Kan vi prata om alkohol?

[athena_arabians]

Tittar jag på min familj är mitt beteende otroligt logiskt.
Min pappa drack "normalt" i sällskap och söp sig redlös direkt han var utom synhåll. Min mamma rör aldrig alkohol om det inte är ett socialt tillfälle. Så det har ju satt normen för mig. Att det är farligt att dricka själv...

Det förstår jag verkligen.

Mina föräldrar har jag aldrig sett ordentligt berusade under min uppväxt (vad jag kommer ihåg). Det var kalas ibland och folk blev ju full men jag kommer inte ihåg något obehag av det.

På senare år fick jag veta att mamma självmedicinerade sin ångest med sprit under en kortare period. Hon kände till slut att det inte var vettigt och slutade, tvärt av utan hjälp. Det var som sagt inget jag lade märke till som barn och det berättade hon när jag var vuxen.

 

[avslutat medlemskap]

@Ray: Jag förstår hur du menar med att inte dricka ensam men skulle jag gå efter det skulle jag nästan aldrig kunna dricka något. Särbo, inte speciellt stort umgänge IRL osv. Jag ser inga problem med att dricka själv på det sätt jag gör det, vin till maten eller någon cider. Jag dricker av samma anledning när jag är ensam som när jag har sällskap.

Säger samma sak, härom kvällen satt jag i elektroniklabbet och caddade ett styrsystem till en värmepump (nykonstruktion) med ett glas vin på bänken bredvid mig, inget konstigt alls i min värld, ska man prestera nåt så kan det inte bli mer än högst ett glas fast vissa "konstruktörer" verkar ha dragit i sig både en och tre flarror innan dom ens börjat konstruera det skit jag får reda upp.

 

[Ray]

Det förstår jag verkligen.

Mina föräldrar har jag aldrig sett ordentligt berusade under min uppväxt (vad jag kommer ihåg). Det var kalas ibland och folk blev ju full men jag kommer inte ihåg något obehag av det.

På senare år fick jag veta att mamma självmedicinerade sin ångest med sprit under en kortare period. Hon kände till slut att det inte var vettigt och slutade, tvärt av utan hjälp. Det var som sagt inget jag lade märke till som barn och det berättade hon när jag var vuxen.

Min sambo har lite samma slags uppväxt. Hans mamma drack på fest medans pappa smygsöp på kvällarna och däckade i soffan. Så vi har rätt lik inställning
Vi liksom frågar varandra om ok innan vi korkar upp... Sen har vi ändå rätt avslappnad inställning och kan mycket väl ha ett glas mitt i veckan om det är något båda känner sig sugna på.

 

[nightcrawler]

Jag dricker om det är fest. Det värsta jag vet är att sitta nykter på fester. Då kan jag lika gärna stanna hemma. Är väldigt osocial av mej men blir lite mer trevlig och avslappnad när jag är påverkad. Har betydligt roligare. Tycker egentligen inte att alkohol är gott men en bra blandad grogg tackar jag inte nej till. Festar inte jättemycket och ibland kan det gå långa perioder mellan tillfällena.
Mina föräldrar har jag typ aldrig sett fulla, Det mesta har stått i flera år i skåpen här hemma. Mina syskon och jag dricker gärna och redigt men inte på någon oroväckande nivå.

 

[tanten]

Tja till att börja med så var det här en söndag strax före 17 i min tidszon, så jag vet inte om "kul kväll" passar in så bra. Hade det varit en lördag kväll runt 22 hade jag kanske haft lite mer överseende.

Rent generellt tycker jag dock att det är oattraktivt och oansvarigt att dricka så mycket att man inte kan gå rakt när man är 40-50 år gammal. Det är någons pappa, man, farbror som går där. Jag hade dött om jag såg min pappa i ett sådant tillstånd. Det tycker jag hör till tonåren och de tidiga 20, sedan tycker jag att man borde ha lärt sig hur mycket man klarar av innan man börjar vingla och tappa kontrollen över vad som händer.

Visst, det finns kanske undantag, men överlag finns det väldigt lite som skulle få mig att tänka "åh, härligt att de har så kul!" när jag ser en grupp högljudda 50-åringar vingla omkring överförfriskade på en söndag eftermiddag.

Det här gäller både män och kvinnor kan jag tillägga, så det har inte på något vis med kön att göra. Bara ålder och situation.

Oj.

Nya tankar. Jag har aldrig sett alkohol som något åldersrelaterat. Fulla blir folk i alla åldrar - i min värld.
Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle vara pinsam eller föraktansvärd för att jag som femtiotalist blir fnissig eller inte klarar att gå på en alldeles rak linje.

Som sagt - att alkohol skulle ha med ålder eller tidpunkt att göra är en helt ny tanke för mig.
Man lär sig varje dag.

 

[kryddelydd]

Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i samhället. Våldsbrott, sexbrott, familjetragedier, olyckor. I väldigt hög andel är alkohol eller andra droger inblandade när tragiska händelser inträffar.

Jag är nyfiken på ert förhållande till alkohol.
Är alkohol berikande i ert liv?
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Dricker ni alls?
Hur viktig är alkoholen för er?
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?


Själv har jag lyckligtvis aldrig känt ett SUG eller ett behov. Jag har festat mycket i en period om några år i typ åldern 19-22, med mycket var det då utgång 2-6 gånger i månaden skulle jag säga. Varit på några festresor där jag druckit nästan varje dag. Ändå aldrig hamnat i något läge där jag känt ett sug och jag har alltid bara druckit i sällskap av andra för att "festa". Jag har inte råkat ut för något direkt otäckt när jag varit full och jag har aldrig utsatt andra för något allvarligt. Däremot har jag haft en del fyllor där jag vinglat runt, spytt på toan på någon förfest, gråtit och förstorat upp saker, spytt när jag kommit hem etc. Innan jag lärde mig "hantera" mängden alkohol jag hällde i mig, eller när jag ätit dåligt/varit sjuk tex.

Jag är uppvuxen med en närstående som inte hanterade alkohol speciellt bra och det har alltid varit ett känsligt ämne för mig, en sida i mig har alltid upplevt alkohol som ganska obehagligt på grund av det. Därför jag har väldigt svårt att se barn bli utsatta för fulla vuxna, jag upplevde det alltid som extremt obehagligt när jag var liten och jag kommer inte vilja ha mina framtida barn i miljöer där människor är berusade. Ett glas vin till maten är en sak, men berusning nej.

Nu för tiden dricker jag rätt måttligt, sedan några år skulle jag säga. Jag går utan problem flera månader i taget i perioder helt utan alkohol. Är jag ute med vänner eller sambo kan det bli några glas vin eller drinkar men det handlar om max en gång i månaden. Jag vill helst inte bli för full, mest för att det känns som att jag förgiftar kroppen då och det känns onödigt. Jag är inte så intresserad av det längre, och det är sällan jag är sugen på en riktig fylla. Det kan säkert hända några gånger per år att jag vill ha en helkväll på stan med alkohol och drinkar, men nu var det länge sedan. Mer troligt på sommaren. Ett glas rött eller vitt till en god maträtt kan jag längta efter, eller nu när sommaren börja komma att ta något/några glas iskallt rose ihop med vänner. Vi tycker om att dricka bubbel och bli lite fnittriga och glada men inte "woooowooooow" om ni förstår .

Jag förstår att alkohol kan vara jättekul för många men jag känner också ett sånt vemod inför den, även om jag själv inte helt avstår. Jag ser så mycket misär, i det stora och i det lilla. Människor som gång på gång blir för fulla och gör saker de ångrar. Män och kvinnor som förstör sina relationer för att de blev för fulla och raggar på någon som de aldrig skulle gjort i nyktert tillstånd. Ensamma och olyckliga som sitter hemma själva och super ner sig. Gamla människor med långa missbruk bakom sig och vad det har gjort i deras liv. Skam som vissa människor känner över att inte kunna dricka "normalt" utan alltid vakna med bakfylleångest för att de blir något de inte kan stå för med alkohol i blodet. Att det ofta är ett statement att säga nej till alkohol.

Vad är ert förhållande till alkohol, och vilka är era tankar?

Jag dricker lite rött vin på helgerna, oftast både fredag kväll och lördag kväll, 1-2 glas per kväll. That´s it, liksom.
Dricker mig sällan eller aldrig berusad, även om det kan hända någon enstaka gång ungefär var tionde år.

Uppväxt i en miljö där alkohol förekom ytterst sparsamt, framför allt i formen av en lättöl eller pilsner till lunchen vid hökörningen. Eller en halv 33cl flaska per gubbe.
Starksprit har inte förekommit under min uppväxt.

Jag skulle inte ha några svårigheter att "avstå" från vin, men känner heller aldrig sug.
Jag ser å andra sidan inga skäl att för egen del avstå eftersom jag tycker att det smakar gott med de mängder jag dricker.

Eftersom jag sällan eller aldrig dricker mig berusad, faller en del andra frågor.
Skälet är att det smakar gott med ett glas rött vin till god mat på fredag och lördag kväll.

I mitt jobb ser jag, förstås, en del negativa konsekvenser av alkoholen.

Generellt kan jag tycka att det vore bra på många sätt om alkohol i stort sett inte förekommer: många brott som misshandel, våldtäkt med mera sker ju huvudsakligen under påverkan av alkohol eller andra droger.

 

[Mineur]

Oj.

Nya tankar. Jag har aldrig sett alkohol som något åldersrelaterat. Fulla blir folk i alla åldrar - i min värld.
Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle vara pinsam eller föraktansvärd för att jag som femtiotalist blir fnissig eller inte klarar att gå på en alldeles rak linje.

Som sagt - att alkohol skulle ha med ålder eller tidpunkt att göra är en helt ny tanke för mig.
Man lär sig varje dag.

Nej, jag har förstått att det inte är alla som ser det så. Min sambo har också lite svårt att förstå mig när vi diskuterar det här, men jag har trott att det berott på att han är uppväxt i just den här kulturen där jag upplever att det är vanligare att supa sig redlös även när man passerat de 40.

Jag vill dock understryka att jag inte tycker att det är fel att bli "lite fnissig" som du säger. Det jag syftar på i mitt inlägg är folk som druckit tills de blivit lite fnissiga, och sedan tagit tre glas till. Det är personer som inte har koll på läget längre, som vinglar fram, beter sig illa och till viss del blir en fara för sig själva.

Skillnaden mellan det och att vara lite fnissig är enorm i min värld, och jag tror att det är skillnaden mellan engelskans "tipsy" och "drunk" jag är ute efter. "Tipsy" har jag sällan något problem med att folk är, oavsett ålder, men "drunk" är en helt annan historia i min mening.

 

[nyponros]

Spännande att få läsa era svar!
De flesta av er verkar ha en god relation till alkohol och det är ju skönt. Å andra sidan förstår jag att det kan vara jobbigt och självutlämnande att svara i annat fall så jag tror inte att den här tråden representerar verkligheten riktigt, tyvärr. Jag tänker att alla har en relation till alkohol i och med att den är så central i vårt samhälle oavsett om en själv inte dricker på en problematiskt sätt. En relation kan ju vara allt, tät, gles, bra, dålig, avslappnad, komplicerad, katastrofal. Jag tänker så men ser att vissa av er inte gör det.

Jag tror tyvärr att mörkertalet är enormt stort. Det är pinsamt och tabu att prata om sina alkoholproblem utan att bli klassad som en av alkoholisterna som sitter på en parkbänk, som någon utan kontroll, som någon som inte kan ta vara på sig själv. Det flesta personer med alkoholproblem har jobb, kanske familjer och socialt relativt "fungerande" liv, men kanske är rädda att förlora detta om deras fasad rivs ner. Så har jag iallafall upplevt det genom nära och bekanta jag sett med problem, och genom alla de dokumentärer och artiklar jag sett/läst/lyssnat på genom åren. Jag dras till dem av någon anledning, de fascinerar och intresserar mig. Jag vill inte skuldbelägga och gotta mig i andras olycka utan jag vill lyfta, förstå, lära mig. Reflektera.

 

[nyponros]

Nej, jag har förstått att det inte är alla som ser det så. Min sambo har också lite svårt att förstå mig när vi diskuterar det här, men jag har trott att det berott på att han är uppväxt i just den här kulturen där jag upplever att det är vanligare att supa sig redlös även när man passerat de 40.

Jag vill dock understryka att jag inte tycker att det är fel att bli "lite fnissig" som du säger. Det jag syftar på i mitt inlägg är folk som druckit tills de blivit lite fnissiga, och sedan tagit tre glas till. Det är personer som inte har koll på läget längre, som vinglar fram, beter sig illa och till viss del blir en fara för sig själva.

Skillnaden mellan det och att vara lite fnissig är enorm i min värld, och jag tror att det är skillnaden mellan engelskans "tipsy" och "drunk" jag är ute efter. "Tipsy" har jag sällan något problem med att folk är, oavsett ålder, men "drunk" är en helt annan historia i min mening.

Jag håller med dig helt och hållet! Jag tycker det är oroväckande med människor som är i medelåldern och över som inte klarar av att hålla en "lagom nivå" när de dricker. Att bli full mitt på dagen oroar mig. Att bli redlös mer än enstaka gång av misstag oroar mig också. Och på en söndag eftermiddag, vart i livet är man då om man tycker det är lämpligt att dricka sig så full? Kommer man till jobbet fräsch dagen därpå? Hem och hjälpa sina barn med läxorna och förbereda sig för veckan? Kanske har en partner hemma som på grund av den andres drickande får göra saker de borde gjort tillsammans själv, i hushållet eller whatever. Jag tycker helt enkelt inte att det verkar sunt att på regelbunden basis dricka sig så full i "mogen vuxen ålder", egentligen inte lördag kväll heller, men verkligen inte mitt på dagen.

 

[Petruska]

Spännande att få läsa era svar!
De flesta av er verkar ha en god relation till alkohol och det är ju skönt. Å andra sidan förstår jag att det kan vara jobbigt och självutlämnande att svara i annat fall så jag tror inte att den här tråden representerar verkligheten riktigt, tyvärr. Jag tänker att alla har en relation till alkohol i och med att den är så central i vårt samhälle oavsett om en själv inte dricker på en problematiskt sätt. En relation kan ju vara allt, tät, gles, bra, dålig, avslappnad, komplicerad, katastrofal. Jag tänker så men ser att vissa av er inte gör det.

Jag tror tyvärr att mörkertalet är enormt stort. Det är pinsamt och tabu att prata om sina alkoholproblem utan att bli klassad som en av alkoholisterna som sitter på en parkbänk, som någon utan kontroll, som någon som inte kan ta vara på sig själv. Det flesta personer med alkoholproblem har jobb, kanske familjer och socialt relativt "fungerande" liv, men kanske är rädda att förlora detta om deras fasad rivs ner. Så har jag iallafall upplevt det genom nära och bekanta jag sett med problem, och genom alla de dokumentärer och artiklar jag sett/läst/lyssnat på genom åren. Jag dras till dem av någon anledning, de fascinerar och intresserar mig. Jag vill inte skuldbelägga och gotta mig i andras olycka utan jag vill lyfta, förstå, lära mig. Reflektera.

Jag tänker nog som du när det gäller det där med att ha en relation till alkohol. En relation har man till allt som kommer i ens väg.

Jag skulle då säga att min relation till alkohol är helt okomplicerad och bra. Till exempel min relation till bruna bönor är mer komplicerad och urusel.

Jag ser ganska lite av negativa effekter av alkohol i min närhet, om man bortser från att jag så klart ser alkoholister på stan rätt regelbundet. Men då talar vi typ a-lagare, det är ju en ovanlig sorts missbrukare.

Sen känner jag väl rätt många som verkar dricka lite för mycket, men jag vet inte om det är hela världen? Väldigt få människor lever ett perfekt liv med avseende på hälsa, matvanor och sinnesfrid. Jag vet inte varför lite för mycket alkohol skulle vara värre än många andra så där lite lagom ohälsosamma saker? (Själv är jag tex mer rädd för skador av rökning, och jag slutade därför röka för många år sedan, än för att jag skulle ta skada av alkohol.)

 

[nyponros]

Jag vet inte varför lite för mycket alkohol skulle vara värre än många andra så där lite lagom ohälsosamma saker? (Själv är jag tex mer rädd för skador av rökning, och jag slutade därför röka för många år sedan, än för att jag skulle ta skada av alkohol.)

Jag tänker att alkohol och andra droger som påverkar ens mentala tillstånd påverkar i större grad omgivningen än vad tex lite för mycket socker gör. Jag avskyr rökning också tex men det är ju ändå fullt möjligt att vara en närvarande förälder, god vän, bra partner, sköta jobbet etc samtidigt som man röker, det är svårare under påverkan av alkohol.

 

[Raderad medlem 68338]

Och på en söndag eftermiddag, vart i livet är man då om man tycker det är lämpligt att dricka sig så full? Kommer man till jobbet fräsch dagen därpå? Hem och hjälpa sina barn med läxorna och förbereda sig för veckan?

Alla jobbar inte måndag-fredag 9-17. Alla har inte heller barn att ta hand om.

Tex folk som jobbar i krogbranschen där är det ju allmänt känt att de tar helg söndag-måndag tex. Personligen tycker jag att både söndag och måndag är en trevlig dag att gå ut på då det är bra folk ute då och man slipper de mest intensiva "helgsuparna". Jag undviker helst löningslördag tex. Tycker det är för mkt folk och för stökigt. En söndag innan lön är typ fri lejd och lätt att få bord och plats - perfekt!

 

[nyponros]

Jag tänker att alkohol och andra droger som påverkar ens mentala tillstånd påverkar i större grad omgivningen än vad tex lite för mycket socker gör. Jag avskyr rökning också tex men det är ju ändå fullt möjligt att vara en närvarande förälder, god vän, bra partner, sköta jobbet etc samtidigt som man röker, det är svårare under påverkan av alkohol.

Då är det såklart inte "ta ett glas vin till maten" jag menar med "under påverkan".

 

[nyponros]

Alla jobbar inte måndag-fredag 9-17. Alla har inte heller barn att ta hand om.

Tex folk som jobbar i krogbranschen där är det ju allmänt känt att de tar helg söndag-måndag tex. Personligen tycker jag att både söndag och måndag är en trevlig dag att gå ut på då det är bra folk ute då och man slipper de mest intensiva "helgsuparna". Jag undviker helst löningslördag tex. Tycker det är för mkt folk och för stökigt. En söndag innan lön är typ fri lejd och lätt att få bord och plats - perfekt!

Det är ju en annan sak! Det är säkert stor skillnad mellan storstäder och småstäder också.

 

[Raderad medlem 68338]

Sen detta med att det skulle vara lite nästan "fult och skamfullt" att dricka tidigare typ på eftermiddagen. Jag har sett denna åsikt i mindre städer, där verkar det bara kutym att man dricker fredag och lördag kväll och då ska det vara REJÄLT. Då är det fest och det "groggas vilt". Utöver dessa "suparkvällar" är det däremot nästan tabu med alkohol.
Jag tror dock att detta så sakta börjar luckras upp även i småstäderna och folk börjar dricka lite mer "kontinentalt".
Personligen tar jag gärna ett glas prosecco till lunch en måndag tex. Dock är jag inte så förtjust i sena krognätter. Visst det händer men för mig är det en större njutning att sitta i solen på en uteservering med ett glas och en god lunch till.

 

[vallhund]

Tråden där alla präktiga dunkar varandra i ryggen o moraliserar.

 

[Mineur]

Tråden där alla präktiga dunkar varandra i ryggen o moraliserar.

Skulle du kunna utveckla det här lite?

Jag tycker att det är en jätteintressant tråd som leder till spännande diskussioner!

 

[Raderad medlem 120709]

Tråden där alla präktiga dunkar varandra i ryggen o moraliserar.

Vilken fullkomligt onödig kommentar. Vad får du ut av att sitta och dryga dig på det här sättet?

 

[Hoarfrost]

Min relation till alkohol ser ut som så att jag inte förstår vad jag skulle få ut av det, det är inte gott, det är inte roligt och jag är bara allmänt Fattar inte grejen.

Jag har aldrig varit intresserad av alkohol, och tragiskt nog tror jag att mitt o-intresse på något vis hindrar mig från att skaffa många vänner. Jag har alltid känt att man blir lite utfryst av att inte "vara med i alkoholklicken". Därför testade jag en gång, eftersom jag ville "vara med" och man pratade om att man blir glad och utåtgående och det är kul.
Jag upptäckte att detta hände: Lätt illamående och snurrig, förvirrad, ännu mer introvert, paranoid, aggressiv, extremt spänd. Dessutom dyrt, och extremt äcklig vätska. Kissnödig hela tiden. Kände mig sunkig. De som var där med mig sade att det knappt gick att prata med mig för jag ville sitta ifred och svarade bara med enstaka ord. Där någonstans bestämde jag mig för att jag nog lägger pengar och tid på annat, det är helt enkelt inte min grej.

Jag ser att några verkligen har kul och blir avspända när de dricker alkohol, good on them. Men jag blir alltid lite besvärad när jag blir tillfrågad att följa med och dricka, eller bjuden på alkohol och tackar nej. I 90% av fallen accepteras det inte utan man måste förklara varför. Jag brukar aldrig dölja att jag helt enkelt inte vill eftersom jag tycker det är äckligt, jobbigt, och dyrt. Den förklaringen verkar inte vara nog, utan då brukar man förutsätta att jag är Nykterist (vilket jag inte är, jag dricker en cider typ två gånger om året på sommaren om jag vet att det är en god cider...) eller, att jag har släkt/vänner som är alkoholister och att något hemskt har hänt och att jag därför hatar allt som har med alkohol att göra (inte sant, gillar man alkohol har jag noll problem med det) eller gravid, muslim etc.
Har faktiskt haft detta samtal:
-Ska du med och dricka lite på lördag?
-Nja jag gillar inte riktigt alkohol och så, tycker det är rätt äckligt, och dyrt, sen gillar jag inte riktigt atmosfären på fester. Vi kanske kan fika eller köra en filmkväll eller något istället?
-Jag förstår. Vad hände? Slog din pappa dig mycket eller? Vill du prata om det? *jätteoroad min*
-

 

[Mineur]

Jag tycker att det känns viktigt att skilja på "att dricka" och "att bli full" med tanke på några av de senaste inläggen i tråden.

De negativa exempel som jag vänder mig emot i mina inlägg har helt och hållet att göra med folk som blivit rejält fulla, inte folk som har druckit. Jag har inga problem alls med att folk dricker mitt på en söndag/måndag/tisdag/whatever - jag tar också gärna ett glas vin till lunchen när jag är ute med jobbet, eller en eftermiddagsdrink när jag är på semester.

Lika lite har jag problem med att mina föräldrar, som är i 50-årsåldern, dricker. Jag har också för avsikt att fortsätta njuta av alkohol resten av mitt liv, oavsett ålder och tidspunkt.

När jag tycker att det börjar bli problematiskt är när man i den här åldern och vid den här tiden dricker så pass mycket att man inte kan kontrollera sig själv längre. Det är då jag tycker att det börjar närma sig tråkigt och problematiskt, även om det som sagt kanske finns undantag som jag skulle tycka annorlunda om.