ju att det är himla praktiskt om det fungerar, ren förpackning, inget att diska och snabbt tillhanda. Nackdelen är att man blir mer låst.
Man blir låst på ett annat sätt.
Jag kunde ta en blöja i fickan och barnet på armen och dra i väg och göra vad jag ville utan att behöva fundera så mycket på det.
Det är också praktiskt på sitt sätt och gav mig en känsla av frihet.
 
Det känns tyvärr så himla vanligt. Det blir en mission, och bara man får barn blir det bra. Att vara ofrivilligt barnlös är säkert fruktansvärt, men barn med fel man är inte heller en fest vad jag kan se.
Man vet vad man har men inte vad man kan få?
Jag har haft miserabla relationer. Tack och lov ville jag inte ha barn med någon av dem.
Ja alltså min relation var ju inte dålig i sig. Vi gjorde saker tillsammans och själv, hade skaplig sex, skötte hem och räkningar hyfsat jämställt. Men det dök ju upp sånt där som att ta ansvar för födelsedagar, svara på inbjudningar, veta var saker finns. Konstigt nog var det ju jag om gjorde det.

Jag bokade utredningar och behandlingar och betalade. Han gick på dem utan att klaga. Om det passade med jobbet.

Egentligen är väl barnlösheten något bra här. Jag hade absolut inte varit lycklig. Tyvärr.
 
Ja alltså min relation var ju inte dålig i sig. Vi gjorde saker tillsammans och själv, hade skaplig sex, skötte hem och räkningar hyfsat jämställt. Men det dök ju upp sånt där som att ta ansvar för födelsedagar, svara på inbjudningar, veta var saker finns. Konstigt nog var det ju jag om gjorde det.

Jag bokade utredningar och behandlingar och betalade. Han gick på dem utan att klaga. Om det passade med jobbet.

Egentligen är väl barnlösheten något bra här. Jag hade absolut inte varit lycklig. Tyvärr.


Jag hoppas du har hittat rätt nu:)
 
@em-pirre Men OJ! Det här har jag missat helt och hållet! Var helt övertygad om att ni hade världsbästa relationen, för du har väl alltid skrivit så otroligt gott om honom och er relation?

Men vilken otrolig insikt att komma till! Hoppas allt känns bättre nu :).
 
Jag bokade utredningar och behandlingar och betalade. Han gick på dem utan att klaga. Om det passade med jobbet.
Alltså det här. Det får mig att se rött i tråden om dem som vill ha barn. Seriöst?! Nån skrev om att det inte var konstigt att hon planerade allt för deras IVF etc för hennes man var så dålig på att planera. Och då tänkte jag i mitt stilla sinne "fet chans att han behöver hennes hjälp att planera saker han VILL göra, typ träffa kompisar".
 
Alltså det här. Det får mig att se rött i tråden om dem som vill ha barn. Seriöst?! Nån skrev om att det inte var konstigt att hon planerade allt för deras IVF etc för hennes man var så dålig på att planera. Och då tänkte jag i mitt stilla sinne "fet chans att han behöver hennes hjälp att planera saker han VILL göra, typ träffa kompisar".

Jag skulle nog kunna bli sån. Jag kan bli så resultatinriktad att jag bara kör på, och glömmer kolla om jag har resten med mig.
Jag bara SKA nå uppsatt mål, kosta vad det kosta vill. Hemskt.
 
Jag skulle nog kunna bli sån. Jag kan bli så resultatinriktad att jag bara kör på, och glömmer kolla om jag har resten med mig.
Jag bara SKA nå uppsatt mål, kosta vad det kosta vill. Hemskt.
Ja, jag är lite likadan.
 
Alltså det här. Det får mig att se rött i tråden om dem som vill ha barn. Seriöst?! Nån skrev om att det inte var konstigt att hon planerade allt för deras IVF etc för hennes man var så dålig på att planera. Och då tänkte jag i mitt stilla sinne "fet chans att han behöver hennes hjälp att planera saker han VILL göra, typ träffa kompisar".
Blir spännande att se om han klarar av att planera något alls sedan IVF:en har gett det önskade resultatet. Jämfört med 18 år av omsorgsansvar, framstår en IVF som rätt enkel att planera in.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp