Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[ASKAPLASKA]

Så här får man såklart inte skriva men jag kan inte låta bli att sticka ut hakan nu
Jag tycker det är en märklig tanke att skaffa barn med utgångspunkt att inte klara det utan stöd i form av assistent/hemtjänst el dyl.
Med all respekt för din situation TS.

 

[Smulu]

Prata med läkaren om det finns alternativa mediciner för dej.
Kan du bli sjukskriven/ jobba mindre under graviditeten.
Prata med hjälpmedelscentralen om vilka hjälpmedel för skötsel av spädbarn som finns, om det finns.
Ersättning på flaska är ett bra alternativ till bröstmjölk.


Skriv ner alla tankar, känslor och frågor du har kring detta positiva som negativa.

 

[TeamLundVer]

Jag har själv en ledsjukdom som stundtals kräver en hel del smärtstillande (även om jag bara tar när jag inte står ut längre), givetvis ingenting som går att ta när man är gravid. Och min graviditet var jobbig för mig, foglossningen började i vecka 14 och sista månaden bodde jag i soffan (mannen fick hjälpa mig att vända mig) och hos sjukgymnasten. Men. . Min son är ett år nu och vi kommer nog börja försöka med ett syskon till honom redan nästa år.

För nuvarande del har det alltså varor värt det. Jag gat vetat att när sonen var född kunde jag börja med mediciner igen och det har hjälpt bör det varit som värst. Ljuset i tunneln...

Vad det gäller klumpighet och rädsla för att det går ut över barnet så är kärlek det barn behöver mest. Närhet kan fås sittande i en fåtölj eller liknande om du har svårt att bära

 

[athena_arabians]

Så här får man såklart inte skriva men jag kan inte låta bli att sticka ut hakan nu
Jag tycker det är en märklig tanke att skaffa barn med utgångspunkt att inte klara det utan stöd i form av assistent/hemtjänst el dyl.
Med all respekt för din situation TS.

Den aspekten var en del av mitt funderande över barn (inte så att jag är så dålig att jag behöver hemtjänst) men min sjukdom när den är aktiv gör mig vansinnigt trött. Medicinerna gör mig inte trött men de är ångestskapande i sig med många och en del svåra biverkningar (bla sömnproblem som jag har).

Min särbo frågade om adoption när vi precis blivit ihop. Han ville egentligen inte det (men han vill ha barn) men hade jag sagt ja hade vi försökt med det. Dels har ju jag inte någonsin haft en stark barn längtan men för mig var det också att orka med ett barn, även när jag har ett skov. För mig kändes det inte genomförbart. Jag kan tillägga att det samtalet slutade i många tårar från bådas sida men beslutet kändes rätt då och rätt nu.

@besq: Jag lägger inga värderingar i eller har någon egentlig åsikt om vad andra gör, det är något man måste besluta för själv. Mycket tror jag ligger i hur motiverad man är själv när man har en allvarlig sjukdom (nu pratar jag inte om just barn bara). Jag har sett till att jag kan jobba utomlands och ta med min medicin (lite krångligt men det går). Jag vet en person med samma sjukdom som jag har och liknande medicinering som jobbat som vapeninstruktör i Afghanistan! Går det att lösa går det att lösa det så jag kan göra det jag vill. För mig ingår inte barn i det jag vill göra men hade det gjort det hade jag sett till att lösa det.

 

[Inte_Ung]

Hur blir det om jag inte orkar? Kommer det bli hög belastning för pappan och tufft för barnet?

Vad säger pappan?
Om han vill ha barn och du kan ta dig igenom graviditeten utan att gå under så borde det ju gå bra.
Massor av bara har bara en förälder så pappan kan utan vidare ta hela ansvaret ensam om du inte orkar.
När barnet blir litet äldre och du åter kan äta mediciner så kan du ju delta mer aktivt i barnets liv.
Det borde inträffa senast när barnet är året gammalt, d.v.s. ganska så fort.
En ettåring är en ganska så robust historia så den kan du ta hand om utan att lyfta så högt att den riskerar att tappas.

 

[TinyWiny]

Så här får man såklart inte skriva men jag kan inte låta bli att sticka ut hakan nu
Jag tycker det är en märklig tanke att skaffa barn med utgångspunkt att inte klara det utan stöd i form av assistent/hemtjänst el dyl.
Med all respekt för din situation TS.

Varför tycker du det? Få föräldrar tar hand om sina barn helt själva. Det är inte alls ovanligt att mor och farföräldrar eller någon annan tar bitar i vardagen med barnvaktning och hämtning från dagis osv. trots två friska föräldrar som bor ihop och friskt barn. Är det också fel? Är enda möjligheten att kunna ha barn att man får hjälp med dem och man verkligen vill ha barn så ser jag inget fel med att få hjälp.

Jag är väldigt glad att jag fick mina barn innan jag skadade mig så att jag kunde ta hand om dem själv men hade jag varit sjuk redan då så hade alternativet att inte få barn inte funnits. Min längtan efter barn var enormt stark. Nu hade mina barn tack och lov blivit så stora att jag inte behövde hjälp med dem när olyckan hände men jag behöver fortfarande ha hjälp med mycket annat. Är det också fel då?

 

[Centaur]

VILL du ha barn? Det låter så.

Det mesta går att lösa på ett eller annat sätt bara man vill det tillräckligt mycket!

Försök tänka på hur du kan lösa allt du ser som problem. Se möjligheterna, inte begränsningarna.

Det finns så himla många som får barn utan att ens tänka över beslutet., hoppsan där kom det en bebis.

Du verkar ju mentalt redo för barn och kan du bara få det fysiska stödet och hjälpen du behöver kommer det säkert gå jättebra. Prata med din läkare och man, kanske är det inte så svårt att lösa som du tror?

 

[ASKAPLASKA]

Varför tycker du det? Få föräldrar tar hand om sina barn helt själva. Det är inte alls ovanligt att mor och farföräldrar eller någon annan tar bitar i vardagen med barnvaktning och hämtning från dagis osv. trots två friska föräldrar som bor ihop och friskt barn. Är det också fel? Är enda möjligheten att kunna ha barn att man får hjälp med dem och man verkligen vill ha barn så ser jag inget fel med att få hjälp.

Jag är väldigt glad att jag fick mina barn innan jag skadade mig så att jag kunde ta hand om dem själv men hade jag varit sjuk redan då så hade alternativet att inte få barn inte funnits. Min längtan efter barn var enormt stark. Nu hade mina barn tack och lov blivit så stora att jag inte behövde hjälp med dem när olyckan hände men jag behöver fortfarande ha hjälp med mycket annat. Är det också fel då?

Ja, jag tycker det är fel att skaffa barn och förutsätta att man automatiskt ska få hjälp utifrån. Mor-farföräldrar, vänner, syskon eller assistans från kommun/landsting. Det är föräldrarnas beslut och deras val och ansvar.

Sedan fattar väl jag med att de flesta mor-farföräldrar gladeligen hjälper till och att saker självklart kan förändras längs vägen och att man då kan behöva hjälp men att UTGÅ därifrån tycker jag är fel.

 

[ainasoja]

Om du är föräldraledig och blir sjukskriven så har pappan rätt att ta ut tillfällig föräldrapenning. Då kan ni gå hemma samtidigt.

Att vara mamma och inte kunna bära sitt barn går att lösa med bärsele och sjalar. Jag kunde bära min son korta stunder och använde mest bärselen under den tiden han var liten. Jag gick aldrig runt och gungade honom i famnen mm och det gick bra ändå. Det finns massor at tips och trix man kan ta till ju äldre barnen blir. Man kan tex lära dom att ta sig ur spjälsängen när dom blivit större genom att man öppnar ena långsidan och då slipper föräldrarna lyfta upp barnen. Dom kan lära sig att klättra upp på skötbordet med.

Jag bytte blöja i sängen och dit upp klättrade han med hjälp av en pall och la sig på ett underlägg. Man behöver inte lyfta dom överallt och dom växer fort.

Min son är 15 år idag och jag kan inte påstå att han någonsin fått lida pga att jag är sjuk. Man lär sig små knep att ta till, du kan även få hjälp av en arbetsterapeut att hitta redskap som gör att din vardag kommer att fungera med ett litet barn även när du är ensam hemma med barnet.

När det gäller värken så kanske det finns smärtstillande som du kan ta hela graviditeten men dom kanske inte är lika effektiva som det du tar nu? Jag har själv aldrig mått så bra som under tiden jag var gravid? Underliga kroppar vi har.

Men visst, det var jobbigt och besvärligt ibland, det hymlar jag inte om. Det är fortfarande jobbigt ibland men jag hade inte velat ha det ogjort nu men jag förstår dom som väljer att inte skaffa barn när man är sjuk.

Jag har gråtit många ggr pga värken och tröttheten när han var liten. Man måste tänka över det noga och väga fördelar mot nackdelar och kolla upp dom alternativen som finns.

 

[ainasoja]

Så här får man såklart inte skriva men jag kan inte låta bli att sticka ut hakan nu
Jag tycker det är en märklig tanke att skaffa barn med utgångspunkt att inte klara det utan stöd i form av assistent/hemtjänst el dyl.
Med all respekt för din situation TS.

Varför är det märkligt? Även dom som behöver stöd när dom får barn är människor!?! Ska bara dom som klarar av att ta hand om sina barn helt själva få skaffa det?

 

[ASKAPLASKA]

Varför är det märkligt? Även dom som behöver stöd när dom får barn är människor!?! Ska bara dom som klarar av att ta hand om sina barn helt själva få skaffa det?

Är det en konstig tanke? Att det är vettigt med bra förutsättningar när man väljer att sätta barn till världen?

 

[ainasoja]

Är det en konstig tanke? Att det är vettigt med bra förutsättningar när man väljer att sätta barn till världen?

Ja det är en konstig tanke eller nä, det är rent elakt mot dom som har fysiska skador eller sjukdomar som gör att dom inte fungerar fullt ut fysiskt.

 

[em-pirre]

Ja det är en konstig tanke eller nä, det är rent elakt mot dom som har fysiska skador eller sjukdomar som gör att dom inte fungerar fullt ut fysiskt.

En kollega menade att jag inte kan skaffa barn eftersom jag har rätt mycket migrän...

 

[ainasoja]

En kollega menade att jag inte kan skaffa barn eftersom jag har rätt mycket migrän...

Jag led inte av att min mamma hade migrän och det gjorde inte heller mina tre syskon.

 

[em-pirre]

Jag led inte av att min mamma hade migrän och det gjorde inte heller mina tre syskon.

Ja men hon har minsann själv haft migrän och då kunde hon inte ta hand om nåt barn... Hon är inte vassaste kniven i lådan.

 

[TinyWiny]

Ja, jag tycker det är fel att skaffa barn och förutsätta att man automatiskt ska få hjälp utifrån. Mor-farföräldrar, vänner, syskon eller assistans från kommun/landsting. Det är föräldrarnas beslut och deras val och ansvar.

Sedan fattar väl jag med att de flesta mor-farföräldrar gladeligen hjälper till och att saker självklart kan förändras längs vägen och att man då kan behöva hjälp men att UTGÅ därifrån tycker jag är fel.

Ja att som frisk utgå ifrån att andra ska ta hand om ens barn tycker jag också är fel men jag tycker att det är en enorm skillnad om man är sjuk och behöver viss hjälp. Det är så fruktansvärt mycket man får försaka som sjuk ändå som friska tar förgivet och inte ens reflekterar över att de kan göra.

 

[ASKAPLASKA]

Ja det är en konstig tanke eller nä, det är rent elakt mot dom som har fysiska skador eller sjukdomar som gör att dom inte fungerar fullt ut fysiskt.

Okej.
Jag tror att vi tycker olika
Du tycker att skaffa barn är en rättighet, det tycker inte jag.

 

[ASKAPLASKA]

Ja att som frisk utgå ifrån att andra ska ta hand om ens barn tycker jag också är fel men jag tycker att det är en enorm skillnad om man är sjuk och behöver viss hjälp. Det är så fruktansvärt mycket man får försaka som sjuk ändå som friska tar förgivet och inte ens reflekterar över att de kan göra.

Det är ju detta jag menar.

 

[ainasoja]

Okej.
Jag tror att vi tycker olika
Du tycker att skaffa barn är en rättighet, det tycker inte jag.

Öh va? Vart har jag skrivit det?

 

[ASKAPLASKA]

Öh va? Vart har jag skrivit det?

Det har du inte skrivit, det var jag som förutsatte det, var det så ber jag om ursäkt.