Jag tänkte på en annan sorts ansvar än det jag tror du menar. Jag menar föräldraansvar, alltså att barnet får ta hand om en förälder inte med fysisk hjälp med rent praktiska saker då och då som att göra saker föräldern inte kan utan allt det andra som det innebär att vara förälder med ansvar för barnen, för att räkningar betalas och att se till att det finns mat, kläder och tak över huvudet osv. Fungerar inte det så tycker jag att föräldern brister i sitt föräldraansvar. Att barn får hjälpa till hemma med det de klarar ser jag egentligen inget fel i men visst blir det väldigt annorlunda om föräldern inte kan utföra saker och ting rent fysiskt. Då kan det bli ett helt annat ansvar för barnet om föräldern inte tänker sig för. Jag personligen känner att jag inte ville att mina barn eller min sambo skulle hjälpa mig med rent personliga saker och inte heller hjälpa till mer än vad som kan förväntas av barnet om föräldern vore frisk. Där anser jag att samhället ska ge hjälp om sådan behövs. Familjen ska aldrig behöva vara vårdare och barnen ska inte sköta hela hushållet om föräldern är ensamstående.
Jag tror också att det beror mycket på hur föräldern är som person. Är man medveten om vad man behöver för hjälp och inte ställer orimliga krav på sina barn och har en öppen kommunikation sig emellan så tror jag som i ditt fall att risken blir mindre att barnet tar skada.
