Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[TinyWiny]

Varför är det märkligt? Även dom som behöver stöd när dom får barn är människor!?! Ska bara dom som klarar av att ta hand om sina barn helt själva få skaffa det?

Då hade det inte fötts många barn om bara de som klarar allt själva får sätta barn till världen

 

[TinyWiny]

Det är ju detta jag menar.

Det var inte det du skrev. Du skrev ju att man inte borde skaffa barn om man inte klarade sig utan hjälp.

 

[ainasoja]

Det har du inte skrivit, det var jag som förutsatte det, var det så ber jag om ursäkt.

Ja för jag skulle aldrig någonsin påstå att det är en rättighet att skaffa barn.

 

[ASKAPLASKA]

Det var inte det du skrev. Du skrev ju att man inte borde skaffa barn om man inte klarade sig utan hjälp.

Och den åsikten vidhåller jag. Sen har jag inte sagt att man inte får. Bara att jag tycker det är märkligt att utgå ifrån att man kommer att behöva hjälp av föräldrar, syskon, samhälle osv.

 

[ainasoja]

Då hade det inte fötts många barn om bara de som klarar allt själva får sätta barn till världen

Nä och jag tycker att det förminskar och fördummar dom som har handikapp och placerar in dom i ett fack som olämpliga föräldrar.

Fy vad jag hatar sånt! Urk

 

[Blueberry]

Förutom det som redan har skrivits i tråden lägger jag till det här tråkiga kortet:

Med tanke på att ni båda är runt 40 så finns det en ökad risk att barnet föds med till exempel kromosomavvikelser eller sjukdomar.

 

[ainasoja]

Förutom det som redan har skrivits i tråden lägger jag till det här tråkiga kortet:

Med tanke på att ni båda är runt 40 så finns det en ökad risk att barnet föds med till exempel kromosomavvikelser eller sjukdomar.

Går att kolla.....

 

[TinyWiny]

Nä och jag tycker att det förminskar och fördummar dom som har handikapp och placerar in dom i ett fack som olämpliga föräldrar.

Fy vad jag hatar sånt! Urk

Precis! Det beror inte på om man har ett funktionshinder eller inte om man är en bättre eller sämre förälder utan det är hur man är som människa.

 

[TinyWiny]

Och den åsikten vidhåller jag. Sen har jag inte sagt att man inte får. Bara att jag tycker det är märkligt att utgå ifrån att man kommer att behöva hjälp av föräldrar, syskon, samhälle osv.

Jag förstår inte varför du tycker att det är märkligt? Har man en livslång sjukdom och inte vill bli begränsad mer än nödvändigt i sitt liv så får man lära sig att ta emot hjälp. Det finns inget annat val. Man har bara ett liv och det får man göra det bästa möjliga av. Man kan liksom inte vänta till nästa liv, då man förhoppningsvis är frisk, med att få barn. Det är här och nu som gäller!

 

[ASKAPLASKA]

Jag förstår inte varför du tycker att det är märkligt? Har man en livslång sjukdom och inte vill bli begränsad mer än nödvändigt i sitt liv så får man lära sig att ta emot hjälp. Det finns inget annat val. Man har bara ett liv och det får man göra det bästa möjliga av. Man kan liksom inte vänta till nästa liv, då man förhoppningsvis är frisk, med att få barn. Det är här och nu som gäller!

Jag tycker inte som du men jag tycker däremot att din inställning är skön

 

[cirkus]

Okej.
Jag tror att vi tycker olika
Du tycker att skaffa barn är en rättighet, det tycker inte jag.

Fast varför skulle inte det vara en rättighet?
Det är ju definitivt inte en skyldighet

Jag tänker såhär att om en person är kapabel att vara en bra förälder på alla möjliga sätt och vis men behöver praktisk hjälp med vissa saker så kan det väl aldrig vara ett problem eller något som ska förnekas denna person? Varför liksom? Den kan ju bli en utmärkt förälder trots en sån sak som ett funktionshinder, varför skulle funktionshinder automatiskt betyda att man är en olämplig förälder?

 

[Tora]

Jag förstår inte varför du tycker att det är märkligt? Har man en livslång sjukdom och inte vill bli begränsad mer än nödvändigt i sitt liv så får man lära sig att ta emot hjälp. Det finns inget annat val. Man har bara ett liv och det får man göra det bästa möjliga av. Man kan liksom inte vänta till nästa liv, då man förhoppningsvis är frisk, med att få barn. Det är här och nu som gäller!

Egentligen är väl själva definitionen på ett jämlikt samhälle att alla skall om de själva vill faktiskt ha en möjlighet att bla skaffa barn.

På samma sätt som de flesta skall ha möjlighet att åka kollektivt, gå på restaurang och liknande. Att gå på restaurang är ju egentligen inte heller en rättighet.

 

[Inte_Ung]

Med tanke på att ni båda är runt 40 så finns det en ökad risk att barnet föds med till exempel kromosomavvikelser eller sjukdomar.

Men det är ju lätt att kontrollera.
När jag som 40-åring skaffade mitt 3-dje barn så gjorde jag alla kontroller som var möjliga.
Aldrig att jag hade gått igenom en graviditet till utan att veta att jag bar på ett friskt barn.

 

[ASKAPLASKA]

Fast varför skulle inte det vara en rättighet?
Det är ju definitivt inte en skyldighet

Jag tänker såhär att om en person är kapabel att vara en bra förälder på alla möjliga sätt och vis men behöver praktisk hjälp med vissa saker så kan det väl aldrig vara ett problem eller något som ska förnekas denna person? Varför liksom? Den kan ju bli en utmärkt förälder trots en sån sak som ett funktionshinder, varför skulle funktionshinder automatiskt betyda att man är en olämplig förälder?

Jag tror inte man behöver vara olämplig som förälder. Däremot tycker jag fortfarande att det är en konstig tanke att ha som grund att någon annan utöver barnets föräldrar kommer behöva ta hand om barnet ekonomiskt eller fysiskt.

 

[TinyWiny]

Egentligen är väl själva definitionen på ett jämlikt samhälle att alla skall om de själva vill faktiskt skall ha en möjlighet att bla skaffa barn.

På samma sätt som de flesta skall ha möjlighet att åka kollektivt, gå på restaurang och liknande. Att gå på restaurang är ju egentligen inte heller en rättighet.

Precis. Jämlikhet handlar inte enbart om kön utan att alla ska kunna vara delaktiga i samhället på det sätt hen vill och då ev. med den hjälp hen behöver för att kunna delta på sina villkor. Att få barn är för många väldigt viktigt och att sätta stopp för det för att man behöver viss hjälp är i mina ögon helt vansinne. Det vore lika illa som att stoppa all form av IVF och adoption!
Tyvärr är det ju så att vid vissa sjukdomar/skador så är det omöjligt att göra vissa saker som t ex att åka kollektivt ändå oavsett hur mycket hjälp man får men för mig är det helt självklart att inte andra ska begränsa någons liv mer än vad sjukdomen/skadan redan gör. Behöver man hjälp och vill ta emot den så ska man självklart få den!

 

[AgentCarter]

Jag tänker att det ligger väl i statens intresse att vi skaffar barn och det är därför inga problem med att vi skaffar barn även om vi behöver viss hjälp med att ta hand om dem.

 

[TinyWiny]

Jag tror inte man behöver vara olämplig som förälder. Däremot tycker jag fortfarande att det är en konstig tanke att ha som grund att någon annan utöver barnets föräldrar kommer behöva ta hand om barnet ekonomiskt eller fysiskt.

Jag tror ärligt talat ingen tänker sig att hen ska ta hand om sitt barn helt ensam tills barnet är myndigt idag. De flesta barn går på förskola och alla barn har skolplikt från 7 års ålder. Enligt ditt sätt att resonera borde iallafall ena föräldern vara hemma med barnet fram till hen börjar skolan och sen hålla sig hemma när barnet kommer hem på eftermiddagen om det nu är så fel att inte ta hand om barnet helt själv. Vi lever i ett samhälle som gör klart att alla människor är lika mycket värda oavsett ev. funktionshinder och som gör klart att människor ska få den hjälpen hen behöver oavsett om det är en personlig assistent, en operation eller psykologsamtal. Det var ett tag sedan människor tvångssteriliserades pga sitt funktionshinder för att på så sätt förhindras att få barn. Jag är glad att det har bytts ut mot att föräldrar som behöver hjälp får den oavsett om det är stödsamtal i föräldrarollen eller fysisk hjälp med att sköta sitt barn.

 

[em-pirre]

Kan inte någon starta en egen tråd om ämnet "Får man skaffa barn även om man är sjuk?".

Det är andra gången denna vecka som folk börjar diskutera detta ämne i en tråd med en verklig person som just i denna stund är gravid och sjuk. Jag kan tänka mig att det inte är så trevligt för ts.

 

[Amha]

Ok... fick just reda på att jag är oplanerat gravid. Och det är med blandade känslor jag tar emot det.
Känslomässigt tänker jag " vad roligt"
men sen kommer verkligheten krypande inpå.
Verkligheten är att jag har en sjukdom. Sjukdomen kommer inte påverka eller överföras till barnet. Men- jag undrar hur jag ska orka. Jag är så pass frisk idag så jag jobbar ca 75 % och jag fungerar i vardagen. Men- jag äter en del mediciner som jag inte kommer kunna fortsätta med under graviditet/amning. Det innebär att jag kommer ha ständigt ont.
Jag funderar också på hur man ska lösa situationen rent praktiskt. Dvs jag är fumlig. Jag kan tappa mkt saker i perioder och är klumpig och fumlig. Hur tar jag hand om barnet då dvs hade vi varit rika hade ju båda föräldrarna kunnat vara föräldralediga samtidigt men det kommer inte fungera. Vi har en ok ekonomi annars men en kommer behöva jobba.

Jag ska förstås prata med läkaren. Och jag förstår att ingen här kan säga vad jag ska göra. Men hur väljer man mellan känslor och förnuft?
Låter man hjärta eller hjärna styra?
Hur blir det om jag inte orkar? Kommer det bli hög belastning för pappan och tufft för barnet?

Pappan är vettig. Men lite förvirrad då vi inte hade tänkt skaffa barn pga mig. Men nu är det i ett annat läge.
Vi är båda runt 40 så detta känns som vår chans i såna fall.

Har fumligheten något med din sjukdom att göra eller är lite värre än normalt? Jag är otroligt klantig och än lever mina barn. Ja, visst, jag har väl råkat chocka den genom att råka dunka en bok eller nåt på dem när jag ska flytta något eller vad jag nu har gjort men jag tror i alla fall inte att jag har gjort dem illa och inte skadat dem.

Om du inte orkar måste ju pappan vara medveten om att han behövs lite extra mycket. Är han beredd på att fördelningen kanske blir ojämn så han får ta mer ansvar? Är det OK med honom?

När vi tillverkade vårt andra barn började jag tänka mycket taktiskt. Jag vill inte skaffa fler barn än jag känner att jag kan stå själv med. Det är viktigt för mig att ha möjlighet att klara mig även om sambon dukar under i morgon. Det hade varit tufft men görbart i dagsläget. Jag hade kunnat få hjälp av familjen om det behövts. Hade jag varit i dina skor hade jag sett över möjligheterna att klara sig själv om det inte blir som planerat i familjelivet. Dvs har du folk runt dig, kan du få hjälp via kommun t.ex osv. Det kan bero på att min pappa dog tidigt i sjukdom, var sjuk i perioder innan det med sjukhusvistelse längre perioder osv. Det ligger naturligt för mig att tänka att ibland går saker inte enligt planerna och då vill jag ha en plan B.

 

[tanten]

Är det en konstig tanke? Att det är vettigt med bra förutsättningar när man väljer att sätta barn till världen?

Ja, en rätt konstig tanke. och ganska otäck.

I stort sett alla människor behöver hjälp med något under sitt liv. Planerat eller oplanerat. Att säga att man inte borde skaffa barn om man har en del praktiska bekymmer under barnets första tid i livet - det låter så elitistiskt att jag blir en smula mörkrädd.