Känner mig som besatt, orkar inte mer

Oavsett om du blockar nu eller sen så handlar allt om att inte låta han ta plats och energi i ditt liv vilket han gör när du konstant sitter och ältar och vrider och vänder på vad han gjort och inte gjort. Sluta tänk på honom och första steget är att blocka och sluta skriva om honom. Klarar du inte av att blocka så kan du iaf sluta älta och skriva om honom här för det gör bara att han får fortsätta ta plats i ditt liv. Gå ut på en promenad med en ljudbok istället eller kanske gör något med familjen det är trots allt helg och här sitter du och ältar om en person du ska blocka?

Fast jag mår faktiskt bättre av att bolla honom, vilket också gjort att det känns bättre jämfört med igår. Hela situationen är ju som sådan att den är svår att prata om med utomstående. Tex svar som Görels och Lobelias har hjälpt jättemycket. Som sagt jag är den typen som anlyserar, tänker klart innan jag agerar. SÅ även i denna situationen och idag har jag fått massor gjort jämfört med andra dagar.
Grejen är att som igår när jag vägrade tänka på honom fanns en ångest där som nästan lamslog mig, så att bara tänka bort funkar inte. Idag finns inte den ångesten där utan en vilja att vara handlingskraftig där målet är att blocka, Men det hjälper liksom inte att sitta och hetsa fram det, kalla mig saker osv som vissa gör. För det hjälper inte mig det minsta.
 
Spel eller kärlek. Det är inte lätt att avgöra. Jag tror inte han letade efter en vän utan något mer.

Det tror inte jag heller. Jag kollade för ett par dagar sedan genom början på konversationen. Där var det saker som var ganska tydliga och ganska sjuka. Rätt tidigt började han parat massa sex, och skyllde sedan på mig som att jag förtjänade det och egentligen ville det. (jag hade sagt att man får ha kul innan 30 då gråhårighet kommer och tyngdlagen sätter in). Den kommentaren gjorde att jag var en person som innerst inne ville prata sex...och det ville jag verkligen inte. Och lite på samma sätt har annat funkat också, han tar något ur luften och gör det till sin egen sanning.
 
Fast jag mår faktiskt bättre av att bolla honom, vilket också gjort att det känns bättre jämfört med igår. Hela situationen är ju som sådan att den är svår att prata om med utomstående. Tex svar som Görels och Lobelias har hjälpt jättemycket. Som sagt jag är den typen som anlyserar, tänker klart innan jag agerar. SÅ även i denna situationen och idag har jag fått massor gjort jämfört med andra dagar.
Grejen är att som igår när jag vägrade tänka på honom fanns en ångest där som nästan lamslog mig, så att bara tänka bort funkar inte. Idag finns inte den ångesten där utan en vilja att vara handlingskraftig där målet är att blocka, Men det hjälper liksom inte att sitta och hetsa fram det, kalla mig saker osv som vissa gör. För det hjälper inte mig det minsta.
Fast det är samma sak en missbrukare skulle säga att bara man får X så mår man bra. Du kommer få avvänja dig precis som vid många andra missbruk och att fortsätta använda (i detta fall ditt "analyserande") känns bra för stunden men flyttar bara fram det oundvikliga.
 
Jag är ju ändå en bra bit påväg sedan igår.

Ja jag har en sak jag vill få sagt innan jag blockar, men jag vet inte hur. Att jag blir förvirrad är inte konstigt. Ena stunden är det si och nästa så. Ja han använder straff och läxor...det har han själv skrivit. Det är ingen bortförklaring och jag tycker också det är extremt osunt. Det har jag aldrig motsagt och det är också därför jag skrev denna tråden

Varför är det viktigt att få sagt ännu en sista sak? Är det för att sätta honom på plats på något sätt? Är det någon speciell reaktion du vill få ut av detta? Vad händer om du inte får den reaktion du vill eller om han inte ens svarar? Kommer dansen fortsätta ännu ett varv då? Varför hänger så extremt stor del av ditt mående på den här personen? Varför behöver du att han säger stopp innan du kan lägga ner det?

Jag tror du behöver sluta tänka i de banor du gör just nu där allt kretsar kring honom och istället tänka i banor som handlar om dig själv, de är nämligen de enda du faktiskt kan påverka. Fundera över dina reaktioner och dina handlingar, fundera över varför du gör som du gör och om du trivs med hur du har hanterat detta.
 
Jag tycker egentligen att det är helt onödigt att vi andra tolkar HONOM. Dels för att vi gör det via TS ord, dels för att vi säger åt henne att sluta tolka honom.
Och mig hjälper det jättemycket. Det är väl det som är poängen med tråden?
 
Förlåt om jag missat något inlägg i den här långa tråden - men din familj (din man och barnen/barnet) måste ju märka att nåt inte är som det ska? Om jag vore så besatt av en situation/person skulle det i allra högsta grad märkas utåt och påverka mitt familjeliv. Jag kan inte tänka mig att allt ser helt normalt och vanligt ut med tanke på hur fixerad (förlåt) du är vid den här personen och ert "förhållande". Hur hanterar du/ni det?
 
Varför är det viktigt att få sagt ännu en sista sak? Är det för att sätta honom på plats på något sätt? Är det någon speciell reaktion du vill få ut av detta? Vad händer om du inte får den reaktion du vill eller om han inte ens svarar? Kommer dansen fortsätta ännu ett varv då? Varför hänger så extremt stor del av ditt mående på den här personen? Varför behöver du att han säger stopp innan du kan lägga ner det?

Jag tror du behöver sluta tänka i de banor du gör just nu där allt kretsar kring honom och istället tänka i banor som handlar om dig själv, de är nämligen de enda du faktiskt kan påverka. Fundera över dina reaktioner och dina handlingar, fundera över varför du gör som du gör och om du trivs med hur du har hanterat detta.

Eftersom jag skall blocka kommer jag ju aldrig att få veta hur han reagerar. Utan det är mer för min skull. Och är inget sorgligt, snarare ”klarspråk” över en sak som stör mig
 
Förlåt om jag missat något inlägg i den här långa tråden - men din familj (din man och barnen/barnet) måste ju märka att nåt inte är som det ska? Om jag vore så besatt av en situation/person skulle det i allra högsta grad märkas utåt och påverka mitt familjeliv. Jag kan inte tänka mig att allt ser helt normalt och vanligt ut med tanke på hur fixerad (förlåt) du är vid den här personen och ert "förhållande". Hur hanterar du/ni det?

Jag har varit ärlig hela vägen mot honom. Jag berättade för längesedan att det fanns en person på jobbet som jag då var attraherad av och att jag då förklarat för den personen att jag aldrig skulle vara otrogen. Just där blev han ledsen. Men har ändå önskat att jag skall vara ärlig och det har jag. Det som gör honom mest illa är att se mig månaå dåligt ovh han gör verkligen allt för att få mig att må bra men har kännt sig maktlös när han sett hur jag rasat. Samtidigt vet han om min separationsångest och allt det så han förstår hur det blivit som det blivit.

Han har också läst det som skrivits mellan mig och denna kille (eftersom han önskat det). Och har väl tanken att denne kille inte kan tala klarspråk utan bara velar och skyller allt på mig. Men tror också han haft känslor.

Barnen har jag inte pratat med, däremot försökt ha nära. Och idag har jag umgåtts mycket med dem.
 
Jag har ingen aning om.poängen med tråden. Att du vill analysera honom står klart. Att andra bidrar med det, är väl lite som att räcka fram en flaska till en alkoholist. Alkoholisten tackar säkert.

Det kanske de gör, låter troligt. Men jag är ingen alkoholist utan försöker förstå min situation och stå fast vid ett beslut. I en situation där jag varken förstår mig själv eller honom. Och när han inte finns att fråga känns det bättre för mig att höra hur han kanske resonerat och bli trygg i det även om han kanske svarat nåt annat. För han kommer inte att svara och det handlar om att få mig att bli stark och trygg... inte om honom.
 
Det kanske de gör, låter troligt. Men jag är ingen alkoholist utan försöker förstå min situation och stå fast vid ett beslut. I en situation där jag varken förstår mig själv eller honom. Och när han inte finns att fråga känns det bättre för mig att höra hur han kanske resonerat och bli trygg i det även om han kanske svarat nåt annat. För han kommer inte att svara och det handlar om att få mig att bli stark och trygg... inte om honom.
Och jag åberopar den abstinente alkoholisten och säger att jag helt enkelt inte tror på din strategi.
 
Men vad vill du få ut av ett sista meddelande? Att få sista ordet? Vad ska det tjäna till mer än att hämnas eller riva upp sår?

Det handlar om att jag vill påtala att jag tar detta beslutet och varför. Sedan hur han tar det får stå för honom, det får jag aldrig veta. Skulle vara om han faktiskt kom och pratade med mig irl. Men det lär aldrig hända.
 
Tack, ja det gör man ju och det blir inte bättre när vissa inlägg bara syftar till att få mig att framstå som galen eller att man lägger till saker som inte ens står och såna känslor jag inte ens har eller har haft.

Känner också att mina tankar och känslor är pinsamma och man känner skam/skuld. Inte så mycket för honom men för min familj.
Jag tror också det är lätt att fastna för en sådan person som han är, han verkar ju ha förmågan att få folk att reagera. Ser jag på jobbet så antingen tycker man han är såååå gullig eller så hatar man honom. Och då syftar jag inte kring mig utan kollegor. Han har ett jättebehov utav att känna sig omtyckt och kör all in på det oavsett om kollegan är 16 eller 70. Han har också behov av att kontrollera,styra och ta över och i det har han gjort andra ledsna eftersom deras synsätt är värdelöst i jämförhet med hans eget. Mycket drama, ledsna människor runt honom blir det, och en liten klick som också gillar att skapa intriger som står bakom homom men de är extremt få.

Har också jobbat ihop med en sån. Han riktade in sig på de äldre kvinnliga cheferna som tyckte han var så gullig och inte accepterade när andra påpekade allt hans fuskande och fifflande. Till slut agerande en chef som kunde se klart vilket till slut ledde till att han fick sluta.

Själv mådde jag så dåligt de första månaderna på arbetsplatsen av att allt runt honom var så förvirrat att jag spydde på jobbet vissa morgnar.
 
Fast jag mår faktiskt bättre av att bolla honom, vilket också gjort att det känns bättre jämfört med igår. Hela situationen är ju som sådan att den är svår att prata om med utomstående. Tex svar som Görels och Lobelias har hjälpt jättemycket. Som sagt jag är den typen som anlyserar, tänker klart innan jag agerar. SÅ även i denna situationen och idag har jag fått massor gjort jämfört med andra dagar.
Grejen är att som igår när jag vägrade tänka på honom fanns en ångest där som nästan lamslog mig, så att bara tänka bort funkar inte. Idag finns inte den ångesten där utan en vilja att vara handlingskraftig där målet är att blocka, Men det hjälper liksom inte att sitta och hetsa fram det, kalla mig saker osv som vissa gör. För det hjälper inte mig det minsta.
Men snälla du. Att ha ångest över en person som nästan kunde ha varit en vän? Det är inte friskt! Du behöver hjälp.
 
Har också jobbat ihop med en sån. Han riktade in sig på de äldre kvinnliga cheferna som tyckte han var så gullig och inte accepterade när andra påpekade allt hans fuskande och fifflande. Till slut agerande en chef som kunde se klart vilket till slut ledde till att han fick sluta.

Själv mådde jag så dåligt de första månaderna på arbetsplatsen av att allt runt honom var så förvirrat att jag spydde på jobbet vissa morgnar.

Usch ja, den typen kan verkligen få andra att må dåligt. I hans fall är det en sammansvetsad grupp med erfarna kollegor och han har dragit igång drama där och många mår dåligt. Han är enormt egocentrerad och har en grandios självbild. Något jag skrattade åt först hur han såg på sig själv, men i slutänden ser jag det som ganska otäckt. Speciellt när han också är den som är minst erfaren där men ändå skall skriva dem på näsan på ett elakt sätt.
 
Jag har läst hela tråden och med så tvetydig information och en TS som säger emot sig själv flera gånger i tråden så tänker jag inte skriva ett ord om killen eller "förhållandet".

Men TS, jag hoppas att du allvarligt överväger psykologisk hjälp. Din reaktion över detta är överdriven och osund. Du påtalar att du är "analytisk" och vill ha svar på frågor och att det är därför du beter dig som du gör just nu, men du är ju som du skriver i rubriken - helt besatt. Det finns inget analytiskt eller sunt över det. Du är dessutom besatt över en människa som uppenbarligen dragit sig undan, och som du nu ska hämnas på genom att skriva meddelanden och sen blocka.

Du har en osund besatthet och ett osunt beteende, som dessutom går ut över dina närmaste, till och med dina barn. Sök hjälp.
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 869
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 880
Senast: Palermo
·
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 782
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 111

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp