Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[Inte_Ung]

Den andra friska parten kan fastna i en fälla.

Man får väl se till att inte fastna i den då.
Barn blir snabbt så stora att de kan klara av att en förälder inte är 100%.
Och i det läget kan man ju se till att dela ansvaret så att det inte blir en fälla.

 

[stjarnhimmel]

Man får väl se till att inte fastna i den då.
Barn blir snabbt så stora att de kan klara av att en förälder inte är 100%.
Och i det läget kan man ju se till att dela ansvaret så att det inte blir en fälla.

Men tråden handlar ju om att det inte är möjligt att dela ansvaret.
TS är sjuk och partnern kommer få ta det mesta.

 

[Inte_Ung]

Men mina ensamstående vänner tycker det är tufft att kombinera barn och familj.
Och ja.. de tycker att det är tufft att vabba, fixa barnvakt för att kunna träna etc

Tufft ja, men inte omöjligt.
Och något som man kan göra om man tillräckligt gärna vill ha barn.

 

[Inte_Ung]

Men tråden handlar ju om att det inte är möjligt att dela ansvaret.
TS är sjuk och partnern kommer få ta det mesta.

Barn är inte så gräsligt skötselkrävande så länge.
De blir ganska så snabbt rätt så självgående.
I just TS fall så kommer hon ju att kunna ta sina mediciner när barnet väl har anlänt och det borde ju ge henne möjlighet att ta hand om barnet när det är så stort att det kan ta sig runt på egen hand.
En tvååring kan själv klättra upp på en låg skötmadrass för blöjbyte och på alldeles egen hand klättra upp i en barnvagn.
Problemen handlar bara om en mycket kort tid i livet.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det skulle vara tråkigt för den som skaffar barn med mig att den får ta allt jobb, oavsett om jag levde med en man eller kvinna.

Om man tycker så när det handlar om barn så tror faktiskt inte jag att man vill ha barn.

 

[Petruska]

Någon mer än jag som tycker att den här tråden börjar bli smått surrealistisk?

 

[Inte_Ung]

Du verkar tycka det är okej att kvinnan tar hela ansvaret för barnen, eftersom "det förväntats av henne utan gnäll". Som väl är håller ingen som tror på jämställdhet med dig.

Om man verkligen vill ha barn så är just den delen inte något problem.
Den som vill ha barn vill umgås med sitt barn så mycket som möjligt.
Göra annat är inte det högst prioriterade i det läget.

Det är ganska absurt att @stjarnhimmel ger ett exempel med sina egna sjukdomar och får rådet att pappan får ta det som ensamstående förälder. Hur kan man ha missat hur utsatta just ensamstående föräldrar är?

Det är inte missat.
Men om man verkligen vill ha barn så ser man inte det som ett hinder.

Det handlar fortfarande om viljan.
Inte om att skaffa sig en massa oönskade problem.
Om man ser barn på det viset, som ett arbetsbelastande problem, så förstår jag att det känns konstigt med sådana råd.

 

[stjarnhimmel]

Någon mer än jag som tycker att den här tråden börjar bli smått surrealistisk?

Haha.. Ja verkligen...
Jag tycker det även fast jag har deltagit i tråden...

 

[stjarnhimmel]

Om man tycker så när det handlar om barn så tror faktiskt inte jag att man vill ha barn.

Jag tycker vissa av dina inlägg är riktigt sårande.
Jag förstår inte hur man kan tro att man vet allt om andra människors känslor och barnlängtan.
Speciellt med tanke på TS

 

[Inte_Ung]

Jag tycker vissa av dina inlägg är riktigt sårande.
Jag förstår inte hur man kan tro att man vet allt om andra människors känslor och barnlängtan.

Det är inte sårande att påstå att man inte vill ha barn tillräckligt mycket om man tycker att en bunt med praktiska petitesser är ett hinder.
Om man tycker att det är viktigt med en massa annat så har man ju inte satt barn som högsta prioritet i livet.
Vilket man ju måste göra om man vill ha barn.
Och det gäller ju båda föräldrarna.
Om en av föräldrarna prioriterar annat framför barn så vill man ju inte tillräckligt mycket för att skaffa barn.

 

[stjarnhimmel]

Det är inte sårande att påstå att man inte vill ha barn tillräckligt mycket om man tycker att en bunt med praktiska petitesser är ett hinder.
Om man tycker att det är viktigt med en massa annat så har man ju inte satt barn som högsta prioritet i livet.
Vilket man ju måste göra om man vill ha barn.
Och det gäller ju båda föräldrarna.
Om en av föräldrarna prioriterar annat framför barn så vill man ju inte tillräckligt mycket för att skaffa barn.

Jag tror inte att folk somTS tvekar pga petitesser

 

[Mixoman]

Det är inte sårande att påstå att man inte vill ha barn tillräckligt mycket om man tycker att en bunt med praktiska petitesser är ett hinder.
Om man tycker att det är viktigt med en massa annat så har man ju inte satt barn som högsta prioritet i livet.
Vilket man ju måste göra om man vill ha barn.
Och det gäller ju båda föräldrarna.
Om en av föräldrarna prioriterar annat framför barn så vill man ju inte tillräckligt mycket för att skaffa barn.

Världen är inte svartvit.

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte att folk somTS tvekar pga petitesser

Det tror inte jag heller.
Största problemet för TS är nog hur kroppen skall klara av en graviditet.
Det är ju något som hon får diskutera med en läkare.

I övrigt så räknas det upp den ena praktiska petitessen efter den andra till varför vissa inte borde skaffa barn även om de vill.
Och det tycker jag inte verkar riktigt klokt.

 

[Inte_Ung]

Världen är inte svartvit.

Nej men en förutsättning för att skaffa barn måste ju ändå vara att man vill ha dem och tänker sätta dem föra allt annat medan de växer upp.
Det betyder inte alls att allt annat måste stryka på foten.
Utan bara att allt det andra måste komma på andra plats i prioritet efter barnet.

 

[mandalaki]

Om den ena i förhållandet har hälsoproblem så kan man behöva göra annat än att vara rättvisa för att kunna ha barn.
Men det kommer ju an på viljan då.
Om man vill ha barn eller om man bara vill ha det bekvämt och roligt.
Barn är oerhört roligt men knappast bekvämt att ha.

Jag vill ogärna uppmuntra ditt skuldbeläggande av de som "inte vill" tillräckligt så jag svarar bara på det inlägg jag citerar här.

Du klippte en enda mening av mig, den om jämställdhet. Sammanhanget som du tog bort var INTE att ena parten har hälsoproblem. Sammanhanget var a1agns upprepning av att det där med att ansvaret för barnen har kvinnor gjort i 40 år utan att gnälla. DEN inställningen är en jämställdhetsfråga. Vi har kommit längre än så idag, vi anser inte längre att barnen ska vara kvinnans huvudansvar. = jämställdhetssträvan.

 

[mandalaki]

Världen är inte svartvit.

Det beror på vems värld vi talar om.

 

[Borttaget konto]

Det är inte sårande att påstå att man inte vill ha barn tillräckligt mycket om man tycker att en bunt med praktiska petitesser är ett hinder.
Om man tycker att det är viktigt med en massa annat så har man ju inte satt barn som högsta prioritet i livet.
Vilket man ju måste göra om man vill ha barn.
Och det gäller ju båda föräldrarna.
Om en av föräldrarna prioriterar annat framför barn så vill man ju inte tillräckligt mycket för att skaffa barn.

Att du kallar svårigheter som kommer av diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar för "praktiska petitesser" tycker jag säger mer om ditt eget privilegium än om andra människors faktiska förutsättningar att ta hand om barn.

Och om barnet t.ex. själv föds med en sjukdom eller funktionsnedsättning och inte klättrar runt och sköter sig själv vid två års ålder, eller om barnet av andra anledningar inte blir så självgående som man planerat, vad händer då?

Det känns som att du grovt underskattar vilka vardagliga utmaningar som kan komma av diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar och hur det påverkar livet på olika sätt. Det finns säkert de som vill väldigt mycket men som känner att de inte har förutsättningarna. De kanske inte kan sätta barnet främst på det sätt de skulle vilja för att det är fysiskt omöjligt för dem att prioritera bort sin sjukdom/funktionsnedsättning.

Jag tycker det är fel att döma och säga att människor inte vill tillräckligt mycket när man inte har gått så mycket som en meter i deras skor.

 

[a1agnlju]

Att du kallar svårigheter som kommer av diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar för "praktiska petitesser" tycker jag säger mer om ditt eget privilegium än om andra människors faktiska förutsättningar att ta hand om barn.

Och om barnet t.ex. själv föds med en sjukdom eller funktionsnedsättning och inte klättrar runt och sköter sig själv vid två års ålder, eller om barnet av andra anledningar inte blir så självgående som man planerat, vad händer då?

Det känns som att du grovt underskattar vilka vardagliga utmaningar som kan komma av diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar och hur det påverkar livet på olika sätt. Det finns säkert de som vill väldigt mycket men som känner att de inte har förutsättningarna. De kanske inte kan sätta barnet främst på det sätt de skulle vilja för att det är fysiskt omöjligt för dem att prioritera bort sin sjukdom/funktionsnedsättning.

Jag tycker det är fel att döma och säga att människor inte vill tillräckligt mycket när man inte har gått så mycket som en meter i deras skor.

http://www.dt.se/dalarna/falun/veronica-hedenmarks-svara-handikapp-inget-hinder-for-att-bli-mamma
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/trots-svara-sjukdomen-nu-ar-hon-mamma

Två exempel på vad Inte _ung menar. Vill man tillräckligt så löser man det. Tycker man att det "verkar besvärligt" att den ena parten behöver ta större delen av VAB-en, att man riskerar missa utekvällen med polarna eller att behöver ta en större del av skötseln för barnet under den korta tid som barnet inte kan hjälpa till själv så missar man målet med varför man vill eller inte vill få barn.

 

[mandalaki]

http://www.dt.se/dalarna/falun/veronica-hedenmarks-svara-handikapp-inget-hinder-for-att-bli-mamma
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/trots-svara-sjukdomen-nu-ar-hon-mamma

Två exempel på vad Inte _ung menar. Vill man tillräckligt så löser man det. Tycker man att det "verkar besvärligt" att den ena parten behöver ta större delen av VAB-en, att man riskerar missa utekvällen med polarna eller att behöver ta en större del av skötseln för barnet under den korta tid som barnet inte kan hjälpa till själv så missar man målet med varför man vill eller inte vill få barn.

Hur kan du definiera andras "mål" med att få barn? Och att du länkar till exempel, vad är syftet? Ska sjuka människor som noggrant tänker igenom barnfrågan sluta grubbla och tänka Äh vad fan, de funkade för dem jag läste om på buke, vi kör?

Kan ni inte bara sluta lägga skuld på människor som, enligt er, inte "vill tillräckligt". Man storknar.

 

[a1agnlju]

Hur kan du definiera andras "mål" med att få barn? Och att du länkar till exempel, vad är syftet? Ska sjuka människor som noggrant tänker igenom barnfrågan sluta grubbla och tänka Äh vad fan, de funkade för dem jag läste om på buke, vi kör?

Kan ni inte bara sluta lägga skuld på människor som, enligt er, inte "vill tillräckligt". Man storknar.

Läs om första inlägget i den här tråden så förstår du nog kopplingen. Förhoppningsvis i alla fall.