Känslor vs. förnuft... vad väljer man?

[a1agnlju]

Av det jag sett av @stjarnhimmel här så skulle hon knappast anpassa sig till "vad som förväntas av kvinnan" om hon vore kärnfrisk. I alla fall inte om förväntningarna innebär att ta all VAB och alla dagishämtningar. Jämställdhet - ringer det en klocka?

Något som helt saknas i den här diskussionen är att barn växer upp. VAB och dagishämtning är en ytterst kort period i en människas liv (för att inte tala om bära/löjbyta/amma-perioden) och under den korta perioden kan det mesta lösas om man vill. Passar det bäst om den ena parten är hemma mer än den andra (av vilken anledning som helst egentligen) så löser man det så. Jag var hemma betydligt kortare med våra barn än min man var. Ungarna var friska under större delen av sin VAB-tid (0-12 år) så VAB-dagarna går att räkna på ena handens fingrar. Hade det passat bättre om jag varit hemma så hade det väl gjort det då...

Stor omställning när man får barn? Jo visst, men det behöver inte bli så katastrofalt stora ändringar som många gärna vill hävda. Det verkar ju som om en del resonerar som om de skulle ta sitt eget liv i samband med att de får barn på något sätt.

Det viktigaste för ts är i alla fall att båda är överens oavsett vilket beslut de än tar angående barn eller inte. Behöver han ta ett större ansvar om vab osv. så ska han tycka att det är helt okej. Är han rädd för vad jobbet ska säga eller vad polarna tycker, ja då ska han kanske rannsaka sig själv om han är lämplig att bli förälder snarare än att ts behöver göra det...

 

[stjarnhimmel]

Nej, men att det skulle vara så anmärkningsvärt att en man skulle göra saker som redan förväntas av kvinnan är att förvänta sig att en man inte skulle acceptera eller vilja ta på sig VAB-rollen eller större delen av hämtning/lämning etc. Synsättet "vad skulle jobbet säga om han tog all VAB" eller "att han vill gå ut med polarna utan barnen" ser jag som tankesätt som bättre passar in på mina föräldrar (40-talister) än på dagens föräldrar.

Sedan om man automatiskt anser att hämtning och lämning på dagis och VAB är något dåligt och hindrande för livet. Ja, då förstår jag verkligen varför ni resonerar som ni gör angående viljan vs. lämpligheten att skaffa barn.

Sorry, men fy bubblan vilken inställning!

Nej nu borde du du läsa lite noggrannare. Det är ingen som sagt att de blir hindrade i livet. däremot att sköta allt som ensamstående som föreslogs - ja det tror jag är tufft.
Det är inte värre för en man än en kvinna. Jag har inte lagt något könsperspekriv alls på det. Det är du som övertolkar det.
Men den krassa verkligheten som i alla fall mina ensamstående vänner säger är att det är tufft att sköta allt. Man som kvinna.
Sen kanske du är en supermänniska son orkar allt.
Men mina ensamstående vänner tycker det är tufft att kombinera barn och familj.
Och ja.. de tycker att det är tufft att vabba, fixa barnvakt för att kunna träna etc

 

[stjarnhimmel]

Av det jag sett av @stjarnhimmel här så skulle hon knappast anpassa sig till "vad som förväntas av kvinnan" om hon vore kärnfrisk. I alla fall inte om förväntningarna innebär att ta all VAB och alla dagishämtningar. Jämställdhet - ringer det en klocka?

HAHA!

Ja det var dagens roligaste skämt att jag skulle gå in i en kvinnofälla och sköta allt hemma,
Eller att jag har en syn på jämställdhet som en 40-talist!

 

[stjarnhimmel]

En kvinnofälla blir ju inte bättre för att en man går i den?

Nä. Och säg att att jag ville leva med en kvinna- då hade jag ju tyckt samma sak. Dvs att hon inte skulle behöva göra allt som föreslogs.
Det är ingen könsfråga från mitt håll.

 

[Grazing]

@Milosari

Kan inte du eller någon annan berätta hur det är möjligt för mig att skaffa barn? För jag kan inte själv se någon enkel lösning.

Jag märker av min sjukdom hela tiden. Men riktigt dålig blir jag med kort varsel ibland bara på minuter. Då är jag så dålig att jag inte kommer ur sängen. Det händer att jag svimmar av smärta.
Det innebär att antingen får pappan till barnet alltid vara med mig och barnet med tanke på att jag kan bli dålig. Eller att han är bara en kort stund iväg. Och vilket liv har han då? Hur ska han kunna jobba när han när som helst kan behöva komma hem och vara hemma inom en kvart?
Vad händer om jag är själv hemma med ett litet barn och svimmar? Eller att barnet behöver hjälp och sjukdomen slår till och jag inte kan ge barnet det som den behöver?
problemet är att jag inte kan vara sjukpensionär. För den sjukdom jag har får man bara vara sjukskriven korta perioder. Jag vet bara ett fåtal som fått igenom sjukpension och det efter många år av kämpande.
Så det innebär att jag måste bli tillsammans med någon som alltid kommer vara med barnet och aldrig lämnar mig själv med barnet.
Samma sak med föräldraledighet- då kommer båda behöva vara hemma. Hur har man råd med det?
Dessutom har jag sjukdomar som man tror är ärftliga. Jag vet inte om jag vill ge mitt barn det liv jag själv har haft för det har varit riktigt kämpigt ibland...
Och då har jag inte ens tagit upp att jag inte får äta vissa mediciner vid graviditet. Det jag framförallt är orolig för är att jag ska bli deprimerad då svår smärta under längre tid orsaker depression. Det har jag varit med om tidigare. Och jag får inte äta anti-depp under graviditet.

Dessutom har jag inte nämt hur rolig man är som förälder när man har konstant ont.. Att jag aldrig kommer kunna umgås med mitt barn som jag tycker barn förtjänar..

Så jag vore jättetacksam om du löste min ekvation...
För jag VILL gärna skaffa barn.
och allt går ju bara man vill...

Assistent. Känner en med liknande problem och hon har assistent tiden pappan jobbar. Fungerar bra. Jobbigt visst men det fungerar.

 

[a1agnlju]

Nej nu borde du du läsa lite noggrannare. Det är ingen som sagt att de blir hindrade i livet. däremot att sköta allt som ensamstående som föreslogs - ja det tror jag är tufft.
Det är inte värre för en man än en kvinna. Jag har inte lagt något könsperspekriv alls på det. Det är du som övertolkar det.
Men den krassa verkligheten som i alla fall mina ensamstående vänner säger är att det är tufft att sköta allt. Man som kvinna.
Sen kanske du är en supermänniska son orkar allt.
Men mina ensamstående vänner tycker det är tufft att kombinera barn och familj.
Och ja.. de tycker att det är tufft att vabba, fixa barnvakt för att kunna träna etc

"Poppis lär han bli på jobbet också om han tar all vab. Dessutom roligt för honom att aldrig kunna ha ett fritidsintresse på kvällen eller träffa vänner utan barn."
Det här tolkar jag inte som någonting annat än just det...att det är han som får det besvärligt. Något som förväntats av en kvinna utan gnäll genom en herrans massa år. Det var precis det, och bara det, jag svarade på i första inlägget.

Och, nej! Jag anser mig inte vara någon superkvinna som klarar allt själv utan vidare. Men oerhört mycket funkar som vanligt även när barnet har kommit. En individ att ta hänsyn till men som också är oerhört anpassningsbar till sin familj. Visst! Vaknätter är ett helsike och man tror inte att man någonsin ska fixa det levande. Barn med kolik är ett helsike och man tror att man aldrig kommer att fixa det heller. Dagissjukor är ett helsike och man tror att man aldrig kommer fixa dem heller. Hur det än är så är det inte många promille föräldrar som faktiskt inte klarar av att hantera de situationerna.

Om jag skulle framstå som någon supermänniska som har fixat alla vaknätter, koliknätter etc. etc. då är ungefär varenda förälder lika mycket (eller lite) supermänniska som jag.

 

[stjarnhimmel]

"Poppis lär han bli på jobbet också om han tar all vab. Dessutom roligt för honom att aldrig kunna ha ett fritidsintresse på kvällen eller träffa vänner utan barn."
Det här tolkar jag inte som någonting annat än just det...att det är han som får det besvärligt. Något som förväntats av en kvinna utan gnäll genom en herrans massa år. Det var precis det, och bara det, jag svarade på i första inlägget.

Och, nej! Jag anser mig inte vara någon superkvinna som klarar allt själv utan vidare. Men oerhört mycket funkar som vanligt även när barnet har kommit. En individ att ta hänsyn till men som också är oerhört anpassningsbar till sin familj. Visst! Vaknätter är ett helsike och man tror inte att man någonsin ska fixa det levande. Barn med kolik är ett helsike och man tror att man aldrig kommer att fixa det heller. Dagissjukor är ett helsike och man tror att man aldrig kommer fixa dem heller. Hur det än är så är det inte många promille föräldrar som faktiskt inte klarar av att hantera de situationerna.

Om jag skulle framstå som någon supermänniska som har fixat alla vaknätter, koliknätter etc. etc. då är ungefär varenda förälder lika mycket (eller lite) supermänniska som jag.

Fast nu övertolkar du igen .
Jag hade skrivit EXAKT samma om jag ville leva tillsammans med en kvinna. Det har INGET med kön att göra,

Jag tycker det skulle vara tråkigt för den som skaffar barn med mig att den får ta allt jobb, oavsett om jag levde med en man eller kvinna.

 

[a1agnlju]

Fast nu övertolkar du igen .
Jag hade skrivit EXAKT samma om jag ville leva tillsammans med en kvinna. Det har INGET med kön att göra,

Jag tycker det skulle vara tråkigt för den som skaffar barn med mig att den får ta allt jobb, oavsett om jag levde med en man eller kvinna.

Och om den personen inte kan tänka sig att ta större ansvar i början för barnet av rädsla för att "vad de ska säga på jobbet eller att personen i fråga känner sig tvungen att skippa polarna" så är det snarare den personen som har problem än ts menar jag (oavsett kön).

 

[stjarnhimmel]

Och om den personen inte kan tänka sig att ta större ansvar i början för barnet av rädsla för att "vad de ska säga på jobbet eller att personen i fråga känner sig tvungen att skippa polarna" så är det snarare den personen som har problem än ts menar jag (oavsett kön).

I mitt fall handlar det inte om att ta större ansvar i början. Som jag skrivit i flera inlägg kommer personen behöva ta i stort sett hela ansvaret för barnet tills dess barnet är vuxet pga min sjukdom. Personen kommer bli som ensamstående.
Och då tror jag att man -oavsett om det är man eller kvinna- har behov av att få träffa vänner nån gång ibland eller tex ha en hobby. Men det kommer bli svårt då jag inte kan vara själv med barnet.

 

[a1agnlju]

I mitt fall handlar det intbeslutatt ta större ansvar i början. Som jag skrivit i flera inlägg kommer personen behöva ta i stort sett hela ansvaret för barnet tills dess barnet är vuxet pga min sjukdom. Personen kommer bli som ensamstående.
Och då tror jag att man -oavsett om det är man eller kvinna- har behov av att få träffa vänner nån gång ibland eller tex ha en hobby. Men det kommer bli svårt då jag inte kan vara själv med barnet.

Och jag trodde i min enfald att den här tråden handlade om trådskaparens oro och beslut

 

[stjarnhimmel]

Och jag trodde i min enfald att den här tråden handlade om trådskaparens oro och beslut

Yes.. Och jag ska sluta nu...
Men då du ställde frågor på det jag skrev så svarade jag.

Jag har för övrigt haft kontakt med TS. Och vad jag förstått så är det ingen fara att tråden tagits över av bl.a. mig.

 

[mandalaki]

"Poppis lär han bli på jobbet också om han tar all vab. Dessutom roligt för honom att aldrig kunna ha ett fritidsintresse på kvällen eller träffa vänner utan barn."
Det här tolkar jag inte som någonting annat än just det...att det är han som får det besvärligt. Något som förväntats av en kvinna utan gnäll genom en herrans massa år. Det var precis det, och bara det, jag svarade på i första inlägget.

Och, nej! Jag anser mig inte vara någon superkvinna som klarar allt själv utan vidare. Men oerhört mycket funkar som vanligt även när barnet har kommit. En individ att ta hänsyn till men som också är oerhört anpassningsbar till sin familj. Visst! Vaknätter är ett helsike och man tror inte att man någonsin ska fixa det levande. Barn med kolik är ett helsike och man tror att man aldrig kommer att fixa det heller. Dagissjukor är ett helsike och man tror att man aldrig kommer fixa dem heller. Hur det än är så är det inte många promille föräldrar som faktiskt inte klarar av att hantera de situationerna.

Om jag skulle framstå som någon supermänniska som har fixat alla vaknätter, koliknätter etc. etc. då är ungefär varenda förälder lika mycket (eller lite) supermänniska som jag.

Du verkar tycka det är okej att kvinnan tar hela ansvaret för barnen, eftersom "det förväntats av henne utan gnäll". Som väl är håller ingen som tror på jämställdhet med dig.

Det är ganska absurt att @stjarnhimmel ger ett exempel med sina egna sjukdomar och får rådet att pappan får ta det som ensamstående förälder. Hur kan man ha missat hur utsatta just ensamstående föräldrar är?

 

[a1agnlju]

Du verkar tycka det är okej att kvinnan tar hela ansvaret för barnen, eftersom "det förväntats av henne utan gnäll". Som väl är håller ingen som tror på jämställdhet med dig.

Det är ganska absurt att @stjarnhimmel ger ett exempel med sina egna sjukdomar och får rådet att pappan får ta det som ensamstående förälder. Hur kan man ha missat hur utsatta just ensamstående föräldrar är?

Jag ids inte ens svara på ditt trams och andras trams och försök att placera folk i fack. Det är uppenbarligen det enda som är intressant på Buke numera.. Men tjafsa på ni och hugg så fort ni har möjlighet om det är så viktigt i era liv. Jag har viktigare saker att lägga energi på.

Lycka till TS oavsett hur du väljer.

 

[mandalaki]

Jag ids inte ens svara på ditt trams och andras trams och försök att placera folk i fack. Det är uppenbarligen det enda som är intressant på Buke numera.. Men tjafsa på ni och hugg så fort ni har möjlighet om det är så viktigt i era liv. Jag har viktigare saker att lägga energi på.

Lycka till TS oavsett hur du väljer.

Om du betraktar det som trams när man tar fasta på vad du skriver och diskuterar det - så förstår jag att du har bättre saker att ägna dig åt.

 

[a1agnlju]

Om du betraktar det som trams när man tar fasta på vad du skriver och diskuterar det - så förstår jag att du har bättre saker att ägna dig åt.

Ni VILL ju för fasen aldrig fatta vad andra skriver. Ni försöker ju för fasen inte ens sätta er in i hur folk tänker. Vidrigt jäkla egobeteende är vad det är. Diskussioner är något helt annat!

 

[stjarnhimmel]

Ni VILL ju för fasen aldrig fatta vad andra skriver. Ni försöker ju för fasen inte ens sätta er in i hur folk tänker. Vidrigt jäkla egobeteende är vad det är. Diskussioner är något helt annat!

Varför skriva "vidrigt jäkla egobeteende?" eller att " folk för fasen inte"
Igår skrev du " fy bubblan vilken inställning!" och att jag hade en syn på jämställdhet som en 40-talist.

Varför är du så arg? varför svär du åt folk?


Igår gjorde du en tolkning av det jag skrev. Och tolkade det som något heeelt annat än det jag skrev. Sen blev du upprörd över det.
Dvs du läste inte det jag skrev utan skapade något helt eget i ditt huvud. Och blev upprörd över en bild som du skapat i ditt huvud och som jag inte skrivit..
varför då?

Det är mkt trevligare om vi inte svär åt varandra.

 

[a1agnlju]

Varför skriva "vidrigt jäkla egobeteende?" eller att " folk för fasen inte"
Igår skrev du " fy bubblan vilken inställning!" och att jag hade en syn på jämställdhet som en 40-talist.

Varför är du så arg? varför svär du åt folk?


Igår gjorde du en tolkning av det jag skrev. Och tolkade det som något heeelt annat än det jag skrev. Sen blev du upprörd över det.
Dvs du läste inte det jag skrev utan skapade något helt eget i ditt huvud. Och blev upprörd över en bild som du skapat i ditt huvud och som jag inte skrivit..
varför då?

Det är mkt trevligare om vi inte svär åt varandra.

Kanske frustration för att folk konstant är ute efter att misstolka andras inlägg

Varför skriva "vidrigt jäkla egobeteende?" eller att " folk för fasen inte"
Igår skrev du " fy bubblan vilken inställning!" och att jag hade en syn på jämställdhet som en 40-talist.

Varför är du så arg? varför svär du åt folk?


Igår gjorde du en tolkning av det jag skrev. Och tolkade det som något heeelt annat än det jag skrev. Sen blev du upprörd över det.
Dvs du läste inte det jag skrev utan skapade något helt eget i ditt huvud. Och blev upprörd över en bild som du skapat i ditt huvud och som jag inte skrivit..
varför då?

Det är mkt trevligare om vi inte svär åt varandra.

Bara allmänt less på attityden som finns på den här sidan och dras med i den "trevliga" stämningen. Nej, jag ska inte förstöra fler trådar med mina missuppfattningar och försök till förklaringar. Jag trivs inte med att leta fel på folk och trivs inte med folk som letar fel på folk. Det är ungefär det enda som försiggår i Bukes diskussionsforum numera (även om man försöker dölja det med "jag uppfattar det som om du tycker" med underrubriken "du har fel, men det får jag inte skriva")

Tack och hej.

 

[Inte_Ung]

En kvinnofälla blir ju inte bättre för att en man går i den?

Var ser du någon fälla?
Det handlade ju om att vilja ha barn.
Inte om barn som fälla.

 

[stjarnhimmel]

Var ser du någon fälla?
Det handlade ju om att vilja ha barn.
Inte om barn som fälla.

Den andra friska parten kan fastna i en fälla.

 

[Inte_Ung]

Jämställdhet - ringer det en klocka?

Om den ena i förhållandet har hälsoproblem så kan man behöva göra annat än att vara rättvisa för att kunna ha barn.
Men det kommer ju an på viljan då.
Om man vill ha barn eller om man bara vill ha det bekvämt och roligt.
Barn är oerhört roligt men knappast bekvämt att ha.