Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[Petruska]

Ja det menar jag.
Men med vissa förbehåll.
Att det finns en rimlig möjlighet att åtminstone en av föräldrarna kan ha en rimlig inkomst under barnets uppväxt.
Och att föräldrarna är tillräckligt friska för att vara tillräkneliga.

Orsaken till att jag menar detta är att samhällets alla barn är bra för alla i samhället.
Vissa vill inte ha barn alls så låt dem som vill sköta den saken och ge dem möjligheterna att göra det bra.
Om det är gräsligt att växa upp på försörjningsstöd, öka det så att det blir rimligt.

Vi skall bekämpa fattigdomen och problemen med den, inte barnen.

Men det handlar inte om att "bekämpa barn". (Hur nu barn kan bekämpas genom att man inte föder dem. Ingen tycker ju att vi ska föda ett barn om året hela vår fertila period ens om vi kan.)

Det handlar om att inte säga till personer som tvekar i frågan att "ja för fan, kör, man kan allt man vill och skiter det sig så finns ju samhället där!"

För mig är det där ett extremt förringande både av vad det innebär av ansträngningar att vara förälder, och ett väldigt hafsigt sätt att se på barns tillvaro.

Ok för att folk såklart skaffar barn i ungefär den andan. Det står dem fritt. Men att uppmuntra det är ändå att ta ett steg extra.

 

[Milosari]

Jag tycker att det där är ett väldigt ansvarslöst sätt att prata om barn. Sådant säger folk när det gäller barn, men konstigt nog mer sällan om det är att köpa häst som diskuteras.

Ansvarslös har jag nog aldrig blivit kallad tidigare... Men vi har olika erfarenheter i frågan helt enkelt. Ju äldre jag blir, desto oftare upptäcker jag att saker och ting oftast löser sig rätt bra. Just när det gäller mitt kommande barn så är jag inte det minsta orolig. Dels så bor jag i Sverige med det fantastiska sociala skyddsnät vi ändå har. Dels brukar familjen/släkten vara mer intresserade av ett barn än en häst. Dels så blir de flesta barn ganska hyfsade som vuxna trots allt. Det finns liksom värre saker att växa upp med än en förälder som inte är i fysisk toppform.

 

[Inte_Ung]

Det handlar om att inte säga till personer som tvekar i frågan att "ja för fan, kör, man kan allt man vill och skiter det sig så finns ju samhället där!"

Om man verkligen vill ha barn och inte är direkt olämplig som förälder, t.ex. missbrukare, så tycker jag faktiskt så.
Det största problemet med föräldraskap av idag är frånvarande föräldrar.
Sådana som "inte har tid" vilket ofta är de framgångsrika i samhällets ögon.
Viktigast att ge barn är närvaro, kärlek och engagemang.
Samhället skall stötta i den mån som det behövs.
När det handlar om just ekonomi så är det ju så lätt, det är bara pengar och inte ens så mycket som behövs.

En stökig tonåring med karriärföräldrar blir faktiskt dyrare.

 

[Milosari]

Jovisst, det finns sådana skillnader.

Men menar du verkligen att de sociala skyddsnät som finns motiverar lättsinniga uttalanden om att andra - inte man själv, andra! - gott kan skaffa barn bara de vill det?

Och du menar det med den kunskap vi har om hur det är och har varit för många att växa upp i fattiga hem (tex på socialbidrag), för att inte tala om en del fosterhem?

Jag tycker att det där är så ansvarslöst gentemot barnen att det är helt skrämmande.

Jag har en granne som lever på socialbidrag och har gjort det hela barnens liv. Jag misstänker också att grannen har ett begåvningshandikapp för hen är inte allt för klipsk om man säger så. Grannen har 2 barn som har det jättebra. Kanske blir det några tuffa år i tonåren när de inte kan köpa märkeskläder men det kommer de ju inte vara ensamma om. De har en förälder som älskar dem innerligt och det tror jag de klarar sig väldigt bra på.

Hade det varit fråga om våld, missbruk, en osund relation mellan föräldrarna eller något annat som man kan förvänta sig att ett barn kan ta skada av så hade jag nog manat till eftertanke. Men när det "bara" handlar om lite extra stöd från samhället så säger jag tuta och kör.

 

[stjarnhimmel]

@Milosari
@Inte_Ung
Jag kan hålla med om era tankar rent ideologiskt. Men samtidigt så tänker jag att grundtanken måste vara att folk ska försörja sig själva. Hur ska samhället ha råd annars?

 

[Inte_Ung]

grundtanken måste vara att folk ska försörja sig själva.

Visst, men vissa kan inte det av olika orsaker.
Skall de förbjudas att skaffa barn då?
Även om de kan vara aldrig så goda föräldrar för övrigt.

 

[stjarnhimmel]

Visst, men vissa kan inte det av olika orsaker.
Skall de förbjudas att skaffa barn då?
Även om de kan vara aldrig så goda föräldrar för övrigt.

Svårt att säga att det ska förbjudas.
Men jag tycker inte att det är så självklart att det bara är att skaffa barn även om man inte har ekonomin,

 

[Milosari]

@Milosari
@Inte_Ung
Jag kan hålla med om era tankar rent ideologiskt. Men samtidigt så tänker jag att grundtanken måste vara att folk ska försörja sig själva. Hur ska samhället ha råd annars?

Klart att grundtanken ska vara att man ska försörja sig. Men med din filosofi så skulle inte min sambo få bli pappa eftersom han är sjukpensionär. Jag tror att han kommer bli världens bästa pappa! Själv har jag jobbat sedan jag slutade skolan. Men det är ju för att jag kan. En sån som jag ska inte ta emot pengar från staten, utöver föräldrapenning och sådant. Men de som inte kan ska inte förvägras ett bra liv bara för att barn är dyrt. SÅ dyrt tror jag inte heller det är, jag räknar ju med att barnet ska växa upp till en skattebetalare så småningom.

 

[Petruska]

@Milosari @Inte_Ung

Det jag skriver är att jag tycker att det är ansvarslöst att till exempel via sådana här trådar glatt uppmuntra tveksamma personer att föda barn med hänvisning till att "allt löser sig bara man vill" och liknande. Det säger ingenting om hur föräldraskapet kommer att funka för de som blir uppmuntrade, om de väljer att få barn. Det är knappast vår sak att sitta här och värdera andras föräldrakapacitet, men varandras käcka tillrop tycker jag att vi kan kosta på oss att kommentera.

 

[Inte_Ung]

men varandras käcka tillrop tycker jag att vi kan kosta på oss att kommentera.

Kommentera på du, men jag tar mig faktiskt friheten att bemöta dina kommentarer.

Jag anser att alla barn är allas ansvar, d.v.s. samhället skall gå in och stötta dem som vill ha barn så att det fungerar för barnen.

 

[Milosari]

@Milosari @Inte_Ung

Det jag skriver är att jag tycker att det är ansvarslöst att till exempel via sådana här trådar glatt uppmuntra tveksamma personer att föda barn med hänvisning till att "allt löser sig bara man vill" och liknande. Det säger ingenting om hur föräldraskapet kommer att funka för de som blir uppmuntrade, om de väljer att få barn. Det är knappast vår sak att sitta här och värdera andras föräldrakapacitet, men varandras käcka tillrop tycker jag att vi kan kosta på oss att kommentera.

Ja visst får du ha invändningar, men jag uppfattar det som att TS är rätt duktig på att se svårigheterna själv . Om man har ett litet hum om vad som kan bli svårt så har man också möjlighet att försöka göra något åt det. Men att tro att man ska ha kontroll över allt är ju att lura sig själv. Varken du eller jag vet hur morgondagen ser ut, allt kan hända och då måste vi hantera det på något sätt. Om jag dör så kommer t ex mitt barn att stå med en ensam förälder med funktionshinder, men förutom att jag oroar mig lite för att barnet kommer lära sig dåliga matvanor (hur fadern inte hade skörbjugg innan jag kom in i bilden är en gåta) så är jag säker på att mitt barn kommer ha goda förutsättningar till ett bra liv. Jag tror faktiskt att när man inte tillhör kategorin två unga, friska, välbetalda blivande föräldrar så funderar man oftast ett varv till på hur det kommer gå med barn. Men om man bara ska skaffa barn när man är säker på att inget kommer gå åt helvete så blir det aldrig några barn för någon.

 

[Thaliaste]

Egentligen är väl själva definitionen på ett jämlikt samhälle att alla skall om de själva vill faktiskt ha en möjlighet att bla skaffa barn.

På samma sätt som de flesta skall ha möjlighet att åka kollektivt, gå på restaurang och liknande. Att gå på restaurang är ju egentligen inte heller en rättighet.

Men det går väl ändå inte att jämföra barn med kollektivtrafik? Funkar det inte att åka buss så kan du sluta åka buss och ta dig fram på annat sätt, utan att det påverkar vare sig dig själv, bussen eller de andra passagerarna särskilt mycket.

Jag tycker det är sunt att fundera över hur ett barn kommer att påverka ens eget liv, och hur en själv kommer att påverka det framtida barnets liv. Det är en stor omställning att få barn även utan sjukdom, så för allas bästa så bör ju viljan att ha barn verkligen överväga det jobbiga. Med stöd från omgivningen och en god portion egen vilja och kämpaglöd så tror jag att de allra flesta har möjlighet att bli tillräckligt bra föräldrar, med eller utan funktionshinder och sjukdomar. Men jag tycker att det är bakvänt att se det som att föräldrarna har rätt till sina barn, jag tycker att det i första hand är barnen som ska ha rätt till föräldrar. (medvetet uteslutit sina det sista, behöver inte nödvändigtvis vara biologiska föräldrar men vuxna i en föräldraroll)

Jag tycker därför att TS är klok som väger för och nackdelar med att skaffa barn i deras situation, och det ger goda förutsättningar för att bli bra föräldrar om de väljer det alternativet.

 

[Thaliaste]

Om man verkligen vill ha barn och inte är direkt olämplig som förälder, t.ex. missbrukare, så tycker jag faktiskt så.
Det största problemet med föräldraskap av idag är frånvarande föräldrar.
Sådana som "inte har tid" vilket ofta är de framgångsrika i samhällets ögon.
Viktigast att ge barn är närvaro, kärlek och engagemang.
Samhället skall stötta i den mån som det behövs.
När det handlar om just ekonomi så är det ju så lätt, det är bara pengar och inte ens så mycket som behövs.

En stökig tonåring med karriärföräldrar blir faktiskt dyrare.

Om du tycker att en del föräldrar inte lyckas med sitt föräldraskap idag så borde väl det snarast tala för att man bör tänka igenom vilka förutsättningar man har för att bli förälder, innan man föder fram ett barn? Förutsättningar kan ju vara både, tid, pengar, bostad, mental och fysiskt ork eller annat. Var ens förutsättningar brister kommer ju att vara olika för olika människor, sjukdomar för vissa, en pågående karriärklättring för andra. Men gemensamt för alla människor är att vissa förutsättningar går att påverka till det bättre om man vill, andra gör det inte.

 

[Inte_Ung]

så borde väl det snarast tala för att man bör tänka igenom vilka förutsättningar man har för att bli förälder, innan man föder fram ett barn?

Ja och den enda riktigt viktiga förutsättningen är just den att man vill ha barn.
Många verkar tyvärr skaffa barn av andra och obegripliga orsaker.

 

[Thaliaste]

Ja och den enda riktigt viktiga förutsättningen är just den att man vill ha barn.
Många verkar tyvärr skaffa barn av andra och obegripliga orsaker.

Och i en del situationer hjälper det inte med den största vilja i världen, det går åt pipan för minst en inblandad ändå (förtydligar att det inte nödvändigtvis är barnet). Det gäller ju inte bara vid att ta hand om barn, det kan lika gärna vara att ta hand om sina gamla föräldrar, att räcka till på jobbet, att rädda livet på sin häst, att nå sina mål inom en sport, att uppfylla sina drömmar eller något helt annat. Ibland räcker det inte med att vilja helt enkelt.

Men jag håller med om att viljan att ha barn är den viktigaste förutsättningen, mycket av det andra går att lösa. Inom familjen, eller med hjälp från andra. Det innebär också att man bör vara beredd på att det kan vara en själv som får ge upp en del av sig själv och sina drömmar, om bedömningen är att det kanske inte går att lyckas med båda. Och då bör naturligtvis viljan att skaffa barn vara så pass stor att man är beredd på det.

 

[stjarnhimmel]

Och i en del situationer hjälper det inte med den största vilja i världen, det går åt pipan för minst en inblandad ändå (förtydligar att det inte nödvändigtvis är barnet). Det gäller ju inte bara vid att ta hand om barn, det kan lika gärna vara att ta hand om sina gamla föräldrar, att räcka till på jobbet, att rädda livet på sin häst, att nå sina mål inom en sport, att uppfylla sina drömmar eller något helt annat. Ibland räcker det inte med att vilja helt enkelt.

Men jag håller med om att viljan att ha barn är den viktigaste förutsättningen, mycket av det andra går att lösa. Inom familjen, eller med hjälp från andra. Det innebär också att man bör vara beredd på att det kan vara en själv som får ge upp en del av sig själv och sina drömmar, om bedömningen är att det kanske inte går att lyckas med båda. Och då bör naturligtvis viljan att skaffa barn vara så pass stor att man är beredd på det.

Trådens bästa inlägg..

Jag tänker också att när man säger att
"Det ordnar sig" så ordnar det sig oftast inte bara av sig självt. Det ordnar sig för att man själv gör en annan prioritering eller väljer bort något.

Och om man har en sjukdom eller annat är det inte alltid så lätt att göra denna omprioritering.

 

[Tora]

Men det går väl ändå inte att jämföra barn med kollektivtrafik? Funkar det inte att åka buss så kan du sluta åka buss och ta dig fram på annat sätt, utan att det påverkar vare sig dig själv, bussen eller de andra passagerarna särskilt mycket.

Jag tycker det är sunt att fundera över hur ett barn kommer att påverka ens eget liv, och hur en själv kommer att påverka det framtida barnets liv. Det är en stor omställning att få barn även utan sjukdom, så för allas bästa så bör ju viljan att ha barn verkligen överväga det jobbiga. Med stöd från omgivningen och en god portion egen vilja och kämpaglöd så tror jag att de allra flesta har möjlighet att bli tillräckligt bra föräldrar, med eller utan funktionshinder och sjukdomar. Men jag tycker att det är bakvänt att se det som att föräldrarna har rätt till sina barn, jag tycker att det i första hand är barnen som ska ha rätt till föräldrar. (medvetet uteslutit sina det sista, behöver inte nödvändigtvis vara biologiska föräldrar men vuxna i en föräldraroll)

Jag tycker därför att TS är klok som väger för och nackdelar med att skaffa barn i deras situation, och det ger goda förutsättningar för att bli bra föräldrar om de väljer det alternativet.

Fast samhället skall vara uppbyggt på så sätt att alla har så mycket som möjligt lika möjligheter i livet oberoende av om det har att göra att ta sig fram på egen hand eller möjligheter att få barn.

Jag har aldrig skrivit något om Ts inte skall väga för eller nackdelar. Mitt inlägg var om att ett modernt demokratiskt land skall verka för att alla skall ha samma möjligheter i livet oavsett social bakgrund, rikedom, funktionshinder eller liknande.

 

[stjarnhimmel]

Fast samhället skall vara uppbyggt på så sätt att alla har så mycket som möjligt lika möjligheter i livet oberoende av om det har att göra att ta sig fram på egen hand eller möjligheter att få barn.

Ja jag önskar också det. Men i verkligheten ser det inte ut så. Jag har vänner sim har barn med svåra sjukdomar/ nedsättningar och de får inte alls den hjälp de skulle behöva.

Och säg att det tex blir regeringsskifte eller några andra förändringar. Vi vet ju inte hur framtiden ser ut. Tänk om assistans etc dras in ännu mer?
Speciellt framöver med en åldrande befolkning.

 

[Thaliaste]

Trådens bästa inlägg..

Åh, tack!

Jag tänker också att när man säger att
"Det ordnar sig" så ordnar det sig oftast inte bara av sig självt. Det ordnar sig för att man själv gör en annan prioritering eller väljer bort något.

Och om man har en sjukdom eller annat är det inte alltid så lätt att göra denna omprioritering.

Precis. Och det kan ju vara värt det, men "det ordnar sig" som du säger inte av sig självt.

 

[Thaliaste]

Fast samhället skall vara uppbyggt på så sätt att alla har så mycket som möjligt lika möjligheter i livet oberoende av om det har att göra att ta sig fram på egen hand eller möjligheter att få barn.

Jag har aldrig skrivit något om Ts inte skall väga för eller nackdelar. Mitt inlägg var om att ett modernt demokratiskt land skall verka för att alla skall ha samma möjligheter i livet oavsett social bakgrund, rikedom, funktionshinder eller liknande.

Ja, på en teoretisk nivå så är det så. I praktiken är det dock inte så enkelt att det vare sig är möjligt eller rimligt att alla ska kunna få exakt lika förutsättningar. Vissa saker kan inte samhället lösa. Jag har en vän med en sjukdom som blir värre av stress och dålig sömn t ex. Hon är nu i åldern att hon bör skaffa barn snart om det ska bli några. Hon vet också att några år med småbarn riskerar att göra hennes egen sjukdom värre. Det i sin tur innebär att hon kommer att behöva avstå från en del av hennes drömmar om hon skaffar barn, det finns helt enkelt inte ork för båda. Det är två kloka, fina människor och de har bra ekonomi, ett eventuellt barn kommer säkerligen att få en trygg uppväxt. Men inget jämlikt samhälle i världen kan lösa att hennes ork inte kommer att räcka för båda, det är liksom så hennes liv ser ut. Och hon har accepterat det och gör sina val utefter det, tillsammans med sin partner förstås. Kanske är hennes val andra än vad mina hade varit eftersom våra drömmar och vår barnlängtan ser olika ut.

Och det är ingen här som har förespråkat att någon inte ska få skaffa barn om de vill. Men det är bra att överväga alternativen, så att man inte står där med en överraskning i att allt inte löste sig som man hoppades på.