Klara av barnens sammanbrott (och undvika egna..)

[Midsommarblomster]

Handlar det om npf utredning, extra stöd utifrån någon medfödd skörhet eller liknande hade jag tagit upp det på 2 års på BVC då sånt funkar bäst genom regionen. Där kan du få remiss till BUP tex. Sen får man se vad som växer bort och hur det blir som vuxen. Uppväxtmiljö påverkar ju oerhört mycket. Systemet för att lugna och trösta sig själv samt känna sig trygg är ju fortfarande inne i sin mest kritiska utvecklingsfas. Tidiga insatser känns viktigare om man misstänker utvecklingsstörning och svårare autism vilket det inte låter som utifrån vad du beskrivit.

Jag är inte säker på att vi har 2-års kontroll? Jag tror det är 18 månader och sen 3 år. Vi hade nämligen också tänkt ställa några frågor då, tills jag kom på att det kanske inte är någon. Men annars kan man ju höra av sig ändå.

 

[Midsommarblomster]

Jag vill bara skriva och med emfas understryka att du absolut inte är unik, utan jag tycker att du låter fullt mänsklig. Att känna som du gör är inget konstigt, fel eller ovanligt. Över huvud taget. Att ha två så pass små barn hemma samtidigt blir övermäktigt - för väldigt många människor, i väldigt många stunder. Det verkar som att du också vet det, men jag vet också att det är lätt att vackla och känna skuld eller skam när andra insinuerar att det du känner på något sätt skulle vara avvikande eller onormalt.

Jag har inga tips och råd att ge. Mer än att "This too shall pass", men det är också en klen tröst idag

Tack. Det är svårt prata om eftersom det finns lika många tankar om föräldraskapet som det finns människor. För mig är det ganska vedertaget att det är det svåraste jobbet man gör i livet, och även om det inte är så för alla så är det i varje fall så för mig. Vi fick dessutom två tätt inpå varandra vilket sannolikt gör just den första tiden extra utmanande, men utöver det är det ingenting som är annorlunda för oss än för någon annan. Jag skriver mycket här för att skrivandet i sig är ett sätt att sortera mina tankar, men också för att dela upplevelser med andra som brukar ha så kloka inspel. Att jag skriver mycket betyder inte heller att allt är pest, utan enbart att jag kanske skriver extra mycket just när jag tycker något är svårt.

Överlag blir föräldraskapet enklare och enklare med tiden. Vi lär oss hela tiden, och barnen växer. Jag har också precis valt att lämna ett jobb som inte var kompatibelt med småbarnsåren. Men ja, vissa dagar nyper jag mig själv i armen och hjärtat nästan spricker av kärlek. Det är ofta så, men det får sällan egna trådar på forum. Andra dagar vill jag skrika in i en kudde. Lite så som livet med småbarn är för de allra flesta, tror jag.

 

[Midsommarblomster]

@Midsommarblomster
Vad har barnen för tider på förskolan?
Om ni som föräldrar arbetar heltid så blir det ju ofta mer än heltid för barnen. Förskolan är en väldigt tuff miljö för många barn. Många barn blir överstimulerade av miljön och det är ofta något som märks hemma.

Vi arbetar heltid, men har fria arbetstider så vi försöker hålla dagarna lagom långa. Men visst, jag tror också förskolan är tuff för småbarn.

 

[Imogen]

Jag är inte säker på att vi har 2-års kontroll? Jag tror det är 18 månader och sen 3 år. Vi hade nämligen också tänkt ställa några frågor då, tills jag kom på att det kanske inte är någon. Men annars kan man ju höra av sig ändå.

Region Sthlm har inte 2-årskontroll som standard. På vår bvc sa de vid 18 månader att vi skulle höra av oss vid 2 år om vi kände behov. Och det kan man ju göra oavsett ålder om man har saker man skulle vilja prata med bvc om!

 

[cherie]

Tack. Det är svårt prata om eftersom det finns lika många tankar om föräldraskapet som det finns människor. För mig är det ganska vedertaget att det är det svåraste jobbet man gör i livet, och även om det inte är så för alla så är det i varje fall så för mig. Vi fick dessutom två tätt inpå varandra vilket sannolikt gör just den första tiden extra utmanande, men utöver det är det ingenting som är annorlunda för oss än för någon annan. Jag skriver mycket här för att skrivandet i sig är ett sätt att sortera mina tankar, men också för att dela upplevelser med andra som brukar ha så kloka inspel. Att jag skriver mycket betyder inte heller att allt är pest, utan enbart att jag kanske skriver extra mycket just när jag tycker något är svårt.

Överlag blir föräldraskapet enklare och enklare med tiden. Vi lär oss hela tiden, och barnen växer. Jag har också precis valt att lämna ett jobb som inte var kompatibelt med småbarnsåren. Men ja, vissa dagar nyper jag mig själv i armen och hjärtat nästan spricker av kärlek. Det är ofta så, men det får sällan egna trådar på forum. Andra dagar vill jag skrika in i en kudde. Lite så som livet med småbarn är för de allra flesta, tror jag.

Jag förstår precis. Jag skrev också en del trådar och inlägg när vår dotter var liten och under de kämpigaste perioderna. För mig fyllde trådarna liknande funktion som de gör för dig. Ibland var de också bara ett sätt att få ur sig all frustration, vanmakt och hopplöshet man stundtals kände. Och få lite medkänsla, bekräftelse eller igenkänning från andra. Ibland behöver man faktiskt bara just det, och inga pekpinnar eller snärtiga råd. Att få barn tycker ju många är det mest utmanande de någonsin gjort, och samtidigt det mest fantastiska. Det fanns inget som kunde dränera mig och min man så enormt på energi och samtidigt göra oss helt uppfyllda av skratt och kärlek, som vår dotter när hon var yngre. Det är tvära kast och starka ytterligheter i föräldraskapet, på gott och på ont. Jag har ju som du förstår också bara ett barn, så jag föreställer mig att dina ytterligheter måste befinna sig i en helt annan liga. Jag tycker det är fint att du delar med dig av er vardag, dina känslor och tankar och att du belyser alla sidor av föräldraskapet.

 

[Badger]

@Midsommarblomster
Vad har barnen för tider på förskolan?
Om ni som föräldrar arbetar heltid så blir det ju ofta mer än heltid för barnen. Förskolan är en väldigt tuff miljö för många barn. Många barn blir överstimulerade av miljön och det är ofta något som märks hemma.

Tänker att det ju också är tufft av omgivningen att så ofta prata om tider på förskola och föräldrar, med tanke på att gissningsvis merparten av föräldrar har de tider de måste ha och inga andra. Jag pendlade tex, gissa vad det gjorde med tiderna. Men det fungerade bra ändå, tror jag, det verkade fungera bra.

 

[Sofie.S]

Tänker att det ju också är tufft av omgivningen att så ofta prata om tider på förskola och föräldrar, med tanke på att gissningsvis merparten av föräldrar har de tider de måste ha och inga andra. Jag pendlade tex, gissa vad det gjorde med tiderna. Men det fungerade bra ändå, tror jag, det verkade fungera bra.

Jag upplever att många barn skulle må bättre av kortare dagar på förskolan, många barn går 7-17 fem dagar i veckan.
Det är så kort tid i ens liv som barnen är små! Det kan göra väldig skillnad på att gå ner i tid vilket är en rättighet du har som förälder. Ja man tappar lön på det såklart men det måste det väl vara värt de åren? Man får leva efter den inkomsten man får..

 

[Palermo]

Jag upplever att många barn skulle må bättre av kortare dagar på förskolan, många barn går 7-17 fem dagar i veckan.
Det är så kort tid i ens liv som barnen är små! Det kan göra väldig skillnad på att gå ner i tid vilket är en rättighet du har som förälder. Ja man tappar lön på det såklart men det måste det väl vara värt de åren? Man får leva efter den inkomsten man får..

Ja, den sortens kommentarer är ju jättebra för att skapa dåligt samvete hos folk. Min entydiga erfarenhet är att föräldrar väldigt ofta slår knut på sig själva för att hålla dagarna på förskolan korta för barnen. Med stressade och trötta föräldrar till följd.

 

[vemsomhelst123]

Ja, den sortens kommentarer är ju jättebra för att skapa dåligt samvete hos folk. Min entydiga erfarenhet är att föräldrar väldigt ofta slår knut på sig själva för att hålla dagarna på förskolan korta för barnen. Med stressade och trötta föräldrar till följd.

Ja verkligen, sen kan det ju om man har flexibla arbetstider funka bättre att ändra tiderna, det gjorde det definitivt för mig/oss

 

[Palermo]

Ja verkligen, sen kan det ju om man har flexibla arbetstider funka bättre att ändra tiderna, det gjorde det definitivt för mig/oss

Vilket ju i sig är ett väldigt stort privilegium som somliga har.

 

[Badger]

Jag upplever att många barn skulle må bättre av kortare dagar på förskolan, många barn går 7-17 fem dagar i veckan.
Det är så kort tid i ens liv som barnen är små! Det kan göra väldig skillnad på att gå ner i tid vilket är en rättighet du har som förälder. Ja man tappar lön på det såklart men det måste det väl vara värt de åren? Man får leva efter den inkomsten man får..

Det kan vara så eller inte. Men det är ju dina upplevelser och det är andra personer som tar beslut om sin familj och måste kunna göra det utan att bli skammade. Vilket var vad jag menade med min post.

Du har dina omständigheter, någon annan har sina. Så det är bäst att inte tycka saker om andra som man ser. Om det inte är så att du tex vill politiskt framföra att förskolor inte ska vara öppna förutom 9-15 tex.

Man kan ju tänka såhär också, i samma ögonblick man uttrycker för ett barn att det är synd om barnet eller barnets förälder är sämre, även i all välmening, så kan man också göra skada.

Sedan är det också bra att tänka på att ja det är en tuff miljö. Men det är också i viss mån en väldigt naturlig form av omhändertagande av barn för människan om man ser långt bakåt i tiden.

 

[skiesabove]

Jag upplever att många barn skulle må bättre av kortare dagar på förskolan, många barn går 7-17 fem dagar i veckan.
Det är så kort tid i ens liv som barnen är små! Det kan göra väldig skillnad på att gå ner i tid vilket är en rättighet du har som förälder. Ja man tappar lön på det såklart men det måste det väl vara värt de åren? Man får leva efter den inkomsten man får..

För vissa kanske det skulle innebära att bli arbetslös eller bostadslös. Jag tror att dom som har möjlighet (tid, råd, tillåtelse, socialt skyddsnät tillgängligt) att ha barnen kortare tider har det.

Själv offrade jag mitt CV och pension och var hemma mer med barnet. Det är absolut privilegierat att jag hade möjligheten att göra så, att jag kände mig trygg nog med mitt skyddsnät inför framtiden för att kunna ta den risken. Men många kan eller vill inte göra det.

 

[Crossline]

Jag upplever att många barn skulle må bättre av kortare dagar på förskolan, många barn går 7-17 fem dagar i veckan.
Det är så kort tid i ens liv som barnen är små! Det kan göra väldig skillnad på att gå ner i tid vilket är en rättighet du har som förälder. Ja man tappar lön på det såklart men det måste det väl vara värt de åren? Man får leva efter den inkomsten man får..

Och mitt stora barn tigger och ber om att få gå längre dagar på förskolan. Hon går bara 9-14 3 dagar i veckan just nu och det är tydligen på tok för lite för henne.

 

[Palermo]

Det kan vara så eller inte. Men det är ju dina upplevelser och det är andra personer som tar beslut om sin familj och måste kunna göra det utan att bli skammade. Vilket var vad jag menade med min post.

Du har dina omständigheter, någon annan har sina. Så det är bäst att inte tycka saker om andra som man ser. Om det inte är så att du tex vill politiskt framföra att förskolor inte ska vara öppna förutom 9-15 tex.

Man kan ju tänka såhär också, i samma ögonblick man uttrycker för ett barn att det är synd om barnet eller barnets förälder är sämre, även i all välmening, så kan man också göra skada.

Sedan är det också bra att tänka på att ja det är en tuff miljö. Men det är också i viss mån en väldigt naturlig form av omhändertagande av barn för människan om man ser långt bakåt i tiden.

Vad betyder det ens att förskolan är en "tuff miljö"? Personligen kan jag inte komma på en enda offentlig miljö som är mer anpassad efter behoven än just förskolan. I skolan sedan, tex, är ju prestationer och mål och anpassning närvarande hela tiden, för att inte ens tala om yrkeslivet.

Jag tror inte för ett ögonblick att det är särskilt vanligt att småbarns många överdrivna känsloyttringar skulle bero på att förskolan är "tuff". (Jag inkluderar tills motsatsen bevisats @Midsommarblomster s barn i det.)

 

[skiesabove]

Vad betyder det ens att förskolan är en "tuff miljö"? Personligen kan jag inte komma på en enda offentlig miljö som är mer anpassad efter behoven än just förskolan. I skolan sedan, tex, är ju prestationer och mål och anpassning närvarande hela tiden, för att inte ens tala om yrkeslivet.

Jag tror inte för ett ögonblick att det är särskilt vanligt att småbarns många överdrivna känsloyttringar skulle bero på att förskolan är "tuff". (Jag inkluderar tills motsatsen bevisats @Midsommarblomster s barn i det.)

Förskolan var stundtals jättetuff för mitt barn på grund av ljudvolymen och att det inte fanns lugna och tysta platser. När de pedagoger som såg och förstod henne inte fanns på plats hade hon väldigt tuffa dagar.

Många barn på få pedagoger är verkligheten på många förskolor, och dessutom diverse NPF-barn med i mixen.

Det är likadant sen i skolan, alla ska ju gå i vanlig skola numera om det inte är stora intellektuella funktionsnedsättningar. I min dotters klass är blandningen med utåtagerande ADHD-barn och autistiska barn som behöver lugn en riktig katastrof, som läraren inte rår på och som specialpedagogen inte har nog med tid för att helt kunna lösa. Några timmar i veckan får dottern sitta i specialpedagogens rum och få det lugnt, men hon har fått börja gå hos skolkuratorn för att prata av sig om hur jobbigt hon tycker det är i skolan, och att vi inte har något annat val än att tvinga henne att gå dit tills vi haft möjlighet att flytta.

På förskolan kunde jag ju åtminstone anpassa timmarna och dagarna hon var där (i utbyte mot min inkomst då). Men det är skolplikt, så numera kan jag ju inte hjälpa henne på det viset.

 

[Badger]

Vad betyder det ens att förskolan är en "tuff miljö"? Personligen kan jag inte komma på en enda offentlig miljö som är mer anpassad efter behoven än just förskolan. I skolan sedan, tex, är ju prestationer och mål och anpassning närvarande hela tiden, för att inte ens tala om yrkeslivet.

Jag tror inte för ett ögonblick att det är särskilt vanligt att småbarns många överdrivna känsloyttringar skulle bero på att förskolan är "tuff". (Jag inkluderar tills motsatsen bevisats @Midsommarblomster s barn i det.)

Alltså nej jag vet inte. Men alla säger att den är det och jag tänker inte säga emot. Jag ville snarare helst inte ha en sådan här debatt iom att det kommer upp så mycket negativt skammande av föräldrar och förskolemiljö i dem. Utan det är bättre att inte, så jag borde inte svarat på inlägget alls egentligen.

(jag kände nog inte så egentligen att det är en naturligt tuff miljö utan mer att barn får ut en hel del av att interagera i grupp, även om det ibland blir konflikter och självklart tråkigt om personalet till exempel inte har verktyg i tillräcklig omfattning att hantera konflikter, vilket vi bland annat upplevt. Men att det trots att det kan vara så absolut sannolikt väl måste vara rätt typ av miljö för barn. Men lite oavsett är det som det är. Få kan ju nu göra som på 40-talet då många mammor var hemma och barnen kunde leka själva i en stor grupp vind för våg i en hel småstad med mycket få bilar/eller med äldre syskon på en lantbruksfastighet. Dels för att det är svårt att vara hemmafru, dels för att det är bilar överallt och få barn som löper runt.).

 

[Palermo]

Alltså nej jag vet inte. Men alla säger att den är det och jag tänker inte säga emot. Jag ville snarare helst inte ha en sådan här debatt iom att det kommer upp så mycket negativt skammande av föräldrar och förskolemiljö i dem. Utan det är bättre att inte, så jag borde inte svarat på inlägget alls egentligen.

(jag kände nog inte så egentligen att det är en naturligt tuff miljö utan mer att barn får ut en hel del av att interagera i grupp, även om det ibland blir konflikter och självklart tråkigt om personalet till exempel inte har verktyg i tillräcklig omfattning att hantera konflikter, vilket vi bland annat upplevt. Men att det trots att det kan vara så absolut sannolikt väl måste vara rätt typ av miljö för barn. Men lite oavsett är det som det är. Få kan ju nu göra som på 40-talet då många mammor var hemma och barnen kunde leka själva i en stor grupp vind för våg i en hel småstad med mycket få bilar/eller med äldre syskon på en lantbruksfastighet. Dels för att det är svårt att vara hemmafru, dels för att det är bilar överallt och få barn som löper runt.).

Vad gäller barns utbrott och känsloyttringar, tänker jag bara att det uppenbarligen är jobbigt att vara liten, och att de flesta av oss verkar glömma det mesta av hur det var.

Såklart blir det tjo och tjim och konflikter på förskolan, men det tänker jag i första hand är uttryck för att det är jobbigt att vara liten.

När det gäller föräldrars pustande och stånkande över så kallade trotsåldrar, eller andra "faser", brukar jag tänka att det nog mest handlar om föräldrarna. Inte om barnen. Sen kan det bero på lite olika saker hos föräldrar, som gör att de tycker att just deras barn har särskilt många/stora utbrott.

 

[skiesabove]

Vad gäller barns utbrott och känsloyttringar, tänker jag bara att det uppenbarligen är jobbigt att vara liten, och att de flesta av oss verkar glömma det mesta av hur det var.

Såklart blir det tjo och tjim och konflikter på förskolan, men det tänker jag i första hand är uttryck för att det är jobbigt att vara liten.

När det gäller föräldrars pustande och stånkande över så kallade trotsåldrar, eller andra "faser", brukar jag tänka att det nog mest handlar om föräldrarna. Inte om barnen. Sen kan det bero på lite olika saker hos föräldrar, som gör att de tycker att just deras barn har särskilt många/stora utbrott.

Eller så har utbrott och att barnen har det jobbigt normaliserats för mycket, och barnens behov trivialiserats i tidigare generationer? Cry it out var ju väldigt populärt förr, men inte särskilt människovänligt egentligen.

Millenial-föräldrar kanske går överstyr åt andra hållet ibland, men vi är också första generationen som på riktigt börjat utforska ett föräldraskap som ser på barnen på ett mer likställt sätt med dom vuxna.

 

[vemsomhelst123]

Eller så har utbrott och att barnen har det jobbigt normaliserats för mycket, och barnens behov trivialiserats i tidigare generationer? Cry it out var ju väldigt populärt förr, men inte särskilt människovänligt egentligen.

Millenial-föräldrar kanske går överstyr åt andra hållet ibland, men vi är också första generationen som på riktigt börjat utforska ett föräldraskap som ser på barnen på ett mer likställt sätt med dom vuxna.

ja fast barn har utbrott oavsett tider på förskolan det är en del av att växa upp även för oss millenialföräldrar som absolut inte stått för merparten av forskningen kring barns utveckling. Sen kan vilka tider absolut göra skillnad för vissa barn (bla mitt, men kanske mest i form av att mitt liv blev enklare av 7-15.30 än 8-16.30). Vi ska ju inte likställa barn med vuxna tänker jag, de håller på att lära sig att vara människor, vi vuxna har förhoppningsvis lärt oss det hyfsat

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker inte att det är konstigt att prata om förskolan som tuff för småbarn. Inte hela tiden, men visst kan stora barngrupper och långa dagar vara uttröttande. Många att samsas med och hög ljudnivå. Däremot ser jag inte att det nödvändigtvis behöver vara någonting som behöver åtgärdas som förälder. Strävar man efter att allting ska vara optimalt i barnens liv så kommer man nog slå knut på sig själv ganska snabbt. Att saker kan vara tufft är också en del av livet. Så kommer det vara i skolan sen, universitetet, jobbet. På sina olika sätt. Så länge förskolan är en trygg miljö, där barnen känner tillit till de vuxna och blir sedda så kan trötta och överstimulerade barn få återhämtning efter förskolan. Sen finns det alltid barn med olika behov, och upp till varje förälder att bestämma vad som fungerar. Just våra barn trivs väldigt bra, och har enligt deras fröknar toppendagar. Men ja, visst fasen kan de vara trötta vid hämtning, och jag ser inga konstigheter med det.