Könsroller, jämlikhet och BARN

Ibland blir jag så ledsen då jag läser i den tionde tråden för de som vill bli gravida. Alltså i tio trådar har jag följt folk som vill bli med barn och en skrämmande stor del roddar barnprojektet själva. Det gjorde ju jag också. Liksom whattafuck!

Jag blir alldeles mållös över mina egna tankar och aktioner. Varför i hela friden tänker man att det blir jättelyckat att värpa ägg med en som på sin höjd går med på att ha sex nu som då. Jomenvisst, jätte bra och snäll och fin man på alla sätt. Men lite brister bara (gällande barn och jämställdhet), de går sker om bara vi får barn.

Pinsamt. Pinsamt dåligt.

Jag trodde nog ärligt talat att jämställda förhållanden som jag ser det nog är utopi. Att det jag hade var hundra gånger bättre än vad vad kvinnor i min närhet har (sant iofs).

Gud vilket sorgligt samhälle. Fy så sorgligt att folk liksom bara fortsätter att leva så som dom gör.
Jag har också reagerat på det i den tråden. I några fall har det framstått som att IVF:en är hennes projekt, han hakar på.
 
Ja jag är väl lite sådan också.

Jag tycker ju att det inte är så konstigt. Har man satt upp ett gemensamt mål är det det som räknas. Sen missar jag att kolla engagemanget ibland, men det är ju även den andres skyldighet att säga ifrån om intresset svalnar. Svårt. Jag hoppas oavsett bara det bästa för dig:)
 
@em-pirre Men OJ! Det här har jag missat helt och hållet! Var helt övertygad om att ni hade världsbästa relationen, för du har väl alltid skrivit så otroligt gott om honom och er relation?

Men vilken otrolig insikt att komma till! Hoppas allt känns bättre nu :).
Jo visst. Som sagt är han ju inte en dålig man eller så. Men jag försöker tänka lite längre fram. Lite realistiskt. Lite mer enligt vad jag egentligen vill. Liksom hur vill jag leva om jag får bestämma precis vad jag vill. Och det är inte ett sånt liv jag får om jag forsätter som jag gjort.

Kalla det trettio(plus)årskris eller vad som helst.
 
Ibland önskar jag att jag hade fått en pojk för då hade jag döpt honom efter min pappa Lave. Då hade jag fan varit mest hipster av dem alla!
Alltså barnnamn. Skulle vi få en flicka så har vi världens i särklass bästa namn på lut. Alltså verkligen. NÄSTAN värt att ignorera alla miserabla barntrådar här på buke och kasta sig in i barnavlandet bara för att få använda det världsbästa namnet :D.
 
Alltså barnnamn. Skulle vi få en flicka så har vi världens i särklass bästa namn på lut. Alltså verkligen. NÄSTAN värt att ignorera alla miserabla barntrådar här på buke och kasta sig in i barnavlandet bara för att få använda det världsbästa namnet :D.

Men säg!
 
Jag har också reagerat på det i den tråden. I några fall har det framstått som att IVF:en är hennes projekt, han hakar på.

I bästa fall hakar han på.

IVF blir väldigt mycket KVINNAN. Hans insats är att lämna två spermaprov, hålla handen vid äggplock och ibland ge hormonsprutorna. Smärtan, hormonrusningarna och känslan av den värdelösa egna kroppen är nog svår att göra jämställd, tror jag.

Min har pushat när jag inte orkat längre och är trots en mer pessimistisk livssyn överlag mer positiv till hela IVF-grejen och dess eventuella resultat än vad jag är och har varit. Och så även nu när jag väntar på svar på kromosomtestet, han uppfattade bara att allt såg bra ut vid KUB och jag fastnade i siffrorna som inte var bra.

Det var en intressant diskussion i bilen på vägen hem sedan.
 
I bästa fall hakar han på.

IVF blir väldigt mycket KVINNAN. Hans insats är att lämna två spermaprov, hålla handen vid äggplock och ibland ge hormonsprutorna. Smärtan, hormonrusningarna och känslan av den värdelösa egna kroppen är nog svår att göra jämställd, tror jag.

Min har pushat när jag inte orkat längre och är trots en mer pessimistisk livssyn överlag mer positiv till hela IVF-grejen och dess eventuella resultat än vad jag är och har varit. Och så även nu när jag väntar på svar på kromosomtestet, han uppfattade bara att allt såg bra ut vid KUB och jag fastnade i siffrorna som inte var bra.

Det var en intressant diskussion i bilen på vägen hem sedan.
Fast jag tänker mer det känslomässiga engagemanget i att vilja ha barn. Skulle jag gå igenom något så asjobbigt som det folk i den tråden går igenom, så skulle jag inte stå ut om partnern inte ville det precis lika mycket som jag.

Skrev inte du en gång att din partner sagt att ni kunde fortsätta försöka om du ville? Jag minns det för att jag tänkte att jag skulle ha blivit förkrossad om jag var du.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp