Klimatet runt blandrasprat på Buke.

[Red_Chili]

Jag kan ju tycka att en del av svårigheterna ligger i att det är många människor som erbjuder ett hundliv som bäst passar en lättsam sällskapsras, men i rasgrupp 9 är det rätt snävt ifråga om hundtyper rent fysiskt? Det är till största delen väldigt små, väldigt pälsiga och/eller plattnosade hundar? Vill man då ha en hund som kan förväntas vara relativt enkel, men ändå inte är en liten sockervadd blir det kanske lättare att valet faller på en "charmig" fralla eller mops?

Jag tror ärligt talat att det finns ett glapp mellan utbud och efterfrågan, där fler hundägare vill ha en hund som antingen ser "tuff" ut eller mer "som en riktig hund", och därmed riskerar att välja något som är för mycket hund i skallen. Eller att man faktiskt gjorde första delen av sin läxa rätt, och läste om de olika raserna tex hos SKK. Då kan man mycket väl hamna i att välja en totalt genomsjuk ras, för det är inget som står i de officiella kanalerna.

Det har jag varit övertygad om länge. Varje(!) gång jag nämner det på buke brukar jag få höra att man måste kunna kompensera om man ska ha hund, inte kan designa hejvilt och faktiskt får acceptera en luddhund om man vill ha en liten, enkel sällskapshund.

 

[Dentaku]

Jag kan ju tycka att en del av svårigheterna ligger i att det är många människor som erbjuder ett hundliv som bäst passar en lättsam sällskapsras, men i rasgrupp 9 är det rätt snävt ifråga om hundtyper rent fysiskt? Det är till största delen väldigt små, väldigt pälsiga och/eller plattnosade hundar? Vill man då ha en hund som kan förväntas vara relativt enkel, men ändå inte är en liten sockervadd blir det kanske lättare att valet faller på en "charmig" fralla eller mops?

Jag tror ärligt talat att det finns ett glapp mellan utbud och efterfrågan, där fler hundägare vill ha en hund som antingen ser "tuff" ut eller mer "som en riktig hund", och därmed riskerar att välja något som är för mycket hund i skallen. Eller att man faktiskt gjorde första delen av sin läxa rätt, och läste om de olika raserna tex hos SKK. Då kan man mycket väl hamna i att välja en totalt genomsjuk ras, för det är inget som står i de officiella kanalerna.

Du har många bra poänger, men det finns många lämpliga sällskapsraser även i andra rasgrupper. Det där med FCI:s ganska random indelning i rasgrupper tas upp i en annan tråd...

SKK har blivit bättre när det gäller att ange vilka raser som har hälsoproblem, det står t ex om BOAS om man läser om mops. Men det finns en stark tendens att få det att låta som om arbetet med hälsoprogram gör att man har sitt på det torra bara man köper från en SKK-uppfödare.

 

[BornAgain]

Det har jag varit övertygad om länge. Varje(!) gång jag nämner det på buke brukar jag få höra att man måste kunna kompensera om man ska ha hund, inte kan designa hejvilt och faktiskt får acceptera en luddhund om man vill ha en liten, enkel sällskapshund.

En liten luddhund som en pudel eller en terrier eller en shipperke eller ett litet skägg eller en tibbe...Nej, det är helt omöjligt att hitta en fartig liten sällskapshund som inte är en fralla. Sockervadd hela bunten.

 

[Linda_A]

Jag kan ju tycka att en del av svårigheterna ligger i att det är många människor som erbjuder ett hundliv som bäst passar en lättsam sällskapsras, men i rasgrupp 9 är det rätt snävt ifråga om hundtyper rent fysiskt? Det är till största delen väldigt små, väldigt pälsiga och/eller plattnosade hundar? Vill man då ha en hund som kan förväntas vara relativt enkel, men ändå inte är en liten sockervadd blir det kanske lättare att valet faller på en "charmig" fralla eller mops?

En bekant till mig som även har boxer har sen några år tillbaka två mopsar. Hon har bra koll på vad det finns för raser och säger att det är fantastiskt lättsamma små hundar med väldigt bra temperament. Det är inte så himla lätt att få det i alla småhundar. Och de funkar utmärkt ihop med en brötig boxer för att det är mycket hund i litet format.

 

[Migo]

En bekant till mig som även har boxer har sen några år tillbaka två mopsar. Hon har bra koll på vad det finns för raser och säger att det är fantastiskt lättsamma små hundar med väldigt bra temperament. Det är inte så himla lätt att få det i alla småhundar. Och de funkar utmärkt ihop med en brötig boxer för att det är mycket hund i litet format.

"Det gör inget att de inte kan andas, de är så charmiga"

 

[Linda_A]

"Det gör inget att de inte kan andas, de är så charmiga"

Snyggt att dra alla över en kam. Nej, hon tycker det är jäkligt trist att rasen har de problemen och vågar troligen inte skaffa någon mer för att en är bra och en är lite sämre. Vad jag skrev handlade om att det är fullt förståeligt att man tycker det är svårt att byta ut t.ex mops mot en annan småhund för deras övriga egenskaper.

 

[Hedinn]

Snyggt att dra alla över en kam. Nej, hon tycker det är jäkligt trist att rasen har de problemen och vågar troligen inte skaffa någon mer för att en är bra och en är lite sämre. Vad jag skrev handlade om att det är fullt förståeligt att man tycker det är svårt att byta ut t.ex mops mot en annan småhund för deras övriga egenskaper.

Fast vad är det för egenskaper, undrar jag? Det jag har sett hos mops och fralla är väl att de är ”långsamma” dvs osmidiga och har, enligt min uppfattning, en kropp som inte fungerar som jag anser en hundkropp ska. Förstår att många ser det som praktiskt, för de är ju enkla att ha lösa så sett att de inte hinner långt om de får för sig att dra utan går lätt att fånga in. Och det är väl även det som gör att de upplevs mer ”clowniga” än andra av vissa, att rörelserna ser roliga ut ihop med ett ”leende” ansikte baserat på hur nosen är utformad så de ser glada ut när de öppnar munnen för att få ordentligt med luft?

Jag kan liksom inte komma på några andra egenskaper de har som inte finns hos exempelvis sällskapsterriers.

 

[Sassy]

Du har många bra poänger, men det finns många lämpliga sällskapsraser även i andra rasgrupper. Det där med FCI:s ganska random indelning i rasgrupper tas upp i en annan tråd...

SKK har blivit bättre när det gäller att ange vilka raser som har hälsoproblem, det står t ex om BOAS om man läser om mops. Men det finns en stark tendens att få det att låta som om arbetet med hälsoprogram gör att man har sitt på det torra bara man köper från en SKK-uppfödare.

Ja, det jag tänker på är väl att "folk i allmänhet" inte gräver ner sig hur djupt som helst i nörderiet, utan att man nog får vara glad om de flesta kommit så långt som till "jag borde nog ha en sällskapshund"? Har man kommit dit har man ärligt talat kommit längre än många andra, men man har förmodligen inte förmågan att börja sålla i de andra rasgrupperna?

Min egen dröm hade tex varit en hund som på utsidan (storlek, pälstyp, osv) mest liknar en jaktcocker (eller miniversion av kleiner münsterländer eller breton) men på insidan påminner mer om en dvärgschnauzer.

Tittar jag på hur diskussionen går i bekantskapskretsen är det många som drömmer om tex jämte, belgare och stövare till typen, men med temperamentet hos en pappis. Vad folk i min rätt snäva spaning absolut inte vill ha är raser som ser ut som att de "är till för utställning". Tyvärr brukar det ju dra åt det hållet när en ras inte längre är avlad med en tydlig arbetsuppgift i åtanke.

 

[Liran]

"Det gör inget att de inte kan andas, de är så charmiga"

Det var nog inte riktigt så @Linda_A menade. Mopsar är fantastiska sällskapshundar med bra temperament, stor personlighet och intelligens, orädda, oneurotiska och oömma (om man tänker bort kulögonen). Det är sorgligt att överdriven exteriöravel har givit denna attraktiva hundras andningsbesvär och annan ärftlig sjuklighet, och dessutom gjort hundarna mycket fulare än de var i början.

Om mopsarna fortfarande såg ut som de gjorde i början på 1900-talet, skulle man reservationslöst kunna rekommendera rasen till alla barnfamiljer, skröpliga pensionärer, personer som vill ha promenadsällskap i alla väder, (fawnmopsarna har mycket ändamålsenlig päls) etc.

Jag hoppas att ett restaureringsprojekt kommer att läka rasen tills jag blir äldre pensionär, för då kommer jag att köpa min första mops.

 

[Elementary]

Det har jag varit övertygad om länge. Varje(!) gång jag nämner det på buke brukar jag få höra att man måste kunna kompensera om man ska ha hund, inte kan designa hejvilt och faktiskt får acceptera en luddhund om man vill ha en liten, enkel sällskapshund.

Tror de flesta är av åsikten att det finns glapp i rasutbudet men diskussionen brukar oftast komma upp i konversationer som handlar om blandrasavel av en... inte så långsiktig typ om vi säger så. Då reagerar nog folk annorlunda än om konversationen från början skulle handla om vad som saknas i rasutbudet.
Själv tycker jag absolut att det vore bra att försöka få fram sällskapsraser av fler typer, speciellt släthåriga sådana. Men det är ju inget man "bara gör" utan kräver otroligt mycket långsiktigt arbete av en stor grupp människor. Så då är ju verkligheten idag sådan att folk helt enkelt måste kompromissa om de ska ha en hund och ingen ras riktigt klickar på alla punkter.

Sen är det ju facinerande att den största marknaden för blandrasavel är just luddiga hundar ändå. Poo/doodle förstås men även "golvmopparna". Vet inte hur många havanaise-liknande hundar vi stötte på när vi hade professorn men där inte en enda hund var just en renrasig havanaise. Folk frågade till och med saker som "åh, är din också en lhasa-frisé?"

 

[Hedinn]

Mopsar är fantatiska sällskapshundar med bra temperament, stor personlighet och intelligens, orädda, oneurotiska och oömma

Vilken av dessa egenskaper skulle du säga inte stämmer in på exempelvis australisk terrier?

 

[Linda_A]

Fast vad är det för egenskaper, undrar jag? Det jag har sett hos mops och fralla är väl att de är ”långsamma” dvs osmidiga och har, enligt min uppfattning, en kropp som inte fungerar som jag anser en hundkropp ska.

Som @Liran också skrivit har de bra mentalitet, är bra med andra hundar, är relativt oömma och har lättskött päls. De hänger glatt med på det mesta och du kan ta en lång skogspromenad med dem lösa utan att de drar iväg nånstans eftersom de är väldigt förarbundna.

 

[Linda_A]

Vilken av dessa egenskaper skulle du säga inte stämmer in på exempelvis australisk terrier?

Nu är jag inte särskilt bekant med just australisk terrier, men om de har terriermentalitet är de ju betydligt "hårdare" i huvudet än en mops. Hur är jaktintresset? Går de att ha lösa överallt?

 

[Wingates]

Vilken av dessa egenskaper skulle du säga inte stämmer in på exempelvis australisk terrier?

Tänker att många egenskaper passar in på flera raser men att det är något speciellt med vissa rasers personlighet ändå?
Menar, varför väljer vissa golden framför labbe? Eller malle framför schäfer? På pappret torde de ju inte skilja sig så mycket men ändå har vi olika preferenser.
Nej, jag skulle inte rekommendera mops eller fralla till någon men jag kan förstå att det finns något hos dem som vissa dras till som man inte riktigt kan sätta fingret på.

 

[Liran]

Har bara känt en australisk terrier, och det var en trevlig hund, men ingen som utmärkte sig personlighetsmässigt på samma sätt som de mopsar som funnits i bekantskapskretsen. Dessutom krävde den pälsvård.

Mopsarna har alla samspelat väldigt bra med mina stora, brötiga brukshundar. Visserligen hårar de kopiöst ibland, men fryser aldrig, får inga tovor och är väldigt mjuka att ta i.

 

[Linda_A]

Har bara känt en australisk terrier, och det var en trevlig hund, men ingen som utmärkte sig personlighetsmässigt på samma sätt som de mopsar som funnits i bekantskapskretsen. Dessutom krävde den viss pälsvård.

Mopsarna har alla smspelat väldigt bra med mina stora, brötiga brukshundar.

Min bekants ena mops har ett fantastiskt hundspråk. Min Winter försökte spela boll med henne som valp. Han respekterar henne fortfarande efter den tydliga tillsägelsen. Brötiga boxar tyglas utan problem.

 

[Gnist]

det är fullt förståeligt att man tycker det är svårt att byta ut t.ex mops mot en annan småhund för deras övriga egenskaper.

Det finns ju flertalet av småhundar med samma "typiska" sällskaphundsegenskaper.

Största skillnaden är att alla icke brakycefala småhundar kan andas normalt, de kan vara aktiva utan att folk 1 km bort blir mörkrädda av de gräsliga ljud som hörs när de brakycefala blir anfådda.

Och nej, att någon enstaka här och där kan andas och vara aktiv med nån typ av variant på fart och energi räknas inte

 

[Liran]

Min bekants ena mops har ett fantastiskt hundspråk. Min Winter försökte spela boll med henne som valp. Han respekterar henne fortfarande efter den tydliga tillsägelsen. Brötiga boxar tyglas utan problem.

Precis min erfarenhet.

 

[Liran]

Det finns ju flertalet av småhundar med samma "typiska" sällskaphundsegenskaper.

Största skillnaden är att alla icke brakycefala småhundar kan andas normalt, de kan vara aktiva utan att folk 1 km bort blir mörkrädda av de gräsliga ljud som hörs när de brakycefala blir anfådda.

Och nej, att någon enstaka här och där kan andas och vara aktiv med nån typ av variant på fart och energi räknas inte

Så sant, det måste korsas in hundar med fungerande andning, och bättre genetiska förutsättningar i mopsrasen. När den blir friskare är jag spekulant.

 

[Sassy]

Det finns ju flertalet av småhundar med samma "typiska" sällskaphundsegenskaper.

Största skillnaden är att alla icke brakycefala småhundar kan andas normalt, de kan vara aktiva utan att folk 1 km bort blir mörkrädda av de gräsliga ljud som hörs när de brakycefala blir anfådda.

Och nej, att någon enstaka här och där kan andas och vara aktiv med nån typ av variant på fart och energi räknas inte

Om man tänker på det som jag hade gissat var attraktivt hos en mops:
-liten, men inte för späd
-släthårig
-relativt lågt aktivitetsbehov
-väldigt låg risk för jaktintresse
-lättsamt temperament

Vilka blir kvar då?