Känner mig som besatt, orkar inte mer

Jodå, jag har tagit till mig många råd hur jag kan/skall tänka/hantera läget om du läser det sista. I övrigt ÄR killen manipulativ, känner nog ingen som inte tycker det och känner mer och mer att det handlar om det. Han ÄR ingen snäll och genuin person och det säger jag inte för att han sårat mig, utan av vad jag både ser och hör på jobbet. Samt mitt eget intryck av honom.
Jag tror inte att någon som svarat här är av en annan åsikt än att han verkar osympatisk. Och jag jag har allt läst ;) men står fast vid att mönstret blottas väldigt mycket, och att du nog riskerar att fastna i att söka bekräftelse gällande att han _varit_ manipulativ, snarare än att se till din separationsångest som förmodligen hade varit enorm även om han varit helt igenom sympatisk.
 
Nej det tror jag inte längre. Det har gått så långt att det inte går att vara vänner. Och jag tror inte att något magiskt kommer att hända.

Bra, håll fast vid det. Tänker du fortfarande ta en "sista" kontakt?

Jag pratade länge med sambon förut som fick mig att tänka till. Jag tror jag sitter med ett väldigt dåligt samvete...

Återigen, detta handlar om din egen problematik i relationer med andra människor. För att inte hamna i andra ångestframkallande situationer i framtiden bör du gå vidare med försöken att kontakta vården, kan inte nog understryka det. Och beskriv då inte problemet som i trådstarten här, att det handlar om problem med "en kille", utan att det handlar om mönster i ditt beteende som orsakar problem och som du inte lyckas hantera på egen hand.

För övrigt har du en otroligt tålmodig partner. Att söka hjälp för dig själv kan också handla på längre sikt att vårda relationen med den partner du har idag och till dina barn.
 
Nej, ”Någon” sitter och skriver för att få mig att känna att jag inte kommit någonstans alls på 3 dagar. Vilket jag känner att jag verkligen har. Men det försvinner ju liksom...

Om du reagerar så starkt på vad en totalt okänd människa säger förstärks mitt råd att söka professionell hjälp. Ens mående ska inte påverkas så starkt av någon annan.

Jodå, jag har tagit till mig många råd hur jag kan/skall tänka/hantera läget om du läser det sista. I övrigt ÄR killen manipulativ, känner nog ingen som inte tycker det och känner mer och mer att det handlar om det. Han ÄR ingen snäll och genuin person och det säger jag inte för att han sårat mig, utan av vad jag både ser och hör på jobbet. Samt mitt eget intryck av honom.

Återigen, hans bevekelsegrunder och egenskaper är helt irrelevanta för dig och ditt mående. I vissa situationer kan det vara bra att "älta" ett litet tag men sedan är det dags att gå vidare. För att vara brutalt ärlig har du fastnat i ältandet och det gör dig inget gott.
 
Jag tror inte att någon som svarat här är av en annan åsikt än att han verkar osympatisk. Och jag jag har allt läst ;) men står fast vid att mönstret blottas väldigt mycket, och att du nog riskerar att fastna i att söka bekräftelse gällande att han _varit_ manipulativ, snarare än att se till din separationsångest som förmodligen hade varit enorm även om han varit helt igenom sympatisk.
Jag tror såhär, att hade han varit sympatisk, typ som jag själv för enkelhetens skull hade vi varit genom detta för längesedan. Jag kan dumpa men också stå på mig. Däremot lyssnar jag och förklarar om någon inte förstår, kan säga det om och om igen om den andre behöver det. Jag försvinner inte och mindfuckar inte genom att skapa frågetecken. Hade han varit så, hade detta aldrig uppstått. För ingen ångest hade funnits över att ha suttit och väntat och undrat utb jag hade haft ett klart besked att utgå ifrån och bearbeta. Som jag skrivit mång gånger, hade han bett mig fara och flyg hade det varit okej. Nu blev det det absolut värsta istället som drog igång alla triggerpunkter som fanns.
 
Att du ens orkar
Nej men vilken överraskning att du avfärdar det jag skrev eftersom det inte ger dig hopp om en framtida relation med snubben eller stryker dig medhårs. Jag fattar att du bara vill vara ifred med ditt ”beroende” av och till den här förlorade snubben. Och därför känns det jättejobbigt och överilat när någon begär att du ska spotta ut karamellen istället för att suga på den länge länge och analysera varje smakvariation med eftertanke. Jag fattar att jag framstår som en clueless bitch i dina ögon men faktum är att jag talar av erfarenhet både min egen och andras (genom det yrke jag har bla) och visst skulle vi alla kunna sitta här och hålla handen och viska om vilken hemsk manipulativ snubbe det här är som du råkat ut för och vilken personlighetsstörning HAN har osv osv. Men problemet är ju inte vad han gör, utan vad du gör. Just nu har ni inte kontakt pga att han inte svarar dig. Han har tagit avstånd. Vad du måste göra nu är att ta ansvar för dina handlingar och ditt förfaringssätt. Det är ju ännu lättare att bli medberoende till en manipulativ person, javisst. Men det är ju inget den manipulerande kan göra pt det faktum att du blivit besatt. Det är helt upp till dig och jag känner att du är ytterst motvillig till förbättring och ändring pga den hjärntvätt han utsatt dig för och kanske pga din personlighetstyp som verkar ha väldigt svårt för att släppa och gå vidare. Jag är inte det minsta förvånad över din reaktion på min post. Det är tvärtom en bekräftelse på att jag har rätt om dig. Men det är du kanske inte riktigt redo att höra eller möta? Nåväl, jag hoppas du får en bra kontakt inom psykiatrin som använder sig av en ”hålla handen och viska söta ord” teknik så att du inte bara helt stänger av och fortsätter skn destruktivitet. För din familjs skull så hoppas jag verkligen det.
 
Bra, håll fast vid det. Tänker du fortfarande ta en "sista" kontakt?



Återigen, detta handlar om din egen problematik i relationer med andra människor. För att inte hamna i andra ångestframkallande situationer i framtiden bör du gå vidare med försöken att kontakta vården, kan inte nog understryka det. Och beskriv då inte problemet som i trådstarten här, att det handlar om problem med "en kille", utan att det handlar om mönster i ditt beteende som orsakar problem och som du inte lyckas hantera på egen hand.

För övrigt har du en otroligt tålmodig partner. Att söka hjälp för dig själv kan också handla på längre sikt att vårda relationen med den partner du har idag och till dina barn.

Ja, han är helt fantastisk och mer än jag förtjänar just nu. Jag har inte funderat över en sista kontakt alls idag. Igår var det sååååå mycket jag ville förmedla och i förrgår tror jag det var så skrev jag en halv roman som jag sparade i mobilen. Idag är jag inte sugen på att förmedla honom något alls.

Ja det var lite så jag tänkte lägga fram det när jag söker hjälp. Det handlar ju inte på sikt så mycket om honom utan situationen jag hamnar i och som drar igång all ångest. Som känns som panik, som att jag kämpar för mitt liv. Precis som jag fick göra som bebis och barn, men ju inte behöver idag för något sånt här.
 
Nej men vilken överraskning att du avfärdar det jag skrev eftersom det inte ger dig hopp om en framtida relation med snubben eller stryker dig medhårs. Jag fattar att du bara vill vara ifred med ditt ”beroende” av och till den här förlorade snubben. Och därför känns det jättejobbigt och överilat när någon begär att du ska spotta ut karamellen istället för att suga på den länge länge och analysera varje smakvariation med eftertanke. Jag fattar att jag framstår som en clueless bitch i dina ögon men faktum är att jag talar av erfarenhet både min egen och andras (genom det yrke jag har bla) och visst skulle vi alla kunna sitta här och hålla handen och viska om vilken hemsk manipulativ snubbe det här är som du råkat ut för och vilken personlighetsstörning HAN har osv osv. Men problemet är ju inte vad han gör, utan vad du gör. Just nu har ni inte kontakt pga att han inte svarar dig. Han har tagit avstånd. Vad du måste göra nu är att ta ansvar för dina handlingar och ditt förfaringssätt. Det är ju ännu lättare att bli medberoende till en manipulativ person, javisst. Men det är ju inget den manipulerande kan göra pt det faktum att du blivit besatt. Det är helt upp till dig och jag känner att du är ytterst motvillig till förbättring och ändring pga den hjärntvätt han utsatt dig för och kanske pga din personlighetstyp som verkar ha väldigt svårt för att släppa och gå vidare. Jag är inte det minsta förvånad över din reaktion på min post. Det är tvärtom en bekräftelse på att jag har rätt om dig. Men det är du kanske inte riktigt redo att höra eller möta? Nåväl, jag hoppas du får en bra kontakt inom psykiatrin som använder sig av en ”hålla handen och viska söta ord” teknik så att du inte bara helt stänger av och fortsätter skn destruktivitet. För din familjs skull så hoppas jag verkligen det.
Alltså lägg ner bara!!!! Saker har blivit så mycket bättre som jag skrivit. Vad du vill provocera fram vet jag inte. Men oavsett, det hjälper inte mig.
 
Om du reagerar så starkt på vad en totalt okänd människa säger förstärks mitt råd att söka professionell hjälp. Ens mående ska inte påverkas så starkt av någon annan.



Återigen, hans bevekelsegrunder och egenskaper är helt irrelevanta för dig och ditt mående. I vissa situationer kan det vara bra att "älta" ett litet tag men sedan är det dags att gå vidare. För att vara brutalt ärlig har du fastnat i ältandet och det gör dig inget gott.
Det jag reagerar starkt på är att jag kämpar hela tiden och har kommit enormt mycket längre med mycket på bara ett par dagar.

Då känns såna inlägg som mest vill provocera inte speciellt kul utan får mig tillbaka 2 steg i stället i tron att jag ändå inte kommer att fixa det.
 
Problemet är att känna att man har blivit blivit bättre och att faktiskt bli bättre inte alltid är samma sak och bättre i det här fallet består främst av två saker; att avsluta med honom (inte gjort) och att lära dig hantera liknande situationer i framtiden (väldigt oklart om du har blivit bättre på det, antagligen inte).

Så i stort sett har du antagligen inte blivit bättre även om det för tillfället känns bättre.
 
Ja du kanske känner att du gjort framsteg men faktum är att du stått still och stampat på ruta ett sen ditt första inlägg. Anledningen till att det ”känns bättre” är ju för att du stillat din hunger efter hans uppmärksamhet med alla andras uppmärksamhet här på buke. Du har förkovrat dig i HONOM! Klart som fan det känns bättre då och mindre ångestfyllt. Men förbättring kan vägas i framsteg inte i dövande av smärtan som detta ju är. Supertråkigt att du känner det som att jag är ute efter att slå ned dig på ett provokativt sätt med mina ord. Visst kan jag vara provokativ men mitt mål är ju :framsteg. Sådan som kan räknas och mätas i aktiva val och gärningar, inte i flummigt luddig känsla av att du inte behöver honom på samma sätt som igår. No shit sherlock, den här 30 sidor långa posten har nog hållit dig distraherad från att känna samma ångest. Men sen då? När folk tröttnar på att ge råd som ignoreras och ingen svarar längre på den här tråden.. vad gör du då? Och var är framstegen?
 
Problemet är att känna att man har blivit blivit bättre och att faktiskt bli bättre inte alltid är samma sak och bättre i det här fallet består främst av två saker; att avsluta med honom (inte gjort) och att lära dig hantera liknande situationer i framtiden (väldigt oklart om du har blivit bättre på det, antagligen inte).

Så i stort sett har du antagligen inte blivit bättre även om det för tillfället känns bättre.

Jag har blivit bättre, mycket bättre. Problemet finns men inte med den ”besatthet” som jag kände när jag skrev tråden. Man kan lösa saker på olika sätt också. Att bearbeta min separationsångest ska jag. Han ligger kvar på messenger och jag har ”sett honom” men det var inga stora känslor kring det idag.
 
Jag vill inte vara otrevlig eller provocera, men lite känns det som om du springer runt i ett ekorrhjul. Springer fort men kommer ingenstans alls.

Igen, vad känner din familj över att du dels är besatt (dina egna ord) av en annan man än din make, och dessutom tillbringar vad som ser ut att vara hela helgen (och mer därtill) med att älta om honom på ett internetforum? Kan du ta ett steg tillbaka och se scenariot?

Jag har en vän som suttit i en liknande sits och som ältade oavbrutet i sitt ekorrhjul i åratal. Allt var på väg att "äntligen ta slut" men det gjorde det aldrig och nånstans tror jag hen fick en fix av dramat, av adrenalinet och av "projektet". Den andre personen var mest en spelpjäs. Jag säger inte att det är så för dig, men utifrån är likheterna många.

Jag hoppas du kan släppa det här. Bara släppa. Jag tvivlar på att där finns nån annan lösning. (Men vad vet jag.)
 
Ja du kanske känner att du gjort framsteg men faktum är att du stått still och stampat på ruta ett sen ditt första inlägg. Anledningen till att det ”känns bättre” är ju för att du stillat din hunger efter hans uppmärksamhet med alla andras uppmärksamhet här på buke. Du har förkovrat dig i HONOM! Klart som fan det känns bättre då och mindre ångestfyllt. Men förbättring kan vägas i framsteg inte i dövande av smärtan som detta ju är. Supertråkigt att du känner det som att jag är ute efter att slå ned dig på ett provokativt sätt med mina ord. Visst kan jag vara provokativ men mitt mål är ju :framsteg. Sådan som kan räknas och mätas i aktiva val och gärningar, inte i flummigt luddig känsla av att du inte behöver honom på samma sätt som igår. No shit sherlock, den här 30 sidor långa posten har nog hållit dig distraherad från att känna samma ångest. Men sen då? När folk tröttnar på att ge råd som ignoreras och ingen svarar längre på den här tråden.. vad gör du då? Och var är framstegen?
Kommer inte att svara på fler inlägg från dig. Jag behöver inte negativa inlägg som säger att jag inte kommit någonstans alls. Det funkar liksom inte.
 
Jag har blivit bättre, mycket bättre. Problemet finns men inte med den ”besatthet” som jag kände när jag skrev tråden. Man kan lösa saker på olika sätt också. Att bearbeta min separationsångest ska jag. Han ligger kvar på messenger och jag har ”sett honom” men det var inga stora känslor kring det idag.
Du känner dig bättre ja men jag pratar mer om ifall du och din situation i stort blivit bättre. Även om Zetronis är väldigt hård i sina ord så finns det ändå en del poänger i det som nämns att du på många sätt antagligen bara bytt ett sätt att få utlopp för det mot ett annat och du har inte direkt blivit bättre på att hantera att folk tycker olika enda är att du har lättare att avfärda det eftersom du inte "känner personerna" :)
 
Jag vill inte vara otrevlig eller provocera, men lite känns det som om du springer runt i ett ekorrhjul. Springer fort men kommer ingenstans alls.

Igen, vad känner din familj över att du dels är besatt (dina egna ord) av en annan man än din make, och dessutom tillbringar vad som ser ut att vara hela helgen (och mer därtill) med att älta om honom på ett internetforum? Kan du ta ett steg tillbaka och se scenariot?

Jag har en vän som suttit i en liknande sits och som ältade oavbrutet i sitt ekorrhjul i åratal. Allt var på väg att "äntligen ta slut" men det gjorde det aldrig och nånstans tror jag hen fick en fix av dramat, av adrenalinet och av "projektet". Den andre personen var mest en spelpjäs. Jag säger inte att det är så för dig, men utifrån är likheterna många.

Jag hoppas du kan släppa det här. Bara släppa. Jag tvivlar på att där finns nån annan lösning. (Men vad vet jag.)
Jag har fått många bra råd här, suttit här mycket men ändå fått gjort mer idag än på länge. Umgåtts med barnen och druckit vin med en kompis samt haft en lång pratstund med sambon som faktiskt lyfte mig och fick mig att se klarare på situationen. Så idag var en bra dag.

Sedan svarar jag ju på i stort sett alla inlägg, och väldigt få handlar om mitt mående framåt utan det som var och fortfarande till viss del är. Därav att det nog inte syns. Och vad jag gör hemma jämfört med innan är ju inget som syns via Buke.
 
Du känner dig bättre ja men jag pratar mer om ifall du och din situation i stort blivit bättre. Även om Zetronis är väldigt hård i sina ord så finns det ändå en del poänger i det som nämns att du på många sätt antagligen bara bytt ett sätt att få utlopp för det mot ett annat och du har inte direkt blivit bättre på att hantera att folk tycker olika enda är att du har lättare att avfärda det eftersom du inte "känner personerna" :)

Folk får gärna tycka annorlunda men just KU är jag sårbar. Och nej det finns ingen poäng inatt jag mår bättre för att jag suttit här och ”ältat”. Däremot har jag fått en hel del bra tips på vägen jag tagit till mig av. Att jag bytt ett beroende mot något annat stämmer inte.
 
Din tolkning. Hoppas du är medveten om det?

Vi vill dig ju väl.
Ja de flesta vill det, men de inläggen var faktiskt inte snälla. Utan vill bara bevisa att jag inte kommit någonstans alls. Vilket jag verkligen har. Tyvärr är det svårt att visa genom ett nätforum. Men mycket har varit positivt idag.
 
@Hemlig21 Av det du skriver uppfattar jag att du tar till dig av de inlägg som menar att han är den dålige, en störd och kanske sjuk person. Du förkastar de inlägg som påtalar att du själv kanske har en del i det hela. Kan det vara så att du behöver se dig själv som god för att klara att ta avstånd?
 
Dessutom vill jag stoppa dig direkt. Det här handlar inte om att JAG skulle känna mig bättre än någon annan. Det här handlar om att jag sett detta utspelas förr. Medberoende, besatthet, fixering osv osv är allvarliga saker och har aldrig hjälpts av gullande och strykande medhårs enligt mina erfarenheter. Det här är ett allvarligt problem som fler än bara den ”besatte” lider kval av. Alla i ens närhet påverkas när ens prioriteringar skiftar och personligheten ändras. Man blir totalt gränslös inför objektet man är besatt av. Det är ju allvar tamejfan. Jag har mött människor som tackar mig för min direkthet och förklarat att utan mina bestämda ord hade de aldrig kunnat ta sig ur. Aldrig sett allvaret. Aldrig kommit till skott med vissa framsteg. Visst det kanske inte stämmer för dig. Men du kan ju inte påstå att de kommentarer som bekräftar dig gjort att du tagit större avstånd från den du är besatt av. Du har bara haft annat att göra.
Just bu är jag den obekväma som ställer krav. Jag kan tycka att det skulle var din sambo som axlat den rollen men han verkar ju vara lika medberoende till dig som du är till den andre snubben
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 735
Senast: Sassy
·
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 764
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 067
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 988
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avels fråga
  • Hur är processen
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp