Känner mig som besatt, orkar inte mer

[Hemlig21]

Fast älta sönder, kan du inte se vad det har gjort med dig?? Du är besatt, du mår piss, din familj blir eftersatt. Är det en bra väg att gå tycker du?

Verkligen inte, men då har jag bara ältat sönder i min skalle. Inte faktiskt fått nån annans bild av honom. Som sagt man är inte 20 längre och sitter och bubblar med kompisar som förr.

 

[Hemlig21]

... och därför vore professionell hjälp bra. Dina närstående vill säkert väl men de har inte verktygen för att hjälpa dig.

Sant, det har de inte. Något som faktiskt hjälpte mig är hans kollega. Som överhuvudtaget inte vet något direkt om honom och mig men som beklagade sig ganska ordentligt över honom. För det dödade litegrann den fina bilden jag jag av honom. Och denna person är ingen skvallrig person, snarare väldigt go och rak. Men jag fick en annan bild och kände hela dagen där att ”okej, det är en sådan störd människa jag stött på, sååå onödigt”. Så ibland kan en sån grej hjälpa

 

[Hemlig21]

Tyvärr finns det ju sällan snabba vägar till den här typen av vård idag. Jag skulle säga VC först men sedan titta på privata alternativ för det lär gå snabbast.

Internetpsykolog, kan det vara något?

 

[ekra]

Tack, jag vet ju att jag måste komma dit. Och det stärker mig att andra klarat det. Nej jag upplever heller inte att han är den jag trodde han var. Egentligen finns väl bara 2 alternativ, ena att han mår såpass dåligt och det är som han säger ”han drar sig undan för han förstår inte hur jag funkar” eller så är han en stor skit bara. Men det förstnämnda börjar bli mer och mer svårt att motivera. Hur löste det sig med din kollega sedan?

Jag bytte bostadsort (inte pga honom utan livet i stort) ett par månader efter att vi slutat hänga så ofta, vi är fortfarande goda vänner, och jag var på hans bröllop häromåret. Hans tjej är jättegullig och trevlig, de har fått barn och jag är bara glad för deras skull. Jag är väldigt glad att vi hade den där tiden med varandra då vi umgicks så intensivt.

Det tog tid att komma över, (och jag insåg att jag varit ganska förälskad egentligen) men med distans så ser jag att jag inte hade velat vara tillsammans med honom, men var väldigt glad över att ha någonsorts stand-in samborelation med honom under den tiden som var. Jag tror att vi båda var ett bra stöd för varandra där och då, och nu hörs och ses vi ganska sporadiskt.

Vi umgicks periodvis minst 5dagar i veckan och var väldigt nära.

Hursomhelst, det kanske hjälper dig att tänka att ni två hade en funktion i varandras liv en period och att det var fint, men att nu är nu och att saker har förändrats. Ibland får man inga svar utan får bara acceptera läget.

 

[Lobelia]

Tro mig, det gör jag också. Det är liksom inte så att jag bara tänker på honom. Men i vissa saker hänger det där ihop- att jag mår dåligt i det jag inte förstår.

Du kommer inte att fullt kunna förstå någon, allra minst en som beslutat sig för att inte ta kontakt.

Om du vill fortsätta må dåligt så håll fast vid honom och fortsätt grubbla. I den mån du tror dig förstå hoonom är det en illusion. Du kommer inte längre hur mycket du än analyserar honom utan att ha mer kontakt.

 

[Raderad medlem 94602]

Det är 2 som delat med sig, resten har sagt vad de tycker jag ska göra. Och vad det är baserat på vet ingen

Jag har varit utsatt för besatthet och tyvärr så påminner du utifrån din egen text här mycket om honom.
Han anlyserade, vände och vred på allt jag gjorde. Jag ignorerade och ignorerade. Han tjatade om svar och försökte pressa ut dem med olika metoder.

Rätt likt där ni är nu.
Jag mådde så vansinnigt dåligt av det där obehagliga spelet och försöken att manipulera ur reaktioner ur mig att jag blockade honom. För bådas skull. Och det är därför jag ger dig samma råd. Blocka för bådas skull.
Eftersom jag lagt massa tid på att lägga den här otrevliga episoden bakom mig så tänker jag inte riva upp nått mer ur den för att "dela med mig"

 

[athena_arabians]

Internetpsykolog, kan det vara något?

Absolut.

 

[Hemlig21]

Jag har varit utsatt för besatthet och tyvärr så påminner du utifrån din egen text här mycket om honom.
Han anlyserade, vände och vred på allt jag gjorde. Jag ignorerade och ignorerade. Han tjatade om svar och försökte pressa ut dem med olika metoder.

Rätt likt där ni är nu.
Jag mådde så vansinnigt dåligt av det där obehagliga spelet och försöken att manipulera ur reaktioner ur mig att jag blockade honom. För bådas skull. Och det är därför jag ger dig samma råd. Blocka för bådas skull.
Eftersom jag lagt massa tid på att lägga den här otrevliga episoden bakom mig så tänker jag inte riva upp nått mer ur den för att "dela med mig"

Oj, låter obehagligt. Nej så håller jag inte på mer än i min egen skalle. Men det lider ju inte han av. Jag tar dock till mig det du skriver otroligt mycket. Tackar för det du skrev och hoppas det inte rev upp något hos dig.

 

[Hemlig21]

Jag bytte bostadsort (inte pga honom utan livet i stort) ett par månader efter att vi slutat hänga så ofta, vi är fortfarande goda vänner, och jag var på hans bröllop häromåret. Hans tjej är jättegullig och trevlig, de har fått barn och jag är bara glad för deras skull. Jag är väldigt glad att vi hade den där tiden med varandra då vi umgicks så intensivt.

Det tog tid att komma över, (och jag insåg att jag varit ganska förälskad egentligen) men med distans så ser jag att jag inte hade velat vara tillsammans med honom, men var väldigt glad över att ha någonsorts stand-in samborelation med honom under den tiden som var. Jag tror att vi båda var ett bra stöd för varandra där och då, och nu hörs och ses vi ganska sporadiskt.

Vi umgicks periodvis minst 5dagar i veckan och var väldigt nära.

Hursomhelst, det kanske hjälper dig att tänka att ni två hade en funktion i varandras liv en period och att det var fint, men att nu är nu och att saker har förändrats. Ibland får man inga svar utan får bara acceptera läget.

Tack för att du delade med dig och skönt att höra att det löste sig på ett bra sätt. Det är just det sista som är så svårt, att inte få svar. Men jag kommer inte att få det heller det måste jag på något sätt inse.

 

[Hemlig21]

Absolut.

Skall faktiskt kolla upp det.

 

[Görel]

Jag tänker att detta att tala ut inte alltid leder till att det blir bättre, det kan också bli mycket värre. Man får inte något av de svarsalternativ man tänkt sig utan helt andra som leder till ännu mera grubbel. Och man kan inte heller utgå ifrån att den man pratar ut med faktiskt talar sanning. Man får också tänka på att den man pratar ut med kanske inte alls mår bra av det trots att det får en själv att må bättre.

Du vill ha andras erfarenheter. För mycket länge sedan hade jag en sambo som gärna ville prata ut om sådant jag gjort fel eller konstigt enligt honom. Ibland nöjde han sig inte med de sanna svaren utan påstod de var fel. Jag fick till slut ljuga och skarva för att komma undan. Jag var ung och snäll och ville vara tillmötesgående så jag försökte svara men insåg snabbt att det gällde att rädda sin egen mentala hälsa och till slut lämnade jag honom. Givetvis följde han efter mig i flera år och försökte indoktrinera bland våra gemensamma vänner.

 

[Raderad medlem 94602]

Oj, låter obehagligt. Nej så håller jag inte på mer än i min egen skalle. Men det lider ju inte han av. Jag tar dock till mig det du skriver otroligt mycket. Tackar för det du skrev och hoppas det inte rev upp något hos dig.

Beteendet är ju exakt det samma skillnaden är dock att du levererar dina tankar här och han gjorde det i telefon till mig. Men resonemanget du och han för är exakt lika dant.
Allt det här du säger om honom kan lika väl vara fixidéer som du totalt misstorkat. Du gör ju grandiosa analyser om allt och skapar mer problem än du löser.

 

[Philosophia]

Ang kompisar säger de som vet olika om detta. Men i majoritet tänker de att han är ung och inte kan hantera detta och blev sårad, nån tycker han är elak och sambon tycker han mindfuckar och lägger allt på mig. Alla säger också ”släpp och tänk inte på honom”, men när det inte går utan bara ger ångest så har det inte funkat. För ångesten finns kvar

Jag har nog hela tiden tänkt på ditt sätt att vilja hantera saken och dina reaktioner kring honom som primärt en fråga om ångest och ångesthantering. Jag tror därför att du tankemässigt kan vinna på att dela upp saken i två separata delar: Det ena är att bryta med honom och det andra är att hantera ångesten. För dig är de sammanflätade, men det betyder inte att hanteringen av det ena löser det andra och vice versa. Det som mest effektivt bryter din ångest är inte nödvändigtvis det som kommer att skapa en konstruktiv brytning av er relation. Och det som är det mest konstruktiva sättet att bryta er relation behöver inte vara det som lindrar din ångest - eftersom det hänger ihop så kan till och med en brytning öka din ångest.

Vad jag menar är att även om sakerna hänger ihop så måste de hanteras var för sig: Att ångesten ökar eller att ångesten finns kvar när du försöker att bara släppa det och inte tänka på honom är inte ett tecken på att det är fel sätt att hantera saken. Det är ett tecken på att det är där det ångestskapande har sin onda rot.

Det är inte en lätt sak att orka och våga vänta ut ångesten och låta den klinga av, men det påstås av dem som arbetar med ångestproblematik att det ska vara det mest effektiva. Ångest klingar så småningom av hur stark och vidrig den än upplevs. Handlingar som lindrar ångesten är oftast kontraproduktiva i det långa loppet och leder på sikt till mer ångest.

Jag har en nära anhörig som har svår ångestproblematik med depressiva inslag sedan tonåren och i dåliga perioder så blir det blixtsnabb en ond spiral av ångest och kontraproduktiva sätt att försöka hantera ångesten - med resultatet att ångesten bara ökar på sikt. Men med rätt hjälp så kan man hitta tekniker för att hantera ångesten, få den att klinga av genom att bara vänta ut den och på sikt bryta den negativa spiralen igen.

Om du känner igen dig i det här så tänker jag att du hanterar situationen på det sätt du orkar och klarar av. Bryt på det sätt som blir mest konstruktivt för dig att hantera i den situation som du är i. Men försök sedan ta hjälp som flera har varit inne på, så att du tar itu med grundproblematiken innan den blir skadlig för dig.

 

[Hemlig21]

Jag tänker att detta att tala ut inte alltid leder till att det blir bättre, det kan också bli mycket värre. Man får inte något av de svarsalternativ man tänkt sig utan helt andra som leder till ännu mera grubbel. Och man kan inte heller utgå ifrån att den man pratar ut med faktiskt talar sanning. Man får också tänka på att den man pratar ut med kanske inte alls mår bra av det trots att det får en själv att må bättre.

Du vill ha andras erfarenheter. För mycket länge sedan hade jag en sambo som gärna ville prata ut om sådant jag gjort fel eller konstigt enligt honom. Ibland nöjde han sig inte med de sanna svaren utan påstod de var fel. Jag fick till slut ljuga och skarva för att komma undan. Jag var ung och snäll och ville vara tillmötesgående så jag försökte svara men insåg snabbt att det gällde att rädda sin egen mentala hälsa och till slut lämnade jag honom. Givetvis följde han efter mig i flera år och försökte indoktrinera bland våra gemensamma vänner.

Nej, jag vet ju detta. Jag fick fråga vad jag ville för ett par dagar sedan men det skapade bara fler frågor eftersom det var en del han inte ville svara på. Tex vad denna ”läxa” han skulle ge mig handlade om. Det fick jag absolut inte veta, samma med vad han menade med att ena dagen vara rädd att jag var kär i honom efter jag dumpat för att sedan skriva ett lååååångt inlägg om hur sårad han kände sig- vad han tänke där ville han absolut inte svara på. Skitskumt!

Jag hoppas verkligen att jag inte är på den nivån att han känner som du gjorde. Det är bara nån vecka vi pratat efter hans ”läxa-månad av tystnad”. Vi skulle vara vänner och pratade en del kompisprat men det kändes aldrig bra och när jag frågade drog detta igång med glada smileys. Sen blev jag ledsen och skrev vad jag tyckte om det betendet och att jag inte ville höras mera. Då svarade han helt plötsligt med väldigt skumma svar och försvann igen. Jag skrev men dessa ligger oöppnade. Men oavsett som du säger, ett möte kanske bara blir värre. För mig, för kan han inte vara tydlig så reder vi aldrig upp nåt och han visar ju tydligt att han inte kan/vill.

 

[Alexandra_W]

Ajdå, min plan är väl inte att fortsätta träffas. Då får något magiskt hända med min hjärna, allt vara avslutat och bara neutralt. Men mitt sunda förnuft säger att detta inte är någon som är värd att behålla som vän efter allt. Då får han han en enormt bra förklaring. Men att just faca honom hade hjälpt.

Och nu har du slirat igen och avviker från det du tidigare beslutat dig för. Du är tyvärr lika fast som i inlägg 1, och du kommer vara sett illa DU avbryter all kontakt och stryker honom ur ditt liv och dina tankar.

Alla snälla, lätta vägar som känns bra är fortsatt destruktiva tyvärr.

 

[Hemlig21]

Beteendet är ju exakt det samma skillnaden är dock att du levererar dina tankar här och han gjorde det i telefon till mig. Men resonemanget du och han för är exakt lika dant.
Allt det här du säger om honom kan lika väl vara fixidéer som du totalt misstorkat. Du gör ju grandiosa analyser om allt och skapar mer problem än du löser.

Fast de analyserna om hur han är/vad han gör förutom detta med mig kommer ju inte från mig utan andra. Men det ger ändå inblick för mig kring vad han är för person.

 

[Alexandra_W]

Nej, jag vet ju detta. Jag fick fråga vad jag ville för ett par dagar sedan men det skapade bara fler frågor eftersom det var en del han inte ville svara på. Tex vad denna ”läxa” han skulle ge mig handlade om. Det fick jag absolut inte veta, samma med vad han menade med att ena dagen vara rädd att jag var kär i honom efter jag dumpat för att sedan skriva ett lååååångt inlägg om hur sårad han kände sig- vad han tänke där ville han absolut inte svara på. Skitskumt!

Jag hoppas verkligen att jag inte är på den nivån att han känner som du gjorde. Det är bara nån vecka vi pratat efter hans ”läxa-månad av tystnad”. Vi skulle vara vänner och pratade en del kompisprat men det kändes aldrig bra och när jag frågade drog detta igång med glada smileys. Sen blev jag ledsen och skrev vad jag tyckte om det betendet och att jag inte ville höras mera. Då svarade han helt plötsligt med väldigt skumma svar och försvann igen. Jag skrev men dessa ligger oöppnade. Men oavsett som du säger, ett möte kanske bara blir värre. För mig, för kan han inte vara tydlig så reder vi aldrig upp nåt och han visar ju tydligt att han inte kan/vill.

När du tänkte kring ett möte, så du verkar se alternativet inget svar eller optimalt en magisk förklaring. Tänk på alternativet förklaring som skulle såra enormt och vara lika svårförståelig. Det är ett fullt rimligt scenario. Och det skulle troligen få dig må ännu sämre

 

[Hemlig21]

Jag har nog hela tiden tänkt på ditt sätt att vilja hantera saken och dina reaktioner kring honom som primärt en fråga om ångest och ångesthantering. Jag tror därför att du tankemässigt kan vinna på att dela upp saken i två separata delar: Det ena är att bryta med honom och det andra är att hantera ångesten. För dig är de sammanflätade, men det betyder inte att hanteringen av det ena löser det andra och vice versa. Det som mest effektivt bryter din ångest är inte nödvändigtvis det som kommer att skapa en konstruktiv brytning av er relation. Och det som är det mest konstruktiva sättet att bryta er relation behöver inte vara det som lindrar din ångest - eftersom det hänger ihop så kan till och med en brytning öka din ångest.

Vad jag menar är att även om sakerna hänger ihop så måste de hanteras var för sig: Att ångesten ökar eller att ångesten finns kvar när du försöker att bara släppa det och inte tänka på honom är inte ett tecken på att det är fel sätt att hantera saken. Det är ett tecken på att det är där det ångestskapande har sin onda rot.

Det är inte en lätt sak att orka och våga vänta ut ångesten och låta den klinga av, men det påstås av dem som arbetar med ångestproblematik att det ska vara det mest effektiva. Ångest klingar så småningom av hur stark och vidrig den än upplevs. Handlingar som lindrar ångesten är oftast kontraproduktiva i det långa loppet och leder på sikt till mer ångest.

Jag har en nära anhörig som har svår ångestproblematik med depressiva inslag sedan tonåren och i dåliga perioder så blir det blixtsnabb en ond spiral av ångest och kontraproduktiva sätt att försöka hantera ångesten - med resultatet att ångesten bara ökar på sikt. Men med rätt hjälp så kan man hitta tekniker för att hantera ångesten, få den att klinga av genom att bara vänta ut den och på sikt bryta den negativa spiralen igen.

Om du känner igen dig i det här så tänker jag att du hanterar situationen på det sätt du orkar och klarar av. Bryt på det sätt som blir mest konstruktivt för dig att hantera i den situation som du är i. Men försök sedan ta hjälp som flera har varit inne på, så att du tar itu med grundproblematiken innan den blir skadlig för dig.

Tack, vilket klokt svar. Ja ångest är ju väldigt obehagligt och det är ganska logiskt att man försöker undvika den. Dvs flyr, vilket jag tänker att det kanske är just det jag gör. För det är så himla obehagligt och känns som jag skall dö varje gång. Lite hjälpte det när jag faktiskt bröt ihop för några dagar sedan, några spänningar som lossnade. Men ångesten finns kvar som sagt.

Jag velar fram och tillbaka i detta med brytning/blockering. Det jag känner vore bra med en blockering är ju att jag slipper se hans face ploppa upp på messenger. Just nu övar jag på att inte ens titta på honom där. Jag tror som du att jag får dela upp det i 2 olika saker, även om de hänger ihop.

 

[Hemlig21]

När du tänkte kring ett möte, så du verkar se alternativet inget svar eller optimalt en magisk förklaring. Tänk på alternativet förklaring som skulle såra enormt och vara lika svårförståelig. Det är ett fullt rimligt scenario. Och det skulle troligen få dig må ännu sämre

Det är sant, och worst case schenario är ju att jag blir ståendes med ännu fler frågor. Hade han sagt dra åt helvete hade inte gjort så mycket känner jag. Kanske tom varit bra.

 

[Raderad medlem 94602]

Fast de analyserna om hur han är/vad han gör förutom detta med mig kommer ju inte från mig utan andra. Men det ger ändå inblick för mig kring vad han är för person.

Har era analyser hjälpt nått? Har de fört dig eller honom frammåt?

Läs din trådstart. Du skriver att du är besatt, en zobmie, tom framför dina barn.
Varje råd i tråden möts av bortförklaringar och ursäkter till både ditt och hans beteende.

Dags att lägga om rodret och tackla det här från ett annat håll än du tidigare gjort, om du vill gå vidare vill säga.