Kan vi prata om alkohol?

[athena_arabians]

Tråden där alla präktiga dunkar varandra i ryggen o moraliserar.

Det är väl inget ryggdunk eller moraliserande?! Jag säger verkligen inte att mitt drickande är "rätt" eller att det är något eftersträvansvärt utan det är en beskrivning, plain and simple. De flesta inläggen tycker jag har den tonen.

 

[Badger]

Jag är nyfiken på ert förhållande till alkohol.
Är alkohol berikande i ert liv?
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Dricker ni alls?
Hur viktig är alkoholen för er?
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?

Är alkohol berikande i ert liv?: absolut, det berikar en måltid. Den dryck förutom te eller kaffe som man dricker "långsamt"
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?: ja, men man kan nog dricka betydligt mer och fortfarande dricka "lagom" mycket.
Dricker ni alls?: det gör jag, min man och jag kan dela på en halvflaska vin till maten en dag här och där, ngn gång varannan vecka. Det passar oss. Med tjejkompisarna, på en middag eller dyl dricker jag mer men inte "för mycket".
Hur viktig är alkoholen för er? Ganska viktig, jag tycker inte en fin middag är lika komplett med läsk eller mjölk till.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?: Socialt, jag blir inte glad, lugn, ångestdämpad eller ngt av alkohol, möjligen trött (som den där urbefolkningen de testade på som somnade ).

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?

Nej, min släkt är helt utan alkoholbaksidor, men ser alkohol som en dryck, inget -ojoj en liten rackebajsare kanske höhö. Utan jahopp vad ska vi ha för vin till maten idag. Mina vänner också. Ingen dricker sig berusad ens på bröllop, utan det är samtalsnivå på det. Ingift släkt har jag hört om problem men inte sett. Men har en gång varit på en 30-årsfest, på den sidan fast ett ingift steg till, där folk inte verkade "klara av" drickandet med värdigheten helt i behåll (lite gräl och sludder). Pinsamt och uhm pinsamt.

(Men har du inte i alla fall druckit dig drängfull någon gång? jo en gång, det var helt ok och ganska dimmigt, spydde, mådde inte jättedåligt dagen efter såg ingen poäng med att göra om det. Men på gymnasiet då drack väl folk? Jo en klassfest där folk krälade på golven, mina vänner och jag gick hem. En väninna som drack för mycket ganska ofta och leddes runt vid handen. Betraktades du som tråkig? Japp! sannolikt, men jag hade inte tråkigt.)

 

[BornAgain]

Jag oroar mig över alkohol för att Släkting dricker för mycket och jag dras med. Hen är dement och alkohol minskar ångesten och får hen att sova plus att det förefaller vara mer socialt accepterat att vara lite borta pga alkohol . Dessutom kommer hen inte ihåg om hen druckit

Jag älskar bubblor och dyr sprit... just alkohol är en av de saker som får mig att inse att det finns inte tillräckligt mycket pengar för att jag ska vara rik (även nu kan jag lägga 500-1500 på en flaska )

Om jag fick önska mig något så vore det att vi började behandla både alkohol och kött som de extra fest-plus de är och inte som en (social) nödvändighet. Det är inte nödvändigt att alla måltider som intas i en social kontext utanför Umeå, per definition innehåller en bit dött djur som sköljs ned med alkohol. T.ex. när jag är ute med jobbet - ofta ges ett val mellan rött eller vitt vin, ibland även öl. Den som inte vill dricka alkohol får mineralvatten eller lättöl och tusen frågor. Varför kan man inte få välja ett alkoholfritt alternativ som är så gott att man ibland väljer det före öl eller vin även om man varken är gravid, nykter alkolist eller godtemplare? Tack och lov verkar det som om många yngre människor mer ser alkohol som ett val och inte ett socialt måste.

PS jag har tagit upp detta med alkohol på jobbet - att det vore bra om det som val alltid fanns något alkoholfritt...varpå jag genast fick frågan om jag hade problem med spriten Jag tänkte att det dels är trevligt med valfrihet, dels trevligt att underlätta för dem som inte vill eller ska dricka.

Fram tills det här sista året har jag definitivt inte haft problem. Då var mitt enda problem att jag har champange-smak och öl-lön

 

[Raderad medlem 68338]

Min relation till alkohol ser ut som så att jag inte förstår vad jag skulle få ut av det, det är inte gott, det är inte roligt och jag är bara allmänt Fattar inte grejen.

Jag har aldrig varit intresserad av alkohol, och tragiskt nog tror jag att mitt o-intresse på något vis hindrar mig från att skaffa många vänner. Jag har alltid känt att man blir lite utfryst av att inte "vara med i alkoholklicken". Därför testade jag en gång, eftersom jag ville "vara med" och man pratade om att man blir glad och utåtgående och det är kul.
Jag upptäckte att detta hände: Lätt illamående och snurrig, förvirrad, ännu mer introvert, paranoid, aggressiv, extremt spänd. Dessutom dyrt, och extremt äcklig vätska. Kissnödig hela tiden. Kände mig sunkig. De som var där med mig sade att det knappt gick att prata med mig för jag ville sitta ifred och svarade bara med enstaka ord. Där någonstans bestämde jag mig för att jag nog lägger pengar och tid på annat, det är helt enkelt inte min grej.

Jag ser att några verkligen har kul och blir avspända när de dricker alkohol, good on them. Men jag blir alltid lite besvärad när jag blir tillfrågad att följa med och dricka, eller bjuden på alkohol och tackar nej. I 90% av fallen accepteras det inte utan man måste förklara varför. Jag brukar aldrig dölja att jag helt enkelt inte vill eftersom jag tycker det är äckligt, jobbigt, och dyrt. Den förklaringen verkar inte vara nog, utan då brukar man förutsätta att jag är Nykterist (vilket jag inte är, jag dricker en cider typ två gånger om året på sommaren om jag vet att det är en god cider...) eller, att jag har släkt/vänner som är alkoholister och att något hemskt har hänt och att jag därför hatar allt som har med alkohol att göra (inte sant, gillar man alkohol har jag noll problem med det) eller gravid, muslim etc.
Har faktiskt haft detta samtal:
-Ska du med och dricka lite på lördag?
-Nja jag gillar inte riktigt alkohol och så, tycker det är rätt äckligt, och dyrt, sen gillar jag inte riktigt atmosfären på fester. Vi kanske kan fika eller köra en filmkväll eller något istället?
-Jag förstår. Vad hände? Slog din pappa dig mycket eller? Vill du prata om det? *jätteoroad min*
-

Jag fattar inte riktigt att du avfärdar all typ av alkohol med hänvisning till smaken. Jag respekterar självklart att folk inte vill dricka men all alkohol smakar ju inte samma, precis som att all mat inte heller smakar på samma sätt.

Gillar du mat? Det är lite samma fråga.
Jag gillar inte whisky, däremot njuter jag gärna av ett glas barbera. Hittar mkt få gemensamma nämnare smakmässigt mellan dessa drycker

 

[Petruska]

Jag tänker att alkohol och andra droger som påverkar ens mentala tillstånd påverkar i större grad omgivningen än vad tex lite för mycket socker gör. Jag avskyr rökning också tex men det är ju ändå fullt möjligt att vara en närvarande förälder, god vän, bra partner, sköta jobbet etc samtidigt som man röker, det är svårare under påverkan av alkohol.

Jo, det gör det ju. Utan tvekan.

Samtidigt skulle jag säga att jag tex enbart har positiva minnen av att mina föräldrar drack vin. Det var ofta trevliga tillfällen med en känsla av lugn och ro, gott om tid och just närvaro. Jag är nog ganska ovan vid att man - utöver under några ungdomsår - dricker så mycket att det påverkar livet nämnvärt. Jag vet dock att personer jag känner som tex pga dåliga barndomsupplevelser, kan ha lägre gränser än jag för när man känner att livet påverkas av att andra är lite berusade. Och då tycker jag ändå att jag är rätt gnällig ifråga om fylla. Jag gillar inte alls när folk verkligen är fulla - men jag har väl styrt mitt liv så att det numera är ovanligt bland mina bekanta.

Att tex dricka så att det stör ens sätt att sköta jobbet, i min närhet är det väldigt ovanligt.

Det är väl snarare så att man dricker så att man inte kan köra bil efter middagen, men det krävs ju rätt lite för att man ska nå just den gränsen. Och med det stadsliv jag lever, kör man inte så himla mycket bil ändå.

 

[nyponros]

Jag tycker att det känns viktigt att skilja på "att dricka" och "att bli full" med tanke på några av de senaste inläggen i tråden.

De negativa exempel som jag vänder mig emot i mina inlägg har helt och hållet att göra med folk som blivit rejält fulla, inte folk som har druckit. Jag har inga problem alls med att folk dricker mitt på en söndag/måndag/tisdag/whatever - jag tar också gärna ett glas vin till lunchen när jag är ute med jobbet, eller en eftermiddagsdrink när jag är på semester.

Lika lite har jag problem med att mina föräldrar, som är i 50-årsåldern, dricker. Jag har också för avsikt att fortsätta njuta av alkohol resten av mitt liv, oavsett ålder och tidspunkt.

När jag tycker att det börjar bli problematiskt är när man i den här åldern och vid den här tiden dricker så pass mycket att man inte kan kontrollera sig själv längre. Det är då jag tycker att det börjar närma sig tråkigt och problematiskt, även om det som sagt kanske finns undantag som jag skulle tycka annorlunda om.

Så tänker jag också! Inte ett glas till maten alltså, utan att gå in för fylla. Jag har vänner som slappnar av hemma själva en kväll med ett glas rödvin framför tvn och jag tycker absolut inget om det. Inte om ett glas bubbel eller en öl till lunchen heller.

 

[nyponros]

Tråden där alla präktiga dunkar varandra i ryggen o moraliserar.

Detta inlägg får mig att vilja veta mer. Hur tycker du att vi ryggdunkar? Hur tycker du att vi istället ska föra diskussionen? Ska man inte få föra en diskussion om man inte har egna erfarenheter? Flera av oss i tråden har ju erfarenheter av att vara anhörig eller leva i närheten av människor som missbrukar, "räcker" inte det heller? Och vad är det präktiga i det hela? Utveckla gärna.

 

[nyponros]

Jo, det gör det ju. Utan tvekan.

Samtidigt skulle jag säga att jag tex enbart har positiva minnen av att mina föräldrar drack vin. Det var ofta trevliga tillfällen med en känsla av lugn och ro, gott om tid och just närvaro. Jag är nog ganska ovan vid att man - utöver under några ungdomsår - dricker så mycket att det påverkar livet nämnvärt. Jag vet dock att personer jag känner som tex pga dåliga barndomsupplevelser, kan ha lägre gränser än jag för när man känner att livet påverkas av att andra är lite berusade. Och då tycker jag ändå att jag är rätt gnällig ifråga om fylla. Jag gillar inte alls när folk verkligen är fulla - men jag har väl styrt mitt liv så att det numera är ovanligt bland mina bekanta.

Att tex dricka så att det stör ens sätt att sköta jobbet, i min närhet är det väldigt ovanligt.

Det är väl snarare så att man dricker så att man inte kan köra bil efter middagen, men det krävs ju rätt lite för att man ska nå just den gränsen. Och med det stadsliv jag lever, kör man inte så himla mycket bil ändå.

Vad glad jag blir, det låter som att du levt och lever med ett sunt förhållande till alkohol och de flesta i din omgivning också. Så önskar jag att det kunde vara överallt!

 

[As_Vegas]

Jag förstår inte resonemanget. Du menar alltså på fullaste allvar att vi ska förbjuda all form av alkohol pga att det finns alkoholister? Är det rätt uppfattat?

Nej, inte på grund av alkoholister. På grund av att alldeles för många människor inte kan hantera alkohol på ett ansvarsfullt sätt (i längden eller vid enstaka tillfällen).
Är det så konstigt då?
Det finns ju inget annat i samhället som orsakar så mycket skador och lidande och fortfarande är tillåtet? Att dricka alkohol fyller ju dessutom ingen praktisk eller nödvändig funktion?

 

[Petruska]

Vad glad jag blir, det låter som att du levt och lever med ett sunt förhållande till alkohol och de flesta i din omgivning också. Så önskar jag att det kunde vara överallt!

Jag tror inte att det är särskilt ovanligt.

 

[Wingates]

Som fortsättning till det jag skrev innan.
Jag har dansk släkt, och är väl uppvuxen med en mer "dansk" syn på alkohol - dvs betydligt friare än många av mina vänners uppväxt. Jag fick t.ex handla sprit i danmark när jag var 16 för mina föräldrar (och ta med den hem) eftersom det var lagligt där. Jag kunde dessutom vara helt öppen med att jag drack och förvara spriten hemma utan problem. Jag är dock hårt itutad att man får minsann stå för sina egna misstag när man dricker och att man blandar aldrig bilkörning/raketer etc med alkohol.
Jag tror att det har gett mig en ganska okomplicerad syn på alkohol, och trots att mina föräldrar kan dricka en hel del så har jag noll dåliga minnen av ev fylla.
Det har liksom aldrig varit cool eller häftigt med sprit - men ibland är det förbannat roligt liksom (och gott!).

Jag kan tycka att det blir synd att man automatiskt gör en gränsdragning att bara för att man ibland tycker att det är roligt att vara mer än salongsberusad så skulle man ha problem med spriten. (Och att om man råkar bli för full nån gång så har man problem - det händer ju ibland att man missbedömer saker liksom. Behöver det vara en så big deal? Händer det jämt är det en annan sak naturligtvis, precis som med allt annat.)

 

[escodobe]

Jag dricker om det är fest. Det värsta jag vet är att sitta nykter på fester. Då kan jag lika gärna stanna hemma. Är väldigt osocial av mej men blir lite mer trevlig och avslappnad när jag är påverkad. Har betydligt roligare. Tycker egentligen inte att alkohol är gott men en bra blandad grogg tackar jag inte nej till. Festar inte jättemycket och ibland kan det gå långa perioder mellan tillfällena.

Det här förstår jag inte. Varför måste du dricka för att gå på fest?
Det finns ju annat som gör det roligt att gå på fest förutom alkohol? Vänner och trevliga samtal?

Om alkoholen är en sådan central del, hur kommer det sig att du inte dricker annars?

 

[MiniLi]

Jag fattar inte riktigt att du avfärdar all typ av alkohol med hänvisning till smaken. Jag respekterar självklart att folk inte vill dricka men all alkohol smakar ju inte samma, precis som att all mat inte heller smakar på samma sätt.

Gillar du mat? Det är lite samma fråga.
Jag gillar inte whisky, däremot njuter jag gärna av ett glas barbera. Hittar mkt få gemensamma nämnare smakmässigt mellan dessa drycker

Fast nog har alkoholen i sig en speciell smak som finns där oavsett vad man dricker?
Det tycker jag iaf, sen är vissa drycker med alkohol ändå goda och i många fall har jag blivit van vid smaken så att den inte längre uppfattas som störande.
Olika drycker smakar såklart olika, men det finns ju helt klart ngt gemensamt i att allt med alkohol smakar mer eller mindre av just alkohol.
Vin och öl är väl det som smakar minst alkohol.

 

[MiniLi]

Jag tror inte att det är särskilt ovanligt.

Säkert inte ovanligt men det är ju också väldigt vanligt att alkohol ställer till med stor skada.

 

[Lena Furberg]

Utan att svara på alla frågorna, så - ja, jag tycker om vin ! Rött, fylligt vin med lite strävhet, svalt vitt vin en varm sommarkväll, rosé om sommaren för att det ser så vackert ut i glaset dessutom. Öl kanske, till vissa maträtter (Indisk mat, Mexikansk etc) men i övrigt dricker jag ingen alkohol - om jag inte bjuds på en liten likör efter en måltid eller nåt.

Jag tycker om smaken av vin till maten, medan jag lagar maten , och när jag sitter i trädgården t.ex. Och - eftersom jag jobbar hemifrån och inte har bestämda arbetstider, är det skönt en fredagkväll - eller en lördag - att ta ett glas vin och markera att nu behöver jag inte jobba mer idag. Annars är det lätt hänt att jag jobbar hela tiden och blir alldeles utmattad. Vinglaset blir en slags markör som ger mig tillåtelse att vara ledig.

Däremot är jag rätt känslig för alkohol och kan absolut inte dricka stora mängder utan att må jättedåligt. Jag kan inte gå ut och rumla runt med kompisar och dricka en halv natt, jag är den som måste gå hem och lägga mig, eller till hotellet för att sova, efter 2, högst 3 glas vin.

Jag har tyvärr tråkiga erfarenheter hemifrån av alkohol, då både min pappa och sedan min mamma var alkoholister. Min pappa dog av skrumplever och den påverkan hans och mammas missbruk hade på familjen var fruktansvärd. Därför är jag väldigt medveten kring mitt eget alkoholintag och skulle aldrig släppa kontrollen på något vis. Å andra sidan vill jag inte låta deras sorgliga historia påverka mitt liv på så sätt att jag nekar mig att alls dricka vin av någon slags försiktighet eller för att ta avstånd.

Jag brukar ibland fundera över vilket jag skulle ha svårast att helt avstå ifrån - vin eller kaffe, och jag har fortfarande inget svar....!

 

[purity_666]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nej

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Dricker i stort sett inte alls nu för tiden. I gymnasiet/universitetet blev det mycket festande och jag drack absolut för mycket ibland. Jag hade hög tolerans. Men drack aldrig så jag kräktes eller fick hämtas eller så, men för mycket. Vid universitetet fanns det perioder där vi festade 3 dagar i veckan.

Dricker ni alls?
Knappast. Rör sig kanske om 1-2 gånger per år.

Hur viktig är alkoholen för er?
Inte alls

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag dricker, och har alltid druckit, enbart för det sociala. Har aldrig tagit ett glas vin eller en drink ensam hemma.

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Har jobbat med missbrukare i flera år, både på behandlingshem och som socialsekreterare. Efter jag började jobba tappade jag intresset för alkohol allt mer. Det lockade helt enkelt inte alls.
Jag var lite orolig för min pappa ett tag. Han var chef och hade riktigt stressigt på jobbet. Alltid jour, alltid krångel. Han drack lite för ofta alkohol för att lugna ner sig och det värsta var att han gjorde det i smyg. Jag var jätteorolig för hur det skulle bli nu när han blev pensionär och ensam hemma när mamma jobbar kvällar och natt. Det funkar finfint och är helt lugnt nu.

 

[Emtherlia]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nä, det skulle jag inte säga.

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja, för mig.

Dricker ni alls?
Ja, fast väldigt sällan och inte nu när jag är gravid.

Hur viktig är alkoholen för er?
Inte alls. Jag gillar inte smaken utan kan lika gärna dricka drinkar, cider och sånt utan alkohol. När jag dricker alkohol så dricker jag mest för att det är socialt.

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag påverkas så som min sinnesstämning innan jag börjar dricka är. Är jag pigg, glad och på g så blir jag mer sådan. Är jag ledsen eller trött så förstärks det med alkoholen. Jag blir bakis ganska lätt, jag tål väldigt lite och avskyr att må illa så jag dricker mig bara lite lullig nu för tiden (när jag väl dricker). Sen vill jag liksom inte spendera halva helgen med att ligga bakis i sängen

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Nej, inget sådant. Men jag tycker att fulla främlingar är väldigt obehagliga och undviker oftast situationer där jag kan träffa på sådana. De känns så oberäkneliga på något sätt.

 

[Emtherlia]

Jag fattar inte riktigt att du avfärdar all typ av alkohol med hänvisning till smaken. Jag respekterar självklart att folk inte vill dricka men all alkohol smakar ju inte samma, precis som att all mat inte heller smakar på samma sätt.

Gillar du mat? Det är lite samma fråga.
Jag gillar inte whisky, däremot njuter jag gärna av ett glas barbera. Hittar mkt få gemensamma nämnare smakmässigt mellan dessa drycker

Nja, det är väl snarare så att man kan säga "gillar du mat med en speciell krydda i?" (gillar du dryck med alkohol i?) typ "gillar du mat med kummin i?" Och svaret är, nej fyfaan!

 

[Energi]

Jag fattar inte riktigt att du avfärdar all typ av alkohol med hänvisning till smaken. Jag respekterar självklart att folk inte vill dricka men all alkohol smakar ju inte samma, precis som att all mat inte heller smakar på samma sätt.

Gillar du mat? Det är lite samma fråga.
Jag gillar inte whisky, däremot njuter jag gärna av ett glas barbera. Hittar mkt få gemensamma nämnare smakmässigt mellan dessa drycker

Fast det är ju, iaf i för mig, smaken av just alkoholen som är äcklig. Det finns ingen alkoholhaltig dryck som jag tycker om. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit bjuden att smaka på olika drycker med orden "men den HÄR smakar inte alkohol alls", och så smakar det just alkohol. Blä.

 

[inverterad]

Jag funderar lite kring ingången i den här tråden. Utgångspunkten verkar vara att de flesta har en problematisk relation till alkohol. Det är en lägesbeskrivning som jag inte känner igen.

Jag njuter av smaken av alkohol, jag gillar att känna mig lite berusad, och jag har inga negativa upplevelser av alkohol mer än i vuxen ålder av min mammas partner som är alkoholist. Jag tar gärna en öl eller tre en söndag vid 14 då det är fint väder och vi bestämmer oss för att grilla, liksom jag gillar ett gott glas rött eller tre till fredagsmiddagen. Jag dricker antagligen en liten aning för ofta för att det ska anses sunt om man ser till normen i denna tråd. Själv upplever inte att alkohol skapar några som helst problem i mitt liv. Jag kan ta hand om mitt barn, mitt förhållande, mitt hem och mitt jobb, och inga tråkiga konflikter eller situationer uppstår på grund av alkohol i mitt liv. Det är enbart en förhöjare av en trivsam stämning, eller en bidragande skapare av trivsam stämning (det är fint väder! vi är lediga! jag är trött i huvudet och behöver vila från jobbet tillsammans med dig! vi är glada av nån anledning! jag är sugen på nåt extra gott ikväll, visst knäcker vi lite bubbel? åh nu vore det gott med en cognac till maten! osv).

Mängden alkohol jag dricker ligger mestadels inom ramen för Socialstyrelsens rekommendationer, även om undantag sker. Den blir varken större eller mindre med åren utan fluktuerar lite upp och ner beroende på livssituation. Jag tycker helt enkelt inte att alkohol är en särskilt stor grej från min horisont, och kan inte tänka mig att minska på min konsumtion för att visa solidaritet för något fiktivt barn i något fiktivt familjedrama som jag inte har i min närhet och således inte kommer påverka med mitt alkoholintag.

Om jag umgås med människor med alkoholproblem har jag inga som helst problem att avstå helt, liksom om det gäller viktminskningsprojekt eller andra hälsofrämjande projekt som jag och min partner ibland ägnar oss åt. När jag var gravid saknade jag rödvin nåt enormt, men det var inga som helst problem att avstå, förstås.