Kan vi prata om alkohol?

[Sporthorse]

Jag har också funderat på all den skada alkoholmissbruk orsakar samhället. Så det är du inte ensam om. Mitt förhållningssätt är väl väldigt svalt, ganska ointresserad för att vara exakt. Jag dricker knappt själv och avstår från alkoholiserade miljöer då riktigt fulla människor äcklar mig.

Är alkohol berikande i ert liv? Nej, inte det minsta.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket? Lagom mycket är två glas vin i veckan till maten eller några glas sprit per fest. Jag dricker mindre än så.
Dricker ni alls? Ja, jag dricker ibland, men i väldigt små mängder och väldigt sällan.
Hur viktig är alkoholen för er? Absolut noll i betydelse. Skulle vara glad om alkoholhaltiga drycker inte existerade alls.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt? Vin kan vara gott till en bra middag, men egentligen är det nog mest för att bli lite mer öppen under ett samtal med kunder eller avslappnad med vänner.


Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"? Egentligen ingenting utav det, men har en vän vars pappa kunde dricka väldigt mycket och ofta, läs öl varje dag i ganska stora mängder. Har även haft en vän som blivit aggressiv a att dricka och muckat bråk med folk. Oerhört pinsamt och jobbigt.

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?

Jag skulle absolut klara mig utan alkohol, ser inget problem alls. Skulle snarare se ett mycket trevligare samhälle utan alkohol.

 

[starcraft]

Är alkohol berikande i ert liv?
Ja i den mån att jag gillar att dricka vin, måltiden kan bli förhöjd av ett bra vin, gillar att socialisera över goda drinkar och uppskattar att dricka en öl. Men inte så att jag på något sätt känner något måste att dricka. Men visst ger det en guldkant. Har dock inget behov att bli full utan gillar bäst när man bara dricker ett par tre glas Max och blir på sin höjd salongsberusad.

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja, det tycker jag. Har inga problem att sluta dricka, dricka vatten eller beställa in alkoholfritt om jag känner för det.

Hur viktig är alkoholen för er?
Egentligen inte särskilt viktig så. Jag tycker det är gott och trevligt och socialt. Det förhöjer en del upplevelser, men är jag inte sugen på att dricka så avstår jag gärna,. Har inget behov att dricka något jag inte gillar bara för att utan avstår då hellre. Jag kan i perioder dricka något glas vin nästan varje dag och sen kan jag vara utan alkohol i någon månad utan att ens fundera på det. (jag har aldrig bestämt mig för att ta en vit månad eftersom jag har vita månader utan att planera det sas)

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag blir oftast gladare, mer avslappnad och social och mer högljudd

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Jag hade en sambo som hade problem med spriten. Inte så att han inte skötte jobb och sånt, men han drack för mycket och hade ett behov av att dricka varje helg och svårt att sluta när han väl börjat. Dessutom tvingade han gärna på andra att dricka trots att man sa nej gång på gång. Jag drack knappt något i långa perioder för jag blev väldigt anti det hela. Jag har blivit lite känslig mot det beteendet och har svårt i relationer och reagerar om personen alltid måste dricka alkohol, gärna dricker i sin ensamhet och där helgplanerna cirkulerar kring hur man får i sig mest alkohol.

 

[Mineur]

Är alkohol berikande i ert liv?
Ja, på det vis att jag tycker om smaken av ett riktigt gott vin eller en bra drink. Jag kan känna mig sugen på ett glas rött på samma sätt som jag kan känna mig sugen på en bit choklad - men precis som med chokladen kan jag ignorera suget utan att det får några konsekvenser. Det är liksom ett sug efter en godsak som vilken som helst, och alkohol berikar mitt liv på samma sätt som en godsak.

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja. Jag dricker väl i genomsnitt 2-3 glas (nästan uteslutande vin eller gin&tonic) i veckan. Utekvällar då jag dricker mer än så har jag väldigt sällan nuförtiden (jämfört med för 2-3 år sedan); max en gång varannan månad eller så. Jag hade en sådan kväll igår, och det var första gången sedan december. Drack mycket för att vara jag, men bara precis så att jag kände mig lite självsäkrare än vanligt. Fixar inte att vara bakfull i någon större utsträckning längre, och tycker helt enkelt inte att det är värt det att dricka så mycket.

Hur viktig är alkoholen för er?
Inte alls egentligen. Precis som jag relativt lätt skulle kunna leva ett liv utan choklad så skulle jag relativt lätt kunna leva ett liv utan alkohol, men jag gör det inte eftersom att jag tycker att det är gott och har ett oproblematiskt förhållande till det.

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag är redan social, "bubblig" och glad som person och känner sällan ett behov av att dricka för att "åstadkomma något" så att säga. Men visst, jag blir lite gladare, lite öppnare och lite mer självsäker efter ett par glas vilket kan vara kul ibland.

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning?
Jag bor i ett land där alkoholen spelar en helt annan, större roll i samhället och där många dricker rätt sjuka mängder. Så ja, jag ser rätt mycket alkoholrelaterade tråkigheter av den anledningen. Innan jag flyttade hit hade jag dock aldrig gjort det; det har aldrig varit några problem inom släkten eller liknande.

Jag har ett par bekanta som alltid dricker lite för mycket och festar på ett sätt som en mycket vild 18-åring skulle göra, trots att de är över 30 allihopa. Det tycker jag är tragiskt att se, speciellt som det rör sig om tre syskon vars pappa dog p.g.a alkoholism. Äpplena föll liksom lite för nära trädet på det viset.

Jag blir också tokig på hur normaliserad alkoholen är här och vilka galna förväntningar det verkar finnas på att dricka i vissa kretsar. Jag har sett attityder och grupptryck relaterat till alkohol som jag tycker passar in på högstadiet - mitt bland fullvuxna välutbildade kollegor på ett stort företag. Det är något obeskrivligt oattraktivt över vuxna människor som hetsar varandra att dricka sig redlösa, och jag blir fruktansvärt frustrerad när jag tänker på vilken signifikant och ful roll alkoholen spelar i många människors liv här.

 

[Mineur]

När man talar om trollen... I precis samma stund som jag klickade "svara" på den här tråden stördes jag av ljud från vägen utanför fönstret. Kikade ut och möttes av ett gäng karlar i sina bästa (sämsta?) år som raglade ut från puben snett över gatan skrikandes fotbollsramsor. En fullständigt normal syn en söndagseftermiddag i det här landet, tyvärr.

 

[cherie]

Jag har en nära anhörig med alkoholmissbruk/beroende. Av den anledningen är jag väldigt vaksam inför mina egna känslor och ev sug kring alkohol.

Jag dricker så pass mycket att jag blir full ungefär 1-2 ggr/år, då är det i samband med någon fest. Vid dessa tillfällen vill jag bli påverkad, tycker jag har roligare då.

Någon gång i månaden kan jag också dricka ett glas vin på fredagskvällen, då gör jag det för att det är gott och ett skönt sätt att varva ner veckan på. Dessa fredagar kan jag tycka är lite tvådelade ibland, när jag får de där lugna sköna känslorna går mina varningsklockor igång. Dessa stunder tänker jag på hur enkelt jag skulle kunna trilla dit eftersom alkoholen så effektivt kan dämpa oro/stress/jobbiga känslor.

 

[Skjøldur]

Mina familj gick i Filadelfia och dom var o är absolutister allihop. Jag drack inte heller något förrän jag blivit över 18 år och vuxen och kom snart på att jag hade roligare utan. Jag är en sån som bara blir tung i huvudet och slö. Men ok, en öl + flera koppar kaffe som motvikt en varm sommarkväll kan göra mig lite festglad... (och kissnödig ) Men oftast ska jag köra bil hem så då är jag nykter i alla fall. Jag har säkert inte anlag för att bli alkis! Om jag är tillsammans med någon som inte bör dricka så dricker jag inte en droppe för att stödja honom och det känns inte som en uppoffring. Så svaret är att alkohol inte betyder något speciellt för mig.

Jag tycker inte det goda som alkohol för med sig väger upp det onda.

Det är så många som dricker så det är klart jag känt o känner några som är beroende, och ännu fler som inte kan dricka lagom då det är fest och dom är säkert i riskzonen. En av dom har ett yrke där hon måste kunna köra bil varje dag och för henne är jobbet ett bra antabus.

 

[Sonic76]

Är alkohol berikande i ert liv?
Inte det minsta egentligen. Kan lika gärna vara utan.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja. Jag dricker mig aldrig full. Avskyr baksmälla och jag har förskjuten baksmälla så den kommer två dar efter.
Har druckit mig riktigt full några gånger. Två gånger slutade på akuten. Det var innan jag fick barn.
Dricker ni alls?
Ja nån gång i månaden kanske på sin höjd
Hur viktig är alkoholen för er?
Inte viktig alls. Är lika glad och tokig utan den
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Socialt enbart. Jag blir högljudd och pratigare än vanligt och jag är högljudd och pratig normalt sett med. Så försöker hålla nere konsumtionen
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Har varit uppväxt med ett normalt förhållande till alkohol. Fick tidigt dricka för mina föräldrar men skötte det bra. Visste att jag alltid kunde ringa dem om det blev för mycket. Hade en kusin som var min övervakare.
Hade ett förhållande med en alkoholist som.höll på att dra ner mig i skiten rejält.
Jag har en beroendepersonlighet i botten.
Slutade när jag insåg att jag längtade efter att få knäcka en öl på fredagen.
Nu kan vi kompisar träffas och dricka drinkar på fredag eller lördag men inte mer.
Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?
Nej
Alkohol är inte viktigt.
Har när jag har haft dottern inte utsatt henne för alkohol. Pappan så g det inte på samma sätt tyvärr.
Har sett mycket elände när jag festade på Verstuberget bland annat.
Har själv klarat mig förutom att jag hade ett förhållande med en som misshandlade mig en del på fyllan.
Har fortfarande svårt för vissa beteende som folk har som är varningssignaler för mig att hålla mig borta.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag dricker inte, och har aldrig gjort. Har smakat någon klunk 2,0% cider men efter den efterföljande migränattacken har jag aldrig rört något med mer än 1% alkohol igen.
Min anledning till att inte dricka alkohol är basicly att jag har kroniskt återkommande huvudvärk och migrän.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag älskar vin!! I min ungdom hände det att jag drack för att bli full, och var då inte så kräsen med vad jag drack, det var effekten jag var ute efter liksom. Kunde dricka billigt "ful-vin" och blanda sprit med läsk osv.
Nu dricker jag helt annorlunda. Jag köper viner jag tycker är goda och dricker dessa till god mat. Jag går ofta ut och äter på restaurang (minst varannan dag) och väljer då ut ett gott vin till maten.
Ett bra vin är en naturlig måltidsdryck för mig. Skulle nog inte kunna äta en riktigt god middag ute utan att dricka ett gott vin till. För mig hör det liksom till!

Sen kan det ju självklart bli så att man får lite väl mkt feeling och det slinker ner lite drinkar och sånt av bara farten vilket innebär att man blir lite väl rund under fötterna men det händer väl inte dagligen direkt

 

[Alexandra_W]

Tycker inte om vin eller öl. Dricker således aldrig alkohol till maten. Så de gånger jag numera dricker är typ på julbord och personalfester typ. Dvs 0-2 ggr per år. Varken ger mig eller inte ger mig något att dricka. Kan lika gärna vara utan för egen del.

När jag var 18-20 var jag ute mycket och det blev även ett tillhörande alkoholintag. Som periodvis var mycket stort/högt. Jag utvecklade mycket snabbt en extremt hög tolerans. Läskigt hög. Det kombinerat med att jag aldrig blir bakfull, aldrig eg får minsta negativa effekter eller biverkningar av sprit och har problem med alkoholism i släkten fick mig att fortsättningsvis hålla mig lite varse. Brukar konstatera att jag har optimala alkoholistgener. Ffa toleransen kan såhär i backspegeln skrämma mig. Jag är tjej och kort och liten. Och det syns sällan så mycket på mig när jag är rejält berusad. Varvid folk när man var unga och dumma tyckte "du är ju inte full, du blir aldrig full" och de beslöt sig en midsommar för att supa mig under bordet. Två stadiga killar. Med hjälp av shots. Ung och dum var det så jag var på. De avbröt det hela när de ansåg att det började bli en farligt hög mängd alkohol och citat "du går fortfarande rakt och pratar tydligt". Jag var förvisso rejält berusad men sett till kön, kroppsvikt och sådant borde jag varit mellan redlös och medvetslös. Om jag inte på betydligt mer normalt (för åldern) festande utvecklat en skrämmande tolerans. Och jag minns fortfarande det där och har det som en påminnelse.

 

[Petruska]

Jag skulle inte vilja vara utan vin. Helst inte heller utan öl, whisky, gin&tonic och lite annat heller, men verkligen inte utan vin. Det känns till stor del jämförbart med att jag inte vill vara utan mörk choklad och jag vill inte vara utan mat från Mellanöstern. Och jag vill inte vara utan hästar och ridning.

Jag gillar vin. Det har en massa värden. Det är gott. (Ja, allt vin är inte gott, men jag är inte heller road av riktigt alla hästar.) Det bidrar till att man äter sin middag lite långsamt och under samtal.

Förutom att det är gott med vin, så tycker jag att själva alkoholen är rätt användbar. Alkohol hjälper mig att känna mig ledig tex efter jobbet på fredagen och på semestern. Det handlar mer om något symboliskt, för redan ett glas vin eller två ger den känslan. Jag skulle kunna sköta rätt mycket av mitt jobb även då, så det handlar inte om att supa bort tankarna.

Sen tycker jag att alkoholen bidrar till att vissa samtal kommer igång som annars kanske inte hade gjort det. Även där handlar det om små mängder, så det är liksom inte fylleprat, det är något annat. De flesta av mina kärleksrelationer i livet har inletts med hjälp av lite vin, tex. Alkoholen förstärker känslor, och är man i goda känslolägen är det ju trevligt. (Har man ångest, är det bäst att undvika vin, enligt min erfarenhet.)

Vid fester och större/festligare middagar tycker jag att vin är helt självklart, men jag dricker vin i små mängder betydligt oftare än så. Det går sällan en vecka helt utan vin, och det är heller inget jag eftersträvar.

Jag vet att alkohol ställer till med en massa skada, men jag undrar om det inte trots allt ger ännu mer som är bra? Jag tror nästan det.

 

[supersonic]

Är alkohol berikande i ert liv?
Inte det minsta.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Det vill jag påstå. Dricker mig aldrig berusad, men gjorde det när jag var yngre och då drack jag mig även ordentligt full. Gick aldrig över den gränsen igen.
Dricker ni alls?
Ja, nån gång då och då. Oftast till mat.
Hur viktig är alkoholen för er?
Inte särskilt viktig alls. Ser det mer som en smakförhöjare och i vissa fall som sällskapsdryck.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag dricker för att det är gott. För att jag själv vill.
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Jag har varit hyfsat förskonad från direkt påverkan, men har personer i min närhet som inte klarat av det, varav en hamnat i finkan pga drickandet. Har sett och hört en hel del av och från dessa personer och jag är mycket medveten om beroendet som kan uppstå.

 

[Kilauea]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nej, det kan vara gott och socialt med drinkar, men det fungerar lika bra med alkoholfria för mig

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja, jag tycker jag har bra koll. En gång (i mitt 34-åriga liv) har jag druckit så mycket att jag fått minnesluckor. Det var för kanske 5 år sen tillsammans med sambon, en av mina bästa vänner och hennes sambo. Så jag känner mig helt säker på att inget hände.
Har i stort sett inget behov av att dricka mycket, känner att jag blir påverkad av en 4,5% cider.

Dricker ni alls?
Sällan. Det händer på semestern, som när vi var på AI. Annars, nä. Särskilt inte nu när vi vill skaffa barn, även om det är en utdragen process.

Hur viktig är alkoholen för er?
Skulle klara mig utan alkohol.

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag blir mer pratig och "frisläppt" (dock att jag fortfarande har begränsningar) om jag dricker mycket (mycket för mig). Har dämpat ångest med alkohol, bla tog mamma och jag varsitt glas när vi kom hem efter att pappa gått bort. Men jag (vi) vet våra begränsningar, det blir inte mer än ett litet glas.

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Min pappa hade svårt att hålla sig till rätt mängd, särskilt märkte vi det när det sen uppdagades att han hade en hjärntumör. Han blev dock aldrig otrevlig, men för pratglad och känslosam vilket var jobbigt i sig tycker jag.

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?
Skulle absolut klara mig utan.

 

[Wingates]

Är alkohol berikande i ert liv?
Ja, det tycker jag faktiskt. Det är gott och det är roligt - precis som en massa andra saker.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Vad är "lagom"? Ibland blir det för mycket, i perioder dricker jag inget alls istället. Det varierar helt under året, beroende på humör och vad som händer i mitt liv. Ibland tar jag ett glas vin till maten, och ibland går jag all in och dricker friskt på krogen. Jag tycker båda sakerna har sin charm liksom och jag ska ärligt erkänna att jag gillar att vara full (dock inte snorpackad, då är det inte kul längre) - men jag skulle inte vilja vara det jämt.
Dricker ni alls?
Ja.
Hur viktig är alkoholen för er?
Viktig och viktig, jorden går inte under om spriten försvann - men nog skulle jag bli besviken. Precis som jag skulle tycka det var trist om choklad försvann. Det är mitt sätt att njuta av livet bland annat.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag blir bara "mer" av mig. Är jag glad blir jag gladare etc. Så jag dricker väldigt sällan om jag är ledsen - det blir liksom inte bättre för det. Det får mig ibland att tänka lite mindre vilket kan vara skönt när jag har en tendens att analysera sönder saker. Jag bara gör istället för att tänka igenom allt, det kan bli rätt roligt
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Jag har vänner som inte kan hantera sprit, och jag har människor nära mig som är/varit alkoholister. Jag kan inte påstå att det påverkar mig särskilt mycket i mitt eget förhållande till alkohol.

 

[Tranan]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nej inte allls men jag tycker att rödvin är gott.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
1/4 av det man tänker att detta börjar bli nog.
Dricker ni alls?
Ja men mycket sällan
Hur viktig är alkoholen för er?
mycket liten
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Inget av det ovanstående längre. det fans en tid då jag dämpande ångesten med alkohålen.
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av
missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Har sett många fall av problem med alkohålen på nära håll.

 

[Zinfernia]

Jag dricker väldigt sällan men det som stör mig mest med alkoholkulturen är inte att folk i min omgivning dricker mer eller mindre, nej, det är att det alltid är nån jävel på varenda fest som försöker få mig att dricka trots att jag inte är intresserad.
Jag har börjat säga att jag har bilen med mig bara för att slippa ta diskussionen som uppstår när man inte vill ha alkohol. ("-Är det av religiösa skäl?", "-Vadå, vill du inte ha? Jooo, kom igen nu, ett glas kan du ta!", "-Är du gravid?")

 

[Raderad medlem 68338]

Håller med dig i allt @Petruska !

 

[Lipperta]

@Zinfernia Sånt är så sjuuuukt jobbigt

 

[voltis]

För det första tycker jag inte själva alkoholsmaken är god! Öl och vin drickerjag inte alls, just för att det ej smakar gott
Cider och söta drinkar kan slinka ner, men då bara som rena drinkar och inte till mat, då tycker jag alkoholsmaken tar över.
Tar gärna en cosmo en ljummen kväll på balkongen i Grekland tex.

Hur ofta jag dricker? Kan nog räkna årets drinkar på en hand... Så pass sällan är det.
Jag känner inget måste att dricka vare sig på middagar eller fester, och har dessutom småbarn och är jag med barnet vill jag inte dricka alls.

Levde med alkoholiserad pappa under kanske 2 års tid, och det har säkert påverkat mig en del. Mitt barn ska inte få se mig påverkad.

 

[As_Vegas]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nej, jag hade inte haft något emot om det förbjöds.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja, nu gör jag det. Men inte utan att ha strikta regler, kan tex inte ha alkohol hemma.
Dricker ni alls?
Ja, jag gillar vin, öl och diverse spritsorter.
Hur viktig är alkoholen för er?
Inte alls egentligen, fast ändå jätteviktigt på något sätt?
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag förändras väldigt lite när jag dricker. Det är inte ovanligt att jag tas som nykter efter en flaska vin.
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning?
Ja.
Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Ja, familj, partner, vänner och jag själv.

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?
Alkoholen har en rätt central del i mitt liv, huvudsakligen eftersom jag behöver kunna hantera den utan att hamna i missbruk. Att vara helnykter eller dricka som jag gör just nu fungerar lika bra. På ett sätt hade det varit skönt om det blev förbjudet, en mindre sak att hantera.