Känner mig som besatt, orkar inte mer

[Hemlig21]

Oerhört tråkigt att du avfärdar så mångas svar och engagemang på det sättet.

Jag utgår ifrån att de allra flesta i tråden svarat utifrån någon sorts egen erfarenhet, din sits är nämligen inte unik. Är också säker på att de allra flesta svarat för att de vill hjälpa och eventuella hårda ord kommer ur frustration över en situation de(vi) inte verkar kunna hjälpa eftersom du inte verkar mottaglig.

Helt okej, du gör ju givetvis precis som du vill men öppnar man upp för diskussionen så kommer folk ge svar och de är inte alltid de svar man vill ha eller var redo för.

Jag är jättetacksam för svar som hjälper. Men de som bara är ute efter att sjukförklara mig, gorma blocka eller att jag är knäpp och barnslig ger liksom inget tillbaka. Och där undantar jag överhuvudtaget varför man ens hänger i tråden. Finns säkert personer det där hjälper på, men inte mig. Det får snarare motsatt effekt. Såsom det oftast gör när man trycker till någon. Och hade jag kunnat blocka och bara glömma hade jag ju liksom gjort det. Mått kasst ett tag och kommit igen såsom jag annars brukat göra. Men denna gången gick det inte.

Jag tycker det hjälper mycket att höra om andra, bolla min kollega lite och få lite klarhet. Om mig själv men även honom. Det underlättar när man skall ta ett beslut att ha lite mer kunskap om situationen

 

[Gnist]

Jag tycker det hjälper mycket att höra om andra, bolla min kollega lite och få lite klarhet. Om mig själv men även honom. Det underlättar när man skall ta ett beslut att ha lite mer kunskap om situationen

Men ingen här inne kan ju ge nån som helst klarhet i fråga om honom. Ingen vet hur han är, vad han kan tänkas ha för "motiv", om något alls etc.

Mitt råd är att sluta grubbla och analysera över varför han gjort/gör ditten eller datten och istället fokusera på dig själv, varför du påverkas så extremt, varför det är så himla viktigt att försöka förstå honom, att återuppta kontakt gång på gång.

 

[Hemlig21]

Men ingen här inne kan ju ge nån som helst klarhet i fråga om honom. Ingen vet hur han är, vad han kan tänkas ha för "motiv", om något alls etc.

Mitt råd är att sluta grubbla och analysera över varför han gjort/gör ditten eller datten och istället fokusera på dig själv, varför du påverkas så extremt, varför det är så himla viktigt att försöka förstå honom, att återuppta kontakt gång på gång.

Tro mig, det gör jag också. Det är liksom inte så att jag bara tänker på honom. Men i vissa saker hänger det där ihop- att jag mår dåligt i det jag inte förstår.

 

[prallan]

Jag har varit i liknande situation, men med en ny "dejt". Jag tog sonika och åkte hem till honom, tog tjuren vid hornen och det kändes mkt bra. Sen gjorde han samma sak igen och då klarade jag av att släppa direkt, klart bästa sättet!

 

[tanten]

Nu det sista kom några, annars har det faktiskt varit bara 2 st. Du kan räkna själv

Du har inte den minsta aning om andras erfarenheter.

Kravet för att få tycka är alltså att man redovisar vad det baseras på? Nä, så funkar inte livet.

Du sätter taggarna utåt när vi som skriver faktiskt gör det för att vi vill dig väl.

 

[Alexandra_W]

Nu det sista kom några, annars har det faktiskt varit bara 2 st. Du kan räkna själv

Det är betydligt fler än två.

 

[Hemlig21]

Du har inte den minsta aning om andras erfarenheter.

Kravet för att få tycka är alltså att man redovisar vad det baseras på? Nä, så funkar inte livet.

Du sätter taggarna utåt när vi som skriver faktiskt gör det för att vi vill dig väl.

Det kan jag såklart inte ha, men det som hjälper mig är när folk delar egna erfarenheter. Inte gormar blooooocka, eller säger att jag är sjuk i huvudet. Det hjälper inte det minsta.

 

[Hemlig21]

Jag har varit i liknande situation, men med en ny "dejt". Jag tog sonika och åkte hem till honom, tog tjuren vid hornen och det kändes mkt bra. Sen gjorde han samma sak igen och då klarade jag av att släppa direkt, klart bästa sättet!

Det håller jag med om, och detta hade jag faktiskt önskat och trott varit det bästa. Då kan jag dessutom se honom när han svarar, inte bara nåt Lull i text jag inte kan tolka. Jag känner dock att jag har otroligt svårt att bara traska hem till honom. Ev jobbar han samtidigt som jag sedan och skulle kunna bju in honom på kaffe där. Frågan är om han kommer. Men en kvart mellan 2 ögon hade gjort enormt mycket. När jag ser honom har jag också jättesvårt att koppla honom till personen på messenger. Men han är superbesvärad när vi ses, nu senast så tittade han inte ens på mig utan bara mumlade... och pep iväg så chansen att träffa honom är väl sådär. Han är enormt feg eller vad han nu vill signalera. Men återigen, det hade hjälpt massor.

 

[tanten]

Det kan jag såklart inte ha, men det som hjälper mig är när folk delar egna erfarenheter. Inte gormar blooooocka, eller säger att jag är sjuk i huvudet. Det hjälper inte det minsta.

Text är svårt.

Jag har varit tuff men jag har inte ens tänkt tanken att gorma. Ingen - absolut ingen - har heller skrivit att du är sjuk i huvudet.
Det är sådant som tonåringar häver ur sig. Folk på det här forumet är betydligt äldre och vuxnare än så.

Om det inte hjälper att läsa vad vi skriver så kanske du kan tänkta dig att läsa inläggen högt, i lugn och vänlig ton? Det är så mina är skrivna.

 

[prallan]

Det håller jag med om, och detta hade jag faktiskt önskat och trott varit det bästa. Då kan jag dessutom se honom när han svarar, inte bara nåt Lull i text jag inte kan tolka. Jag känner dock att jag har otroligt svårt att bara traska hem till honom. Ev jobbar han samtidigt som jag sedan och skulle kunna bju in honom på kaffe där. Frågan är om han kommer. Men en kvart mellan 2 ögon hade gjort enormt mycket. När jag ser honom har jag också jättesvårt att koppla honom till personen på messenger. Men han är superbesvärad när vi ses, nu senast så tittade han inte ens på mig utan bara mumlade... och pep iväg så chansen att träffa honom är väl sådär. Han är enormt feg eller vad han nu vill signalera. Men återigen, det hade hjälpt massor.

Ja, men det ledde inte till något bra. Vi fortsatte träffas (som tur är väldigt kort period) sen gjorde han samma sak och då släppte jag, vilket jag skulle ha gjort från början.

 

[Hemlig21]

Text är svårt.

Jag har varit tuff men jag har inte ens tänkt tanken att gorma. Ingen - absolut ingen - har heller skrivit att du är sjuk i huvudet.
Det är sådant som tonåringar häver ur sig. Folk på det här forumet är betydligt äldre och vuxnare än så.

Text är svårt som du säger. Jag har fått många bra inlägg också. Gorma kanske är fel ord men mindre trevliga inlägg finns det en del av. Jag skrev också i min TS att jag ingen kunnat bryta/komma vidare så just att bara blocka här och nu är inget jag kan även om jag ju vet att jag borde. Eller bara sluta tänka

Om det inte hjälper att läsa vad vi skriver så kanske du kan tänkta dig att läsa inläggen högt, i lugn och vänlig ton? Det är så mina är skrivna.

 

[athena_arabians]

Det kan jag såklart inte ha, men det som hjälper mig är när folk delar egna erfarenheter. Inte gormar blooooocka, eller säger att jag är sjuk i huvudet. Det hjälper inte det minsta.

Vill du bara ha åsikter från de som bekräftar dig och inte protesterar mot att du verkar ha lätt för att dras in i dramat igen? Då är du på fel ställe.

Vi är som sagt flera som har erfarenhet av mindgames från idioter. Det vi har gemensamt är att vi kommit ut på andra sidan och ser hur sjukt allt var under tiden det pågick. Att bli struken medhårs gör ingen större nytta. Snarare att få höra det man behöver höra, inte det man vill höra.

Edit: Jag lyssnade inte på mina kompisar när det var som värst. Det var synd för det kunde ha besparat mig mycket.

 

[Hemlig21]

Ja, men det ledde inte till något bra. Vi fortsatte träffas (som tur är väldigt kort period) sen gjorde han samma sak och då släppte jag, vilket jag skulle ha gjort från början.

Ajdå, min plan är väl inte att fortsätta träffas. Då får något magiskt hända med min hjärna, allt vara avslutat och bara neutralt. Men mitt sunda förnuft säger att detta inte är någon som är värd att behålla som vän efter allt. Då får han han en enormt bra förklaring. Men att just faca honom hade hjälpt.

 

[Hemlig21]

Vill du bara ha åsikter från de som bekräftar dig och inte protesterar mot att du verkar ha lätt för att dras in i dramat igen? Då är du på fel ställe.

Vi är som sagt flera som har erfarenhet av mindgames från idioter. Det vi har gemensamt är att vi kommit ut på andra sidan och ser hur sjukt allt var under tiden det pågick. Att bli struken medhårs gör ingen större nytta. Snarare att få höra det man behöver höra, inte det man vill höra.[/QUOTE

Jag vet att jag har lätt att dras in i det igen, samtidigt måste jag väl få skriva som jag känner utan att bli nertrackad att jag inte får tänka så. Det som hjälpte förra gången det var såhär var faktiskt att älta sönder människan i småbitar, tills jag var så sjukt trött på att prata och tänka på honom att jag inte ville mer. Men då var man betydligt yngre och detta är inget jag vill belasta mina vänner med för mycket. Just för att jag skäms. Att något funkat för någon innebär inte att det är lika för alla och alla är olika. En del bara bryter, en del pratar och bearbetar, andra ältar sönder. För mig hjälper det att älta sönder, åtminstone har denna tråden gjort mig rätt trött på honom och det är positivt.

 

[athena_arabians]

@Hemlig21: Och just därför borde du allvarligt fundera på att ta professionell hjälp. För din egen skull, för att kunna hantera sådant här bättre. Vi är flera här som gått i terapi av en eller annan anledning och det gör livet lättare. Varför göra saker på det svåra sättet när det finns ett lättare?

 

[Hemlig21]

Vill du bara ha åsikter från de som bekräftar dig och inte protesterar mot att du verkar ha lätt för att dras in i dramat igen? Då är du på fel ställe.

Vi är som sagt flera som har erfarenhet av mindgames från idioter. Det vi har gemensamt är att vi kommit ut på andra sidan och ser hur sjukt allt var under tiden det pågick. Att bli struken medhårs gör ingen större nytta. Snarare att få höra det man behöver höra, inte det man vill höra.

Edit: Jag lyssnade inte på mina kompisar när det var som värst. Det var synd för det kunde ha besparat mig mycket.

Ang kompisar säger de som vet olika om detta. Men i majoritet tänker de att han är ung och inte kan hantera detta och blev sårad, nån tycker han är elak och sambon tycker han mindfuckar och lägger allt på mig. Alla säger också ”släpp och tänk inte på honom”, men när det inte går utan bara ger ångest så har det inte funkat. För ångesten finns kvar

 

[Hemlig21]

@Hemlig21: Och just därför borde du allvarligt fundera på att ta professionell hjälp. För din egen skull, för att kunna hantera sådant här bättre. Vi är flera här som gått i terapi av en eller annan anledning och det gör livet lättare. Varför göra saker på det svåra sättet när det finns ett lättare?

Hur gör man det lättast och snabbast? VC?

 

[prallan]

Fast älta sönder, kan du inte se vad det har gjort med dig?? Du är besatt, du mår piss, din familj blir eftersatt. Är det en bra väg att gå tycker du?

 

[athena_arabians]

Ang kompisar säger de som vet olika om detta. Men i majoritet tänker de att han är ung och inte kan hantera detta och blev sårad, nån tycker han är elak och sambon tycker han mindfuckar och lägger allt på mig. Alla säger också ”släpp och tänk inte på honom”, men när det inte går utan bara ger ångest så har det inte funkat. För ångesten finns kvar

... och därför vore professionell hjälp bra. Dina närstående vill säkert väl men de har inte verktygen för att hjälpa dig.

 

[athena_arabians]

Hur gör man det lättast och snabbast? VC?

Tyvärr finns det ju sällan snabba vägar till den här typen av vård idag. Jag skulle säga VC först men sedan titta på privata alternativ för det lär gå snabbast.