Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

Hur man ens kan uttala sig på det sättet. Ja, ni som inte är föräldrar vet nog vad det innebär att vara förälder...

Åh, det gamla sunkiga argumentet att har man inte gjort eller upplevt något själv har man noll förståelse för det :meh:

Har man lite inlevelseförmåga och empati kan man komma runt det :grin: Nog sjutton kan jag se att en del inte borde ha blivit föräldrar utan att jag har egna barn (finns exempel i min egen släkt).
 
Självklart påverkar situationen barnen. Även i utåt sett perfekta familjer där det inte förekommer sjukdom mer än förkylningar påverkas barnen på olika sätt. Vissa negativa och vissa positiva. Det går aldrig att komma ifrån.

Om barnet sätts att ta ansvar för föräldern tycker jag att man har brustit i sitt föräldraansvar. Det är aldrig okej hur sjuk man än är. Oro är svår att komma ifrån och nästan alla barn oroar sig på olika sätt för sina föräldrar även om de är friska. Det är naturligt att oroa sig när man har en relation till någon som man är beroende av.
Fast jag skulle säga att det var helt oundvikligt i mitt och min pappas fall, och att det inte betyder att han brast i de avseendena. Det var ju helt enkelt så att jag kunde saker han inte kan. Tydliga saker. Jag tog ett slags ansvar. Jag menar inte att jag har "tagit skada" av det ansvaret, men jag kan förstå om man anser att det ändå är fel att barn alls ska hamna i det läget. Och då blir det ju en stor risk om det finns ett känt funktionshinder i familjen redan innan barnet är fött.

Jag kan inte minnas oro, men ansvar.
 
Fast jag skulle säga att det var helt oundvikligt i mitt och min pappas fall, och att det inte betyder att han brast i de avseendena. Det var ju helt enkelt så att jag kunde saker han inte kan. Tydliga saker. Jag tog ett slags ansvar. Jag menar inte att jag har "tagit skada" av det ansvaret, men jag kan förstå om man anser att det ändå är fel att barn alls ska hamna i det läget. Och då blir det ju en stor risk om det finns ett känt funktionshinder i familjen redan innan barnet är fött.

Jag kan inte minnas oro, men ansvar.

Jag minns både oro och ansvar, i mitt fall handlar det om en förälder med en sjukdom som gör att man plötsligt kan bli akut dålig och då räcker det ju med att hen var hemma och jag var den som kom först hem från skolan för att ansvaret skulle ligga på mig.

I ett sådant läge handlar det inte så mycket om bristande föräldraansvar; det enda sättet att undvika det vore att jag aldrig blev lämnad ensam med föräldern i fråga.
 
Jag har vuxna barn och praktiskt taget barnbarn och jag tycker att TS ligt mer insiktsfull när det gäller barn och föräldraskap än vad du gör.
Tur att vi inte känner varandra då. Jag känner i alla fall att gränsen för hur man uttrycker sig om andra över nätet för länge sedan är överskriden. Det må ha flugit ut taskiga saker från mig med. Men att gå till personangrepp på det här viset. Det borde inte accepteras. Fruktansvärt elakt och fegt!
 
Tur att vi inte känner varandra då. Jag känner i alla fall att gränsen för hur man uttrycker sig om andra över nätet för länge sedan är överskriden. Det må ha flugit ut taskiga saker från mig med. Men att gå till personangrepp på det här viset. Det borde inte accepteras. Fruktansvärt elakt och fegt!
Nej.

Du har betett dig för djävligt i den här tråden, som jag tidigare har påpekat.

Det finns ingenting som ens liknar personangrepp i det inlägg du nu blivit upprörd över.

Men minns jag fel? Skrev inte du för flera sidor sedan och tackade för dig i den här tråden?
 
Det är inte särskilt avancerat att vara förälder, tycker jag. Jag hade en rätt god bild av vad det innebar och hittills har den stämt väldigt väl. Men jag är å andra sidan rookie i sammanhanget, min onge är bara åtta månader.
Nej, det har jag inte heller tyckt. Det är när utomstående på ett internetforumtar sig rätten att döma folks förmåga att ta hand om sina barn jag vänder mig emot
 
Fast jag skulle säga att det var helt oundvikligt i mitt och min pappas fall, och att det inte betyder att han brast i de avseendena. Det var ju helt enkelt så att jag kunde saker han inte kan. Tydliga saker. Jag tog ett slags ansvar. Jag menar inte att jag har "tagit skada" av det ansvaret, men jag kan förstå om man anser att det ändå är fel att barn alls ska hamna i det läget. Och då blir det ju en stor risk om det finns ett känt funktionshinder i familjen redan innan barnet är fött.

Jag kan inte minnas oro, men ansvar.

Jag tänkte på en annan sorts ansvar än det jag tror du menar. Jag menar föräldraansvar, alltså att barnet får ta hand om en förälder inte med fysisk hjälp med rent praktiska saker då och då som att göra saker föräldern inte kan utan allt det andra som det innebär att vara förälder med ansvar för barnen, för att räkningar betalas och att se till att det finns mat, kläder och tak över huvudet osv. Fungerar inte det så tycker jag att föräldern brister i sitt föräldraansvar. Att barn får hjälpa till hemma med det de klarar ser jag egentligen inget fel i men visst blir det väldigt annorlunda om föräldern inte kan utföra saker och ting rent fysiskt. Då kan det bli ett helt annat ansvar för barnet om föräldern inte tänker sig för. Jag personligen känner att jag inte ville att mina barn eller min sambo skulle hjälpa mig med rent personliga saker och inte heller hjälpa till mer än vad som kan förväntas av barnet om föräldern vore frisk. Där anser jag att samhället ska ge hjälp om sådan behövs. Familjen ska aldrig behöva vara vårdare och barnen ska inte sköta hela hushållet om föräldern är ensamstående.

Jag tror också att det beror mycket på hur föräldern är som person. Är man medveten om vad man behöver för hjälp och inte ställer orimliga krav på sina barn och har en öppen kommunikation sig emellan så tror jag som i ditt fall att risken blir mindre att barnet tar skada.
 
Jag tänkte på en annan sorts ansvar än det jag tror du menar. Jag menar föräldraansvar, alltså att barnet får ta hand om en förälder inte med fysisk hjälp med rent praktiska saker då och då som att göra saker föräldern inte kan utan allt det andra som det innebär att vara förälder med ansvar för barnen, för att räkningar betalas och att se till att det finns mat, kläder och tak över huvudet osv. Fungerar inte det så tycker jag att föräldern brister i sitt föräldraansvar. Att barn får hjälpa till hemma med det de klarar ser jag egentligen inget fel i men visst blir det väldigt annorlunda om föräldern inte kan utföra saker och ting rent fysiskt. Då kan det bli ett helt annat ansvar för barnet om föräldern inte tänker sig för. Jag personligen känner att jag inte ville att mina barn eller min sambo skulle hjälpa mig med rent personliga saker och inte heller hjälpa till mer än vad som kan förväntas av barnet om föräldern vore frisk. Där anser jag att samhället ska ge hjälp om sådan behövs. Familjen ska aldrig behöva vara vårdare och barnen ska inte sköta hela hushållet om föräldern är ensamstående.

Jag tror också att det beror mycket på hur föräldern är som person. Är man medveten om vad man behöver för hjälp och inte ställer orimliga krav på sina barn och har en öppen kommunikation sig emellan så tror jag som i ditt fall att risken blir mindre att barnet tar skada.
Det förstod jag nog, tror jag, även om jag inte var så tydlig.

Jag läste en artikel om ett barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar i morse, och då tänkte jag på de olika sorternas ansvar. Det där riktiga vuxenansvaret bör barn absolut slippa att ta!
 
Det framgick inte direkt av det inlägg jag svarade på att din kritik endast avsåg utomstående på ett internetforum...
Nej, det är möjligt, men det var det jag blev arg på. Angående "svårigheterna" med barn så är vi överens. Det funkar ungefär som man förväntar sig i de allra flesta fall. Det är väl kanske det som jag inte lyckats framföra här. Att man kanske borde titta på möjligheterna och glädjen och jämföra med de bekymmer som kan uppstå istället för att se bekymren först. Men, som sagt. Det föll inte i så god jord
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 433
Senast: Amha
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 733
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 127
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp