Känner mig som besatt, orkar inte mer

Jag blir lite bekymrad över ”nog inte” och liknande. Du verkar fortfarande hålla dörren öppen för och vilja att ni ska reda ut det och han ska finnas i ditt liv?

Nej, det gör jag inte. Men jag väntar in mig skälv mentalt. Men det börjar klia i fingrarna att sätta den där blocken mer och mer. Jag inser ju att det kommer aldrig att bli upprett... men det känns som att det kan vara okej det med. Hade du sagt så igår/förrgår hade jag haft fulltständig panik av bara tanken.
 
Precis. Du tar emot informationen utifrån hur den passar eller inte passar dina syften. Det är en farlig väg.

Som sagt han är en skum människa, som jag inser är mer och mer konstig och inte agerar som folk normalt gör. Men sistnämnda kommer dock inte från mig/honom. Men det var ändå skönt att veta att han är så mot många och kanske inte är världens hyggligaste kille. Om jag hör 2 kollegor samtidigt i olika situationer som mår skit och har gråtit över samma person hade väl vem som helst börjat undra vad det är för människa egentligen? För på den nivån brukar det aldrig vara på jobbet.
 
Det har jag nog insett efter sambons och mitt samtal att det vill jag nog inte... jag har svårt att se hur det skulle kunna bli bra för någon.

Så om han hör av sig i morgon och presenterar ett sätt som skulle kunna bli bra för er, så kommer du att ge honom en ny chans att ta plats i ditt liv? Fortsätta försumma dina närmaste för att kunna smsa på dygnets alla timmar? Eller ska du fortsättningsvis spendera den tiden här på buke? För isåfall så tycker jag att du kan göra en ny tråd om ett annat ämne. Det här känns som att det ältats klart!
 
Som sagt han är en skum människa, som jag inser är mer och mer konstig och inte agerar som folk normalt gör. Men sistnämnda kommer dock inte från mig/honom. Men det var ändå skönt att veta att han är så mot många och kanske inte är världens hyggligaste kille. Om jag hör 2 kollegor samtidigt i olika situationer som mår skit och har gråtit över samma person hade väl vem som helst börjat undra vad det är för människa egentligen? För på den nivån brukar det aldrig vara på jobbet.

Jag undrar rent spontant vad det är för slags arbetsplats? Den verkar inte vara helt positiv? Finns det någon chef ni kan gå till gemensamt för att föra fram klagomål? Om fler sitter hemma och gråter över samma kollega så är det ju verkligen en bristande arbetsmiljö och något som chefen antagligen skulle vilja veta om?
 
Jag undrar rent spontant vad det är för slags arbetsplats? Den verkar inte vara helt positiv? Finns det någon chef ni kan gå till gemensamt för att föra fram klagomål? Om fler sitter hemma och gråter över samma kollega så är det ju verkligen en bristande arbetsmiljö och något som chefen antagligen skulle vilja veta om?

Jag/vi jobbar i samma hus men har inte samma chef eller tillhör samma sektion ens. Däremot har vi alla lite kontakt. Hans grupp är stor och jag hoppas de tagit det med sin chef. Precis som en annan tjej gjorde mot honom då han var elak mot henne och hon inte orka jobba med honom. För egen del känns det som lite vaga argument att dra min story bara. Även om det går ut över min arbetsmiljö också.
 
Det har jag nog insett efter sambons och mitt samtal att det vill jag nog inte... jag har svårt att se hur det skulle kunna bli bra för någon.


Så om han hör av sig i morgon och presenterar ett sätt som skulle kunna bli bra för er, så kommer du att ge honom en ny chans att ta plats i ditt liv? Fortsätta försumma dina närmaste för att kunna smsa på dygnets alla timmar? Eller ska du fortsättningsvis spendera den tiden här på buke? För isåfall så tycker jag att du kan göra en ny tråd om ett annat ämne. Det här känns som att det ältats klart
 
Så om han hör av sig i morgon och presenterar ett sätt som skulle kunna bli bra för er, så kommer du att ge honom en ny chans att ta plats i ditt liv? Fortsätta försumma dina närmaste för att kunna smsa på dygnets alla timmar? Eller ska du fortsättningsvis spendera den tiden här på buke? För isåfall så tycker jag att du kan göra en ny tråd om ett annat ämne. Det här känns som att det ältats klart
Till 90 procent så nej, jag hade inte ens velat lyssna. Lite som förra veckan när han skulle komma förbi på jobbet och jag bara kände att ”nu kommer han som jag ville, men nu vill jag inte längre”. Fast starkare denna gången
 
Jag/vi jobbar i samma hus men har inte samma chef eller tillhör samma sektion ens. Däremot har vi alla lite kontakt. Hans grupp är stor och jag hoppas de tagit det med sin chef. Precis som en annan tjej gjorde mot honom då han var elak mot henne och hon inte orka jobba med honom. För egen del känns det som lite vaga argument att dra min story bara. Även om det går ut över min arbetsmiljö också.

Det ansvarsfulla att göra i den här situationen kan nog vara att ta kontakt med hans chef och om du inte vill dra exempel från dina egna handhavanden med honom kanske lite kort kan dra att han bryter ned sina kollegor och att flera du känner drabbats. För att sitta och hoppas och vänta på att alla andra ska agera och göra det rätta och riktiga tycker jag känns lite väl passivt. Du vet ju vad som pågår och du har utsatts själv. Det är som att du istället för att stoppa honom från att bryta ned någon mer väntar på att fler kvinnor ska drabbas? Precis som jag känner att det vore mer ansvarsfullt att blockera en person som får en att må dåligt. Man tar kontrollen över situationen. Man sätter stopp för framtida övertramp och övergrepp.
 
Jag undrar rent spontant vad det är för slags arbetsplats? Den verkar inte vara helt positiv? Finns det någon chef ni kan gå till gemensamt för att föra fram klagomål? Om fler sitter hemma och gråter över samma kollega så är det ju verkligen en bristande arbetsmiljö och något som chefen antagligen skulle vilja veta om?
Jag tänkte samma sak. @Hemlig21 vilken otrolig otur med röriga arbetsplatser du verkar ha!
 
Det ansvarsfulla att göra i den här situationen kan nog vara att ta kontakt med hans chef och om du inte vill dra exempel från dina egna handhavanden med honom kanske lite kort kan dra att han bryter ned sina kollegor och att flera du känner drabbats. För att sitta och hoppas och vänta på att alla andra ska agera och göra det rätta och riktiga tycker jag känns lite väl passivt. Du vet ju vad som pågår och du har utsatts själv. Det är som att du istället för att stoppa honom från att bryta ned någon mer väntar på att fler kvinnor ska drabbas? Precis som jag känner att det vore mer ansvarsfullt att blockera en person som får en att må dåligt. Man tar kontrollen över situationen. Man sätter stopp för framtida övertramp och övergrepp.

Njae, jag väntar inte in att fler skall drabbas. Däremot när jag hörde om det så kände jag lite att ”det kanske fanns en anledning till varför varningsklockorna ringde” och egentligen gjort hela tiden. Men jag lyssnade inte då. Tänkte att om han inte jobbar skall jag gå dit och ta en kopp kaffe och höra hur de har det. Dock är jag ganska säker på att dessa redan gått till sin chef, det är en stark och trygg grupp egentligen innan denne person kom in i bilden
 
Njae, jag väntar inte in att fler skall drabbas. Däremot när jag hörde om det så kände jag lite att ”det kanske fanns en anledning till varför varningsklockorna ringde” och egentligen gjort hela tiden. Men jag lyssnade inte då. Tänkte att om han inte jobbar skall jag gå dit och ta en kopp kaffe och höra hur de har det. Dock är jag ganska säker på att dessa redan gått till sin chef, det är en stark och trygg grupp egentligen innan denne person kom in i bilden


Det slår mig vilken fullkomlig expert du är på ursäkter och förklaringar till varför du undlåter att AGERA.
Känner du ofta att du lixom fastnar lite i startgroparna och sällan fullföljer sådant du tänkt och planerat? Har du alltid en lång startsträcka innan du kommer till aktion genrellt i livet?
Ibland får man borsta av sig lite och ta det sociala ansvaret och kanske se till att cheferna fått höra vad som försiggår genom att vara hjältinnan och budbärare?
 
Det slår mig vilken fullkomlig expert du är på ursäkter och förklaringar till varför du undlåter att AGERA.
Känner du ofta att du lixom fastnar lite i startgroparna och sällan fullföljer sådant du tänkt och planerat? Har du alltid en lång startsträcka innan du kommer till aktion genrellt i livet?
Ibland får man borsta av sig lite och ta det sociala ansvaret och kanske se till att cheferna fått höra vad som försiggår genom att vara hjältinnan och budbärare?


Eller är du rädd att det ska stänga dörren till snubben för dig en gång för alla? Är du rädd för hur han ska reagera?
 
Det slår mig vilken fullkomlig expert du är på ursäkter och förklaringar till varför du undlåter att AGERA.
Känner du ofta att du lixom fastnar lite i startgroparna och sällan fullföljer sådant du tänkt och planerat? Har du alltid en lång startsträcka innan du kommer till aktion genrellt i livet?
Ibland får man borsta av sig lite och ta det sociala ansvaret och kanske se till att cheferna fått höra vad som försiggår genom att vara hjältinnan och budbärare?

Så det ansvaret ligger på mig? Över en helt annan arbetsgrupp med en helt annan chef?
 
Eller är du rädd att det ska stänga dörren till snubben för dig en gång för alla? Är du rädd för hur han ska reagera?
Bara i din fantasi. Vi är 2 helt olika grupper. De är ganska många, jag tillhör en annan grupp. Visst hade jag kunnat snoka upp vem deras chef är och säga vad jag hört. Men frågan är om det ansvaret ligger på mig eller på dem som grupp. De är ganska många där.
 
Ja, du är ju också drabbad. Chefen måste ju få veta så den kan ta tag i saken med den här mannen. Han låter ju inte klok och ska han fucka upp hela arbetsplatsen och ingen reagerar?

Sant, fast vad skall jag säga om mig själv? Detta med oss har ju skett på fritiden. Och har inte så mycket med jobbet att göra. I jämförelse med hur det gjort det för hans kollegor där han är. För där handlar det mycket om just jobbet och arbetsmiljön. Rent krasst får man väl mindfucka genom att lova saker via messenger på fritiden och allt vad det varit som gällt mig? Så länge det inte påverkar jobbet. Nu gör det ju det, men inte kanske på just den nivån för min del som om han varit här hela tiden och stört mig. För det gör han ju inte.
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 932
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 796
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 162

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Senast tagna bilden XVI
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp