Känner mig som besatt, orkar inte mer

Från ”besatt Zombie” till att ha blivit lite mer klar och fått andra synvinklar på det hela. Har också trappat ner att kolla när/om han är online. Orkar mer med mina barn och kan släppa vissa stunder. Den dagen jag skapade tråden låg jag på golvet i full ångest, där ligher jag inte kvar. Så visst händer något, vad eller om det är bestående vet jag dock inte

Men handen på hjärtat, det är väl inte analyserandet av honom som hjälpt dig frammåt under dessa dagar tråden funnits?
Det är väl snarare ett uppvaknande i ditt eget beteende som fått dig att se mer klarsynt på vad du håller på med? Hoppas jag.
 
Det som är skillnaden nu är att du har insett att du har ett problem, det är ett steg i rätt riktning och är en bra bit på vägen, och påverkar måendet positivt. När du var mitt i det så mådde du sämre.
Men för att bli bra måste du släppa honom, helt.

Se relationen som en bok. Du har läst klart den nu, även om slutet inte var det du förväntade dig, så låt inte boken ligga öppen, tjänar ingenting till. Stäng den och gå vidare.
 
Det som är skillnaden nu är att du har insett att du har ett problem, det är ett steg i rätt riktning och är en bra bit på vägen, och påverkar måendet positivt. När du var mitt i det så mådde du sämre.
Men för att bli bra måste du släppa honom, helt.
Jag vet och jag önskar inget högre. Men en dag så...känner även mindre idag för att vara vän med honom. Känns inte lika viktigt idag
 
Men handen på hjärtat, det är väl inte analyserandet av honom som hjälpt dig frammåt under dessa dagar tråden funnits?
Det är väl snarare ett uppvaknande i ditt eget beteende som fått dig att se mer klarsynt på vad du håller på med? Hoppas jag.
Både och tror jag, jag har iaf ältat av mig honom en bit. Och fått svar, sedan vet man aldrig hur väl de stämmer men oavsett vas han än är så spelar det ju mindre roll.
 
Jättetack, det ger mycket att höra andra gå igenom samma sak.

Borde absolut må bättre på sikt. Igår var det sååå nära att jag blockade. Bestämde mig för att läsa genom allt, en sista gång. För att sedan på silt slänga konversationen. Sedan tänkte jag att varför inte behålla blocken? Nu höll det bara 6 timmar men var inte riktigt lika illa som jag tänkte mig. Och tanken var inte sådär desperat att ”oh nej, han är borta” utan jag gjorde annat och brydde mig inte så mycket den stunden. Hur lång tid tog det för dig innan det blev bättre/du kom över denne kille?

Med den killen jag träffade hade det redan varit fram och tillbaka några ggr. Vi hade också haft någon månad då vi inte hördes för att vi var sura på varandra. Den månaden utan honom mådde jag faktiskt bra. Anledningen att jag dumt nog återtog kontakten var för att jag saknade honom väldigt mycket. Jag förstår inte varför jag gav upp. Saknaden var inte så jobbig. Jag hade kunnat hålla ut lite till och distrahera mig med andra saker.

Så det som hände nu sista gången för 2v sedan blev spiken i kistan. Jag bestämde mig helt enkelt för att prioritera mig själv och att det var slut för alltid med honom.

Visst kan jag sakna de bra stunder vi hade, men då påminner jag mig om hur jag har mått när jag varit med honom.

Det intressanta nu är att jag insett att det var kontakten med honom som gav ångest. Att vänta på sms, försöka förstå hur han tänker, älta honom med kompisar, känna mig sårad, arg osv.

Mitt tips till dig är att bestämma dig för att bryta och gå vidare. Tänk att han inte existerar längre och låt honom inte ta någon plats i din hjärna. Börjar du tänka på honom, stoppa dig själv. Fyll ditt liv och tankar med saker som (iallafall innan han kom) är viktiga för dig.

Någon i tidigare inlägg jämförde detta med att vara beroende. För mig har det hjälpt att tänka att jag är det och att han är mitt knark/alkohol osv. Om du får ångest (abstinens), ge inte efter! Att höra av sig tar bara bort det dåliga mående tillfälligt. Sedan hamnar du på ruta ett igen.

För mig känns det nu som jag har fått tillbaka min hjärna. Som när en dator hakar upp sig och man är tvungen att starta om. Känns så bra att ha kontroll på den igen och jag känner mig stark.
Du kommer komma dit också. Du behöver bara bestämma dig :).
 
Jag tänker att detta att tala ut inte alltid leder till att det blir bättre, det kan också bli mycket värre. Man får inte något av de svarsalternativ man tänkt sig utan helt andra som leder till ännu mera grubbel. Och man kan inte heller utgå ifrån att den man pratar ut med faktiskt talar sanning. Man får också tänka på att den man pratar ut med kanske inte alls mår bra av det trots att det får en själv att må bättre.

Du vill ha andras erfarenheter. För mycket länge sedan hade jag en sambo som gärna ville prata ut om sådant jag gjort fel eller konstigt enligt honom. Ibland nöjde han sig inte med de sanna svaren utan påstod de var fel. Jag fick till slut ljuga och skarva för att komma undan. Jag var ung och snäll och ville vara tillmötesgående så jag försökte svara men insåg snabbt att det gällde att rädda sin egen mentala hälsa och till slut lämnade jag honom. Givetvis följde han efter mig i flera år och försökte indoktrinera bland våra gemensamma vänner.
Det där är lite min bild av att "tala ut". Särskilt när det är något någon kräver. En kan tala sig blå, och inte blir den andra nöjd. Den andra tar sig rätten att avgöra när den första har varit öppen nog.
 
Jag börjar tänka att du @Hemlig21 tycker att du känner dig bättre för att du ersatt ett beroende med ett annat (som iofs också handlar om honom) - den här tråden. Här har du ju fritt spelrum att älta vidare.

(Ja, jag har också haft den här typen av relation om det nu är så att vi måste validera våra åsikter.)
 
Tack för svar, hur lång tid tog det innan du kom på fötter igen? Skönt att höra att någon annan tagit sig vidare
Är inte där än helt å hållet.
Men har ingen kontakt idag och det känns skönt.
Jag flyttade från honom i nov förra året sen hade jag lite svårt att bryta men jag blev ju medveten om hans mönster då och hur han gjorde för att hålla mg kvar. Då blev det lättare att bryta
Och svar kommer jag aldrig få varför, men det är hans problem inte mitt.
Det var inte mig det var fel på.
 
Jag börjar tänka att du @Hemlig21 tycker att du känner dig bättre för att du ersatt ett beroende med ett annat (som iofs också handlar om honom) - den här tråden. Här har du ju fritt spelrum att älta vidare.

(Ja, jag har också haft den här typen av relation om det nu är så att vi måste validera våra åsikter.)
Jag hoppas inte det, de inläggen jag lägger mest vikt på idag är de som handlar om mig. Inte de som handlar om honom
 
Liknelsen med beroende var bra! Så känner jag med. Och när jag backar tillbaka och läser vad jag skrev så ser jag ju att jag inte tänkte klart.

Mig hjälpte det väldigt mycket att ha Buke som ”pysventil” och älta ur mig alla tankar, få lite nya infallsvinklar och bara skriva av mig. Jag hade inte många att prata med om situationen, det var kaos inombords, och hade jag bara behållit allt inombords skulle jag nog ha fastnat ännu djupare. Att älta är för många ett sätt att bearbeta känslor för att kunna gå vidare. Så länge ältandet inte sträcker sig över en lång period så tror inte jag att det är speciellt skadligt.

Ta ett steg tillbaka från situationen och försök se på allt med ”nya” ögon som om du betraktade situationen på avstånd. Det kanske ger dig lite distans, (som om det var en vän det gällde och inte dig) ofta är det dustans sim behövs för att man skall kunna tänka klart. Och det gör man sällan när man är mitt uppe i det.

Du har varit i en situation där du inte helt förstår vad som ”gått fel” och vill lösa det, men det kanske inte går att lösa, varpå den bästa lösningen är att gå vidare.
 
Jag vet och jag önskar inget högre. Men en dag så...känner även mindre idag för att vara vän med honom. Känns inte lika viktigt idag

Men stopp. Har du insett att släppa honom betyder att inte ens vara vän - som i att ha kontakt utöver nödvändig kontakt beroende på att ni har samma arbetsplats - med honom?

Igår lät du som att du insett att du måste bryta kontakten med honom, och att det "bara" handlade om att du själv behöver tid för att smälta det. Idag låter det som att du ändå någonstans innerst inne hoppas på att något magiskt ska hända vid den "sista" kontakten som gör att ni båda inser hur bra vänner ni ska bli framöver, och att allt ska lösa sig till slut?
 
Jaha den här tråden är fortfarande igång med samma ältande som för ett par dagar sedan? Blocken har ännu inte kommit på plats och du kämpar fortfarande med att ”förstå” och att tråna efter hans uppmärksamhet. Den tid och energi du lagt på er ”relation” har du istället för att utveckla din samborelation eller relationen till dig själv eller dina barn, valt att lägga på grubblande på buke som enkom handlar om att den här snubben inte längre vill bekräfta dig. Det är även tydligt att du bara uppskattar de inlägg som ger dig bekräftelse och tillåter dig att ”analysera” och de som ifrågasätter dina val och handlingar vill dig illa? Finns det inget annat du kan göra för att få bekräftelse? Din sambo, bekräftar han dig såsom du önskar? Det känns som att du sållar bland inläggen här i jakt på ett inlägg som i princip och sak säger: anslysera på, ta kontakt, försök att ses, vänta på svar, fråga honom rätt ut osv osv. Med andra ord, du är besatt och har ångest för att han inte längre bekräftar dig och det enda du tror hjälper mot den ångesten är att han kommer tillbaka och återigen fyller den plats du reserverat för honom i ditt liv?! Därför känns det otänkbart att blocka. Därför känns god råd som förolämpningar och gormanden. Du har redan bestämt dig för vad som kan ”bota” ditt dilemma och alla som kommer med förslag som innebär att du måste ta mer avstånd och permanenta beslut om avslutad kontakt känns fel för dig. För att du är besatt. Du är totalt oförmögen att se detta klart och du behöver bryta på alla plan men den stora delen av problemet är ju jus att du inte vill det och du inte kan det för att du är besatt. Din stackars familj betalar ett högre pris för detta fjanteri än du ens vågar snegla åt, än mindre erkänna som sanning. Och det är det som är så fruktansväet frustrerande för en utomstående. Du har släppt allt för en jävla players skull, en player som du haft ond aningar om från början men som du nu hävdar att du med hjälp av buke fått se andra sidor av. Det är ren BULLSHIT!
Att älta honom och lägga energi och uppmärksamhet på att älta honom är the next big thing för dig när du inte kan få HANS uppmärksamhet som ju är vad du trånar efter.
Så lägg ned nu.
Sök hjälp.
Och fasa ut hans existens från ditt liv.
Blocka.
Gör andra saker.
Förkovra dig i din familj.
 
Men stopp. Har du insett att släppa honom betyder att inte ens vara vän - som i att ha kontakt utöver nödvändig kontakt beroende på att ni har samma arbetsplats - med honom?

Igår lät du som att du insett att du måste bryta kontakten med honom, och att det "bara" handlade om att du själv behöver tid för att smälta det. Idag låter det som att du ändå någonstans innerst inne hoppas på att något magiskt ska hända vid den "sista" kontakten som gör att ni båda inser hur bra vänner ni ska bli framöver, och att allt ska lösa sig till slut?

Nej det tror jag inte längre. Det har gått så långt att det inte går att vara vänner. Och jag tror inte att något magiskt kommer att hända.

Jag pratade länge med sambon förut som fick mig att tänka till. Jag tror jag sitter med ett väldigt dåligt samvete att jag ”dumpade”, även om jag var tvungen så gör sånt ont. Sedan har han haft fritt spelrum att köra sina mindfucks, spä på mitt dåliga samvete genom att skriva hur velig jag är och hur han måste backa och hur jag lekt med honom. Att jag tar för mycket ansvar i att jag har dåligt samvete på en person som inte är värd det och som jag gett för många chanser redan. Han har även fått mig att fundera i banorna om den där ”vänskapen” inte mer handlade om att han försökte nästla sig in för en grej liksom. Han ÄR manipulativ, det visste jag redan och jag är säkert lätt att tyda vad jag behöver. För ganska snart efter det så började hans försvinnanden av div olika anledningar och skäl som alltid handlade om att jag hade något fel. Att jag var kär, att jag drev med honom, att han inte kan förstå mig och där blev det dåliga samvetet större.

Oavsett om han är ledsen eller en jävla skithög tyckte han också att han har fått sin chans 100 gånger för mycket att förklara vad han sysslar med.

Jag tror han kan vara inne på ett bra spår där.
 
Med den killen jag träffade hade det redan varit fram och tillbaka några ggr. Vi hade också haft någon månad då vi inte hördes för att vi var sura på varandra. Den månaden utan honom mådde jag faktiskt bra. Anledningen att jag dumt nog återtog kontakten var för att jag saknade honom väldigt mycket. Jag förstår inte varför jag gav upp. Saknaden var inte så jobbig. Jag hade kunnat hålla ut lite till och distrahera mig med andra saker.

Så det som hände nu sista gången för 2v sedan blev spiken i kistan. Jag bestämde mig helt enkelt för att prioritera mig själv och att det var slut för alltid med honom.

Visst kan jag sakna de bra stunder vi hade, men då påminner jag mig om hur jag har mått när jag varit med honom.

Det intressanta nu är att jag insett att det var kontakten med honom som gav ångest. Att vänta på sms, försöka förstå hur han tänker, älta honom med kompisar, känna mig sårad, arg osv.

Mitt tips till dig är att bestämma dig för att bryta och gå vidare. Tänk att han inte existerar längre och låt honom inte ta någon plats i din hjärna. Börjar du tänka på honom, stoppa dig själv. Fyll ditt liv och tankar med saker som (iallafall innan han kom) är viktiga för dig.

Någon i tidigare inlägg jämförde detta med att vara beroende. För mig har det hjälpt att tänka att jag är det och att han är mitt knark/alkohol osv. Om du får ångest (abstinens), ge inte efter! Att höra av sig tar bara bort det dåliga mående tillfälligt. Sedan hamnar du på ruta ett igen.

För mig känns det nu som jag har fått tillbaka min hjärna. Som när en dator hakar upp sig och man är tvungen att starta om. Känns så bra att ha kontroll på den igen och jag känner mig stark.
Du kommer komma dit också. Du behöver bara bestämma dig :).

Åh, det där känner jag igen. Just det att sitta och vänta, förstå hur han tänker osv och inte veta öht... det skapar ångest mest helt klart. I mitt fall då även dåligt samvete mot min sambo, familj, vänner osv. Ska försöka tänka så, att han är en drog jag behöver stå emot.
 
Jaha den här tråden är fortfarande igång med samma ältande som för ett par dagar sedan? Blocken har ännu inte kommit på plats och du kämpar fortfarande med att ”förstå” och att tråna efter hans uppmärksamhet. Den tid och energi du lagt på er ”relation” har du istället för att utveckla din samborelation eller relationen till dig själv eller dina barn, valt att lägga på grubblande på buke som enkom handlar om att den här snubben inte längre vill bekräfta dig. Det är även tydligt att du bara uppskattar de inlägg som ger dig bekräftelse och tillåter dig att ”analysera” och de som ifrågasätter dina val och handlingar vill dig illa? Finns det inget annat du kan göra för att få bekräftelse? Din sambo, bekräftar han dig såsom du önskar? Det känns som att du sållar bland inläggen här i jakt på ett inlägg som i princip och sak säger: anslysera på, ta kontakt, försök att ses, vänta på svar, fråga honom rätt ut osv osv. Med andra ord, du är besatt och har ångest för att han inte längre bekräftar dig och det enda du tror hjälper mot den ångesten är att han kommer tillbaka och återigen fyller den plats du reserverat för honom i ditt liv?! Därför känns det otänkbart att blocka. Därför känns god råd som förolämpningar och gormanden. Du har redan bestämt dig för vad som kan ”bota” ditt dilemma och alla som kommer med förslag som innebär att du måste ta mer avstånd och permanenta beslut om avslutad kontakt känns fel för dig. För att du är besatt. Du är totalt oförmögen att se detta klart och du behöver bryta på alla plan men den stora delen av problemet är ju jus att du inte vill det och du inte kan det för att du är besatt. Din stackars familj betalar ett högre pris för detta fjanteri än du ens vågar snegla åt, än mindre erkänna som sanning. Och det är det som är så fruktansväet frustrerande för en utomstående. Du har släppt allt för en jävla players skull, en player som du haft ond aningar om från början men som du nu hävdar att du med hjälp av buke fått se andra sidor av. Det är ren BULLSHIT!
Att älta honom och lägga energi och uppmärksamhet på att älta honom är the next big thing för dig när du inte kan få HANS uppmärksamhet som ju är vad du trånar efter.
Så lägg ned nu.
Sök hjälp.
Och fasa ut hans existens från ditt liv.
Blocka.
Gör andra saker.
Förkovra dig i din familj.

Att du ens orkar
 
Nej det tror jag inte längre. Det har gått så långt att det inte går att vara vänner. Och jag tror inte att något magiskt kommer att hända.

Jag pratade länge med sambon förut som fick mig att tänka till. Jag tror jag sitter med ett väldigt dåligt samvete att jag ”dumpade”, även om jag var tvungen så gör sånt ont. Sedan har han haft fritt spelrum att köra sina mindfucks, spä på mitt dåliga samvete genom att skriva hur velig jag är och hur han måste backa och hur jag lekt med honom. Att jag tar för mycket ansvar i att jag har dåligt samvete på en person som inte är värd det och som jag gett för många chanser redan. Han har även fått mig att fundera i banorna om den där ”vänskapen” inte mer handlade om att han försökte nästla sig in för en grej liksom. Han ÄR manipulativ, det visste jag redan och jag är säkert lätt att tyda vad jag behöver. För ganska snart efter det så började hans försvinnanden av div olika anledningar och skäl som alltid handlade om att jag hade något fel. Att jag var kär, att jag drev med honom, att han inte kan förstå mig och där blev det dåliga samvetet större.

Oavsett om han är ledsen eller en jävla skithög tyckte han också att han har fått sin chans 100 gånger för mycket att förklara vad han sysslar med.

Jag tror han kan vara inne på ett bra spår där.
Jag kan inte låta bli att påpeka att det blir väldigt tydligt att du finner större lindring och tar åt dig de råd som på något vis inkluderar att den här killen varit manipulativ, men att de råden om hur du själv bör hantera läget verkar rinna av. Hoppas att du noterar det själv :)
 
Nu är du orättvis och snäsig.

Någon lägger energi på att försöka förklara för dig och du svarar sådär?
Nej, ”Någon” sitter och skriver för att få mig att känna att jag inte kommit någonstans alls på 3 dagar. Vilket jag känner att jag verkligen har. Men det försvinner ju liksom...
 
Jag kan inte låta bli att påpeka att det blir väldigt tydligt att du finner större lindring och tar åt dig de råd som på något vis inkluderar att den här killen varit manipulativ, men att de råden om hur du själv bör hantera läget verkar rinna av. Hoppas att du noterar det själv :)
Jodå, jag har tagit till mig många råd hur jag kan/skall tänka/hantera läget om du läser det sista. I övrigt ÄR killen manipulativ, känner nog ingen som inte tycker det och känner mer och mer att det handlar om det. Han ÄR ingen snäll och genuin person och det säger jag inte för att han sårat mig, utan av vad jag både ser och hör på jobbet. Samt mitt eget intryck av honom.
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 869
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 866
Senast: Palermo
·
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 782
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 111

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp