Med den killen jag träffade hade det redan varit fram och tillbaka några ggr. Vi hade också haft någon månad då vi inte hördes för att vi var sura på varandra. Den månaden utan honom mådde jag faktiskt bra. Anledningen att jag dumt nog återtog kontakten var för att jag saknade honom väldigt mycket. Jag förstår inte varför jag gav upp. Saknaden var inte så jobbig. Jag hade kunnat hålla ut lite till och distrahera mig med andra saker.
Så det som hände nu sista gången för 2v sedan blev spiken i kistan. Jag bestämde mig helt enkelt för att prioritera mig själv och att det var slut för alltid med honom.
Visst kan jag sakna de bra stunder vi hade, men då påminner jag mig om hur jag har mått när jag varit med honom.
Det intressanta nu är att jag insett att det var kontakten med honom som gav ångest. Att vänta på sms, försöka förstå hur han tänker, älta honom med kompisar, känna mig sårad, arg osv.
Mitt tips till dig är att bestämma dig för att bryta och gå vidare. Tänk att han inte existerar längre och låt honom inte ta någon plats i din hjärna. Börjar du tänka på honom, stoppa dig själv. Fyll ditt liv och tankar med saker som (iallafall innan han kom) är viktiga för dig.
Någon i tidigare inlägg jämförde detta med att vara beroende. För mig har det hjälpt att tänka att jag är det och att han är mitt knark/alkohol osv. Om du får ångest (abstinens), ge inte efter! Att höra av sig tar bara bort det dåliga mående tillfälligt. Sedan hamnar du på ruta ett igen.
För mig känns det nu som jag har fått tillbaka min hjärna. Som när en dator hakar upp sig och man är tvungen att starta om. Känns så bra att ha kontroll på den igen och jag känner mig stark.
Du kommer komma dit också. Du behöver bara bestämma dig
.