Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[stjarnhimmel]

Jo i början.
Jag skall leta rätt på det.
Det var oerhört kränkande skrivet.

Och?
Om du tycker någon är kränkande rapporterar du det. Det är ingen lösning att du också är skuldbeläggande.

 

[mandalaki]

Jo i början.
Jag skall leta rätt på det.
Det var oerhört kränkande skrivet.

Eftersom du skrev i plural så får du nog hitta fler: "Däremot om andra har åsikter om att man inte skall skaffa barn för att man är sjuk och det bara handlar om rent praktiska petitesser så anser jag att de där andra skall hålla tyst."

 

[athena_arabians]

Nu kan jag inte hålla tyst. Skulle jag kunna "vilja" mig om än inte frisk men iaf symptomfri skulle jag har gjort det för länge sedan! Har man en kronisk sjukdom har det inget med vilja att göra.

Jag vet hur en graviditet påverkar min kropp. Jag fick nämligen ett tidigt missfall, en oops som jag hade aborterat om jag vetat om det. Jag blev rejält sämre i min sjukdom och det tog mig ett halvår att få den under kontroll igen.

Det är faktiskt jäkligt förolämpande att säga att man inte "vill tillräckligt" när ens kropp blir helknas av att vara gravid så kort tid jag var. Jag vill inte veta vad en full graviditet hade gjort med min kropp. De mediciner som hjälper mig att vara symptomfri är inte kompatibla med en graviditet vilket i mitt fall hade gjort att jag sett ut som ett skelett när barnet var fullgånget.

 

[mandalaki]

Nej, det är just det. Att ta beslutet att behålla barnet eller inte behålla barnet med med VAB-tid eller att den ena får lov att ta hand om barnet mer än den andra som beslutsgrund. Då skjuter man bredvid målet.

Att fråga sig själv om man vill/ längtar efter ett barn (medveten om att detta kanske är sista chansen) är den fråga som ts och ts sambo borde ha som första fråga tycker jag. När de sedan har bestämt sig för det ena eller det andra kan de gå vidare i sina funderingar om hur de löser saken med graviditet (om det går att lösa får ju ts ta med sin läkare), föräldraledighet mm.

Därav generaliseringen "vill man så kan man" som artiklarna är exempel på. Många som har fysiska eller psykiska handikapp väljer ju också att inte skaffa barn och det är lika lite fel som att välja att få barn om man verkligen vill. Så ser jag på det i alla fall. Men frågan VILL tycker jag man ska utreda först innan man börjar oroa sig för om den ena får ta ut mer föräldraledighet än den andra.

Det är en jättesvår fråga för en som blir oförutsett gravid, men trots allt den fråga som måste komma först anser jag.

Om du läser ts #9 så ser du att hennes funderingar är enormt mycket mer nyanserade än att handla om VAB-tid och att den andre tar hand om barnet. Du blandar fortfarande ihop henne med @stjarnhimmel s hypotetiska scenario om hon själv skulle bli förälder med sjukdom.

 

[Inte_Ung]

@mandalaki

Hur i all världen kan du skriva grattis till TS i det här läget?

Förutom det som redan har skrivits i tråden lägger jag till det här tråkiga kortet:

Med tanke på att ni båda är runt 40 så finns det en ökad risk att barnet föds med till exempel kromosomavvikelser eller sjukdomar.

Så här får man såklart inte skriva men jag kan inte låta bli att sticka ut hakan nu
Jag tycker det är en märklig tanke att skaffa barn med utgångspunkt att inte klara det utan stöd i form av assistent/hemtjänst el dyl.
Med all respekt för din situation TS.

 

[mandalaki]

@mandalaki

?

Var är inläggen som säger att ingen får bli förälder trots sjukdom, då? Det var det du påstod skrevs.

 

[Inte_Ung]

Nej det är ju du som skuldbelägger de som inte skaffar barn.

Vilken skuld då?
Det finns ju inget tvång i att skaffa barn, det gör man för att man vill.
Det finns inga andra orsaker.

 

[stjarnhimmel]

Vilken skuld då?
Det finns ju inget tvång i att skaffa barn, det gör man för att man vill.
Det finns inga andra orsaker.

Du säger att det bara handlar om vilja. Det finns inga fysiska hinder bara man
VILL tillräckligt mkt. Jag tycker det är skuldbeläggande att säga till folk som är sjuka och känner att de inte kan erbjuda ett barn ett bra liv att det bara handlar om VILJA.

 

[Inte_Ung]

Det fetmarkerade: skuldbeläggning, och det är det jag inte gillar. Lika lite som andra ska ha åsikter om att någon inte bör skaffa barn pga sjukdom så ska andra inte heller säga åt de som väljer att inte skaffa barn pga sjukdom att "Du vill inte tillräckligt mycket".

Men jag har faktiskt ingen sådan åsikt.
Utan bara åsikten att det går att ordna om man vill.
Det handlar om att jag är välvilligt inställd till dem som vill ha barn och unnar dem att skaffa barn även om samhället måste träda in och hjälpa till.

Hur ni kan få det till att skuldbelägga dem som inte skaffar barn är för mig ett mirakel.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det är skuldbeläggande att säga till folk som är sjuka och känner att de inte kan erbjuda ett barn ett bra liv.

Det är ledsamt att någon skall behöva känna så.
Både att de känner sig skuldbelagda och att de inte känner att de kan erbjuda ett barn ett bra liv.
För det senare så anser jag att samhället skall gå in och kompensera.

 

[Inte_Ung]

Och?
Om du tycker någon är kränkande rapporterar du det. Det är ingen lösning att du också är skuldbeläggande.

Jag tycker att det är viktigt att diskutera sådana åsikter som att vissa inte borde få skaffa barn.
Att mörka de åsikterna är inte en lösning.
De skall bemötas.

 

[Inte_Ung]

?

Var är inläggen som säger att ingen får bli förälder trots sjukdom, då? Det var det du påstod skrevs.

I inlägget.
Ser du inte vad som menas?

 

[mandalaki]

Jag tycker att det är viktigt att diskutera sådana åsikter som att vissa inte borde få skaffa barn.
Att mörka de åsikterna är inte en lösning.
De skall bemötas.

Visserligen är det högsäsong för halmgubbar men kan vi inte hålla dem kring julgranen? Ingen påstår att vissa inte får skaffa barn.

 

[athena_arabians]

Det är ledsamt att någon skall behöva känna så.
Både att de känner sig skuldbelagda och att de inte känner att de kan erbjuda ett barn ett bra liv.
För det senare så anser jag att samhället skall gå in och kompensera.

Fast i mitt fall (och min sjukdom är inte så exotisk) kan inte samhället göra något, det är graviditeten i sig som framförallt ställer till det. Skulle jag överleva graviditeten är jag fortfarande mycket trött i perioder för medicinerna hindrar inte skov helt och hållet.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan ta ett annat exempel-
Jag har en vän som har ett barn på ca tre år.
Hon har en sjukdom som innebär att hon blir gravid kan hennes liv riskeras.
Hon vill jättegärna ha ett barn till. Men avstår. För det är inte värt risken att hennes nuvarande barn blir utan mamma.

Jag tycker det är klokt att hon och hennes man funderat kring detta. Och gjort det som de tyckte var mest ansvarsfullt dvs avstå.
Men oj vad gärna de skulle vilja ha ett barn till. Men de har insett att man inte får exakt allt man vill i livet och är tacksamma för det barn de har.

 

[Inte_Ung]

Ingen påstår att vissa inte får skaffa barn.

Jag önskar så att du hade rätt i detta.
Så oerhört mycket.

 

[mandalaki]

Hur ni kan få det till att skuldbelägga dem som inte skaffar barn är för mig ett mirakel.

Ändå är vi flera som uppfattar det just så. T ex @athena_arabians som beskriver hur en kort graviditet påverkade hennes sjukdom och hälsa. I någon annan tråd hyllade du ditt stora intresse för andra människors liv. Du kanske skulle lyssna och ta in då, vad @athena_arabians skriver.

 

[Inte_Ung]

Fast i mitt fall (och min sjukdom är inte så exotisk) kan inte samhället göra något, det är graviditeten i sig som framförallt ställer till det. Skulle jag överleva graviditeten är jag fortfarande mycket trött i perioder för medicinerna hindrar inte skov helt och hållet.

Och det är ju sorgligt.
Men man kan ju inte utsätta sig själv för hälsorisker.
I det läget hjälper ju ingen vilja i världen.

 

[mandalaki]

I inlägget.
Ser du inte vad som menas?

Jaha, du tolkar vad som "menas". Det var en annan femma.

Jag önskar så att du hade rätt i detta.
Så oerhört mycket.

Läs tråden så behöver du inte önska längre.

 

[Inte_Ung]

T ex @athena_arabians som beskriver hur en kort graviditet påverkade hennes sjukdom och hälsa.

Om ni har läst alla mina inlägg så står det i något av dem att just medicinska risker runt en graviditet tyvärr inte är något som samhället kan kompensera för.
Utan bara de rent praktiska petitesser som tas upp i form av missade utekvällar, VAB, sura arbetsgivare o.s.v.

Ibland så kan det vara bra att hålla isär saker även om det är just jag som skriver dem.