Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[mandalaki]

Läs om första inlägget i den här tråden så förstår du nog kopplingen. Förhoppningsvis i alla fall.

Tja, jag kan memorera trådstarten utantill utan att förstå varför det är viktigt att drämma folk i huvudet med att det går, bara man vill tillräckligt. Jag får nog förbli okunnig på den punkten.

 

[Tassetass]

Två exempel på vad Inte _ung menar. Vill man tillräckligt så löser man det. Tycker man att det "verkar besvärligt" att den ena parten behöver ta större delen av VAB-en, att man riskerar missa utekvällen med polarna eller att behöver ta en större del av skötseln för barnet under den korta tid som barnet inte kan hjälpa till själv så missar man målet med varför man vill eller inte vill få barn.

Men man måste ju själv få sätta premisserna för sitt föräldraskap? Jag ville inte ha barn om jag inte hittade vad som i mina ögon var det perfekta pappamaterialet, ville jag inte ha barn tillräckligt mycket då eftersom jag ju hade kunnat lösa det med ett krogragg eller en resa till Danmark?

Jag hade nog inte skaffat barn om jag likt tjejen med ALS med > 90 % säkerhet inte fått se min onge bli myndig (pga mina erfarenheter), men för tjejen i artikeln så vägde andra omständigheter tyngre. Det är inte svårt för mig att förstå (och hade jag inte förstått hade det inte gjort något ändå, hon måste ju leva sitt liv på bästa sätt, hur kort det livet än må bli).

Målet med att bli förälder och bilden av hur man vill vara som förälder är olika för olika personer, varför är det så svårt att förstå? VAB, uteblivna utekvällar och spädbarnsskötsel som nämnts utgör, som jag tolkat det, bara exempel för att beskriva problemet med att man känner en rädsla för att inte kunna vara i vad ens egna ögon är en fullvärdig förälder och en rädsla att den andra föräldern blir alltför låst. Man kan byta ut VAB mot att åka två timmar mitt i natten för att hämta en dretfull tonåring i grannstaden, de uteblivna utekvällarna mot uteblivna tävlingar med hästen och spädbarnsskötseln mot, ptja, återigen kan den dretfulla tonåringen som kräks överallt användas som exempel för att visa att det kanske inte bara är de första åren som kan utgöra en utmaning om man har någon form av funktionshinder eller sjukdom.

Givetvis kan man aldrig garantera något oavsett om man är ung eller gammal, frisk eller sjuk. Min onges pappa kan dö i en bilolycka imorgon, eller för all del åka på någon komplikation pga sin diabetes, och då står jag där utan andra alternativ än att klara mig själv och det skulle säkert gå, det skulle till och med säkert gå bra för mig och ongen. Men det innebär inte att det någonsin funnits på kartan att jag gått in i föräldraskapet med premissen att vara själv. Bara för att man vill ha barn så innebär det inte att man vill ha barn under vilka omständigheter eller till vilket pris som helst.

 

[Mabuse]

Det är inte sårande att påstå att man inte vill ha barn tillräckligt mycket om man tycker att en bunt med praktiska petitesser är ett hinder.
Om man tycker att det är viktigt med en massa annat så har man ju inte satt barn som högsta prioritet i livet.
Vilket man ju måste göra om man vill ha barn.
Och det gäller ju båda föräldrarna.
Om en av föräldrarna prioriterar annat framför barn så vill man ju inte tillräckligt mycket för att skaffa barn.

Fast din ståndpunkt att barn måste vara det viktigaste i ens liv om man ska ha den är ju din åsikt, ingen allmän lag. Jag har också barn, och håller inte med. Det är riktigt att barn behöver vara prio ett om man hamnar i ett läge där man tvingas välja, eftersom de måste tas om hand, men även som förälder kan det ju vara mycket annat som är viktigt.

Vilja är ju inte allt här i världen, dessutom hänger ju vilja ihop med omständigheter. Om man vet att barn skulle katastrof pga omständigheter så är det ju mindre troligt att man vill ha dem över allt annat.

 

[Inte_Ung]

Bara för att man vill ha barn så innebär det inte att man vill ha barn under vilka omständigheter eller till vilket pris som helst.

Men då så betyder ju det att man just då, på det sättet eller av andra omständigheter inte vill ha barn.

 

[mandalaki]

Men man måste ju själv få sätta premisserna för sitt föräldraskap? Jag ville inte ha barn om jag inte hittade vad som i mina ögon var det perfekta pappamaterialet, ville jag inte ha barn tillräckligt mycket då eftersom jag ju hade kunnat lösa det med ett krogragg eller en resa till Danmark?

Jag hade nog inte skaffat barn om jag likt tjejen med ALS med > 90 % säkerhet inte fått se min onge bli myndig (pga mina erfarenheter), men för tjejen i artikeln så vägde andra omständigheter tyngre.

Målet med att bli förälder och bilden av hur man vill vara som förälder är olika för olika personer, varför är det så svårt att förstå? VAB, uteblivna utekvällar och spädbarnsskötsel som nämnts utgör, som jag tolkat det, bara exempel för att beskriva problemet med att man känner en rädsla för att inte kunna vara i vad ens egna ögon är en fullvärdig förälder och en rädsla att den andra föräldern blir alltför låst. Man kan byta ut VAB mot att åka två timmar mitt i natten för att hämta en dretfull tonåring i grannstaden, de uteblivna utekvällarna mot uteblivna tävlingar med hästen och spädbarnsskötseln mot, ptja, återigen kan den dretfulla tonåringen som kräks överallt användas som exempel för att visa att det kanske inte bara är de första åren som kan utgöra en utmaning om man har någon form av funktionshinder eller sjukdom.

Givetvis kan man aldrig garantera något oavsett om man är ung eller gammal, frisk eller sjuk. Min onges pappa kan dö i en bilolycka imorgon, eller för all del åka på någon komplikation pga sin diabetes, och då står jag där utan andra alternativ än att klara mig själv och det skulle säkert gå, det skulle till och med säkert gå bra för mig och ongen. Men det innebär inte att det någonsin funnits på kartan att jag gått in i föräldraskapet med premissen att vara själv. Bara för att man vill ha barn så innebär det inte att man vill ha barn under vilka omständigheter eller till vilket pris som helst.

Tack för att du orkar!

Men herregud, var det ALS i ena exemplet? Det var inget dåligt brännbollsträ att dra i skallen på andra.

 

[Tassetass]

Men då så betyder ju det att man just då, på det sättet eller av andra omständigheter inte vill ha barn.

Så kan man se det, men för mig är det en viktig gradskillnad mellan

"Jag vill inte ha barn eftersom jag är sjuk."

och

"Jag vill ha barn men jag väljer att inte skaffa barn eftersom jag är sjuk".

Att utifrån det senare perspektivet säga "Men då vill du inte ha barn" är satans fräckt, tycker jag.

 

[Inte_Ung]

Det är riktigt att barn behöver vara prio ett om man hamnar i ett läge där man tvingas välja, eftersom de måste tas om hand, men även som förälder kan det ju vara mycket annat som är viktigt.

Men här så är vi ju överens.
Prio ett betyder inte att utplåna sig själv utan bara just viktigaste just nu.
Därför att de måste tas om hand.
Men ett barn behöver också vara viktigast fr sina föräldrar på ett känslomässigt plan, annars så mår de inte bra.
Barn mår inte bra av att komma efter hunden, hästen, båten eller vad det ni kan vara.

 

[stjarnhimmel]

Ni som säger att allt går om man vill-
Tänker ni på barnets situation?

Dvs en förälder med ALS innebär att denne med stor chans inte kommer finnas där tills barnet uppnår vuxen ålder. Kanske inte ens mer än några år.

Är det konstigt att man funderar en gång extra då?

Jag säger inte att man inte får skaffa barn med ALS eller liknande. Men förstår de som tvekar eller avstår.

Jag tror det inte handlar om vilja. Utan om vilket liv man känner att man kan erbjuda barnet.

 

[Inte_Ung]

Så kan man se det, men för mig är det en viktig gradskillnad mellan

"Jag vill inte ha barn eftersom jag är sjuk."

och

"Jag vill ha barn men jag väljer att inte skaffa barn eftersom jag är sjuk".

Men just sjukdom är så oerhört olika.
Om man inte vill själv för att det är besvärligt eller om det är rent livsfarligt eller kanske t.o.m. ärftligt.
Däremot om andra har åsikter om att man inte skall skaffa barn för att man är sjuk och det bara handlar om rent praktiska petitesser så anser jag att de där andra skall hålla tyst.
Därför att det går om man vill.
Precis som det fungerar för dig med det.

Det skulle aldrig i mitt liv falla mig in att klandra dig för ditt val att skaffa barn trots sjukdom.
Men jag ser massor av sådana tendenser i den här tråden.
Och det är fult att skuldbelägga andra på det viset.
Eller att missunna andra att få ha barn på de premisserna.

 

[Inte_Ung]

Dvs en förälder med ALS innebär att denne med stor chans inte kommer finnas där tills barnet uppnår vuxen ålder.

Det kan man aldrig veta.
Steven Hawkins, någon?
Eller så blir man överkörd av en bil.
Eller dör för tidigt i sviterna av diabetes.

 

[stjarnhimmel]

Det kan man aldrig veta.
Steven Hawkins, någon?
Eller så blir man överkörd av en bil.
Eller dör för tidigt i sviterna av diabetes.

Jag tycker ditt sätt att resonera är märkligt.
Du sätter inte barnets väl först. Utan det viktigaste är att en person blir förälder om den vill.

 

[stjarnhimmel]

Men just sjukdom är så oerhört olika.
Om man inte vill själv för att det är besvärligt eller om det är rent livsfarligt eller kanske t.o.m. ärftligt.
Däremot om andra har åsikter om att man inte skall skaffa barn för att man är sjuk och det bara handlar om rent praktiska petitesser så anser jag att de där andra skall hålla tyst.
Därför att det går om man vill.
Precis som det fungerar för dig med det.

Det skulle aldrig i mitt liv falla mig in att klandra dig för ditt val att skaffa barn trots sjukdom.
Men jag ser massor av sådana tendenser i den här tråden.
Och det är fult att skuldbelägga andra på det viset.
Eller att missunna andra att få ha barn på de premisserna.

Nej det är ju du som skuldbelägger de som inte skaffar barn. Dvs säger att de inte vill tillräckligt mkt. Ingen säger att man inte får skaffa barn vid sjukdom.

 

[Tassetass]

Men just sjukdom är så oerhört olika.
Om man inte vill själv för att det är besvärligt eller om det är rent livsfarligt eller kanske t.o.m. ärftligt.
Däremot om andra har åsikter om att man inte skall skaffa barn för att man är sjuk och det bara handlar om rent praktiska petitesser så anser jag att de där andra skall hålla tyst.
Därför att det går om man vill.
Precis som det fungerar för dig med det.

Det skulle aldrig i mitt liv falla mig in att klandra dig för ditt val att skaffa barn trots sjukdom.
Men jag ser massor av sådana tendenser i den här tråden.
Och det är fult att skuldbelägga andra på det viset.
Eller att missunna andra att få ha barn på de premisserna.

Det fetmarkerade: skuldbeläggning, och det är det jag inte gillar. Lika lite som andra ska ha åsikter om att någon inte bör skaffa barn pga sjukdom så ska andra inte heller säga åt de som väljer att inte skaffa barn pga sjukdom att "Du vill inte tillräckligt mycket".

 

[Inte_Ung]

Nej det är ju du som skuldbelägger de som inte skaffar barn. Dvs säger att de inte vill tillräckligt mkt. Ingen säger att man inte får skaffa barn vid sjukdom.

Vi kanske har olika syn på vad ett barn behöver för sitt väl.
Intressant är att jag både blir anklagad för att vara för hård när det gäller att sätta barnet i första rummet och att jag inte tänker på barnets väl.
Samtidigt.

Jag har tre barn och vet mycket väl vad ett barn behöver för att må bra.
Viktigast är föräldrarnas kärlek och intresse.
Annat går att kompensera för från omgivningen.
Men inte just det.

 

[mandalaki]

Däremot om andra har åsikter om att man inte skall skaffa barn för att man är sjuk och det bara handlar om rent praktiska petitesser så anser jag att de där andra skall hålla tyst.
Därför att det går om man vill.

INGEN i tråden säger att det är fel att bli förälder trots sjukdom. Ingen. Däremot stövlar du på om att om man avstår pga sjukdom, då vill man bara inte. För det går, upplyser du om. Till och med i citatet ovan.

 

[Inte_Ung]

Det enda argument jag bemötte med mitt inlägg var att om man vill tillräckligt mycket så löser man det med slutsatsen att om man inte löser det så vill man egentligen inte ha barn, så jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt?

Jag vill ha sagt att andra inte har med att göra om någon som är sjuk skaffar barn.
Därför att om man vill tillräckligt mycket så går det.

Hur det kunde bli till skuldbeläggande av dem som inte ansåg sig lämpliga men ändå vill ha barn kan jag faktiskt inte förstå.

 

[a1agnlju]

Men man måste ju själv få sätta premisserna för sitt föräldraskap? Jag ville inte ha barn om jag inte hittade vad som i mina ögon var det perfekta pappamaterialet, ville jag inte ha barn tillräckligt mycket då eftersom jag ju hade kunnat lösa det med ett krogragg eller en resa till Danmark?

Jag hade nog inte skaffat barn om jag likt tjejen med ALS med > 90 % säkerhet inte fått se min onge bli myndig (pga mina erfarenheter), men för tjejen i artikeln så vägde andra omständigheter tyngre.

Målet med att bli förälder och bilden av hur man vill vara som förälder är olika för olika personer, varför är det så svårt att förstå? VAB, uteblivna utekvällar och spädbarnsskötsel som nämnts utgör, som jag tolkat det, bara exempel för att beskriva problemet med att man känner en rädsla för att inte kunna vara i vad ens egna ögon är en fullvärdig förälder och en rädsla att den andra föräldern blir alltför låst. Man kan byta ut VAB mot att åka två timmar mitt i natten för att hämta en dretfull tonåring i grannstaden, de uteblivna utekvällarna mot uteblivna tävlingar med hästen och spädbarnsskötseln mot, ptja, återigen kan den dretfulla tonåringen som kräks överallt användas som exempel för att visa att det kanske inte bara är de första åren som kan utgöra en utmaning om man har någon form av funktionshinder eller sjukdom.

Givetvis kan man aldrig garantera något oavsett om man är ung eller gammal, frisk eller sjuk. Min onges pappa kan dö i en bilolycka imorgon, eller för all del åka på någon komplikation pga sin diabetes, och då står jag där utan andra alternativ än att klara mig själv och det skulle säkert gå, det skulle till och med säkert gå bra för mig och ongen. Men det innebär inte att det någonsin funnits på kartan att jag gått in i föräldraskapet med premissen att vara själv. Bara för att man vill ha barn så innebär det inte att man vill ha barn under vilka omständigheter eller till vilket pris som helst.

Nej, det är just det. Att ta beslutet att behålla barnet eller inte behålla barnet med med VAB-tid eller att den ena får lov att ta hand om barnet mer än den andra som beslutsgrund. Då skjuter man bredvid målet.

Att fråga sig själv om man vill/ längtar efter ett barn (medveten om att detta kanske är sista chansen) är den fråga som ts och ts sambo borde ha som första fråga tycker jag. När de sedan har bestämt sig för det ena eller det andra kan de gå vidare i sina funderingar om hur de löser saken med graviditet (om det går att lösa får ju ts ta med sin läkare), föräldraledighet mm.

Därav generaliseringen "vill man så kan man" som artiklarna är exempel på. Många som har fysiska eller psykiska handikapp väljer ju också att inte skaffa barn och det är lika lite fel som att välja att få barn om man verkligen vill. Så ser jag på det i alla fall. Men frågan VILL tycker jag man ska utreda först innan man börjar oroa sig för om den ena får ta ut mer föräldraledighet än den andra.

Det är en jättesvår fråga för en som blir oförutsett gravid, men trots allt den fråga som måste komma först anser jag.

 

[Inte_Ung]

INGEN i tråden säger att det är fel att bli förälder trots sjukdom.

Jo i början.
Jag skall leta rätt på det.
Det var oerhört kränkande skrivet.

 

[stjarnhimmel]

Jag har tre barn och vet mycket väl vad ett barn behöver för att må bra.
Viktigast är föräldrarnas kärlek och intresse.
Annat går att kompensera för från omgivningen.
Men inte just det.

Och om personen har avlidit pga sjukdom kommer den ju inte kunna ge det?
Du skriver ovanstående och samtidigt tycker du det är konstigt att folk avstår om de känner att de inte kan ge just ovanstående.

 

[Tassetass]

Jag vill ha sagt att andra inte har med att göra om någon som är sjuk skaffar barn.
Därför att om man vill tillräckligt mycket så går det.

Hur det kunde bli till skuldbeläggande av dem som inte ansåg sig lämpliga men ändå vill ha barn kan jag faktiskt inte förstå.

Det blir fel eftersom du genom att säga att om man vill tillräckligt mycket så går det också säger till de som inte anser sig lämpade att "Du vill egentligen inte tillräckligt mycket". Det kan vara fruktansvärt att höra för någon som kanske redan tänker, kämpar och lider för att hen verkligen vill SÅ mycket.